Varumärket – vår tids viktigaste tillgång. Det är en immateriell tillgång som erbjuder ettexklusivt värde för konsumenten och en möjlighet för företag att utmärka sig från sinakonkurrenter. I genomsnitt upp till 50 % av ett företags balansräkning kan bestå avvarumärket och det beskrivs som lika viktigt som produktens kvalité. Immateriella tillgångarär dock svåra att identifiera och på grund av detta uppstår svårigheter vid erkännande ochkapitalisering. Det saknas även en aktiv marknad för varumärken, vilket försvårarvärderingsprocessen. För att underlätta värderingen har standarder så som IAS 38, IFRS 3 ochISO 10668 framtagits. I dessa finns bland annat definitioner, erkännandekriterier och metoderför beräkning av varumärkets värde.Med detta som utgångspunkt är studiens huvudsyfte att analysera värdering av varumärken ipraktiken. Syftet är också att undersöka hur redovisningsstandarder som ISO 10668, IFRS 3IAS 38 underlättar för professionen vid värdering. För besvara syftet har intervjuer på tre avde största revisionsbyråerna utfösts. Studiens empiri består även av en textanalys av sju olikaföretags årsredovisningar, med syfte att undersöka hur de har värderat sina varumärken.Teorin visar att det finns flera olika värderingsmetoder, där studien presenterar fem av dessa.Resultatet av studien visar att de framtidsorienterade metoderna är de som främst används vidvärdering av varumärken. Relief from royalty är den metod som är vanligast bland deinkomstbaserade tillvägagångssätten. Metoden innebär att man beräknar hur mycket företagettjänar på att äga varumärket istället för att leasa det och få en royaltyavgift, därav namnet,relief from royalty. Det är även möjligt att beräkna värdet med hjälp av förväntade framtidakassaflöden.Slutsatsen i denna studie är bland annat att varumärken utgör en viktig del av företagensbalansräkning, att inte erkänna de skulle ge en felaktig bild av företaget. Även om varumärkeär svårt att definiera och värdera är det bättre att redovisa ett något felaktigt värde än att inteerkänna det alls. Standarderna IAS 38 och IFRS 3 utgör ett ramverk som stödjer ochunderlättar värderingen. Det framkommer dock att ISO 10668 sällan används i praktiken.Metoder som inriktar sig på framtida uppskattade värden är osäkra eftersom de till stor delinnebär bedömningar av händelser som inte har inträffat. Värdering enligt dettatillvägagångssätt ger mer relevanta värden än vid historiska kostnader som bas. Beloppenanses dock brista i tillförlitlighet. För att årsredovisningarna ska kunna vara både relevantaoch tillförlitliga är studiens slutsats att man vid värdering av varumärken bör använda två ellerfler värderingsmetoder. Blir resultatet likvärdigt vid beräkning enligt båda metoder är dettroligt att beloppet är tillförlitligt. / Program: Civilekonomprogrammet

Bakgrund: Inkonsekvensen i hanteringen av internt upparbetade immateriella tillgångar har uppmärksammats av bland annat standardsättarna IASB, AASB, ASBJ samt organisationen RFR. RFR menar att mer fokus bör läggas på identifieringen och redovisningen av internt upparbetade immateriella tillgångar på grund av deras markanta ökning samt betydelse för företag och kunder. Syfte: Studien ska beskriva den kontext där internt upparbetade immateriella tillgångar förekommer, och därmed bidra till en förståelse över hur deras egenskaper och identifiering behandlas redovisningsmässigt, inom branschen konsumentvaror och -tjänster. Metod: Studien är gjord utifrån en kvalitativ ansats och är baserad på intervjuer med företag inom branschen konsumentvaror och -tjänster som har internt upparbetade immateriella tillgångar. Resultat: Branschen konsumentvaror och -tjänster använder sig av både formella och informella tumregler vid identifiering av internt upparbetade immateriella tillgångar på grund av den osäkerhet som råder vid bedömning. Existensen av tumregler påverkas av faktorerna nyckelpersoner, erfarenheter samt storleken på företaget och posten internt upparbetade immateriella tillgångar. Branschen anser att det finns svårigheter i de existerande regelverken men att standarden IAS 38 är tillräcklig överlag. / Background: The inconsistency, in the management of internally generated intangible assets, is addressed by the standard setters IASB, AASB, ASBJ and by the Swedish organization RFR. RFR argue that more attention should be placed on the identification and recognition of internally generated intangible assets, this due to their significant increase and impact on companies and customers. Aim: The study is describing the context in which internally generated intangible assets exist. Hence, contributing to an understanding of how their characteristics and identification are treated in accounting, in the consumer goods and service industry. Completion: The study has a qualitative approach and is based on interviews with companies with internally generated intangible assets in the consumer goods and service industry. Result: The consumer goods and service industry use formal and informal heuristics in order to identify internally generated intangible assets due to the uncertainty in the assessment. The existence of heuristics is affected by the following factors; key personnel, experience, company size and size of the internally generated intangible assets. The industry perceives difficulties in the existing regulations, but finds IAS 38 to be, overall, adequate.

Bakgrund och problemformulering: År 2005 infördes standarden IFRS 3 med syfte att förbättra relevansen, tillförlitligheten och jämförbarheten i de finansiella rapporterna angående rörelseförvärv. Genom standarden infördes regler kring identifieringen av immateriella tillgångar för att kunna särskiljas från goodwill och därmed reducera goodwillposten. Trots regleringen av standarden visar tidigare studier att svenska börsnoterade företag redovisar mer än hälften av övervärden från rörelseförvärv som goodwill. Dessutom finns det indikationer på att IFRS 3 är öppen för egna tolkningar och subjektiva bedömningar som ger företag möjlighet att redovisa olika resultat beroende på hur de tolkar IFRS 3. En faktor som kan påverka ett företags fördelning av övervärden är dess branschtillhörighet, vilket denna studie ämnar undersöka. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka och analysera huruvida företagets branschtillhörighet har en påverkan vid fördelning av övervärden. Studien syftar vidare till att undersöka om det råder branschpåverkan vid identifiering av immateriella tillgångar.   Referensram: Studiens referensram utgår från den nyinstitutionella teorin, regelverk inom redovisningen samt tidigare forskning inom ämnet.   Metod: Studien bygger på en kvantitativ metod i form av en komparativ design. Studien utgår från en totalundersökning där 75 företag inom sju branscher jämförts gällande hur de fördelar övervärden vid rörelseförvärv år 2018. Dessutom undersöker denna studie hur de olika branscherna identifierar och kategoriserar immateriella tillgångar.   Resultat och Slutsats: Samtliga undersökta branscher i denna studie fördelade den största andelen av övervärden på goodwill vilket överensstämmer med tidigare studier. Det framgår i denna studie att det råder en branschpåverkan vid identifiering av immateriella tillgångar. Kategorin kundrelaterade tillgångar var vanligast bland samtliga branscher. / Background and research issue: In 2005, the standard IFRS 3 was introduced, aimed to improve the relevance, reliability and comparability of the financial statements regarding business acquisitions. The standard introduced rules for the identification of intangible assets in order to be distinguished from goodwill and thereby reduce the latter. However, despite the new regulations, previous studies show that Swedish listed companies report more than half of the excess values from business acquisitions as goodwill. In addition, there are indications of IFRS 3 being open for alternative and biased interpretations, giving companies the opportunity to show different results. A factor which may influence how a company distributes the excess values is industry affiliation, which this study aims to examine.   Purpose: The purpose of this study is to examine and analyse whether the company’s industry affiliation has an impact on the distribution of excess values. The study also intends to examine whether there is industry impact in identifying intangible assets.   Framework: The framework of the study is based on modern organization theory, regulations in accounting and previous studies in the subject.  Method: This study is based on a quantitative method in the form of a comparative design.  The study is based on a census where 75 companies in seven different industries have been compared as regards to how they distribute excess values of business acquisitions and how the intangible assets are identified and categorised in the different industries.  Results: In all industries examined in this study, the largest part of excess values is distributed as goodwill which corresponds with previous studies. It appears in this study that there is an industry impact during identifying intangible assets. All industries used customer-related intangible assets as the most frequently used category for excess values of business acquisitions.

No description available.

<p>Problemformulering: Inom ramen för redovisningsrekommendationerna IAS 38 och RR15 finns ett visst mått av tolkningsutrymme för att avgöra om företagens utgifter för FoU ska ses som en tillgång eller snarare som en förbrukad resurs. Om företagens tolkning och därmed tillämpning av rekommendationerna skiljer sig åt kan jämförbarheten mellan företagens finansiella rapporter försvåras.</p><p>Frågeställningar: Tolkningsutrymmet i rekommendationerna leder till följande frågeställningar: Vilka faktorer påverkar hur företag inom läkemedelsbranschen väljer att redovisa utvecklingsutgifter? Var går gränsdragningen mellan aktiverade och kostnadsförda utvecklingsutgifter? Finns några samband dels mellan de företag som aktiverar utvecklingsutgifter, dels mellan de företag som inte aktiverar? Vilka är då dessa samband?</p><p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur företag inom läkemedelsbranschen väljer att redovisa utgifter för forskning och utveckling samt hur detta påverkar jämförbarheten mellan företagens årsredovisningar.</p><p>Metod: För att besvara syftet har främst primärdata samlats in genom intervjuer med redovisningsansvariga på företag inom läkemedelsbranschen. Utöver detta har sekundärdata granskats då företagens årsredovisningar analyserats utifrån utvalda variabler. Sekundärdata har även utgjorts av relevant litteratur och rapporter.</p><p>Slutsatser: Osäkerheten i utfallet av forskningsprojekten är den främsta faktorn som påverkar hur företag som producerar läkemedel väljer att redovisa utvecklingsutgifter. Gränsdragningen för när egenutvecklade arbeten redovisas som tillgångar sker som tidigast då produkten är nära en registreringsansökan till aktuell myndighet. Undersökningen visar att företag som kommit längre i sitt utvecklingsarbete oftare aktiverar utvecklingsutgifter än företag som befinner sig i tidigare kliniska faser. Av studien framgår även att redovisningssätt väl återspeglar i vilket skede de egenutvecklade arbetena står och att jämförbarheten är god då företagen följer rådande praxis vilket är att tolka rekommendationerna snävt.</p>

Human resource accounting has grown in importance over the past few years as organizations that heavily rely on their labour force and their skills seek to account for them as assets to reflect their output. Football clubs fall into that category as players are vital for the success of the team. Accounting regulations such as the UEFA financial fair play exist in order to help football clubs account for their players as intangible assets on their balance sheets. However, there are uncertainties over the effectiveness of existing regulations as youth players and Bosman players for example are exempted and there are difficulties in specifying what it is that players account for. The authors study 4 clubs that compete in Allsvenskan as well as UEFA competitions in order to determine if Swedish teams present a fair and true value of their human resources. The authors find that despite the fact that balance sheets show a great degree of consistency between clubs and all meet minimum requirements set by ruling bodies, financial reporting in football still has some way to go in order to fully reflect the true value of players.

Betydelsen för redovisning av immateriella tillgångar har på senare tid kommit att öka. Det beror mycket på att det anglosaxiska synsättet, som kräver att finansiella rapporter skall ge en rättvisande bild, har blivit allt mer utbrett. Immateriella tillgångar kan klassificeras i olika grupper, en av dem är intellektuella tillgångar som innefattar varumärken, patent och upphovsrätter. År 2005 infördes IAS-förordningen i Sverige. Det innebar att alla koncerner skulle tillämpa IFRS/IAS i sin redovisning. De standarder som berör redovisning av intellektuella tillgångar är IAS 38 Immateriella tillgångar och IAS 36 Nedskrivningar.Uppsatsens syfte är att analysera redovisningsstandarder för att visa om redovisning av intellektuella tillgångar ger en rättvisande bild då IAS 38 och IAS 36 tillämpas. För att uppfylla uppsatsens syfte har en huvudfråga och två delfrågor formulerats. Huvudfrågan lyder: Hur uppfattas standarder för redovisning av intellektuella tillgångar kopplade till en rättvisande bild? Delfrågorna har formulerats enligt följande: Hur redovisar företag sina intellektuella tillgångar? Hur definieras och tolkas begreppet rättvisande bild?Vi har ett hermeneutiskt förhållningssätt och har valt en kvalitativ metod. En empirisk undersökning har genomförts genom att intervjua redovisningsspecialister samt även personer som arbetar med koncernredovisning. Resultatet av den empiriska undersökningen har sammankopplats med uppsatsens teoretiska referensram och analyserats utifrån formulerade forskningsfrågor.Efter genomförd analys har vi dragit följande slutsatser. Företag specificerar inte sina intellektuella tillgångar i balansräkningen, utan endast i tillhörande noter. Redovisningen i noterna är för övrigt bristfällig. Begreppet rättvisande bild har en vag definition och tolkas subjektivt. Respondenternas definition av begreppet är att ge en så korrekt bild av verksamheten som möjligt. Vidare har en slutsats dragits om standarderna, de anses vara svåra men bra. Slutligen kan vi konstatera att standarderna ger en rättvisande bild av intellektuella tillgångar. / Uppsatsnivå: D

Varumärket blir allt viktigare när företag ska överleva på en allt mer tjänsteorienterad marknad. Inom redovisningen ställs högre krav på särskiljning vid förvärv för att minska goodwillposten. Eftersom både marknadsförare och revisorer har ett ökat intresse av varumärkesvärdering är det intressant att se hur de två perspektiven skiljer sig åt men framför allt hur de olika perspektiven kan bidra till ökad gemensam förståelse kring värdering av varumärken och vilka faktorer som är av betydelse i sammanhanget. Genom att belysa de viktiga aspekterna vid värderingen inom respektive perspektiv kan det bidra till att utveckla värderingsmodeller och eventuellt leda till en mer relevant värdering.Huvudproblemet för undersökningen är att visa på vilka likheter och skillnader som finns mellan marknadsförings- respektive redovisningsperspektivet vid värdering av varumärken. För att nå fram till resultatet kommer vi även belysa vilka aspekter som kan vara betydelsefulla vid värdering av varumärken. Syftet är att se hur perspektiven eventuellt kan breddas och då bidra till en ökad förståelse för hur värderingen av varumärket kan förbättras.För att finna svar på problemformuleringen har vi valt att genomföra en kvalitativ undersökning med en abduktiv ansats som växlar mellan teori och empiri. Den data som har samlats in har utgjorts av både primär- och sekundärdata. Primärdata består av intervjuer och urvalet till intervjuerna har gjorts enligt ett bekvämlighetsurval där vi själva valt respondenterna.Undersökningen började med att grundligt ta reda på vad som fanns skrivet på området varumärkesvärdering. Både värderingsmodeller och definitioner skilde sig mycket åt mellan de två perspektiven där marknadsföringen försökte fånga många mjuka värden som inte alls fanns med i redovisningsteorier. Det som vi fann förenade de två perspektiven var dock en gemensam bild av att kassaflödet är mycket centralt.Vid jämförelse av teori och empiri har vi sett att synsätten i de olika perspektiven skiljer sig åt både vad gäller definitioner och värderingsmetoder. De båda perspektiven kan dock tillföra olika aspekter till synen på varumärkets värde och gemensamt skapa en intressant bild. Marknadsföringssynen bidrar framför allt med en syn på varumärket som en intern tillgång i förhållande till externa faktorer men redovisningen vänder på det hela och ser varumärket som en extern tillgång värderad internt i företaget. / Uppsatsnivå: C

Investeringar i varumärken är vitalt för värdeskapande och skapar stabilitet och identitet i företag. I många situationer är den ekonomiska effekten uppbenbar. Immateriella tillgångar är behäftade med problem rörande identifiering, värdering och presentation av internt upparbetade varumärken i balansräkningen. Svårigheten förknippas i första hand med brist på tillräckligt vägledande redovisningsstandarder. När det gäller förvärvade varumärken är vägledningen för värdering och presentation otillräcklig.Syftet med studien har varit att undersöka hur värdering av varumärken genomförs i praktiken. Tre värderingsspecialister från ledande revisionsbyråer har intervjuats. Utöver intervjuerna har tio börsnoterade bolags årsredovisningar undersökts i syfte om att upptäcka skillnader i värderingen.Studien visar att det huvudsakligen finns tre metoder för uppskattning av värdet i varumärken. Metoderna är kostnadsbaserad, inkomstbaserade och marknadsbaserade. Den intäktsbaserade är den mest förekommande i praktiken för värdering av varumärken. De viktigaste parametrarna som beaktas vid värdering är framtida försäljningsprognoser, utvecklingskostnader för varumärket, framtidsutsikter, marginalnivåer och marknadsföringskostnader.Slutsatser som dragits utifrån studien är att (a) tillämpning av olika värderingsmetoder genererar varierande uppskattningar av värdet i varumärken. (b) De parametrar som beaktas för respektive modell är också varierande. (c) Variationer i uppskattningarna av varumärkets värde skapar problem med principen kring jämförbarhet. (d) Vidare är det ytterst komplext att tolka på vilket sätt varumärket skall identifieras och därmed separeras från goodwill.Den kritiska reflektionen i studien ledde fram till slutsatsen att skillnaderna i hanteringen av internt genererade och externt förvärvade varumärken är emot huvudprincipen jämförbarhet och tillgångsredovisning (IASBs ramverk). För att undvika skillnader i redovisningen av tillgångar som är av samma natur borde kostnader för internt genererade och förvärvade tillgångar hanteras på samma sätt. / Program: Civilekonomprogrammet

<p>Problem: Hur arbetar olika banker med att särskilja immateriella tillgångar med begränsad nyttjandetid från goodwill och finns det skillnader mellan hur detta tillämpas i praktiken före och efter införandet av IFRS 3? Vad finns det för problem vid behandling av immateriella tillgångar?</p><p>Syfte: Denna studie har till syfte att studera hur företag har anpassat sig till de nya reglerna IFRS 3.</p><p>Metod: Studien består av en empiri- och en litteraturinsamling. Empiri-insamlingen genomfördes med hjälp av en intervju, granskande av årsredovisningar och e-postfrågor som skickades till representanter hos de tre undersökta bankerna. Litteraturinsamlingen består av artiklar, broschyrer och böcker. De inhämtades från databaser och biblioteket på Mälardalens högskola.</p><p>Resultat och Slutsats: Innan IFRS 3 behandlade de undersökta bankerna immateriella tillgångar relativt olika, men i och med införandet blev de mer lika varandra. Detta betyder att IASB har kommit en bit på väg vad gäller harmoniseringen mellan företag, åtminstone vad gäller de undersökta bankerna. För att komma längre i harmoniseringsprocessen krävs det att de får större förståelse för vikten av att immateriella tillgångar redovisas på rätt sätt.</p> / <p>Research Issue: How do various banks work to distinguish intangible assets with limited amortization from goodwill, are there differences between how it is applied in practice before and after the introduction of IFRS 3? What are the problems in treatment of intangible assets?</p><p>Purpose: This study has the purpose to study how companies have adapted to the new rules IFRS 3.</p><p>Method: One empirical and one literature study were made. The empirical data collection was carried out by means of an interview, review of annual reports and e-mail questions were sent to representatives of the inquired banks. The literature consists of articles, brochures and books. They were found in databases and the library at Mälardalen University.</p><p>Results and Conclusion: Before IFRS 3 the banks treated intangible assets rather differently, but after the implementation their treatment became more similar. This means that the IASB has made some progress in terms of harmonization the accounting standards between companies, at least for the inquired banks. In order to advance further in the harmonizing process, it requires that the banks gain more understanding of the importance that intangible assets are accounted properly.</p>