Bakgrund: Sömnen är ett av våra grundläggande behov och är viktig för vår hälsa och välbefinnande. Sömnproblem är vanligt bland äldre personer som bor på särskilt boende. Sömnproblemen behandlas ofta med sömntabletter som medför risk för exempelvis förvirring och fall. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva effekter av icke farmakologiska åtgärder för att minska sömnproblem bland personer som bor och vårdas på särskilt boende. Metod: Detta är en litteraturstudie där resultatet från åtta kvantitativa artiklar granskats och sammanställts. Resultatet av analysen redovisas utifrån följande sex kategorier; fysisk aktivitet, social aktivitet, ljusterapi, ändrade vårdrutiner, avslappning och kognitiv beteendeterapi. Resultat: I litteraturstudien framkom att icke farmakologiska åtgärder kan minska sömnproblem hos äldre personer på särskilt boende. Dock redovisas varierande resultat av de olika åtgärderna. Bäst resultat sågs när flera åtgärder kombinerades. Slutsats: Litteraturstudien visar att icke farmakologiska åtgärder kan minska sömnproblem hos äldre personer som bor på särskilt boende.

Bakgrund:Demens är en av de största folksjukdomarna i Sverige och är en obotbar sjukdom som är progredierande. Agitation är ett vanligt problem hos personer med en demenssjukdom och medför ofta stress både för den demensdrabbade, för anhöriga och vårdare. Farmakologiska behandlingar har en tveksam effekt och många biverkningar, vilket gör att omvårdnaden blir en viktig del i behandlingen. Syfte: Syftet var att beskriva betydelsen av olika former av icke-farmakologiska metoder för att minska agitation hos personer med en demenssjukdom. Metod:Vald metod var allmän litteraturstudie med beskrivande design. Elektronisk sökning gjordes i databaserna Cinahl, Medline, PsykINFO och Amed. Slutligen valdes nio artiklar att ingå i resultatet. Resultat: Resultatet visar att flertalet av de icke- farmakologiska metoderna som ingår i litteraturstudien ger en minskning av agiterande beteende. Dessa metoder är: favoritmusik, musikterapi i grupp, musik tillsammans med rörelser som gruppaktivitet, handmassage, akupressur, aromaterapi med lavendeldoft, Montessori- baserade aktiviteter i grupp, simulerade familjesamtal och olika individuella aktiviteter. Även ljusterapi ingår i litteraturstudien men resultatet har tveksamheter angående om effekten är gynnsam eller inte. Slutsats: Genom att använda sig av olika former av icke- farmakologiska metoder kan det agiterande beteendet minska hos personer med en demenssjukdom.

Bakgrund: Långvarig smärta avser smärta som närvarat längre än tre månader och prevalensen ökar med stigande ålder. Primärvårdens fokus blir att åtgärda konsekvenser av långvarig smärta samt maximera funktion och livskvalité. Icke-farmakologiska smärtbehandlingar kan kategoriseras enligt följande: fysiska behandlingsmetoder, psykologiska interventioner, komplementära- och alternativa behandlingar, och andra innovativa tekniker. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva patienters upplevelser av icke-farmakologiska åtgärder vid långvarig smärta inom primärvården. Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning i databaserna CINAHL, MEDLINE och PsycInfo, med integrerad analys. Efter urvalsprocessen kvalitetsgranskades artiklarna med SBU:s granskningsmall och 14 artiklar med kvalitativ metodik korades. Resultat: Litteraturstudiens resultat delades in i fyra kategorier; ”Upplevd hälsa”, ”Nya tankemönster”, ”Upplevda hinder” och ”Gemenskap”. Vardera kategori delades vidare in i subkategorier.Slutsats: Icke-farmakologiska åtgärder mot långvarig smärta kan förbättra individers livskvalité och förmåga till smärthantering. Resultatet tyder på att hälso- och sjukvården bör uppmärksamma fördelarna med att vårdgivare har förståelse för patienters hälsolitteracitet samt gemenskapens betydelse för förbättrad egenvård hos patienter med långvarig smärta. Därigenom kan icke-farmakologiska åtgärder mot långvarig smärta bättre individanpassas och egenvård främjas, vilket i sin tur kan gynna livskvalitén för individen och reducera vårdkostnader för samhället.

Bakgrund: Omkring 50 miljoner människor i världen, varav 130 000–150 000 i Sverige lever idag med en demenssjukdom. Av dessa utvecklar 9 av 10 någon gång BPSD (Beteendemässiga och Psykologiska Symtom vid Demens). Ett av dessa symtom är aggressivt beteende, vilket orsakar lidande för den äldre, anhöriga och vårdpersonal. Att förebygga och bemöta aggressivt beteende hos äldre personer med demenssjukdom är en utmaning som kräver både kunskap och engagemang.  Syfte: Syftet med studien är att undersöka vårdpersonalens erfarenheter av att bemöta aggressivt beteende hos äldre med demenssjukdom. Metod: Studien är en kvalitativ systematisk litteraturstudie. Analysen gjordes med en tematisk analys. Resultat: Analysen resulterade i fyra teman; Förståelse för personen, Strategier för att förebygga aggressivt beteende, Bemötandestrategier vid aggression och Förutsättningar och hinder för ett gott bemötande. Det finns ett samband mellan vårdpersonalens bemötande och patientens beteende och välbefinnande. För att kunna bemöta och lugna ett aggressivt beteende hos äldre personer med demenssjukdom krävs det att vårdpersonalen har kunskap om personen. Att personalen tar sig tid att lära känna patienten är grundläggande för att kunna förebygga ett aggressivt beteende och tillämpa relevanta åtgärder.  Slutsats: Ett personcentrerat förhållningssätt, där personens behov och välbefinnande sätts i fokus, är grunden för en god demensvård. En bra relation mellan vårdare och patient leder till positiva effekter för båda parter. För detta krävs resurser i form av tid, utbildning och handledning till vårdpersonal.

Patienter med kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) upplever ofta oro relaterat till dyspné. Syftet med studien var att undersöka vilka icke-farmakologiska åtgärder som kan vidtas för att lindra patienters oro relaterat till dyspné vid KOL.  En litteraturstudie genomfördes där vetenskapliga artiklar granskades och sammanställdes. Resultatet visade att det finns ett flertal icke-farmakologiska åtgärder så som andningstekniker, fysisk träning, avledning, nutrition och kommunikation som sjuksköterskan kan undervisa och informera om för att lindra oro relaterad till dyspné. Åtgärderna bör vara individanpassade, eftersom varje patient är unik. Sjuksköterskan bör själv eller tillsammans med andra vårdinstanser försäkra sig om att patienten får den information och utbildning om sin sjukdom som krävs för att lindra patientens oro i möjligast mån. Informationen och utbildningen bör vara omfattande, för att patienten ska kunna finna de strategier och hjälpmedel som hjälper just dem vid oro. Lungrehabiliteringsprogram visade sig vara av betydelse för patienternas möjlighet att finna strategier för att lindra oro relaterad till dyspné. Ytterligare forskning men även utbildning av sjuksköterskor behövs angående specifika icke-farmakologiska åtgärder som kan lindra oro relaterad dyspné. Det behövs även forskning om vilka icke-farmakologiska åtgärder som bör ingå i ett lungrehabiliteringsprogram. / Patients with chronic obstructive pulmonary disease (COPD) often experience anxiety related to dyspnea. The purpose of this study was to investigate the non-pharmacological interventions that can be performed to alleviate patients' anxiety related dyspnea. A literature review was conducted and scientific articles were reviewed and summarized. The results showed that there are several non-pharmacological interventions that nurses can conduct to relieve anxiety related dyspnea, such as breathing techniques, physical exercise, diversion, nutrition and communication. Every patient is unique and therefore should the nurse interventions be individualized. It is the nurse task together with other health care professionals to ensure that the patients receives and understands the information that is given. The information and education should be extensive so that the patient will be able to find the right strategies that will help them to alleviate their anxiety. Pulmonary rehabilitation programs proved to be of great importance to patients' ability to find strategies to relieve anxiety related to dyspnea. Further research and education to nurses are needed on specific non- pharmacological interventions that can relieve anxiety related dyspnea. Research is also needed on which non-pharmacological interventions that should be part of a pulmonary rehabilitation program.

Bakgrund: PONV står för postoperative nausea and vomiting och är ett vanligt problem som drabbar cirka 25–30% av patienterna som genomgår ett kirurgiskt ingrepp under generell anestesi. Vid PONV är det vanligt med både illamående och kräkningar, vilket leder till obehag hos patienten som lider av dessa symtom. Vårdtiden kan bli upp till dubbelt så lång på den postoperativa avdelningen för de patienter som lider av PONV med samtida smärta postoperativt jämfört med de som inte gör det. Syfte: Att beskriva vilka icke-farmakologiska åtgärder som sjuksköterskan kan använda sig av för att lindra PONV i samband med laparoskopisk kirurgi och i vilken utsträckning de lindrar. Metod: Forskningsdesignen som användes var en beskrivande litteraturöversikt inkluderande 11 vetenskapliga randomiserade kontrollerade studier publicerade år 2009–2019. Resultat: De icke-farmakologiska åtgärder som identifierades var akupressur, elektrisk stimulering, preoperativ dryck och musik. Akupressur, elektrisk stimulering och musik visade sig överlag ha en signifikant antiemetisk effekt främst under den tidiga postoperativa perioden hos patienter som genomgått laparoskopisk kirurgi, medan effekten av preoperativ dryck inte kunde klargöras. Slutsats: Akupressur, elektrisk stimulering och musik som icke-farmakologiska åtgärder mot PONV kan lindra och minska lidandet för patienten under det första postoperativa dygnet efter laparoskopisk kirurgi. Effekten av preoperativ dryck på PONV kan inte helt klargöras då inkluderade studier gav två varierande utfall. Sammanfattningsvis är musik och elektrisk stimulering kostnadseffektiva åtgärder som till viss del praktiskt kan tillämpas för att lindra PONV efter laparoskopisk kirurgi, där musik dessutom kan främja delaktigheten i vården för patienten och minska beroendet av sjuksköterskan. Nyckelord: Postoperativt illamående och kräkning, icke-farmakologiska åtgärder, sjuksköterska, laparoskopi. / Background: PONV stands for postoperative nausea and vomiting and is a common problem affecting about 25-30% of patients undergoing a surgical procedure under general anesthesia. At PONV, both nausea and vomiting are common, leading to discomfort in the patient suffering from these symptoms. The duration of care can be up to twice as long in the postoperative ward for patients suffering from PONV with contemporary pain post-operatively, compared to those who do not. Purpose: To describe what non-pharmacological interventions the nurse can use to relieve PONV in connection with laparoscopic surgery and to what extent they relieve. Method: The researchdesign used was a descriptive literature review including 11 scientific randomized control trials published in 2009–2019. Results: The non-pharmacological interventions identified were acupressure, electrical stimulation, preoperative drinking and music. Acupressure, electrical stimulation and music were generally found to have a significant antiemetic effect, especially during the early postoperative period, in patients who underwent laparoscopic surgery. The effect of preoperative drink could not be clarified. Conclusion: Acupressure, electrical stimulation, and music as non-pharmacological interventions against PONV can relieve and reduce the patient's suffering during the first postoperative day after laparoscopic surgery. The effect of preoperative drinking on PONV cannot be fully elucidated as included studies yielded two different outcomes. In summary, music and electrical stimulation are cost-effective interventions that can, to some extent, be practically applied to relieve PONV after laparoscopic surgery, in which music can further promote participation in patient care and reduce dependence on the nurse. Keywords: Postoperative nausea and vomiting, non-pharmacological interventions, nurse, laparoscopic

Background: Depression and anxiety among the elderly is a problem that is widely spread. For health care workers, and especially for registered nurses, it is of great importance to find different strategies to counteract this.  Aims: This literature review aims to describe non-pharmacological measures to relieve depression and anxiety in the elderly.  Method: Search terms used were taken from Swedish MeSH and used in PubMed. All studies were randomized control studies and both authors took part in the quality review. Inclusion criteria were quantitative research, published in Swedish or English in the last 5 years. Participants were ≥60 years and either sexes or both were included. The included studies were conducted in different parts of the world. Exclusion criteria were individuals with dementia or mental illnesses other than depression and anxiety. Results:  Ten studies were included in this review, which implemented the following interventions: art therapy, detached mindfulness, meditation, music therapy and physical activity. Nine out of ten studies showed statistical significant improvement concerning levels of depression and/or anxiety when compared to baseline and control groups. Conclusion: This study indicates that several non-pharmacological measures can be used to relieve depression and anxiety.  Key words: aged, aged 80 and over, mental illness, relieving, non-pharmacological measures / Bakgrund: Depression och ångest hos äldre är ett stort problem. För vårdpersonal, och framför allt sjuksköterskor, är det av stor vikt att hitta olika strategier för att motverka detta. Syfte: Denna litteraturöversikt ämnar beskriva icke-farmakologiska åtgärder för att lindra depression och ångest hos äldre. Metod: Söktermer som användes togs från Svensk MeSH och användes i PubMed. Alla artiklar var randomiserade kontrollstudier och båda författarna deltog i kvalitetsgranskningen. Inklusionskriterierna var kvantitativa originalstudier, publicerade på svenska eller engelska inom de 5 senaste åren. Deltagarna var ≥60 år och endera eller båda kön inkluderades. De inkluderade studierna genomfördes i olika delar av världen. Exklusionskriterierna var personer med demenssjukdom eller andra psykiska åkommor utöver ångest eller depression samt kvalitativ forskning.  Resultat: Tio artiklar inkluderades i denna studie, vilka implementerade följande interventioner: konstterapi, metakognitiv terapi, meditation, musikterapi och fysisk aktivitet. Nio av de tio studierna visade statistisk signifikant förbättring gällande grad av depression och/eller ångest vid jämförelse mot studiestart samt mot kontrollgrupp.  Slutsats: Denna studie indikerar ett resultat där flera olika icke-farmakologiska åtgärder kan användas för att lindra depression och ångest.  Nyckelord: äldre, äldre över 80 år, psykisk ohälsa, lindrande, icke-farmakologiska åtgärder

Nästan alla som har en kognitiv sjukdom utvecklar någon typ av beteendemässiga och psykiska symptom vid demens (BPSD). De olika symptomen vid BPSD kan ha många olika orsaker, däribland olika kroppsliga besvär eller otillfredsställda behov. Även biverkningar av läkemedel kan vara en orsak till att BPSD uppstår. Riktlinjerna säger att BPSD i första hand ska behandlas med icke-farmakologiska åtgärder. Trots detta behandlas BPSD ofta med läkemedel. Många av de läkemedel som används är olämpliga för personer med kognitiv sjukdom. Icke-farmakologiska åtgärder kan riktas till att tillfredsställa personens behov medan läkemedelsbehandling syftar till att minska ett symptom. Studiens syfte var att undersöka effekten av icke-farmakologiska åtgärder vid BPSD hos personer med kognitiv sjukdom som bor på vård- och omsorgsboende. Den metod som användes för att besvara studiens syfte var en integrerad analys för allmän litteraturöversikt. Data har sökts fram via CINAHL, PubMed och manuella sökningar. Femton artiklar inkluderades till resultatet i denna studie.  Resultatet är presenterat i kategorierna: Enkla interventioner och Komplexa interventioner med underkategorierna: Hundterapi, Ljusterapi och Pedagogiska föremål. Resultatet visar att ett flertal icke-farmakologiska åtgärder hade signifikant minskande effekt på BPSD men även att implementeringen av icke-farmakologiska åtgärder i vissa fall kunde leda till en ökning av somliga BPSD-symptom. Det fanns fall där olika studier kommit fram till olika effekt av liknande interventioner. Slutsatsen är att det finns underlag som motiverar prioriteringen av icke-farmakologiska åtgärder vid BPSD samt att dessa åtgärder ska utformas personcentrerat. / Almost everyone who has a cognitive disease will develop some type of behavioral and psychological symptoms of dementia (BPSD). The different symptoms of BPSD can have many different causes, including physical ailments or needs that have not been satisfied. Side effects from drugs can be another cause for BPSD. The guidelines recommend that BPSD should primarily be treated with non-pharmacological interventions. Despite this, BPSD is often treated with drugs. Many of the drugs used are inappropriate for people with cognitive disease. Non-pharmacological interventions focus on the person's needs while drug treatment is primarily focused on a symptom. The aim of the study was to investigate the effect of non-pharmacological interventions on BPSD in people with cognitive disease living in nursing homes. The method used to answer the aim of this study was an integrated analysis for a review of literature. Data was sought through CINAHL, PubMed and manual searches. Fifteen articles were included in the result of this study. The result is presented in the categories: Simple interventions and Complex interventions with the subcategories: Dog therapy, Light therapy and Pedagogic objects. The result shows that several non-pharmacological interventions had significantly decreasing effect on BPSD but also that the implementation of non-pharmacological interventions in some cases could lead to an increase of some BPSD-symptoms. There were cases where different studies showed different effects from similar interventions. In conclusion it is supported to prioritate non-pharmacological interventions in BPSD and that these interventions should be designed in a person centred way.