OBJECTIVES The aim of this study is to investigate the influence of new subcutaneous Implantable Cardioverter Defibrillator (ICD) electrode placements on the Defibrillation Threshold (DFT), shock impedance, and sites of activation in the heart caused by a low voltage shock. BACKGROUND The subcutaneous ICD, though it has many advantages due to its less invasive nature compared to the transvenous ICD, requires higher energy shocks to terminate ventricular arrhythmias, and is not currently thought to be able to reliably pace the heart. METHODS A cohort of nine heart-torso computer models built from computed tomography scans are used to simulate the electric field that occurs during defibrillation. The conventional subcutaneous configuration is tested, along with new “dual sternal”, “L”, and “posterior” configurations, where an additional ground or shocking electrode is present. The estimated DFT (defined as the voltage required to produce an electric field of 5 volts/cm or more in at least 95 % of the ventricular myocardium) along with the shock impedance is computed for all electrode configurations. In addition, the number and location of stimulated sites in the heart is noted for each configuration after delivery of a low voltage shock, to assess respective potential pacing capabilities.     RESULTS In average, the addition of an anterior shocking electrode in the “L” or “dual sternal” position leads to 1.5 times lower DFT and shock impedance than the ones obtained with the classical configuration. The small torso has 1.6 times lower DFT than the medium and large torso in average. Dilated and hypertrophic cardiomyopathies have little impact on the computed DFT. The different electrode configurations cause different number and location of simulated sites in the heart after delivery of a low voltage shock. CONCLUSIONS The models suggest that an S-ICD implantation involving the addition to the conventional configuration of a shocking anterior electrode in the “L” or “dual sternal” position enables to reduce the estimated DFT in all torso size. Pacing by the S-ICD seems feasible.

Die bildgebende Diagnostik im Magnetresonanztomographen ist für Träger implantierter, nicht MR-fähiger Herzschrittmacher und Cardioverter/Defibrillatoren potentiell risikoreich. Durch das starke externe Magnetfeld und die elektromagnetischen Signale des MRT-Gerätes können die antibradykarden und –tachykarden Therapiesysteme in ihrer korrekten Funktion erheblich gestört und durch die Antennenwirkung der Sonden myokardiale Schädigungen hervorgerufen werden. In der vorliegenden Arbeit sind bei Trägern derartiger Implantate deren wichtigste Funktionsparameter vor und nach einer jeweiligen Untersuchung im MRT telemetrisch ermittelt worden. Anhand der statistischen Auswertung der prä- und postprozedualen Messwerte für Wahrnehmung (Sensing), Reizschwelle und Elektrodenimpedanz wurde der Einfluss einer MRT-Untersuchung auf die regelrechte Funktion der Herzschrittmacher- und ICD-Aggregate untersucht. Ein weiteres Augenmerk galt im Allgemeinen der grundsätzlichen Durchführbarkeit des Verfahrens und eventuellen Komplikationen hinsichtlich unzureichender Patientensicherheit. Zum einen konnte gezeigt werden, dass nach sorgfältiger Abwägung von Risiko und Nutzen der Untersuchung, sowie entsprechenden Sicherheitsvorkehrungen, die MRT komplikationslos durchführbar ist. Weiterhin konnte keine Beeinträchtigung der regelrechten Funktion der Aggregate nachgewiesen werden.

Die bildgebende Diagnostik im Magnetresonanztomographen ist für Träger implantierter, nicht MR-fähiger Herzschrittmacher und Cardioverter/Defibrillatoren potentiell risikoreich. Durch das starke externe Magnetfeld und die elektromagnetischen Signale des MRT-Gerätes können die antibradykarden und –tachykarden Therapiesysteme in ihrer korrekten Funktion erheblich gestört und durch die Antennenwirkung der Sonden myokardiale Schädigungen hervorgerufen werden. In der vorliegenden Arbeit sind bei Trägern derartiger Implantate deren wichtigste Funktionsparameter vor und nach einer jeweiligen Untersuchung im MRT telemetrisch ermittelt worden. Anhand der statistischen Auswertung der prä- und postprozedualen Messwerte für Wahrnehmung (Sensing), Reizschwelle und Elektrodenimpedanz wurde der Einfluss einer MRT-Untersuchung auf die regelrechte Funktion der Herzschrittmacher- und ICD-Aggregate untersucht. Ein weiteres Augenmerk galt im Allgemeinen der grundsätzlichen Durchführbarkeit des Verfahrens und eventuellen Komplikationen hinsichtlich unzureichender Patientensicherheit. Zum einen konnte gezeigt werden, dass nach sorgfältiger Abwägung von Risiko und Nutzen der Untersuchung, sowie entsprechenden Sicherheitsvorkehrungen, die MRT komplikationslos durchführbar ist. Weiterhin konnte keine Beeinträchtigung der regelrechten Funktion der Aggregate nachgewiesen werden.

En livshotande hjärtrytmrubbning kan inom ett par minuter leda till hjärtstopp. Patienter med en ökad risk för detta kan erbjudas behandling med en implanterbar defibrillator (ICD), som kan bryta dessa tillstånd och är en livräddande behandling. Att leva med en ICD kan innebära en del begränsningar i det fortsatta dagliga livet vilket kan innefatta livsstilsförändringar för dessa patienter. Syftet med studien var att undersöka patientens upplevelser av att erhålla samt leva med en implanterbar defibrillator (ICD). En litteraturstudie av tidigare gjorda undersökningar har genomförts för att besvara syftet. Datainsamlingen av studierna har gjorts i databaserna Cinahl Complete och PubMed och har kvalitetsgranskats av författarna. En integrerad analys genomfördes och fyra huvudteman togs fram och presenteras i resultatet. Resultatet visar att kunskap hos patienter är viktigt för en bra livskvalitet. För detta krävs god information från vårdpersonalen vilken i många fall anses otillräcklig. Patienterna tvingas göra förändringar i det dagliga livet och för många innebär detta en social isolering. Detta på grund av att de slutar utföra många av tidigare aktiviteter på grund av rädsla för att det ska framkalla ett elektriskt tillslag. Generellt framkommer det att ICD bärare är nöjda och tacksamma över att de fått erhålla enheten men att det finns en hög förekomst av rädsla och ångest i deras fortsatta liv. En satsning på personcentrerad information av sakkunniga sjuksköterskor skulle kunna öka dessa patienters psykiska välmående.

Classification systems in psychiatry are a work in progress. Therefore, continued efforts to improve their validity are necessary. Epidemiology provides a scientific method to assess the extent of psychiatric morbidity in community populations. However, data from epidemiological surveys have also contributed, either directly or indirectly, to many changes in the classification systems. Recent reviews of the current state of psychiatric classification indicate four unresolved issues: 1) the presence of two differing classification systems, 2) the role of the clinical significance criterion in differentiating psychopathology from normality, 3) the relationship of the exclusion criteria to the co-occurrence of psychiatric disorder pairs, and 4) the relative validity of categorical versus dimensional conceptualizations of psychiatric disorders. The current thesis examines these four unresolved issues, using data from a large-scale epidemiological survey of psychiatric disorders. With regard to GAD, differences in diagnostic criteria between DSM-IV and ICD-10 resulted in different types of cases identified, despite similarities in prevalence. The DSM-IV diagnostic criterion for clinical significance impacted, albeit to different degrees, on the prevalence, health service use and impairment of five disorders. The exclusion criteria in both DSM-IV and ICD-10 were significantly related to the patterns of co-occurrence found in the data. Using the example of depression, symptoms were more consistent with a dimensional rather than a categorical structure. A specific research agenda is proposed, the aim of which is to provide possible avenues of research that may benefit revisions to classification systems and the conduct of epidemiological surveys. This research agenda contains a number of suggestions. Future revisions will benefit from an explicit understanding of the differences between the classification systems. Better definitions of the concepts of clinical significance and psychiatric disorder are required. The co-occurrence of disorder pairs in epidemiological data informs understanding of the exclusion criteria, but the validity of these criteria relies on different data. Dimensional models of classification may yield more information than categorical models, and methods for incorporating them in large-scale surveys are proposed. It is concluded that epidemiological data should continue to play a significant part in the refinement of psychiatric classification.

<p>Sammanfattning Livshotande kammararytmier drabbar flera tusen personer i </p><p>Sverige varje år varav många med dödlig utgång. De som räddas till livet löper risk att drabbas av en ny arytmi inom något år. Den behandlingsmetod som visat sig överlägsen när det gäller minskad dödlighet är inopererande av en implanterbar hjärtdefibrillator, även kallad ICD, i kombination med antiarytmiska läkemedel. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelse av att leva med en ICD. Resultatet visade att alla ICD bärare upplevde förändringar i livssituationen. Rädsla, oro och svårigheter att anpassa sig till den förändrade livssituationen var vanligt. Livs kvalitén kan också försämras på grund av undvikande av aktiviteter, objekt och vissa platser för att inte ”trigga” ICD:n till att avge en chock. Första året var osäkerheten stor men därefter upplevdes livskvaliteten som ”rimligt bra”. Resultaten visade också att ICD bärare inte får det stöd de behöver från vårdpersonal. De korta vård tiderna i samband med ingreppet är inte tillräckligt för att informera patienterna. Informationen upplevdes också vara mest inriktad på apparatens tekniska funktion. Mer forskning behövs för att ut- veckla olika informationsprogram som utgår från patienternas behov och där även anhöriga inkluderas</p>

Sammanfattning Livshotande kammararytmier drabbar flera tusen personer i Sverige varje år varav många med dödlig utgång. De som räddas till livet löper risk att drabbas av en ny arytmi inom något år. Den behandlingsmetod som visat sig överlägsen när det gäller minskad dödlighet är inopererande av en implanterbar hjärtdefibrillator, även kallad ICD, i kombination med antiarytmiska läkemedel. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters upplevelse av att leva med en ICD. Resultatet visade att alla ICD bärare upplevde förändringar i livssituationen. Rädsla, oro och svårigheter att anpassa sig till den förändrade livssituationen var vanligt. Livs kvalitén kan också försämras på grund av undvikande av aktiviteter, objekt och vissa platser för att inte ”trigga” ICD:n till att avge en chock. Första året var osäkerheten stor men därefter upplevdes livskvaliteten som ”rimligt bra”. Resultaten visade också att ICD bärare inte får det stöd de behöver från vårdpersonal. De korta vård tiderna i samband med ingreppet är inte tillräckligt för att informera patienterna. Informationen upplevdes också vara mest inriktad på apparatens tekniska funktion. Mer forskning behövs för att ut- veckla olika informationsprogram som utgår från patienternas behov och där även anhöriga inkluderas

Bakgrund: En implanterbar defibrillator (ICD) har till uppgift att återställa hjärtats rytm vid en arytmi. Implantationerna ökar stadigt, studier har dock visat att sjuksköterskor inte upplever sig ha tillräckligt med kunskaper om ICD:n och de upplevelser som patienter kan väntas få efter implantation. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelse av att leva med en implanterbar defibrillator. Metod: Uppsatsen är gjord som en litteraturöversikt med 15 kvalitativa vetenskapliga artiklar inkluderade. Artikelsökningar gjordes i databaserna Cinahl, Pubmed och PsycInfo. I analysen identifierades meningsenheter som delades in i olika teman och underteman utifrån likheter och olikheter. Resultat: Patienterna visade sig ha dubbla känslor gentemot ICD:n, upplevelser som identifierades var: besvikelse, tacksamhet, rädsla/ångest, trygghet, känna sig begränsad och acceptans. Diskussion: Några patienter upplevde bland annat ett bristande stöd från hälsopersonalen, det är viktigt att sjuksköterskan försöker förstå patientens perspektiv för att kunna vara ett så bra stöd som möjligt. Slutsats: Studien bidrog med kunskap om vilka olika upplevelser ICD-patienter kan ha efter en implantation. Eventuella orsaker till upplevelserna skulle kunna ligga till grund för framtida studier.

The photoionization cross sections of small fullerenes (C28, C32, C40, C44, and C50), and the outer and near-outer shells of atoms (noble gases, alkaline earth) confined endohedrally inside a C60 molecule are calculated employing a time-dependent local density approximation formulation. Plasmon and confinement resonances are found to be a general feature of these cross sections, and dramatic interchannel coupling effects, significantly increasing the atomic cross sections, are exhibited in all cases in the vicinity of the C60 plasmons. Hybridization effects, the mixing of the atomic and cage bound state wave functions, are also found, but no systematics of the hybridization present themselves. Also, in the case of Ar@C60, Inter-atomic Columbic decay (ICD) has been found and studied.

Bakgrund: Ett plötsligt hjärtstopp är en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige och cirka 5 000 människor drabbas årligen av ett hjärtstopp utanför sjukhus. Att överleva ett hjärtstopp kan väcka många existentiella frågor och känslor som påverkar både livskvalitet och livsvärld. Sjuksköterskan kan möta patienter som överlevt ett hjärtstopp inom vilken klinisk specialitet som helst. Syfte: Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelser av att överleva ett hjärtstopp som skett utanför sjukhuset. Metod: Studien använde sig av en kvalitativ litteraturöversikt som innefattar både kvalitativ och kvantitativ forskning. Resultat: Patienterna upplevde mycket ångest, oro och rädsla efter att de överlevt ett hjärtstopp. Patienterna upplevde att det var nödvändigt med nya rutiner för att kunna gå vidare. Det emotionella och sociala stödet var en viktig del i återhämtningen efter hjärtstoppet. Patienterna upplevde att det var viktigt för dem att få information kring hjärtstoppet och vägen tillbaka till ett sunt liv. Konklusion: Studien kom fram till att patienterna hade ett stort behov av information kring den nya vardagen. Det var viktigt för patienterna att bearbeta sina existentiella frågor och få stöd från sjukvården, familj och vänner. Patienterna önskade att sjuksköterskan hade mer konkret information om patientens tillstånd och vad deras kropp klarade av rent fysiskt.