Hjärtsvikt är en sjukdom som drabbar många personer i Sverige. Sjukvårdskostnader för behandling av hjärtsvikt har ökat de senaste åren. Den icke farmakologiska behandlingen består av de livsstilsförändringar personer med hjärtsviktssymtom behöver göra genom symtommonitorering och förändring av riskfaktorer. De personer som har en bra följsamhet till egenvård har lägre risk för återinläggning och lägre mortalitet. Trots denna kunskap har inte mortaliteten gått ner nämnvärt och sjukvårdens metoder att ge stöd till egenvård inte förändrats mycket de senaste åren. Syftet var att belysa åtgärder och hinder för stöd till egenvård för personer med hjärtsvikt. Metoden som valdes var en litteraturöversikt för att belysa kunskapsläget utifrån olika stöd för egenvård inom det valda området. Totalt nitton artiklar valdes ut och kvalitetsgranskades och analyserades. Innehållet i artiklarna kategoriserades i åtgärder för stöd av egenvård och screening av hinder för egenvård. Resultatet av litteraturöversikten visade att olika former av åtgärder till stöd såsom utbildning, coachning och symtommonitorering leder till förbättrad följsamhet till egenvård, högre livskvalitet, ibland minskad dödlighet och färre återinläggningar samt att uppföljning, feedback och reflektion gör personer mer positiva till att ändra sitt egenvårdsbeteende. Att ha en enda åtgärd i form av information och utbildning visade ingen större effekt. Studien visar på att det finns stora kunskapsluckor och hinder hos personer med hjärtsvikt för att en god egenvård ska kunna bedrivas och att det är viktigt att ta reda på dessa hinder.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Hjärtsvikt är ett syndrom med olika bakomliggande orsaker men det vanligaste är att det uppkommer efter hjärtinfarkt, hypertoni eller annan hjärtsjukdom. Tillståndet karaktäriseras av att hjärtats pumpfunktion är nedsatt. Att drabbas av hjärtsvikt påverkar patienten genom de symtom som uppstår. De vanligaste symtomen är extrem trötthet och andnöd som har en genomgripande påverkan på det dagliga livet. Även behandlingen med läkemedel och kost- och vätskerestriktioner tvingar patienten till att ändra sin tidigare livsföring, och detta kan begränsa patientens liv. Att leva med hjärtsvikt påverkar patienten i fysisk, psykisk och social bemärkelse. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att leva med hjärtsvikt. Metod: Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie. Alla artiklarna förutom en, som hade en liten kvantitativ del, var av kvalitativ ansats eftersom de djupgående beskriver patienternas subjektiva upplevelser. Sökningarna gjordes i PubMed och CINAHL och resulterade i 15 artiklar som användes i denna studie. Resultat: Resultatet visade att hjärtsvikt påverkar patienterna på många olika sätt. Den extrema tröttheten gjorde att de tappade livsgnistan och orken att delta i sociala aktiviteter. Att tvingas sluta arbeta upplevdes ha negativ inverkan på självförtroendet. En följd av detta utanförskap upplevdes bidra till ensamhet och isolering. Den ständigt återkommande andnöden gav upphov till oro, i synnerhet nattetid, och bidrog tillsammans med tröttheten till ett begränsat liv.Att inte längre kunna utföra de sysslor som de tidigare gjort upplevdes som frustrerande och patienterna fick en viss känsla av att de var värdelösa. Nedstämdhet var ofta nämnt hos denna patientgrupp och yttrade sig i ledsamhet, irritabilitet, gråtmildhet och oro. Även sömnsvårigheter tycktes bero på det nedstämda sinnestillståndet.Socialt stöd sågs ha god inverkan på livskvaliteten hos patienter med hjärtsvikt. Dock kunde närstående i vissa fall ta för stort ansvar, varpå den sjuke upplevde känslan av att egenbestämmandet inskränktes. Många patienter kände dessutom skuld gentemot sina närstående som betungades med extra arbete då den sjuke själv inte kunde bidra i samma utsträckning längre.Positivt tänkande och tro på högre makter hjälpte somliga patienter att hantera sin hjärtsvikt, medan andra helt gav upp sin tro på framtiden. Slutsats: Hjärtsvikt är ett tillstånd som berör patienten fysiskt, psykiskt och socialt. Förståelse för detta är viktigt hos vårdpersonal för att kunna sätta sig in i den enskilde patientens livssituation.

Bakgrund Hjärtsvikt är en allvarlig och progressiv sjukdom. Patienterna upplever ofta en långsam försämring och att den fysiska förmågan minskar, vilket ofta leder till social isolering. Patienterna blir mer beroende av hjälp och kräver mer sjukhusvård. Som sjuksköterska är ett av de viktigaste målen att lindra lidande. Personer med hjärtsvikt upplever ofta att sjukdomen har en stor påverkan på deras liv och livskvalitet, vilket gör att sjuksköterskans roll blir viktig för att lindra det lidande som låg livskvalitet medför. Syfte Syftet med studien var att beskriva hur utbildning och samtal kan lindra lidandet hos personer med hjärtsvikt. Metod För att besvara studiens syfte genomfördes en litteraturöversikt med integrerad analys. Studiens data består av vetenskapliga forskningsartiklar. Artikelsökningen skedde i databaserna CINAHL och PubMed. När materialet var insamlat genomfördes en systematisk genomgång av artiklarnas resultat genom kvalitetsbedömning för att avgöra artiklarnas relevans för studien. Resultat Resultatet visade att patienter som deltog i sjuksköterskeledd utbildning, stödgrupper och motiverande samtal fick en förbättrad fysisk och psykisk hälsa samt ökad livskvalitet och reducerat lidande. Det var tydligt att utbildning hjälper patienter med hjärtsvikt att hantera sjukdomen i vardagen genom förbättrad egenvård. Flera studier visade att stöd och samtal gav bättre resultat då patienterna kontinuerligt fick sina frågor besvarade och kunde anpassa vården efter sjukdomsförloppet. Slutsats Studien visade att patienter som deltog i sjuksköterskeledd utbildning, stödgrupper och motiverande samtal utvecklade en bättre egenvård vilket ledde till förbättrad fysisk och psykisk hälsa samt ökad livskvalitet vilket reducerade lidandet för personer med hjärtsvikt.

Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom med hög prevalens och avgörande för prognosen är patientens följsamhet till rekommenderad läkemedelsbehandling. Bristande följsamhet till läkemedelsbehandling vid hjärtsvikt har visat sig vara vanligt förekommande och leder till ökat antal sjukhusinläggningar och ökad mortalitet. Trots denna vetskap är det en hög andel patienter som inte tar sina ordinerade läkemedel. Syftet var att, ur patienters perspektiv, belysa faktorer som påverkar deras följsamhet till läkemedelsbehandling vid hjärtsvikt. Som metod användes en litteraturöversikt med sökningar i databaserna CINAHL, PubMed, Medline och PsychINFO. Totalt inkluderades 15 artiklar med både kvalitativa och kvantitativa ansatser. Artiklarna granskades och en integrerad analys användes där likheter och skillnader sammanställdes till ett resultat. Resultatet utformades till fyra huvudkategorier som handlade om faktorer som påverkade patienternas förmåga att följa läkemedelsbehandlingen, följsamhetsfaktorer relaterade till vårdsystemet, patientens psykosociala, emotionella och ekonomiska aspekter samt patientens upplevelser av läkemedelsbehandlingens komplexitet. Till samtliga kategorier ingick ett flertal subkategorier. Faktorer som patienterna upplevde påverka deras läkemedelsföljsamhet visade sig vara individuella, multipla och varierande. Genom resultatet kunde slutsatsen dras att faktorerna som påverkade patienternas följsamhet till läkemedelsbehandling var många och varierande. Ett personcentrerat förhållningssätt är avgörande för att kunna hjälpa patienten på ett individuellt sätt.

SAMMANFATTNING Bakgrund Hjärtsvikt är ett kroniskt tillstånd som innebär att hjärtat inte kan försörja kroppen med nödvändig mängd blod. I västvärlden är hjärtsvikt ett vanligt förekommande tillstånd och med en prevalens på mellan två till tre procent klassificeras hjärtsvikt som ett folkhälsoproblem. Behandlingen av hjärtsvikt innefattar både farmakologiska och icke-farmakologiska metoder. Låg följsamhet hos patienter med hjärtsvikt är ett omfattande problem då upp emot 80 procent av patienterna inte är följsamma till behandlingsordinationer. Detta ger negativa konsekvenser för såväl individ som samhälle i form av försämring av tillståndet, sämre upplevd livskvalitet och större ekonomiska kostnader. Patientundervisning är ett viktigt medel för vårdpersonalen för att införliva kunskap till patienten för att på så vis även öka följsamheten. Syfte Syftet var att beskriva hur patientundervisning kan öka följsamheten hos patienter med hjärtsvikt. Metod För att besvara syftet har en forskningsöversikt utförts där artiklar om ämnet sökts i databaserna PubMed och CINAHL. Vidare har även manuella sökningar utförts. Totalt har 18 artiklar inkluderats i föreliggande forskningsöversikt. Samtliga inkluderade artiklar är kvalitetsbedöma av författarna enligt ett modifierat bedömningsunderlag samt granskade av en etisk kommitté. Resultat Resultatet visade att patientundervisning hade varierande effekt för följsamhet av både farmakologisk och icke-farmakologisk behandling hos patienter med hjärtsvikt. Patientundervisning kunde ske på olika vis och bäst effekt hade patientundervisning som gavs till patienten i dennes hem eller på hjärtsviktsmottagningar. Kontinuerlig patientundervisning påvisade bättre effekter för följsamheten än patientundervisning vid enstaka tillfällen. Motstridiga resultat för följsamheten påträffades av patientundervisning via telefonkontakt med en sjuksköterska. Undervisning av anhöriga gav ökad kunskap hos dem, dock påverkade inte detta patientens nyttjande av vård. Patientundervisning som envägskommunikation i form av video gav en viss förbättring av följsamheten medan sådan undervisning via CD-rom inte visade på några positiva effekter. Slutsats Patientundervisning till patienter med hjärtsvikt hade många olika upplägg vilka hade varierande effekt på följsamheten. Det främsta fyndet i föreliggande studie var att kontinuerlig patientundervisning från vårdpersonal gav de största vinsterna för följsamheten. Framförallt patientundervisning under hembesök från en sjuksköterska och patientundervisning på hjärtsviktsmottagningar gav positiva effekter på följsamheten. Minst effektivt för ökad följsamhet var patientundervisning vid enstaka tillfällen och patientundervisning endast då patienten var inneliggande på sjukhus.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en folksjukdom som ökar kraftigt vid stigande ålder och kräver ökade behov av hälso- och sjukvårdsinsatser. För att bibehålla hälsan och inte belasta sjukvården kan interventioner av egenvård förebygga, underhålla och hantera den kroniska hjärtsvikten. Även livsstilsförändringar är viktiga bitar i egenvårdsinterventionen för att minska risken för sjukdomsförsämring. För att kunna sköta sin egenvård på ett optimalt sätt behövs utbildning och kunskap om effektiva interventioner som stärker förmågan att utföra egenvård. Syftet: Syftet var att belysa interventioner som kan förbättra egenvård hos personer med hjärtsvikt. Metod: En litteraturstudie valdes som metod. Sökningarna i omvårdnadsdatabaserna CINAHL och PubMed genererade totalt 16 omvårdnadsvetenskapliga artiklar publicerade mellan 2013 och 2023 som svarade på studiens syfte. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades genom integrerad analys. Resultat: Olika typer av interventioner kan förbättra egenvården hos personer med hjärtsvikt. Resultatet sorterades in i tre kategorier. Utbildningsintervention som stärker kunskap, Interventioner med teknisk support och socialt stöd och Interventioner med olika samtalstekniker.   Slutsats: Studien visar på hur strukturerade insatser av egenvårdsinterventioner stärker egenvårdsbeteendet för att förebygga, hanterar och underhåller hjärtsviktssymtom vilken inverkan på hur personen behåller hälsan. Personens självkännedom kan förbättras genom individanpassad information och utbildningsprogram för att öka kunskapen på ett sätt som passar bäst utifrån sina resurser och behov. Därför har personcentrerad vård en central roll när det gäller att stärka egenvård och delaktighet hos personer med hjärtsvikt. / Background: Heart failure is a common disease that increases sharply with increasing age and requires additional needs for health care interventions. In order to maintain health and avoid burdening the healthcare system, self-care interventions can prevent, maintain and manage chronic heart failure. Lifestyle changes are also important compondents of the self-care intervention to reduce the risk of disease worsening. In order to manage self-care in an optimal way, education and knowledge about effective interventions that strengthen the ability to perform self-care are needed. Purpose: The aim was to highlight interventions that can improve self-care in people with heart failure. Method: A literature study was chosen as the method. The searches in the nursing databases CINAHL and PubMed generated a total of 16 nursing science articles published between 2013 and 2023 that responded to the study objective. The articles are quality checked and analyzed through integrated analysis. Results: Different types of interventions can improve self-care in people with heart failure. The results were sorted into three categories. Educational intervention that strengthens knowledge, Interventions with technical support and social support and Interventions with different conversation techniques. Conclusion: The study shows how structured interventions focusing on self-care strengthens self-care behaviors to prevent, manage and maintain heart failure symptoms which impact on how the person maintains their health. A person's self-awareness can be improved through individually tailored information and training programs to increase knowledge in a way that best suits their resources and needs. Therefore, person-centered care has a central role when it comes to strengthening self-care and participation in people with heart failure.

Bakgrund: Cirka 200 000 människor i Sverige lever med hjärtsvikt. Det är en palliativ sjukdom vilket innebär att den drabbade slutligen kommer att avlida av sjukdomen. En anhörig definieras som någon som har ett nära band till den sjuka, det kan vara såväl en släkting som en kollega. Även deras vardag kan påverkas av dess närståendes sjukdom. Anhöriga kan tvingas gå ner i arbetstid och planera om vardagsaktiviteter för att kunna bistå med omvårdnad och stöd. Syfte: Syftet är att beskriva anhörigas upplevelser av att ha en närstående som lider av hjärtsvikt. Metod: Den metod som har använts för arbetet är en systematisk litteraturöversikt. Litteratursökningen genomfördes i Cinahl och PubMed. Artiklarna granskades genom användning av en granskningsmall med kvalitetskriterier. Sammanfattning av resultatet gjordes sedan genom en metasyntes enligt Andersson & Hellström (2023).  Resultat: 8 artiklar från USA, Sverige, Taiwan, Tanzania, Danmark och Iran användes. Resultatet bestod av fyra kategorier: Vikten av information från vårdpersonal, påverkan på de anhörigas psykiska hälsa, upplevelsen av livsstilsförändringar och hur familjen och relationer påverkas.  Slutsats: Anhörigas upplevelser av att ha en närstående som lider hjärtsvikt skiljer sig åt och beskrevs som både negativa och positiva. Anhöriga erfor såväl fysiska som psykiska påfrestningar av att ha en sjuk närstående. Att som sjuksköterska besitta kunskap gällande hur en anhörig kan påverkas i en sådan situation är av stor vikt i sjuksköterskans yrkesroll.

<p>Validerat; 20130402 (global_studentproject_submitter)</p>

Bakgrund: Hjärtsvikt drabbar ca 2% av Sveriges befolkning och antalet drabbade ökar. Egenvård är viktigt för hjärtsviktspatienter då det minskar risken för försämringar av tillståndet och återinläggning på sjukhus. Fysisk aktivitet är en viktig del av egenvården men är underutnyttjad. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva personers erfarenheter av att utföra fysisk aktivitet som egenvård vid hjärtsvikt. Metod: En kvalitativ litteraturstudie genomfördes. Databassökningarna gjordes i Pubmed och Cinahl. Nio kvalitativa studier granskades enligt Olsson &amp; Sörensen bedömningsmall för kvalitativa studier. Studierna analyserades sedan med Fribergs femstegsmodell och sammanställdes. Resultat: Utifrån analysen bildades två huvudkategorier med tillhörande sju underkategorier. De huvudteman som bildades var; Stödjande faktorer som möjliggör egenvård och Faktorer som försvårar egenvården. Konklusion: Vad personer med hjärtsvikt behöver för att fysisk aktivitet som egenvård skall utföras har flera aspekter kopplat till sig och handlar till stor del om individanpassad information och att uppleva ett stöd från vårdpersonal, anhöriga och andra i samma sits. Vidare forskning inom området av upplevelser av fysisk aktivitet vid hjärtsvikt bör utföras i syfte att vårdpersonal kan tillhandahålla verktyg och stöd som gynnar patientens egenvårdsförmåga. / Background: Heart failure affects about 2% of the Swedish population and the number of people affected is increasing. Self-care is important for heart failure patients as it reduces the risk of deterioration of the condition and readmission to hospital. Physical activity is an important part of self-care but is underutilized. Aim: Describe people's experiences of performing physical activity as self-care in heart failure. Methods: A qualitative literature study was conducted. The database searches were done in Pubmed and Cinahl. Nine Qualitative studies were reviewed according to the Olsson &amp; Sörensen assessment template for qualitative studies. The studies were then analyzed using Friberg’s five-step model and compiled. Results: Based on the analysis, two main categories with seven subcategories were formed. The main themes formed were; Supportive factors that enable self-care and Factors that hinders self-care. Conclusion: What people with heart failure need in order to perform physical activity as self-care has several aspects linked to it and is largely about individualized information and experiencing support from healthcare professionals, relatives and others in the same situation. Further research in the area of experiences of physical activity in heart failure should be carried out in order for the healthcare professionals to provide tools and support that favor the patient’s self-care ability.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en progressiv sjukdom och ett växande folkhälsoproblem. Patienter med hjärtsvikt får göra markanta livsstilsförändringar utifrån sjukdomens symtom. Med hjärtsvikt tillkommer ett stort omvårdnadsbehov, vilket kräver mer av sjuksköterskorna. Det finns en problematik med att kunna tillhandahålla tillräckliga resurser med det ökande antal patienter som drabbas av hjärtsvikt. Problematiken leder till att sjuksköterskorna får en högre arbetsbelastning, vilket orsakar att patienterna upplever brister i omvårdnaden. Omvårdnadsåtgärder och egenvård utgör huvuddelen av behandlingen, vilket betonar den centrala rollen som sjuksköterskan spelar i vården av patienterna med hjärtsvikt. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med hjärtsvikt. Metod: Studien utfördes som en allmän litteraturstudie. Det valdes ut 15 resultatartiklar från två olika databaser. Resultatartiklarna analyserades, omarbetades och sammanställdes till fem huvudkategorier. Resultat: Huvudkategorierna som framkom var: Utmaningar, Kunskapsbrister och Utbildning, Kommunikation, Kontinuitet och Professionell vårdrelation. Konklusion: Det framkom att kommunikation var den gemensamma nämnaren i alla teman i resultatet. En effektiv och säker vård krävde god kommunikation i både patientmöten och inom vårdteamet. Ytterligare utbildning kunde underlätta för sjuksköterskorna och förbättra arbetsmiljön. Kontinuitet och etablerandet av en professionell vårdrelation bidrog till ett ökat välbefinnande hos både sjuksköterskor och patienter.