<p>The aim of this paper is to map out the purposes of the United Nations Peacekeeping Operations. This is done in order to see if humanitarian tendencies have been an increasingly cause for the UN to initiate an intervention with military means. This paper uses the time period from the end of the cold war until today, since that historic occurrence increased the U.N.’s involvement in peacekeeping. By using this time span it enables the survey to indicate changes in the mapping of humanitarian interventions. The results show that the number of operations increased during the period 1990-1999. The end of the cold war enabled the members of the U.N.’s Security Council to cooperate in peacekeeping operations by sending observers. Therefore the change in the number of operations was mostly due to political and not strictly humanitarian purposes. The number of operations then decreased during the period 2000-2008. The study explains this with a more humanitarian approach in the U.N.’s peacekeeping operations. This made the operations fewer, but more comprehensive and more complicated. A consequence of this is shown in an extended average of the time period for the operations. These results is being analyzed by using the theories of realism and liberalism, along with their moral perspectives; skeptics, state-moralists, and cosmopolites. These theories reveal a transformation in the function of the UN from a skeptic realist view during the cold war, to a state-moralist view during the period 1990-1999. And finally the period 2000-2008 indicate cosmopolitan influences with more humanitarian purposes parallel to the state-moralist thinking.</p>

USA er i krig og krig fører normalt til forandringer for bruk av militær makt. De fleste av de vestligeland er iferd med å gjennomføre en omfattende omlegging av sine forsvar. General Charles C. Krulakbeskriver Three Block War. Der han metaforisk så for seg en kompleks kamparena, ikke ulik den deamerikanske styrkene møtte i den irakiske byen Fallujah.Hensikten med studien er å øke kunnskapen om Three Block War, da metaforen synes å være en godillustrasjon av dagens og morgendagens oppgavespekter komprimert i tid og rom. Studien har somambisjon å gi inspirasjon og refleksjon til omorganiseringen av de militære styrker i fremtiden samt tafrem konsekvenser for småstaten, hvis den skal operere som metaforen billedlig beskriver.Studien besvares ved å granske følgende tre spørsmålsstillinger:• Hva menes med metaforen Three Block War?• I hvilken grad kan vi finne igjen Three Block War innenfor rammen av stabiliseringsperioden iIrak med vekt på operasjonene i byen Fallujah?• Hvilke konsekvenser kan det få for militære styrker, hvis de skal operere i stridsmiljøet somThree Block War beskriver?Studien bruker en abduktiv metode og operasjonaliserer metaforen fra tre perspektiv: Low tech-, hightech- and multi-dimensjonale operasjoner.Gjennom diskusjonen er metaforen testet mot andre militære tanker og resultatet viser en tett militær ogpolitisk sammenheng. En sammenheng som kanskje ikke kan kalles ny, men implikasjonene avresultatet fører til hjertet av militær teori og praktikk.Vedlegg A: Abstract, Vedlegg B: Forkortningsliste, Vedlegg C: Kart og bilder av Fallujah, Vedlegg D;White Letter NO. 3-98 / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-uppsHylla: Upps. ChP 03-05

No description available.

De humanitära interventionerna (HI) som genomfördes i slutet på 1990-talet gav upphov till en mängd diskussioner såväl som skapande skiljaktigheter mellan världens nationer. Detta hade sin grund i de bakslag som de genomdrivande insatserna resulterade i. Med hänsyn till detta ämnar denna studie till att ta reda på utfallen av de humanitära interventionerna i fallen Rwanda samt Kosovo.  Utöver detta är syftet att se över FN:s lärdomar av dessa unika fall och utöka förståelse. Med anledning av detta används en jämförande fallstudie med innehållsanalystik insats såväl som FN:s principer om förpliktelser, efterlevnad samt genomdrivandet som grund för det teoretiska ramverket. Först undersöks utvecklingen av både fallen fram till den tidpunkten för argumentationer av hur genomdrivandet skulle framföras. Vilket slutligen leder till de utfallen samt lärdomar som medfördes i takt med händelseförloppen av både fallen. Resultaten från denna analys kommer därför att ge en bredare översyn av humanitära interventioner såväl som hur väl FN följer sina principer i praktiken. Materialet som används i denna studie är publicerade FN resolutioner från säkerhetsrådet såväl som forskningsstudier gjorda av personer med expertis i detta område. Denna studie fann att utfallen av både Rwanda samt Kosovo ledde till bakslag såväl som konsekventa efterföljder. Där operationerna som genomdrevs hade felbedömt sammanhanget på hur allvarlig situationerna var i både fallen. Med åtanke på detta kan lärdomar från dessa operationer bli användbara i framtida interventioner.

Denna studie ämnar ta reda på om den humanitära interventionen i Somalia, mellan åren 1993-1995 kan anses vara humanitär eller inte, enligt Nicholas J Wheelers solidaritetsteori. Först undersöks om UNSOM II passar in i solidaritetsteorin kriterier och därefter förklaras varför. Resultat från ovanstående undersökning kommer att ge en bättre bild av UNSOM II och hjälpa till med att förklara faktorer som kan spela roll om en humanitär intervention benämns humanitär. Materialet som används i denna uppsats är utvärderingar och rapporter från åren, publicerade av Förenta Nationerna, Amnesty International och Human Rights Watch. Denna studie fann att UNSOM II inte var humanitär i relation till solidaritetsteorin, med hänsyn till bristen av proportionerlig användning av våld under jakten på Aydid. Dessutom var de nådda resultaten inte tillräckliga för att betecknas som humanitära. Några lärdomar från operationen kan dock bli användbara i andra delar av världen. / This study aims to find out if the humanitarian intervention in Somalia, during the years 1993-1995 could be seen as humanitarian or not, according to the theory of solidarity, created by Nicholas J Wheeler. First it will be investigated if UNSOM II fits into the criterias of the theory of solidarity and thereafter it will be explained why. Results from the above investigation will give a better picture of the UNSOM II case and help to explain factors that might matter if a humanitarian intervention is judged humanitarian. The materials used in this essay are evaluations and reports from the mandate years published by the United Nations, Amnesty International and Human Rights Watch. This study found that UNSOM II was not a humanitarian intervention in relation to the theory of solidarity, considering the lack of proportional violence during the hunt for Aydid. Also, the result made by the operation was not enough to be valued as humanitarian. Some lessons learned from the operation might though be useful, in other regions in the world.

<p>Tio år efter konflikten i Rwanda har världen ännu en humanitär konflikt att handskas med. Konflikten i Darfur benämns som en efterföljd av FN: s misslyckande i Rwanda. Militär intervention vars syfte är att skydda den humanitära värden har länge varit omdiskuterad. Debatten om humantär intervention har på nytt aktualiserats, när det kommer till frågan om relationen mellan två folkrättsliga grundprinciper; våldsförbudet och skyddet för mänskliga rättigheter, bör sammanföras för att få en effektivare lösning och därmed eliminera all form av hot mot folkrätten. År 2001 lanserades ”Responsibility to protect” rapporten, som svar på Kofi Annans förmaning, om att världssamfundet har en skyldighet att skydda. Ändamålet med begreppet är att nå en konsensus som leder fram till att världssamfundet ska agera effektivare vid humanitära konflikter.</p><p> </p><p>Darfur konflikten eskalerade i samband med att de svarta bönderna gjorde uppror mot den sudanesiska regeringsmakten i början av 2003. Orsaken till den väpnade upproren utmynnar i att bönderna har under en längre tid känt sig illabehandlad. För att motverka revolten, svarade regeringen med att tillsätta Janjaweed gerillan, vilken med stöd från regeringen började bedriva etniskt resning i Darfur.</p> / <p> </p><p>Tio år efter konflikten i Rwanda har världen ännu en humanitär konflikt att handskas med. Konflikten i Darfur benämns som en efterföljd av FN: s misslyckande i Rwanda. Militär intervention vars syfte är att skydda den humanitära värden har länge varit omdiskuterad. Debatten om humantär intervention har på nytt aktualiserats, när det kommer till frågan om relationen mellan två folkrättsliga grundprinciper; våldsförbudet och skyddet för mänskliga rättigheter, bör sammanföras för att få en effektivare lösning och därmed eliminera all form av hot mot folkrätten. År 2001 lanserades "Responsibility to protect" rapporten, som svar på Kofi Annans förmaning, om att världssamfundet har en skyldighet att skydda. Ändamålet med begreppet är att nå en konsensus som leder fram till att världssamfundet ska agera effektivare vid humanitära konflikter.</p><p> </p><p>Darfur konflikten eskalerade i samband med att de svarta bönderna gjorde uppror mot den sudanesiska regeringsmakten i början av 2003. Orsaken till den väpnade upproren utmynnar i att bönderna har under en längre tid känt sig illabehandlad. För att motverka revolten, svarade regeringen med att tillsätta Janjaweed gerillan, vilken med stöd från regeringen började bedriva etniskt resning i Darfur.</p>

Tio år efter konflikten i Rwanda har världen ännu en humanitär konflikt att handskas med. Konflikten i Darfur benämns som en efterföljd av FN: s misslyckande i Rwanda. Militär intervention vars syfte är att skydda den humanitära värden har länge varit omdiskuterad. Debatten om humantär intervention har på nytt aktualiserats, när det kommer till frågan om relationen mellan två folkrättsliga grundprinciper; våldsförbudet och skyddet för mänskliga rättigheter, bör sammanföras för att få en effektivare lösning och därmed eliminera all form av hot mot folkrätten. År 2001 lanserades ”Responsibility to protect” rapporten, som svar på Kofi Annans förmaning, om att världssamfundet har en skyldighet att skydda. Ändamålet med begreppet är att nå en konsensus som leder fram till att världssamfundet ska agera effektivare vid humanitära konflikter.   Darfur konflikten eskalerade i samband med att de svarta bönderna gjorde uppror mot den sudanesiska regeringsmakten i början av 2003. Orsaken till den väpnade upproren utmynnar i att bönderna har under en längre tid känt sig illabehandlad. För att motverka revolten, svarade regeringen med att tillsätta Janjaweed gerillan, vilken med stöd från regeringen började bedriva etniskt resning i Darfur. / Tio år efter konflikten i Rwanda har världen ännu en humanitär konflikt att handskas med. Konflikten i Darfur benämns som en efterföljd av FN: s misslyckande i Rwanda. Militär intervention vars syfte är att skydda den humanitära värden har länge varit omdiskuterad. Debatten om humantär intervention har på nytt aktualiserats, när det kommer till frågan om relationen mellan två folkrättsliga grundprinciper; våldsförbudet och skyddet för mänskliga rättigheter, bör sammanföras för att få en effektivare lösning och därmed eliminera all form av hot mot folkrätten. År 2001 lanserades "Responsibility to protect" rapporten, som svar på Kofi Annans förmaning, om att världssamfundet har en skyldighet att skydda. Ändamålet med begreppet är att nå en konsensus som leder fram till att världssamfundet ska agera effektivare vid humanitära konflikter.   Darfur konflikten eskalerade i samband med att de svarta bönderna gjorde uppror mot den sudanesiska regeringsmakten i början av 2003. Orsaken till den väpnade upproren utmynnar i att bönderna har under en längre tid känt sig illabehandlad. För att motverka revolten, svarade regeringen med att tillsätta Janjaweed gerillan, vilken med stöd från regeringen började bedriva etniskt resning i Darfur.

<p>Abstract</p><p>This essay has as its purpose to discuss the current legal regulation of the concept of humanitarian intervention. The inconsistencies in the debate over the legal status of this concept, and the legal uncertainty it brings to the acts of states and the lives of their nationals is a motivating factor for the writing of this essay. However, it has been clear from the outset that the concept of humanitarian intervention is intricately connected to political and moral ideas and values. Thus, the attitude taken towards this doctrine will be highly dependent on the perspectives of the state, government or single author representing it.</p><p>Following this starting point, the aim of this essay is not to present a single answer as to whether humanitarian intervention is, or is not, legal, but to research, compare and analyze the different arguments put forward in this subject in international law today. Hopefully, this will provide the reader of this essay with some insight into the sources of international law of today and how the principles of state sovereignty, non-intervention, the prohibition of force and the protection of human rights relate to the concept of humanitarian intervention.</p><p>A frank overview of the UN Charter does not support use of force except in the case of self-defence or without a Security Council mandate. Because of the unique character of the Charter and the UN system itself, any interpretation of the Charter will have to consider not only the letter of the Charter but its founding purposes and principles, as well as its function and tasks in international society today. Taking into account this wider perception of the Charter, there have been propositions to interpret the key articles and principles on the use of force in the Charter in such a way that the concept of humanitarian intervention completely circumvents the prohibition on the use of force and the principle of non-intervention. This interpretation, however, has been rejected by the currently most authoritative writers in international law and has received a, to say the least, mixed support among the community of states. The main reason for this is that such an interpretation of the Charter overlooks the travaux preparatoires of the Charter as well as the purposes and functions of the UN, and would produce a result contrary to the peace-building aims of the UN.</p><p>As regards the state practice connected to the relevant regulations of the UN Charter, this essay has shown that the consistency, generality and uniformity of this practise is not sufficient to conclude that a new interpretative regime has been accepted by the states that would allow for humanitarian intervention beyond what is provided for today by the explicit support of the UN Charter. Neither has the claims of a customary rule allowing humanitarian intervention, independent of the rules of the UN Charter, been proved to exist as a result of consistent state practice and an accompanying opinio juris. Still, states have been seen to resort to the use of force claiming a right to humanitarian intervention, and there is recognition of such a doctrine in the writing of several authors. This perception may partly be a consequence of the American dominance in the writing on the subject, and the selectivity that such a limited perspective brings to the overview of the legal position of humanitarian intervention. However, there is proof in the practice of the UN and the instruments concluded by states within the UN system of a new perspective of the state and its responsibility towards its own citizens. Coupled with the emergence of human rights instruments within the UN, there is a possibility that this perspective will bring changes in the values and workings of the UN system and the community of states as a whole. This change may perhaps in the future allow for a doctrine of humanitarian intervention in cases of extreme humanitarian distress.</p><p>However, the risks of misuse of such a new right, as well as the difficulties of formulating a set of criteria for this doctrine that would encompass the will and interests of all states demand that such a development, however mindful of the urgency of the human suffering necessary to counter with such a doctrine, will have to take its time and be conducted with great care to produce a sustainable result.</p>

Abstract This essay has as its purpose to discuss the current legal regulation of the concept of humanitarian intervention. The inconsistencies in the debate over the legal status of this concept, and the legal uncertainty it brings to the acts of states and the lives of their nationals is a motivating factor for the writing of this essay. However, it has been clear from the outset that the concept of humanitarian intervention is intricately connected to political and moral ideas and values. Thus, the attitude taken towards this doctrine will be highly dependent on the perspectives of the state, government or single author representing it. Following this starting point, the aim of this essay is not to present a single answer as to whether humanitarian intervention is, or is not, legal, but to research, compare and analyze the different arguments put forward in this subject in international law today. Hopefully, this will provide the reader of this essay with some insight into the sources of international law of today and how the principles of state sovereignty, non-intervention, the prohibition of force and the protection of human rights relate to the concept of humanitarian intervention. A frank overview of the UN Charter does not support use of force except in the case of self-defence or without a Security Council mandate. Because of the unique character of the Charter and the UN system itself, any interpretation of the Charter will have to consider not only the letter of the Charter but its founding purposes and principles, as well as its function and tasks in international society today. Taking into account this wider perception of the Charter, there have been propositions to interpret the key articles and principles on the use of force in the Charter in such a way that the concept of humanitarian intervention completely circumvents the prohibition on the use of force and the principle of non-intervention. This interpretation, however, has been rejected by the currently most authoritative writers in international law and has received a, to say the least, mixed support among the community of states. The main reason for this is that such an interpretation of the Charter overlooks the travaux preparatoires of the Charter as well as the purposes and functions of the UN, and would produce a result contrary to the peace-building aims of the UN. As regards the state practice connected to the relevant regulations of the UN Charter, this essay has shown that the consistency, generality and uniformity of this practise is not sufficient to conclude that a new interpretative regime has been accepted by the states that would allow for humanitarian intervention beyond what is provided for today by the explicit support of the UN Charter. Neither has the claims of a customary rule allowing humanitarian intervention, independent of the rules of the UN Charter, been proved to exist as a result of consistent state practice and an accompanying opinio juris. Still, states have been seen to resort to the use of force claiming a right to humanitarian intervention, and there is recognition of such a doctrine in the writing of several authors. This perception may partly be a consequence of the American dominance in the writing on the subject, and the selectivity that such a limited perspective brings to the overview of the legal position of humanitarian intervention. However, there is proof in the practice of the UN and the instruments concluded by states within the UN system of a new perspective of the state and its responsibility towards its own citizens. Coupled with the emergence of human rights instruments within the UN, there is a possibility that this perspective will bring changes in the values and workings of the UN system and the community of states as a whole. This change may perhaps in the future allow for a doctrine of humanitarian intervention in cases of extreme humanitarian distress. However, the risks of misuse of such a new right, as well as the difficulties of formulating a set of criteria for this doctrine that would encompass the will and interests of all states demand that such a development, however mindful of the urgency of the human suffering necessary to counter with such a doctrine, will have to take its time and be conducted with great care to produce a sustainable result.

This study revolves around the NATO-led Operation Unified Protector in Libya 2011. The military campaign was executed under a UN mandate to protect the Libyan civilian population. Despite the mandate civilians died because of NATO bombings. The purpose of this study is to identify inadequate measures in avoiding civilian casualties during the operation and to continue to work towards minimizing civilian casualties caused by military organizations in international interventions. Early in the operation, NATO’s objective altered from protecting the civilians to over­throwing the Libyan regime. At the same time NATO changed its military targeting. This study concludes that the alteration of the primary objective to have increased the risk of harming innocent civilians in the area of operation because the protection of civilians became a secondary objective.