<p><strong>Inledning</strong><strong>: </strong>Sedan i januari 2005 är alla bolag som är noterade på börsen inom EU skyldiga att upprätta sin koncernredovisning i linje med IFRS. Koncernmässig goodwill skall inte längre avskrivas enligt plan utan istället bör en nedskrivningsprövning utföras varje år enligt IFRS 3. Den finansiella krisen, som tvingat oss in i den lågkonjunktur vi befinner oss i idag, är en effekt av en tidigare världsomspännande galopperande kreditexpansion. Denna fick stora negativa ekonomiska konsekvenser främst på kapitalmarknaden i USA. På grund av USA:s ledande position inom många områden har detta satt djupa spår i hela omvärlden.</p><p>Genom att noterade bolag enligt IFRS redovisningsprinciper skall redovisa en rättvisande bild av företagets finansiella ställning gjorde vi ett antagande att frågan om en eventuell nedskrivning av koncernmässig goodwill bör ha aktualiserats den senaste tiden.</p><p> </p><p><strong>Syfte: </strong>Vårt syfte med undersökningen var att se om och i vilken omfattning bolag har gjort nedskrivningar av koncernmässig goodwill under 2007, 2008 samt första kvartalet 2009.</p><p> </p><p><strong>Metod</strong><strong>: </strong>Vårt slutliga urval blev 60 bolag noterade på Stockholmsbörsen. Vi samlade in data från respektive bolags hemsida och sammanställde dessa rådata i statistiska diagram. Dessa diagram blev sedan en grund för vår analys.</p><p> </p><p><strong>Resultat & Slutsatser: </strong>Resultatet för undersökningen visade på att vi inte kunde se någon större ökning i nedskrivningar av koncernmässig goodwill som direkt kunde förknippas med den finansiella krisen. En möjlig orsak kan vara att effekterna av krisen ej visat sig fullt ut ännu, en annan kan vara att det finns andra orsaker till att bolagsledningen väljer att inte göra nedskrivning av koncernmässig goodwill.</p><p> </p><p><strong>Förslag på vidare forskning: </strong>Att undersöka samma urval när konjunkturen börjar vända uppåt igen eller att genom en kvalitativ undersökning studera de exakta orsakerna bakom bolagens agerande i frågan om nedskrivning av koncernmässig goodwill. En annan intressant aspekt är att undersöka revisorernas roll i detta informationsflöde.</p>

<p><strong>Title:</strong> Have IFRS made the accounting more efficient for investors? – A study of goodwill-relevance </p><p><strong>Level:</strong> Final assignment for Degree of Master (One Year)</p><p><strong>Author:</strong> Patrik Nygard and Andreas Pettersson       </p><p><strong>Supervisor:</strong> Markku Penttinen            </p><p><strong>Date:</strong> 2010 – May</p><p><strong>Aim:</strong> The Swedish banks <em>SEB </em>and <em>Swedbank </em>are on the same market but their goodwill is amortized totally differently and its results will be different. We decided to examine the accounts in Sweden and see if they have been more efficient, from a user perspective, after the introduction of <em>IFRS</em> in year 2005</p><p><strong>Method: </strong> This paper is made from a quantitative and a deductive approach. We have collected data from all companies listed on the Stockholm Stock Exchange between the years 2002-2008 using the computer program <em>Financial Datastream</em> and then made the regression and other analyses and comparisons with the program <em>Minitab</em></p><p><strong>Result & Conclusions: </strong>We have in this paper demonstrated that how the accounting of goodwill designed is relevant to investors and that this relevance has increased in Sweden after the transition to <em>IFRS</em>. We have also concluded that the goodwill has greater relevance in a rising market than in a downward.<strong></strong></p><p><strong>Suggestions for future research: </strong>In future researches can the aim be to compare other accounting standards changes that occurred in the year 2005 and see if the accounting, from that perspective been more efficient.</p><p><strong>Contribution of the thesis: </strong>We have shown how the account influences investor’s decisions during different accounting systems and in particular how they react on the changed account of goodwill. We have examined this on the Swedish market and because of that our results are particularly interesting for anyone that invests in Swedish stocks.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning företag på Stockholmsbörsen följer IAS 36 punkt 134 och vilka faktorer som påverkar hur mycket information företagen lämnar.</p>

<p>För fastighetsbolag på Stockholmsbörsen har införandet av de nya redovisningsrekommendationerna IAS/IFRS inneburit en del förändringar. Fastigheter ska nu redovisas antingen enligt IAS 2, IAS 16 eller IAS 40 och införandet ska öka jämförbarheten mellan bolagen.</p><p>Syftet med denna uppsats är att se hur de nya rekommendationerna påverkar kapitalstrukturen i fastighetsbolagen genom att undersöka hur relevanta nyckeltal förändrats och vilka konsekvenser det får för bolagen i 2004 års redovisning.</p><p>Undersökningen omfattar samtliga bolag som är aktuella. Dessa är Brinova, Castellum, FastPartner, Heba, Hufvudstaden, LjungbergGruppen, Klövern, Kungsleden, Wallenstam och Wihlborgs. Via bolagens årsredovisningar har relevanta nyckeltal räknats ut och granskats. Nyckeltalen som vi har granskat är bokfört värde på fastigheter, eget kapital, räntabilitet på eget kapital, räntabilitet på sysselsatt kapital, soliditet, skuldsättningsgrad och vinst per aktie.</p><p>Undersökningen visar att alla bolagen efter införandet av IAS/IFRS redovisar sina fastigheter som förvaltningsfastigheter till verkligt värde enligt IAS 40. Då bolagen valt att redovisa sina fastigheter till verkligt värde istället för att redovisa till anskaffningsvärdet har deras bokförda värde år 2004 ökat i de flesta fall och med relativt mycket. Det som gör att det blir stora skillnader i bokfört värde är när fastigheterna införskaffades för många år sedan och tidigare har redovisats efter anskaffningsvärdet. En del fastighetsbolag väljer att köpa och sälja fastigheter under en kort tidsperiod, vilket gör att anskaffningsvärde och verkligt värde inte skiljer så mycket emellan.</p><p>Då fastigheterna värderas till verkligt värde och det sker en stor ökning av det bokförda värdet från tidigare medför det även en ökning av det egna kapitalet och därmed soliditeten. Eftersom det egna kapitalet ökar med ”luftpengar” ser vi en ökad risk för att bolagens soliditet ger ett falskt intryck. Om sedan fastigheternas värde minskar och därmed även soliditeten, kan det leda till att bolagens trovärdighet minskar och i värsta fall konkurs. Det finns även en viss risk att vid ökad soliditet ställer aktieägarna större krav på avkastningen.</p><p>Det vi kan urskilja är att värdering till verkligt värde är förenligt med de kvalitativa egenskaperna och relevansen ökar vid beräkning av nyckeltal med verkligt värde. Men det är viktigt att vara medveten om att marknadsvärdet är relevant vid just tidpunkten för värderingen.</p>

<p>Från och med 1 januari, 2005 skall samtliga börsnoterade fastighetsbolag som innehar förvaltningsfastigheter, värdera dessa till verkligt värde. Tillämpningen innebär att bolagen i sin koncernredovisning skall redovisa det verkliga värdet i resultaträkningen. I moderbolagets samt dotterbolagets resultatredovisning används den historiska anskaffningskostnaden samt avskrivningar. Syftet med införandet av IAS 40 är att framförallt underlätta för investerare när det gäller jämförandet av de olika bolagen.</p><p>Vårt syfte med uppsatsen var att ta reda på vilka förändringar införandet av IAS 40 har åstadkommit i årsredovisningarna samt hur Revisorskåren ser på IAS 40. Vi upptäckte att soliditeten, det egna kapitalet samt fastigheternas värde ökade markant. Det är dock inte bara fördelar med att värdera till verkligt värde utan det finns även en del nackdelar. Det visade sig att det råder en stor osäkerhet när det gäller värderingsmetod och värderingsman. Vi har studerat två artiklar ur tidskriften Balans och då kan vi se att väldigt många av fastighetsbolagen använder sig av en blandad form av funktions- och kostnadsslagsindelad resultatredovisning. Förhoppningsvis kan det i framtiden bli en homogen resultatredovisning. Vilket åter för oss in på investerarna som skulle få ett bättre underlag vid jämförandet av olika bolag.</p><p>För att uppfylla vårt syfte använde vi oss av den kvalitativa metoden. Vi intervjuade en auktoriserad revisor som har sin speciallitet inom IAS 40 och studerade årsredovisningar från fyra slumpmässigt utvalda fastighetsbolag. Dessutom har vi använt oss av två artiklar ur tidskriften Balans.</p><p>Vi kom fram till att soliditeten har ökat i samband med införandet av IAS 40. Vi har även sett att det egna kapitalet har ökat men där kan vi inte se någon direkt koppling till IAS 40. Utan det beror på mer indirekta faktorer. Vi har även fått tagit del av problematiken kring värdering av fastigheter. Det råder en stor osäkerhet vilket det inte finns någon direkt lösning på i nuläget. Genom vår intervju och genom artiklar ur tidskriften Balans har vi fått tagit del av Revisorskåren synsätt på IAS 40.</p>

<p>Abstract</p><p>Från och med den 1 januari 2005 ska alla företag inom Europeiska unionen vars aktier eller</p><p>värdepapper är noterade på en reglerad marknad tillämpa IFRS i sin koncernredovisning. IAS</p><p>36 är en del av det internationella regelverket och innebär att goodwill inte längre får skrivas</p><p>av löpande, utan ska istället årligen nedskrivningsprövas. När goodwill prövas för ett</p><p>nedskrivningsbehov ska förvärvad goodwill fördelas på de kassagenererande enheter som</p><p>förväntas dra nytta av förvärvet. Vid nedskrivningsprövningen jämförs det redovisade värdet</p><p>med tillgångens återvinningsvärde, vilket definieras som det högsta av nyttjandevärdet och</p><p>nettoförsäljningsvärdet. Tillgången ska skrivas ned om detta värde understiger det redovisade.</p><p>Värdet på goodwillposten kan därmed ha en betydande inverkan på resultatet, i synnerhet om</p><p>den representerar en stor andel av företagets totala tillgångar. Nedskrivningstestet utgör</p><p>följaktligen en viktig del i värderingsprocessen, eftersom felaktig redovisningsinformation</p><p>kan vilseleda investerare och andra intressenter. En tidigare undersökning visar att många</p><p>företag brister med avseende på de upplysningskrav som ska lämnas angående testet.</p><p>Syftet med denna studie är att undersöka och analysera nedskrivningstest av goodwill samt ur</p><p>ett revisorsperspektiv beskriva de eventuella problem som uppstår i själva</p><p>granskningsprocessen.</p><p>För att uppfylla syftet ligger ett hermeneutiskt synsätt till grund för undersökningen. Vidare</p><p>har en abduktiv ansats samt en kvalitativ metod valts, eftersom teori och empiri undersökts</p><p>växlande och syftet är att beskriva och förklara ett fenomen. Uppsatsens empiriska material</p><p>har samlats in genom intervjuer med tre respondenter som alla är verksamma inom IFRS samt</p><p>en dokumentstudie av åtta företags årsredovisningar.</p><p>Resultatet av min undersökning visar att det svåraste med revisorns granskning utav</p><p>nedskrivningstest, är att bedöma rimligheten i de antaganden som företaget har gjort. Likaså</p><p>försvåras granskningen vid förekomsten av synergieffekter, när goodwillposten ska fördelas</p><p>per kassagenererande enheter. Vad gäller upplysningskraven har det generellt skett en viss</p><p>förbättring i de undersökta företagen. Informationskraven som berör kassagenererande</p><p>enheter och återvinningsvärde efterföljs i samtliga av de granskade bolagen, medan</p><p>tillväxttakten är det upplysningskrav som innehåller flest brister. Om nedskrivningstestet</p><p>utförs på ett korrekt sätt bör det enligt studien ge en mer rättvisande bild av företaget, men då</p><p>nedskrivningsprövningen bygger på delvis subjektiva antaganden, som många gånger är svåra</p><p>att rimlighetsbedöma, kan utfallet bli ett annat i praktiken. Avslutningsvis visar</p><p>undersökningen att standarden fortfarande medför vissa tolkningsproblem. I dagsläget finns</p><p>ingen myndighet som kan utfärda sanktioner när inte bestämmelserna följs, vilket innebär att</p><p>både kvaliteten på testets utförande och mängden information varierar mellan olika företag.</p>

<p>Den 1 januari 2005 trädde det nya regelverket IAS/IFRS i kraft i EU. Detta regelverk reglerar hur noterade koncerner ska upprätta sin redovisning. I regelverket finns IAS 40 som är den standard som reglerar hur förvaltningsfastigheter ska redovisas. Det väsentliga med denna standard är att den tillåter värdering till verkligt värde i balansräkningen. Värderingen kan ske genom huvudregeln, den så kallade ortsprismetoden, där fastigheten jämförs med liknande objekt som avyttrats. IAS 40 tar även upp en nödlösning som innebär att uppskattade framtida betalningsströmmar diskonteras till nuvärde. Nödlösningen är den metod som främst används i Sverige.</p><p>Vårt syfte med uppsatsen var att undersöka hur redovisningen samt revisorns roll har påverkats efter införandet av IAS 40. Detta har vi gjort genom att använda oss av en kvalitativ metod där vi genomförde öppna individuella intervjuer. Vi genomförde en intervju med en redovisningsspecialist för att beskriva hur redovisningen har förändrats. Sedan genomförde vi ytterligare en intervju med en auktoriserad revisor i syfte att beskriva hur redovisningens förändring har påverkat revisorn.</p><p>I vår underökning kom vi fram till att IAS 40 är en positiv förändring för redovisningen. Detta eftersom redovisningen nu speglar verkligheten mer korrekt. Men denna förändring har också medfört negativa konsekvenser. Vid värdering till verkligt värde måste ett antal antaganden göras, dessa har bidragit till subjektiva element i redovisningen. Det är revisorns uppgift att se till att dessa inte utnyttjas av ledningen för egen vinning. Vår undersökning indikerar att detta inte är möjligt, eftersom revisorerna har anpassat sig till den förändring som IAS 40 medfört. Det ingår numera i revisorernas arbete att granska att de antaganden som gjorts är korrekta.</p>

<p>Börsnoterade europeiska företag ska från och med 1 januari 2005 tillämpa de internationella redovisningsstandarder som antagits av EU. Standarderna benämns International Accounting Reporting Standard, IAS och International Financial Reporting Standard, IFRS. Dessa stan¬darder ska tillämpas vid företagens koncernredovisning, medan nationell lagstiftning gäller för resterande finansiella rapporter.</p><p>Syftet med denna uppsats är att ta reda på vilka svårigheter som kan finnas med att redovisa enligt IAS/IFRS. Till vår hjälp för att få fram information om detta har vi använt oss av det svenska dotterbolaget till den multinationella läkemedelskoncernen AstraZeneca, Rådet för finansiell rapportering samt en revisor på Ernst & Young.</p><p>Vi valde att använda oss av en kvalitativ metod och gjorde fyra intervjuer för att få så ingå¬ende information som möjligt. Vid intervjuerna användes öppna frågor för att få en tydlig be¬skrivning av svårigheterna.</p><p>Teoriavsnittet inleds med ett avsnitt om svårigheter som kan uppkomma vid implemente¬ringen och användningen av IAS/IFRS. Därefter beskrivs redovisningen i Sverige. Sedan följer en bakgrund till de internationella redovisningsstandarderna, vilka kriterier som gäller när dessa ska upprättas, samt information om den svenska normgivningen. Avslutningsvis be¬skrivs i teoriavsnittet de standarder där de flesta svårigheterna har framkommit.</p><p>Empirin består av de intervjuer som genomförts. Varje intervju inleds med en kort presenta¬tion av respondenten och dennes arbetsplats. Informationen som framkommer i empirin leder sedan till analysen. Där sammanförs empirin med tidigare beskriven teori.</p><p>Vi kom fram till att det finns flera svårigheter med att redovisa enligt IAS/IFRS. Många svå¬righeter rör värdering i olika former samt att svensk normgivning inte alltid följer det interna¬tionella regelverket, vilket orsakar dubbel redovisning. Det framkom även att IAS/IFRS upp¬levs som ett komplext regelverk med i många fall alltför detaljrika informationskrav.</p>

<p>1 januari 2005 infördes nya redovisningsstandarder enligt IFRS/IAS. Alla börsnoterade bolag inom EU skall tillämpa de nya redovisningsreglerna. Syftet med införandet av de internationella redovisningsreglerna var att göra de finansiella rapporterna mer internationellt gångbara och jämförbara samt bidra till en mer rättvisande bild av företagets tillgångar. Uppsatsen granskar om företag uppfyller upplysningskraven enligt IAS 36 punkt 134 rörande att immateriella tillgångar med obestämbar nyttjandeperiod inte längre skrivs av utan årligen nedskrivningsprövas. Vi genomförde en undersökning av totalt tjugo företag från IT- och läkemedelsbranschen med redovisad goodwillpost. Vi granskade företagens årsredovisningar utifrån vår tolkningsmall av IAS 36 punkt 134. Baserat på resultatet av vår empiriska studie har vi bildat oss uppfattningen att det förekommer brister i företagens upplysningar. Vi har även genomfört samma undersökning på företagens årsredovisningar för 2005. Syftet var att ta reda på om någon förbättring gick att se då tidigare publicerad undersökning och artikel förutspått detta. Enligt vår studie har ingen märkbar förändring skett. Anledningen till att kraven inte uppfylls i större utsträckning tror vi kan vara en kombination av okunskap och svårigheter att tolka regelverket samt i vissa fall ovilja att lämna ut känslig information. Vår bedömning är att syftet med införandet av de nya standarderna inte uppnås i den utsträckning som vore önskvärd. Vi anser att de nya reglerna medför en mer subjektiv redovisning vilket minskar trovärdigheten och jämförbarheten. Målet med en mer rättvisande bild menar vi i vissa fall får stå tillbaka för försiktighetsprincipen.</p>

<p>Börsnoterade europeiska företag ska från och med 1 januari 2005 tillämpa de internationella redovisningsstandarder som antagits av EU. Standarderna benämns International Accounting Reporting Standard, IAS och International Financial Reporting Standard, IFRS. Dessa standarder ska tillämpas vid företagens koncernredovisning, medan nationell lagstiftning gäller för resterande finansiella rapporter.</p><p>Syftet med denna uppsats är att ta reda på vilka svårigheter som kan finnas med att redovisa enligt IAS/IFRS. Till vår hjälp för att få fram information om detta har vi använt oss av det svenska dotterbolaget till den multinationella läkemedelskoncernen AstraZeneca, Rådet för finansiell rapportering samt en revisor på Ernst & Young.</p><p>Vi valde att använda oss av en kvalitativ metod och gjorde fyra intervjuer för att få så ingående information som möjligt. Vid intervjuerna användes öppna frågor för att få en tydlig beskrivning av svårigheterna.</p><p>Teoriavsnittet inleds med ett avsnitt om svårigheter som kan uppkomma vid implementeringen och användningen av IAS/IFRS. Därefter beskrivs redovisningen i Sverige. Sedan följer en bakgrund till de internationella redovisningsstandarderna, vilka kriterier som gäller när dessa ska upprättas, samt information om den svenska normgivningen. Avslutningsvis beskrivs i teoriavsnittet de standarder där de flesta svårigheterna har framkommit.</p><p>Empirin består av de intervjuer som genomförts. Varje intervju inleds med en kort presentation av respondenten och dennes arbetsplats. Informationen som framkommer i empirin leder sedan till analysen. Där sammanförs empirin med tidigare beskriven teori.</p><p>Vi kom fram till att det finns flera svårigheter med att redovisa enligt IAS/IFRS. Många svårigheter rör värdering i olika former samt att svensk normgivning inte alltid följer det internationella regelverket, vilket orsakar dubbel redovisning. Det framkom även att IAS/IFRS upplevs som ett komplext regelverk med i många fall alltför detaljrika informationskrav.</p>