Bakgrund Nålstick av olika slag är vanligt förekommande procedurer inom hälso- och sjukvården och kan orsaka lidande hos personer som upplever stickrädsla. Sjuksköterskans ansvar är bland annat att lindra lidande. Eftersom att alla personer är unika och upplever lidande på olika sätt behöver sjuksköterskan arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt och inneha en bred kunskapsgrund för att lindra lidande vid stickrädsla. Syfte Syftet var att belysa lindrande åtgärder vid stickrädsla. Metod En litteraturöversikt har genomförts och resultatet är baserat på 18 vetenskapliga artiklar med kvantitativ- och kvalitativ design från de elektroniska databaserna PubMed och CINAHL. De inkluderade artiklarna har granskats och analyserats genom integrerad analys. Resultat Flera lindrande åtgärder vid stickrädsla kunde identifieras. Utifrån de funna åtgärderna delades resultatet in i två kategorier, icke farmakologiska åtgärder och farmakologiska åtgärder. Några av huvudfynden i resultatet som kunde reducera smärta och oro vid stickrädsla var sjuksköterskans goda bemötande, applicera kyla, värme eller tryck samt rogivande och distraherande metoder. Även farmakologiska metoder kan verka lugnande och smärtlindrande vid nålprocedurer. Slutsats Fynden i den här litteraturöversikten visar ett samband mellan smärta och oro hos personer med stickrädsla. Resultatet påvisar lindrande åtgärder som antingen lindrar oro eller smärta. Även att minskad smärta leder till minskad oro och att minskad oro leder till minskad smärta. Flertalet av de funna lindrande åtgärderna är ekonomiskt förmånliga och lättillgängliga för vårdgivare. De icke farmakologiska åtgärderna är mer lättillgängliga för sjuksköterskan. Slutligen är sjuksköterskans personcentrerade bemötande och respekt för patientens autonomi av vikt vid mötet med en person med stickrädsla.

Bakgrund: Fatigue är en fysisk och psykisk trötthet som kan förekomma efter avslutad bröstcancerbehandling. Fatigue kan påverka personens vardag och sociala relationer negativt. Aktuell kunskap om vilka faktorer som kan lindra fatigue är sparsam. Det ingår i sjuksköterskans profession att tillämpa aktuella åtgärder för att personen ska kunna uppleva hälsa och välbefinnande. Därför är det betydelsefullt att den grundutbildade sjuksköterskan har kunskaper om faktorer som kan lindra fatigue hos personer med avslutad bröstcancerbehandling. Syfte: Syftet var att beskriva faktorer som kan lindra fatigue i vardagslivet hos personer med avslutad bröstcancerbehandling. Metod: En litteraturöversikt baserat på en kvalitativ och tio kvantitativa artiklar. Artiklarna analyserades med Fribergs analyssteg.  Resultat: Det framkom tre huvudkategorier som var fysiska faktorer, självobserverande faktorer och sociala faktorer. Inom huvudkategorierna identifierades det fem subkategorier för att besvara syftet. Dessa subkategorier var fysisk aktivitet, ändrade kostvanor, mindfulness, kognitiv beteendeterapi och gemenskap. Slutsats: Det finns flera faktorer som kan användas för att lindra fatigue i vardagslivet hos personer med avslutad bröstcancerbehandling. De centrala faktorerna som framkom var fysisk aktivitet, mindfulness och kognitiv beteendeterapi. Den grundutbildade sjuksköterskan kan använda dessa faktorer som en del i ett kunskapsmaterial för att vägleda och stötta personer och anhöriga att hantera och lindra fatigue.

Det pandemiska utbrottet av SARS-Cov-2 har gjort karantän och isoleringsvård högaktuellt. Vissa smittsamma sjukdomar klassas som allmänfarliga och kräver att den drabbade individen isoleras för att förhindra smittspridning. Forskning visar att vårdisolering medför negativa konsekvenser, bland annat den ofrivilliga ensamheten, som i sin tur kan leda till ett lidande. Syftet med studien är att belysa patienters lidande i en vårdisoleringskontext som framkallats av smittsam sjukdom. Studien genomfördes som en litteraturöversikt. En strukturerad litteratursökning i databaserna Cinahl, Pubmed och Google Scholar utfördes. Efter kvalitetsgranskning återstod tio artiklar som inkluderades i studien. Fyra teman och två subteman identifierades. *Lidandet orsakat av att inte inkluderas, *Lidandet orsakat av brist på social kontakt, *Isoleringsmiljöns påverkan på lidandet, *Upplevelser som lindrar lidandet med subteman -Social kontakt och -Omsorg för andra. Resultatet påvisade att lidande uppstod när individen upplevde att hen inte inkluderades samt vid bristen på socialt stöd. Den fysiska isoleringsmiljön orsakade även den ett lidande för individen. Skyddsutrustningen försvårade kommunikationen och skapade en barriär. Resultatet pekade på att lidandet kunde lindras med hjälp av information och ökad social kontakt, där individen upplevde en acceptans och ett stöd i sin situation. Studien har en stor bredd geografiskt, kulturellt och åldersmässigt. En skillnad som upptäcktes var att sjukdomens natur kunde orsaka skillnader i upplevelsen och även påverka lidandet. Avslutningsvis behöver vårdpersonal ha en insikt om lidandet vid isolering så att den är närvarande vid vård av dessa patienter. Denna medvetenhet är en förutsättning för en hållbar utveckling på både individ- och samhällsnivå.

För att lindra barnets lidande i samband med nålrelaterade procedurer används olika strategier, såsom hudanestesi, distraktion, perorala läkemedel samt individanpassad förberedelse. Forskning finns kring barns upplevelse av olika strategier, hur barnet upplever själva proceduren och hur sjuksköterskan eller vårdnadshavare uppfattar barnets upplevelse. Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors attityder till och erfarenhet av att lindra barns lidande hos barn som genomgår nålrelaterade procedurer. Studien är kvantitativ och data samlades in med hjälp av en enkät utifrån ett bekvämlighetsurval. Fyrtiofyra sjuksköterskor svarade på enkäten och data analyserades. Enkäten gav en bra bild av sjuksköterskornas utbildningsnivå och erfarenhet, 17 av 44 (38,6%) uppgav att de hade specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot hälso- och sjukvård för barn och ungdom och 23 av 44 (52,3%) uppgav att de hade arbetat mer än 5 år inom barnsjukvården. 30 sjuksköterskor (68,2%) svarade att de utförde nålrelaterade procedurer varje arbetspass. Inga signifikanta skillnader fanns i fråga om attityder till att lindra barns lidande i samband med nålrelaterade procedurer relaterat till utbildningsnivå och erfarenhet av att arbeta med barn. Svaren speglar en kultur där sjuksköterskor ser barnen som individer och förstår att alla barn kan ha ett behov av lindrande strategier (spädbarn och tonåringar, barn som ofta genomgår nålrelaterade procedurer och de som aldrig gjort det förr) samt att vissa barn väljer bort distraktion. Fasthållning och att sticka tills man lyckas är frågor som delar personalgruppen. Författarna tolkar svaren som att nålrelaterade procedurer är en utmanande och engagerande arbetsuppgift. Upplevelse av kollegialt stöd och stämning i personalgrupp, samt ledarskapets och fortbildnings betydelse för att sjuksköterskorna ska erbjuda barn lindrande strategier i samband med nålrelaterade strategier diskuteras. Barnsjuksköterskan har som uppgift att vara barnets advokat i barnsjukvården, och det är av stor vikt att barnsjuksköterskans kompetens tas tillvara i verksamheten. Författarna förvånas över att inga signifikanta skillnader sågs i resultatet och uppmanar till fortsatt forskning, utbildning och reflektion i ämnet.

Bakgrund: Vården förflyttas alltmer till patientens hem. Detta ställer högre krav pådistriktssköterskorna inom hemsjukvården. En utmaning kan vara att hantera övergången från kurativ till palliativ vård och de svåra samtal som kan medfölja. Samtalen är ofta av existentiell karaktär och berör svåra ämne.  Trots detta är det ovanligt med utbildning i samtalsteknik eller handledning via arbetsplatsen. Syfte: Syftet var att undersöka distriktssköterskors erfarenheter av existentiella samtal vid palliativ vård i hemmet.  Metod: Studien genomfördes med explorativ kvalitativ design med induktiv ansats. Totalt intervjuades 14 sjuksköterskor med erfarenhet från palliativ hemsjukvård. Informanterna var övervägande kvinnor, med lång yrkeslivserfarenhet, och majoriteten hade vidareutbildning inom relevanta specialiteter.  Intervjuerna skedde via telefon utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Deltagarna valdes genom bekvämlighetsurval. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004) Resultat: Existentiella samtal i hemsjukvården var vanligt förekommande och genomfördes utan föregående utbildning i samtalsteknik. Det förekom inte heller handledning på arbetsplatserna. Samtalen skedde oförberett och distriktssköterskorna förhöll sig till samtalen genom att lyssna på patienten. Distriktssköterskorna ville ge patienten sin tid och fulla uppmärksamhet, vilket inte alltid var möjligt i verksamheten. Slutsats: Distriktssköterskornas erfarenhet är att konsten att hantera existentiella samtal var något som kom med klinisk erfarenhet snarare än inlärd kunskap. Avsatt tid, handledning eller utbildning i ämnet hade varit önskvärt för att kunna bemöta patienternas behov på ett säkrare och mer beprövat sätt.

Background: Depression and anxiety among the elderly is a problem that is widely spread. For health care workers, and especially for registered nurses, it is of great importance to find different strategies to counteract this.  Aims: This literature review aims to describe non-pharmacological measures to relieve depression and anxiety in the elderly.  Method: Search terms used were taken from Swedish MeSH and used in PubMed. All studies were randomized control studies and both authors took part in the quality review. Inclusion criteria were quantitative research, published in Swedish or English in the last 5 years. Participants were ≥60 years and either sexes or both were included. The included studies were conducted in different parts of the world. Exclusion criteria were individuals with dementia or mental illnesses other than depression and anxiety. Results:  Ten studies were included in this review, which implemented the following interventions: art therapy, detached mindfulness, meditation, music therapy and physical activity. Nine out of ten studies showed statistical significant improvement concerning levels of depression and/or anxiety when compared to baseline and control groups. Conclusion: This study indicates that several non-pharmacological measures can be used to relieve depression and anxiety.  Key words: aged, aged 80 and over, mental illness, relieving, non-pharmacological measures / Bakgrund: Depression och ångest hos äldre är ett stort problem. För vårdpersonal, och framför allt sjuksköterskor, är det av stor vikt att hitta olika strategier för att motverka detta. Syfte: Denna litteraturöversikt ämnar beskriva icke-farmakologiska åtgärder för att lindra depression och ångest hos äldre. Metod: Söktermer som användes togs från Svensk MeSH och användes i PubMed. Alla artiklar var randomiserade kontrollstudier och båda författarna deltog i kvalitetsgranskningen. Inklusionskriterierna var kvantitativa originalstudier, publicerade på svenska eller engelska inom de 5 senaste åren. Deltagarna var ≥60 år och endera eller båda kön inkluderades. De inkluderade studierna genomfördes i olika delar av världen. Exklusionskriterierna var personer med demenssjukdom eller andra psykiska åkommor utöver ångest eller depression samt kvalitativ forskning.  Resultat: Tio artiklar inkluderades i denna studie, vilka implementerade följande interventioner: konstterapi, metakognitiv terapi, meditation, musikterapi och fysisk aktivitet. Nio av de tio studierna visade statistisk signifikant förbättring gällande grad av depression och/eller ångest vid jämförelse mot studiestart samt mot kontrollgrupp.  Slutsats: Denna studie indikerar ett resultat där flera olika icke-farmakologiska åtgärder kan användas för att lindra depression och ångest.  Nyckelord: äldre, äldre över 80 år, psykisk ohälsa, lindrande, icke-farmakologiska åtgärder