Den allmänna bilden av kvinnligt ledarskap verkar vara att den utgörs av en uppsättning mjuka egenskaper och att den skiljer sig kraftigt från bilden av manligt ledarskap. För att beskriva kvinnligt ledarskap, eller vad som är kvinnligt överhuvudtaget, ställs det ofta i relation till manligt. Syftet med den här studien är att undersöka hur en kvinnlig ledarskapsidentitet kan se ut, utan att jämföra den med en manlig bild. Empirin utgörs av intervjuer med fyra högt uppsatta kvinnliga ledare som publicerats i de tre största svenska dagstidningarna och i tre stora affärstidningar. Intervjuerna gjordes i samband med att kvinnorna utnämnts till årets mäktigaste affärskvinna. Uppsatsens teoretiska referensram beskriver identitet ur individperspektiv och ur grupperspektiv och söker sig vidare fram till identitet i förhållande till organisation, arbetsplats och slutligen olika aspekter av ledarskap. Ur den teoretiska referensramen härleds också en analysmodell och med hjälp av den görs en diskursanalys av intervjuerna. Den kvinnliga ledarskapsidentiteten som uppvisas ger bilden av en mycket självständig, hårt arbetande, kvinna som har tydliga inslag av ett flertal mer manligt ansedda egenskaper såsom att vara effektiv och resultatinriktad. Hon kan i flera hänseenden inte ses som en kvinnorepresentant och är diplomatisk i sina uttalanden om kvinnofrågor. Hon drivs av att få bestämma och att vara framgångsrik och lycklig är livets stora mål. Familj kommer i andra hand eftersom hon är ett med företaget, något som också kräver kontroll. Den slutliga bilden av den kvinnliga ledarskapsdiskursen tolkas först som härledd framför allt till en manlig ledarskapsdiskurs, men tydligare koppling görs sedan till en mer övergripande businessdiskurs. Businessdiskursen är starkt präglad av vad som anses manligt, men utgör förväntningar på ledarrollen som också män måste leva upp till. De utmärkelser kvinnorna erhållit tolkas som ett bevis på att de lyckats nå businessdiskursens förväntningar, förväntningar som alltså visar sig påverka den kvinnliga ledarskapsidentiteten i större utsträckning än vad kvinnorna själva tror. / Program: Civilekonomprogrammet

I denna uppsats studerar jag hur dagspressen formerar identitetskategorierna strejkande och strejkbrytare under en period av nio veckor, då strejken vid Wahlgren & Nordqvists papperslager i Malmö utspelade sig, år 1926. Vid nämnda strejk anställde arbetsgivaren strejkbrytare för att försvaga fackföreningens och de strejkande arbetarnas förhandlingsposition. Detta ledde till att konflikten trappades upp och stora demonstrationer utspelade sig i Limhamn där strejkbrytarna inlogerades. I dagspressen uppstod meningsstrid mellan framförallt den socialdemokratiska tidningen Arbetet och den moderata Skånska Aftonbladet där man tog ut sina positioner för att antingen legitimera eller delegitimera strejken. I denna meningsstrid var formeringen av identitetskategorierna strejkande och strejkbrytare centrala. Arbetet formerar identiteterna arbetare och strejkande till en och samma kategori för att skapa en solidaritet inom arbetargemenskapen. Denna identitetskategori framställer man sedan som skötsam, förnuftig och icke-våldsam. Identitetskategorin strejkbrytare formeras som en motpol till detta, därigenom exkluderar också Arbetet strejkbrytarna ur arbetargemenskapen. För att problematisera Arbetets bild av arbetare som skötsamma, förnuftiga och icke-våldsamma lyfter jag in den kommunistiska tidningen Folkets Dagblad Politiken. I Skånska Aftonbladet skapar man en gräns inom arbetarklassen vilken skiljer på skötsamma och egensinniga arbetare. Skånska Aftonbladet betonar de egensinnigas våld och irrationalitet för att därigenom exkludera dessa ur arbetargemenskapen och stigmatisera dem. De arbetsvilliga, som strejkbrytarna benämns i Skånska Aftonbladet, placeras till den skötsamma delen av arbetarklassen.

Denna uppsats är en textnära läsning av Gul utanpå (Lundberg, 2013), en självbiografisk roman om Patrik Lundberg som är adopterad från Korea till Sverige. I sin berättelse om resan tillbaka till födelselandet ger han en berörande skildring av hur det är att upptäcka sina rötter. Det är också en berättelse om hur det är att förstå var man har befunnit sig alla de år innan man har utforskat kopplingen till sitt hemland. Syftet med den här uppsatsen är att utforskar olika identitetskategorier i en självbiografi skriven av en utlandsadopterad svensk författare för att diskutera hur en sådan bok kan användas som ett litterärt verktyg i skolans värdegrundsarbete genom didaktisk läsning. Frågor som tas upp rör etnicitet, kön och klass samt kulturell mångfald och hur detta synliggörs i denna typ av självbiografi. Uppsatsen innehåller en litteraturteoretisk del som grundar sig på teorier av Mieke Bal vad gäller narratologi och fokalisering, samt en litteraturdidaktisk del baserad på Louise M. Rosenblatt med referens till hennes teori om didaktisk läsning. Metoden som tillämpas är läsning ur ett intersektionellt perspektiv. Min hypotes är att när en människa som inte har upptäckt sig själv ännu skriver en memoar ger berättelsen utrymme för en vidgad tolkning. Slutsatsen är att temat om adoption ger möjlighet att diskutera kulturell mångfald i klassrummet. Läsning av en självbiografisk roman ger också rum för elever att reflektera över sitt eget identitetsskapande. Men den tillåter ändå samtidigt en viss distans i läsningen, vilket gör att mottagaren kan ta till sig textens utanförskap. / This essay is a qualitative close reading of Gul utanpå (Lundberg, 2013). This book is categorised as life-writing and labelled adoption memoire. The story unfolding in the book centers around Patrik Lundberg who is adopted from Korea to Sweden. In his story about travelling back to his birth country he shares new perspectives and emotional discoveries, poignantly writing about finding your roots for the first time. This is also a story about learning how to understand your own essence in a life previously lived before discovering your roots. This essay aims to analyse perspectives and categories of identity in adoption memoires by way of using an intersectional method of reading. Theories applied are on the one hand narratology by Mieke Bal and her ideas of focalisation, and on the other theories based on Louise M.Rosenblatt’s ideas concerning didactic reading strategies. The idea is to bring forward how this type of literature can be used as a tool for working with democratic values in school, such as human rights and cultural diversity. Hopefully this will expose the didactic potential of this particular type of book. Hypothetically, when a person who has yet not reached self discovery writes a book about discovering himself the story in itself gives the reader multiple opportunities to interpret various perspectives in a wider sense. The conclusion is that the theme of adoption enables a discussion about diversity and cultural diversity in the classroom. Reading such a memoire, or autobiography, also makes way for reflecting about one's own self construction. However, it also presents the reader with a chance to separate himself from the text in order to view it with the spectacles of an outsider.

ldentity research in relation to ethnicity and migration has tended to focus an younger people whilst identity research in relation to ageing and old(er) age has not focused an migrants. This inadvertent mutual neglect has led to a lack of identity research that examines the identity categories of old(er) age and migrancy together, a lacuna that this dissertation aims to redress. This dissertation departs from a social constructionist understanding of identity as situationally accomplished in the interplay between how one defines oneself (internally) and how others define one (externally). The questions raised by this perspective and addressed in this dissertation are: When (in what situations) and in relation to whom do old(er) age and migrancy (respectively) seem to become meaningful for identification? How do the identity categories of old(er) age and migrancy seem to be negotiated? The empirical material consists of in-depth interviews with 24 older migrants (13 men, 11 women) aged between 55 and 79 who have been living in Sweden for 18 to 61 years. Interviewees come from 12 different countries that vary in perceived cultural distance from Sweden. The findings suggest that identifications with old(er) age and migrancy seem to be dynamic and flexible rather than necessarily permanently meaningful, thus gaining meaning in specific situations and in relation to particular Others. External definitions furthermore do not always seem to match with internal ones. Regardless of how old(er) age and migrancy are constructed, they seem to be negotiable. This dissertation thus contributes to identity research by studying old(er) age and migrancy together and furthermore sheds light onto how the social constructionist lens allows us to see variability where stability otherwise would be presumed. / ldentitetsforskning rörande etnicitet och migration har huvudsakligen fokuserat på yngre medan identitetsforskning kring äldre och åldrande inte har fokuserat på utrikesfödda. Som en konsekvens därav har identitetsforskningen inte studerat hög(re) ålder och invandrarskap tillsammans, en lucka som denna avhandling avser att fylla. Avhandlingen utgår ifrån en socialkonstruktionistisk förståelse av identitet som situationsbunden och formad genom samspelet mellan hur man definierar sig själv (internt) och hur andra definierar en (externt). Frågorna som väcks genom detta perspektiv och som avhandlingen fokuserar på är: När (i vilka situationer) och i förhållande till vem verkar hög(re) ålder respektive invandrarskap bli betydelsefulla för identifikationer? Hur verkar identitetskategorierna hög(re) ålder och invandrarskap förhandlas? Det empiriska materialet består av djupintervjuer med 24 utrikesfödda äldre (13 män, 11 kvinnor) i åldrarna mellan 55 och 79 som har bott i Sverige mellan 18 och 61 år. lntervjupersonerna kommer från 12 olika länder med olika upplevt kulturellt avstånd från Sverige. Resultaten tyder på att identifikationer med hög(re) ålder och invandrarskap är dynamiska och flexibla snarare än nödvändigtvis permanent meningsfulla, och får därmed betydelse i vissa situationer och i förhållande till särskilda andra. Externa definitioner verkar inte alltid stämma överens med interna definitioner. Oavsett hur hög(re) ålder och invandrarskap är konstruerade så framstår de som förhandlingsbara. Avhandlingen bidrar därmed till identitetsforskningen genom att studera hög(re) ålder och invandrarskap tillsammans och belyser dessutom hur det socialkonstruktionistiska perspektivet tillåter oss att se variation och föränderlighet där stabilitet annars förutsätts.