This study aimed to examine the power relations in a TV-show called Kvartsamtalet between the host Parisa Amiri and her guests. The empiric material consisted of four programs which were guested by Ebba Busch, Jason Diakité, Anders Ygeman and Nanna Blondell. The material was analyzed with discursive psychology which is a form of discourse analysis that focuses on psychological themes in text, talk, and images. Our study aimed to analyze the talk between Amiri and her guests. The material is analyzed with theories of power by Michel Foucault, performative gender by Judith Butler, theatrical performance by Erving Goffman and intersectionality by Nina Lykke, Paulina De los Reyes and Diana Mulinari. The result of the study shows that power relations through intersectionality mostly is negotiated between identity categories such as gender and ethnicity. The interviews showed that the power relations through intersectionality are both maintained and contradicted by every individual on the show, and the negotiation also takes place in a larger societal perspective. The analysis has shown that power is created in social interaction depending on how individuals talk to each other.

Cette thèse appréhende les processus identitaires et les transformations socioculturelles en cours au travers de l’appropriation du rap au Gabon depuis la fin des années 1980, ainsi que l’enchevêtrement de ces productions de catégories identitaires avec des rapports de pouvoir campés dans le domaine des hiérarchies entre aînés et cadets, des relations de genre, des stratifications des réseaux de la musique, ou des rapports de force avec les autorités politiques. Une investigation dans les archives du Gabon éclaire d’abord la manière dont, tout en marquant des ruptures avec la génération précédente, les rappeurs se sont inscrits dans la continuité de plusieurs décennies de pratiques de musiques dans la ville et de dialogues transnationaux avec les productions culturelles en circulation dans l’espace Atlantique. Une deuxième partie se consacre à la description des relations de genre et de la construction de la masculinité, révélant l’agentivité développée par certaines femmes des mondes de la nuit et de la musique. Enfin, une troisième partie se focalise sur les revendications identitaires et idéologiques des rappeurs et sur les nationalismes qu’ils réinventent, dans des emboîtements entre l’ethnique, le national, le panafricanisme et le transnational. Elle traite des métamorphoses de la sorcellerie dans les réseaux du rap et de la world music africaine, du spectacle de la nation, et des mobilités transnationales au travers desquelles quelques rappeurs forment de nouvelles catégories identitaires hybrides. / This dissertation apprehends the identity processes and sociocultural changes taking place through the appropriation of rap music in Gabon since the end of the 80s, as well as the entanglement in power relations of those identity categories produced by young people, in the field of hierarchies between elders and youngers, of gender relations, of musical network stratifications, or towards the political authorities.An investigation in the archives of Gabon firstly highlights how, while marking ruptures with the previous generation, rappers were enrolled in the continuity of several decades of urban musical practices and transnational dialogues with some cultural productions circulating in the Atlantic space. A second part is devoted to the description of gender relations and to the construction of masculinity, revealing the agency developed by some women into the urban worlds of the night and of music. Finally, the third part focuses on rappers’ identity and ideological claims, and on the nationalisms they reinvent in negotiation between ethnic, national, transnational and panafrican levels. It deals with the transformations of witchcraft in rap music’s networks and in African world music market, with the spectacle of the nation and with transnational mobilities through which some rappers form new hybrid identity categories.

Denna uppsats är en textnära läsning av Gul utanpå (Lundberg, 2013), en självbiografisk roman om Patrik Lundberg som är adopterad från Korea till Sverige. I sin berättelse om resan tillbaka till födelselandet ger han en berörande skildring av hur det är att upptäcka sina rötter. Det är också en berättelse om hur det är att förstå var man har befunnit sig alla de år innan man har utforskat kopplingen till sitt hemland. Syftet med den här uppsatsen är att utforskar olika identitetskategorier i en självbiografi skriven av en utlandsadopterad svensk författare för att diskutera hur en sådan bok kan användas som ett litterärt verktyg i skolans värdegrundsarbete genom didaktisk läsning. Frågor som tas upp rör etnicitet, kön och klass samt kulturell mångfald och hur detta synliggörs i denna typ av självbiografi. Uppsatsen innehåller en litteraturteoretisk del som grundar sig på teorier av Mieke Bal vad gäller narratologi och fokalisering, samt en litteraturdidaktisk del baserad på Louise M. Rosenblatt med referens till hennes teori om didaktisk läsning. Metoden som tillämpas är läsning ur ett intersektionellt perspektiv. Min hypotes är att när en människa som inte har upptäckt sig själv ännu skriver en memoar ger berättelsen utrymme för en vidgad tolkning. Slutsatsen är att temat om adoption ger möjlighet att diskutera kulturell mångfald i klassrummet. Läsning av en självbiografisk roman ger också rum för elever att reflektera över sitt eget identitetsskapande. Men den tillåter ändå samtidigt en viss distans i läsningen, vilket gör att mottagaren kan ta till sig textens utanförskap. / This essay is a qualitative close reading of Gul utanpå (Lundberg, 2013). This book is categorised as life-writing and labelled adoption memoire. The story unfolding in the book centers around Patrik Lundberg who is adopted from Korea to Sweden. In his story about travelling back to his birth country he shares new perspectives and emotional discoveries, poignantly writing about finding your roots for the first time. This is also a story about learning how to understand your own essence in a life previously lived before discovering your roots. This essay aims to analyse perspectives and categories of identity in adoption memoires by way of using an intersectional method of reading. Theories applied are on the one hand narratology by Mieke Bal and her ideas of focalisation, and on the other theories based on Louise M.Rosenblatt’s ideas concerning didactic reading strategies. The idea is to bring forward how this type of literature can be used as a tool for working with democratic values in school, such as human rights and cultural diversity. Hopefully this will expose the didactic potential of this particular type of book. Hypothetically, when a person who has yet not reached self discovery writes a book about discovering himself the story in itself gives the reader multiple opportunities to interpret various perspectives in a wider sense. The conclusion is that the theme of adoption enables a discussion about diversity and cultural diversity in the classroom. Reading such a memoire, or autobiography, also makes way for reflecting about one's own self construction. However, it also presents the reader with a chance to separate himself from the text in order to view it with the spectacles of an outsider.

ldentity research in relation to ethnicity and migration has tended to focus an younger people whilst identity research in relation to ageing and old(er) age has not focused an migrants. This inadvertent mutual neglect has led to a lack of identity research that examines the identity categories of old(er) age and migrancy together, a lacuna that this dissertation aims to redress. This dissertation departs from a social constructionist understanding of identity as situationally accomplished in the interplay between how one defines oneself (internally) and how others define one (externally). The questions raised by this perspective and addressed in this dissertation are: When (in what situations) and in relation to whom do old(er) age and migrancy (respectively) seem to become meaningful for identification? How do the identity categories of old(er) age and migrancy seem to be negotiated? The empirical material consists of in-depth interviews with 24 older migrants (13 men, 11 women) aged between 55 and 79 who have been living in Sweden for 18 to 61 years. Interviewees come from 12 different countries that vary in perceived cultural distance from Sweden. The findings suggest that identifications with old(er) age and migrancy seem to be dynamic and flexible rather than necessarily permanently meaningful, thus gaining meaning in specific situations and in relation to particular Others. External definitions furthermore do not always seem to match with internal ones. Regardless of how old(er) age and migrancy are constructed, they seem to be negotiable. This dissertation thus contributes to identity research by studying old(er) age and migrancy together and furthermore sheds light onto how the social constructionist lens allows us to see variability where stability otherwise would be presumed. / ldentitetsforskning rörande etnicitet och migration har huvudsakligen fokuserat på yngre medan identitetsforskning kring äldre och åldrande inte har fokuserat på utrikesfödda. Som en konsekvens därav har identitetsforskningen inte studerat hög(re) ålder och invandrarskap tillsammans, en lucka som denna avhandling avser att fylla. Avhandlingen utgår ifrån en socialkonstruktionistisk förståelse av identitet som situationsbunden och formad genom samspelet mellan hur man definierar sig själv (internt) och hur andra definierar en (externt). Frågorna som väcks genom detta perspektiv och som avhandlingen fokuserar på är: När (i vilka situationer) och i förhållande till vem verkar hög(re) ålder respektive invandrarskap bli betydelsefulla för identifikationer? Hur verkar identitetskategorierna hög(re) ålder och invandrarskap förhandlas? Det empiriska materialet består av djupintervjuer med 24 utrikesfödda äldre (13 män, 11 kvinnor) i åldrarna mellan 55 och 79 som har bott i Sverige mellan 18 och 61 år. lntervjupersonerna kommer från 12 olika länder med olika upplevt kulturellt avstånd från Sverige. Resultaten tyder på att identifikationer med hög(re) ålder och invandrarskap är dynamiska och flexibla snarare än nödvändigtvis permanent meningsfulla, och får därmed betydelse i vissa situationer och i förhållande till särskilda andra. Externa definitioner verkar inte alltid stämma överens med interna definitioner. Oavsett hur hög(re) ålder och invandrarskap är konstruerade så framstår de som förhandlingsbara. Avhandlingen bidrar därmed till identitetsforskningen genom att studera hög(re) ålder och invandrarskap tillsammans och belyser dessutom hur det socialkonstruktionistiska perspektivet tillåter oss att se variation och föränderlighet där stabilitet annars förutsätts.