Denna uppsats undersöker hur kommuner med stark industritradition behandlar social hållbarhet och hur sociala hållbarhetsaspekter i dessa implementeras vid industriomvandlingsprojekt. Detta görs genom att utifrån uppsatsens forskningsöversikt definiera nyckelord som appliceras i kvalitativa innehållsanalyser på kommunala plandokument. De översiktliga planerna består av Ljungby kommuns fördjupade översiktsplan för stadens centrum, Tierps kommuns översiktsplan och Lindesbergs kommuns fördjupade översiktsplan för tätorten. I de två sistnämnda kommunerna har även detaljplanedokument som berör industriomvandling analyserats. I analyserna framkommer att många av de aspekter som utifrån teorin beskrivs som betydelsefulla för social hållbarhet i planering förekommer i de översiktliga plandokumenten men behandlas mindre utförligt och frekvent på en detaljerad plannivå i industriomvandlingsprojekt. På detaljplanenivå uppmärksammas istället för nyckelorden i flera fall översiktsplanernas beskrivningar av nyckelorden. Uppsatsen innehåller även ett gestaltningsförslag för omvandling av ett centralt beläget industriområde i Ljungby. En deltagande observation genomfördes med syfte att skapa ett underlag för omvandling. De åtgärder som föreslås utgår från goda exempel på hur de ur forskningsöversikten definierade nyckelorden konkretiserats i de undersökta planerna. I förslaget framkommer att det främst var de översiktliga planernas strategier som var lämpliga att implementera. Det visar också att sociala hållbarhetsaspekter är realiserbara i industriomvandlingsprojekt på en mer detaljerad nivå. Uppsatsen visar att social hållbarhet uppmärksammas i de undersökta kommunernas planering men snarare på en allmän översiktlig nivå än i specifika planförslag som berör industriomvandling.

En studie av Riksantikvarieämbetet synliggör att två av tre svenska kommuner saknar förutsättningar för att ta hänsyn till kulturmiljövärden i den fysiska planeringen. Samtidigt ställs krav på kommunerna att öka bostadsbyggandet i ljuset av den rådande bostadsbristen. Således synliggörs en problematik där förtätning som utgör en samtida planeringsnorm behöver kunna genomföras utan att kulturmiljöer påverkas negativt. Omvandling av äldre hamn- och industriområden har präglat stadsutvecklingen i Europa sedan 1980-talet och i dessa omvandlingar finns ofta en strävan att bevara spår från de gamla verksamheterna. I den ovan beskrivna problematiken tar uppsatsen sitt avstamp.   Uppsatsen genomförs som en fallstudie om hur expansiva kommuner hanterar kravet att tillgodose kulturmiljöer inom ramen för hamn- och industriomvandlingar. Genom en kvalitativ textanalys studeras empirin som utgörs av kommunala plandokument såsom översiktsplaner, detaljplaner, planprogram samt kommunala kulturmiljöprogram. Studieobjekten är Malmö, Nacka och Göteborgs kommun, där den sistnämnda används i syfte att belysa en eventuell skillnad över tid i hantering av kulturmiljöer. För att besvara frågeställningarna tolkas sedan empirin utifrån teorierna “kreativa klassen” och “platsmarknadsföring” samt ställs mot forskning inom ämnesfältet.   Ur empirin har det kunnat skönjas att kommunerna uppvisar liknande tillvägagångssätt i hur kulturmiljöer ska tillgodoses, där en integrering av kulturmiljöerna i den nya bebyggelsen förefaller vara det vedertagna angreppssättet i hanteringen av att tillgodose kulturmiljöer. Denna strategi går även i linje med vad som föreskrivs av forskning. Genom att sätta detta i ljuset av de valda teorierna, kan tolkningar göras att ekonomiska motiv är en stark drivkraft i bevarandet av kulturmiljöerna. I uppsatsens diskussionsdel förs en diskussion kring vad som framkommit på på varje frågeställning, genom att väva in exempel från de studerade kommunerna.

För att stödja regioner och industrier att minska växthusgasutsläppen och nå Europeiska unionens mål om klimatneutralitet till år 2050 har EU tagit fram färdplanen “Den gröna given” och fonden för en rättvis omställning (FRO). FRO syftar till att minska negativa socioekonomiska konsekvenser som följer av omställningen mot mindre kolintensiva processer i sårbara regioner och industrier. Två av fyra utpekade svenska regioner är Västerbotten och Norrbotten samt deras metall- respektive stålindustri. Studiens syfte är att med en narrativ analys av Västerbottens och Norrbottens territoriella omställningsplaner och semistrukturerade intervjuer undersöka hur tre policynivåer (nationell, regional och kommunal) uttrycker tolkningar av rättvis omställning. Med hjälp av en abduktiv ansats har tidigare studier fungerat som ett stöd för att identifiera rättviseanspråk (processuell, fördelning, erkännande och återställande) samt berättelser i studiens empiriska material. Studiens narrativa analys har belyst vilka aktörer det är som förväntas genomföra arbetet av omställningen och vilket utfall av vinster och förluster som kan följa. Dessutom tyder studiens berättelser att ett gemensamt arbete är viktigt för en rättvis omställning. Likaså framkommer det att den nationella politiska berättelsen präglar hur den regionala och kommunala berättelsen formas, samt vilka rättviseanspråk som dominerar. Studiens slutsatser är bland annat att återställande-rättvisa dominerar i den nationella berättelsen och att ett fokus finns på tekniska lösningar. Den regionala berättelsen använder främst processuell-rättvisa och betonar vikten av politiskt ansvarstagande. Den kommunala berättelsen använder också processuell-rättvisa men även fördelnings-rättvisa genom att uttrycka att medborgare också bör inkluderas i en rättvis omställning. / To support regions and industries in decreasing their greenhouse gas emissions and reaching the European union's goal regarding climate neutrality by 2050, the EU has presented a set of proposals named “The Green Deal” as well as the Just Transition Fund (JTF). JTF aims to limit the negative socioeconomic consequences that a transition towards less carbon intensive processes in vulnerable regions and industries could result in. Two of the four designated Swedish regions are Västerbotten and Norrbotten and their metal- and iron-industry. The study aims to, with a narrative analysis of Västerbotten’s, and Norrbotten’s Territorial Plans and semi-structured interviews, investigate how three policy levels (national, regional and local) express interpretations of Just Transition. With an abductive approach, previous studies have worked as a support in identifying justice claims (procedural, distributional, recognition, restorative) and stories within the empirical material. The study's narrative analysis has elucidated which parties that are expected to contribute to the transition and what wins and losses that the transition could result in. Furthermore, the studies stories highlight that working together is important in reaching a Just Transition. It also becomes clear that the national political story influences the regional and local policy stories, as well as which justice claims that are dominating. The study’s conclusions are, for example, that the spatial and temporal aspects of the story deepen the understanding of justice, and that recognitional justice is the least used justice claim in the study's policy stories.