Bakgrund: Traumatisk hjärnskada (TBI) utgör den ledande dödsorsaken globalt. Den årliga incidensen av traumatiska hjärnskador bland vuxna i Sverige är cirka 37 000, av vilka 75 % är män. Det har skett ett skifte i ålderssammansättningen hos dem som drabbas av TBI. Numera är det framför allt äldre människor som drabbas av TBI till följd av lågenergitrauma. Ett korrekt primärt omhändertagande är avgörande för ett positivt utfall. Detta ställer krav på den prehospitala bedömningen. Beslutstödet RETTS-A är det vanligaste triageringssystemet som används såväl prehospitalt som intrahospitalt. Syftet med denna studie var att undersöka förekomsten av traumatiska huvudskador, orsaker, triagering och utfall i den prehospitala vården. Metod: Vi har använt oss av en retrospektiv kohortstudie där patientjournaler från ambulanssjukvården och sjukhus i en region i sydvästra Sverige har granskats mellan 1 januari och 31 december 2019. Resultat: En majoritet av patienterna med TBI var män; (55,3%). Av de som vårdades på sjukhus var medianvårdtiden 16,5 dygn. Lågenergifall (61,7%) var den främsta orsaken till TBI och majoriteten skadade sig i hemmet (51,5%). Prehospitalt resulterade hög andningsfrekvens samt låg saturation i ett sämre utfall. Tidigare hälsoproblem såsom cancer och njurinsufficiens ökade risken för ett ogynnsamt utfall vid traumatisk huvudskada. Slutsats: Lågenergifall bland äldre var den främsta orsaken till TBI. Det kan vara svårt att i ett tidigt skede identifiera en patient med TBI då patienten kan uppvisa diffusa symtom eller inga tecken på skada. Tillämpning av modifierade triagemodeller som utgår från patientens ålder kan vara ett sätt att prehospitalt upptäcka patienter med potentiellt allvarliga traumatiska huvudskador.

Sammanfattning Inledning: Svenska ridsportförbundet samlar ryttare från olika klubbar och föreningar i ett förbund och har cirka 154 000 medlemmar. Förutom att ridsport bidrar till glädje, gemenskap och fysisk aktivitet för utövaren så sker också olyckor inom sporten med personskador som följd. Av Svenska ridsportförbundets medlemmar har 36 procent av de skadade skadat huvud och nacke. Totalt var det 17 procent av de skadade som fick diagnosen hjärnskakning och cirka 10–20 procent av dem riskerar bestående men. Som rehabiliteringsmetod efter hjärnskakning finns hjärntrappan. Hjärntrappan hjälper användaren att stegvis och kontrollerat återkomma till aktivitet. 2018 anpassade Svenska ridsportförbundet hjärntrappan till ridsporten och har sedan arbetat med att sprida information om den till sina medlemmar. Syftet med denna masteruppsats är att ge en nulägesbild av kännedomen och användandet av hjärntrappan. Den ska också problematisera kring varför kännedomen ser ut som den gör och ge förslag på vad ridsportförbundet kan göra för att öka kännedomen om- och användandet av hjärntrappan framöver.  Resultat: Kännedomen om hjärntrappan ser likartad ut bland medlemmar i Svenska ridsportförbundet med drygt 50 procents kännedom. Av dem som svarat på enkäten till ridsportförbundets vuxna medlemmar och som hade kännedom om hjärntrappan var det 84 procent som hade låg grad av kännedom, det vill säga inte tillräckligt hög för att kunna använda den själv. Äldre personer har generellt bättre kännedom om hjärntrappan än yngre. Användandet av hjärntrappan låg på sju procent för vuxna medlemmar i ridsportförbundet respektive 15 procent för dem som anmält huvudskada. Kännedom om hjärntrappan innan skada tycks inte vara avgörande för användandet utan användandet styrs i högre grad av vad för aktivitet som utfördes vid skadetillfället och vilken typ av råd och stöttning den skadade fick efter olyckan. Slutsats: Drygt hälften av Svenska ridsportförbundets medlemmar har kännedom om hjärntrappan och kännedomen är till största del låg. Unga känner till hjärntrappan i lägre grad än äldre gör. Användandet påverkas inte av ålder på samma sätt som kännedomen gör och hjärntrappan har använts i någon utsträckning av personer i alla åldrar. För att öka kännedomen och användandet av hjärntrappan bland Svenska ridsportförbundets medlemmar bör fokus läggas på de faktorer som finns på organisatorisk nivå och därigenom på olika sätt tillse att den skadade får råd och stöttning i sitt användande av hjärntrappan. / Summary Introduction: The Swedish Equestrian Federation gathers riders from different clubs and associations and has about 154,000 members. In addition to equestrian sports contributing to joy, community and physical activity for the practitioner, accidents also occur in the sport with personal injuries as results. Of the members of the Swedish Equestrian Federation, 36 percent of the injured have injured the head and neck. In total, 17 percent of the injured were diagnosed with concussion and about 10–20 percent of them are at risk of permanent damage. As a rehabilitation method after concussion, there is the brain step. The brain step helps the user return to activity step by step and in a controlled manner. In 2018, the Swedish Equestrian Federation adapted the brain step to equestrian sports and have since then worked to spread information about it to their members. The purpose of this master thesis is to provide a current picture of the knowledge and use of the brain step. It will also problematize why the knowledge looks the way it does and give suggestions on what the equestrian federation can do to increase awareness about and the use of the brain ladder in the future. Method: The method used is quantitative in the form of a cross-sectional study based on two different questionnaires aimed at two different populations. Descriptive statistics have been used as an analysis method. Results: The knowledge about the brain step is similar among members of the Swedish Equestrian Federation with just over 50 percent knowledge. Of those who responded to the survey for the equestrian association's adult members and who had knowledge of the brain step, 84 percent had a low degree of knowledge, ie not high enough to be able to use it themselves. Older people generally have better knowledge of the brain step than younger people. The use of the brain step was seven percent in general for the adult members of the equestrian federation and 15 percent for those who reported head injuries. Knowledge of the brain step before injury does not seem to be decisive for the use, but the use is governed to a greater extent by what activity was performed at the time of the injury and what type of advice and support the injured person received after the accident. Conclusion: Just over half of the Swedish Equestrian Federation's members have knowledge of the brain step and the knowledge is largely low.  Young people know the brain step to a lesser degree than older people do. The use of the brain step is seven percent for all members of the union and 15 percent among the members who reported head injuries. The brain step has been used to some extent by people of all ages. In order to increase awareness and use of the brain step among the federations members, focus should be placed on the factors at the organizational level and thereby ensure that the injured person receives advice and support after their injury. Keywords: Head injury, The brain step, concussion, Swedish Equestrian Federation, Swiss cheese model

Bakgrund: Inom både dam- och herrishockey är hjärnskakningar vanligt förekommande. Definitionen av hjärnskakning är att hjärnan hamnar i rörelse av direkt eller indirekt våld mot huvudet. Riktlinjer finns framtagna över hur hjärnskakningar ska hanteras och rehabiliteras och bör tas på allvar då det finns risk för blödning eller kvarstående symtom. SCAT-3 är ett värderingsverktyg vid hjärnskakningar, där ingår en symtomskattning. En hög poängsumma innebär stora symtomatiska besvär. Inga studier har påträffats över förekomst av hjärnskakningar samt hjärnskakningslikande symtom för spelare i Svenska damhockeyligan (SDHL).Syfte: Att beskriva förekomst av hjärnskakningar samt hjärnskakningsliknade symtom hos ishockeyspelare i SDHL jämfört med en kontrollgrupp.Metod: Kvantitativ, deskriptiv samt komparativ tvärsnittsdesign. Ett internetbaserat testformulär byggt på SCAT-3. Totalt 92 deltagare, n=48 hockeyspelare, n=44 kontrollgrupp.Resultat: Förekomsten av hjärnskakningar var 64,6 % bland ishockeyspelare, och signifikant högre jämfört med kontrollgruppen 38,6 % (p=0,013). Totalsumma av hjärnskakningsliknande symtom bland hockeyspelarna (17,6 poäng) jämfört med kontrollgruppen (16,4 poäng) skiljde sig inte signifikant. Vanligaste symtomen bland hockeyspelarna var känsla av trötthet/brist på energi, nackont samt irritation. Vanligaste symtomen för kontrollgruppen var känsla av trötthet/brist på energi, mer känslosam än vanligt och koncentrationssvårigheter. Konklusion: 64,6 % av spelarna i SDHL har fått minst en hjärnskakning. Hjärnskakningar var vanligare bland spelare i SDHL än i kontrollgruppen. Ingen signifikant skillnad av hjärnskakningsliknade symtom sågs mellan grupperna. Symtomen var inte tillräckligt specifika för att jämföra grupper emellan, utan bör enbart jämföras individuellt. / Background: Concussions are frequently occurring in ice hockey, both women and men hockey. A concussion appears from direct or indirect violence against the head, that will cause brain movement, and in worse case a bleeding on the brain. There are guidelines for concussion management and rehabilitation that needs to take seriously as there are risks of retaining symptoms. SCAT-3 is a concussion tool, with a symptom scale. A higher score means bigger issues of the symptoms. No studies have been done on the concussion frequency and concussion-similar symptoms for players in the Svenska damhockeyligan (SDHL).Purpose: Find out frequency of concussion and concussion-similar symptoms compared to a control group. Method: Quantitative descriptive and comparative cross-sectional design. An internet based test, based on SCAT-3, with total 92 participants, n=48 hockey players, n=44 control group.Results: Concussion frequency was 64.6 % for hockey players, and significant higher compared to the control group 38.6% (p=0.013). In total, concussion-similar symptom score for hockey players was 17.6 points and for control group 16.4 points. No significant difference between the groups. The most common symptoms among hockey players were fatigue or low energy, neck pain and irritation. In the control group, fatigue or low energy, more emotional and concentration difficulties was the most common.Conclusion: 64.6 % of the players in SDHL had received at least one concussion. Concussions are more common among players in SDHL than a control group. No significant difference of concussion-similar symptoms. The symptoms are not specific

Introduction: In January 2005, a nationwide mandatory bicycle helmet law for children under the age of 15 was introduced in Sweden. In the current study, the effect of this law was evaluated by analyzing national trends in hospital admissions due to bicycle-related head injuries during the period 1998-2011. Methods: An interrupted time-series design with segmented regression analysis was used to evaluate the intervention effect on head injuries as a percentage of all injuries (%HI) among cyclists in age- and sex-specific groups. Effect was measured as a change in level and/or slope of the trend at the time of legislation. Results: A total of 35261 cyclists (0-54 years) were hospitalized due to a bicycle injury during the study period. Linear regression analyses of the entire study period (not segmented) showed significant year-to-year decreases in the %HI of 1.3-1.7% in all age and sex-specific groups (p < .0001). Results from the segmented regression analysis showed that, at the time of legislation, a significant drop in level occurred among males under 15 years (-4.5% [95% CI: -7.7% to -1.3%], p = .01) and a significant change in slope occurred among females aged 30-54 years (-1.6% [95% CI: -2.9% to -0.2%], p = .025). Conclusions: The law seems to have had an effect on males in the target population (<15 years). Although no significant changes were observed among females in this group as an immediate result of the law, the difference in %HI between genders was minimal at the end of the study period due to the steeper general decline among females. / Inledning: I Sverige infördes en cykelhjälmslag för barn under 15 år den första januari 2005. Syftet med denna studie var att studera effekten av denna lag genom att analysera nationella trender i andelen huvudskador bland svenska cyklister under tidsperioden 1998-2011. Metod: Segmenterad regressionsanalys applicerades på tidsseriedata (interrupted time-series design) för att utvärdera om ett trendbrott när det gäller andelen cykelrelaterade huvudskador sammanföll med lagens införande i olika köns- och åldersspecifika grupper. Effekt mättes som en skillnad i regressionslinjens riktning och nivå. Resultat: Inom åldersgruppen 0-54 år vårdades totalt 35261 cyklister under studieperioden. Linjära regressionsanalyser (ej segmenterade) visade att mellan 1998-2011 minskade andelen huvudskador årligen minskade med 1,3–1,7 % i samtliga studerade köns- och åldersspecifika grupper. Den segmenterade regressionsanalysen visade att samtidigt som cykelhjälmslagen infördes skedde en signifikant skillnad i regressionslinjens nivå bland pojkar under 15 år (-4,5 % [95 % CI: -7,7 % till -1,3 %], p = 0,01) och en signifikant skillnad i regressionslinjens riktning bland kvinnor i åldersgruppen 30-54 år (-1,6 % [95 % CI: -2,9 % till -0,2 %], p = 0,025). Slutsats: Den svenska cykelhjälmslagen verkar ha haft en betydande inverkan på trenden i cykelrelaterade huvudskador bland pojkar under 15 år. Även om något liknande fenomen inte framstod bland flickor i interventionsgruppen bör det noteras att skillnaden i andelen huvudskador mellan könen i slutet av studieperioden var minimal.