Möbelsnickaren Johannes Fundberg var verksam i Dalsland under 1800-talets första decennier, där han tillverkade ovanliga och vackra möbler åt välbärgade bönder.Som skråutbildad stadssnickare under det sena 17- och tidiga 1800-talet i Sverige var man hårt styrd av snickarämbetets stränga regler. För de hantverkare som ville skapa sin möbelkonst efter eget sinne var den enda möjligheten att arbeta på landsbygden, där tvånget att följa modets växlingar inte fanns.Uppsatsen ger en kort beskrivning av möbelstilarnas växlingar under det sena 17- till tidiga 1800-talet hos de högre stånden och hur möbeltillverkningen hos allmogen utvecklades under samma period. Fundbergs personliga historia och förutsättningarna för hans yrkesverksamhet beskrivs, för att sedan gå vidare till hans materialval och tekniker. Ett golvur som man nyligen insett kan vara tillverkat av Fundberg undersöks. Detaljer i möblernas konstruktion och skådeytor jämförs. Uppsatsen innehåller även en dokumentation av ett antal av hans alster. / Cabinetmaker Johannes Fundberg was active in the Swedish province of Dalsland during the first decades of the 19th century, where he made unusual and beautiful furniture for wealthy farmers. The trained city cabinetmaker in the late 18th and the early 19th century was restricted by the strict rules of the guild. For the craftsmen who wanted to create furniture of his own mind the only way was to work in rural areas, where the compulsion to follow fashion fluctuations did not exist. The paper gives a brief description of the fashionable furniture styles in the late 18th to the early 19th century amongst the higher social classes and how furniture manufacturing in rural areas developed during the same period.The personal history of Fundberg and the conditions of his profession are described, and then the report moves on to his choice of materials and techniques. A clock which was recently discovered might be made by Fundberg is investigated. Details of his furniture design and surface decorations are compared. The paper also contains a documentation of a number of his works.

<p>Möbelsnickaren Johannes Fundberg var verksam i Dalsland under 1800-talets första decennier, där han tillverkade ovanliga och vackra möbler åt välbärgade bönder.Som skråutbildad stadssnickare under det sena 17- och tidiga 1800-talet i Sverige var man hårt styrd av snickarämbetets stränga regler. För de hantverkare som ville skapa sin möbelkonst efter eget sinne var den enda möjligheten att arbeta på landsbygden, där tvånget att följa modets växlingar inte fanns.Uppsatsen ger en kort beskrivning av möbelstilarnas växlingar under det sena 17- till tidiga 1800-talet hos de högre stånden och hur möbeltillverkningen hos allmogen utvecklades under samma period. Fundbergs personliga historia och förutsättningarna för hans yrkesverksamhet beskrivs, för att sedan gå vidare till hans materialval och tekniker. Ett golvur som man nyligen insett kan vara tillverkat av Fundberg undersöks. Detaljer i möblernas konstruktion och skådeytor jämförs. Uppsatsen innehåller även en dokumentation av ett antal av hans alster.</p> / <p>Cabinetmaker Johannes Fundberg was active in the Swedish province of Dalsland during the first decades of the 19th century, where he made unusual and beautiful furniture for wealthy farmers. The trained city cabinetmaker in the late 18th and the early 19th century was restricted by the strict rules of the guild. For the craftsmen who wanted to create furniture of his own mind the only way was to work in rural areas, where the compulsion to follow fashion fluctuations did not exist. The paper gives a brief description of the fashionable furniture styles in the late 18th to the early 19th century amongst the higher social classes and how furniture manufacturing in rural areas developed during the same period.The personal history of Fundberg and the conditions of his profession are described, and then the report moves on to his choice of materials and techniques. A clock which was recently discovered might be made by Fundberg is investigated. Details of his furniture design and surface decorations are compared. The paper also contains a documentation of a number of his works.</p>

I detta examensarbete undersöks förutsättningarna för intarsiateknikens tillämpbarhet inom tapetserarens arbetsfält. Jag har genom att studera de olika hantverken och teknikerna inom intarsian fått en större kunskap om dessa och kunnat reflektera kring deras användning för tapetseraruppgifter. Efter att ha provat och jämfört olika tekniker, material och tillvägagångssätt och omsatt mina experiment i en sittmöbels klädsel har jag kommit fram till följande: Inget av de olika lädermaterial och limmer jag testat fungerar bättre eller sämre än något annat av dem jag provat. Samtliga fungerar bra på såväl välvda som plana ytor, på hårda såväl som mjuka underlag – under de förutsättningar jag närmare redogör för i arbetet. Mina experiment, så långt, har också visat att båda de tillvägagångssätt jag valt, utskärning av mönstret för hand respektive laserskärning, är förenade med problem som gör tekniken svår att i dagsläget förena med kravet på arbetsekonomi och precision. Stansning är förmodligen det mest intressanta tekniken, men den tekniken ingick inte i studien. / This thesis examines the conditions for the intarsia technology’s applicability in the upholsterer’s field. I have by studying the different crafts and techniques in Intarsia gained a greater understanding of these and able to reflect on their use for upholstery tasks. After trying and comparing different techniques, materials and approaches and traded my experiments in a chair outfit I have come to the following: When comparing and evaluating the results it is evident that among the varying leather materials and adhesives I´ve tried there is no one more preferable, nor unpreferable, than the other. All materials included in my study works well on both arched and flat surfaces, on hard as well as on soft surfaces - under the circumstances for which I give a detailed account in my work. My experiments so far have also shown that both the approach I have chosen, cutting out the pattern by hand and laser cutting, are associated with problems that make the technology difficult in the current situation incompatible with the requirement of labor economics and precision. Punching is probably the most interesting technology, but the technology was not included in the study.

Detta examensarbete är utfört på Möbelsnickeriprogrammet på Carl Malmsten - Centrum för Träteknik och Design i Stockholm. Om man som Möbelsnickare har ambitionen att utveckla och förnya hantverket är det nödvändigt att ha kunskap och kännedom om historiens hantverkstekniker och material. Intarsia, att med tunna träfaner skapa dekorativa mönster och motiv på möbler, är ett typexempel på en sådan teknik. I historien var det genom intarsian som tekniken att färga faner utvecklades. Vilka metoder och material använde man sig av förr? Hur kan en genomfärgningsprocess se ut idag? Hur kan genomfärgat material användas i ett modernt sammanhang? Kan genomfärgat faner vara ett verktyg för att utveckla intarsian och skapa något nytt inom möbelhantverket? Dessa är en del av de frågor som hanteras i rapporten. Syftet med examensarbetet är att undersöka vilken metod och vilka material som är mest lämpliga för att genomfärga faner i mindre skala. Genom studier och samtal med lärare och hantverkare hämtas fakta om vilka material och metoder som användes förr. Med denna kunskap som grund utförs experiment med ett antal utvalda färgämnen för att finna en lämplig metod. Förekommande svårigheter som uppstod under experimenten är att faneren inte helt penetreras av färglösningen eller att färgen inte är den önskvärda. Det kunde dock konstateras att om faneren dränkes under en viss tid i en spritlöslig färgblandning åstadkommes ett gott resultat. Med kunskap om hur faner genomfärgas formges en produkt där det färgade materialet används i en intarsia, Ett antal bilder fungerar som inspirationsmaterial och motivet ritas med utgångspunkten att det skall vara nyskapande och samtida. Resultatet av arbetet är en beskrivning i hur man genomfärgar faner och visar hur detta kan gå till i praktiken. Dessutom diskuteras möjligheterna att använda ett sådant material för att förnya och utveckla hantverkstekniken intarsia. / This exam work is executed at the fine woodworking course at Carl Malmsten – Center for Wood Technology and Design in Stockholm. If you as a cabinetmaker and fine woodworker have the ambition to renew and develop the craft, it is necessary to have knowledge of and insights in traditional techniques and materials. Marquetry, the use of thin wood veneer to create patterns and motives in furniture, is such a technique. In history, it was through marquetry that the technique to dye and stain veneers was developed. Which methods and materials were used in those days? What can a process of dying through veneers look like today? How can dyed-through material be used in a modern context? Can it be used as a tool to develop marquetry and create something new within the woodcraft? These are a few of the questions that are discussed in this work. The purpose of the exam work is to examine which method and materials are most suitable for this dying-through process on a smaller scale. By studying and interviewing teachers and craftsmen, facts were gathered about methods and materials that are used traditionally. With this knowledge a series of experiments are performed with different selected dyestuffs to find a suitable method. Some difficulties that occurred during these experiments were that the solution did not penetrate the veneers fully and that the colour was not the expected one. However, the conclusion was that if the veneers were drenched in a solution of spirit based dyestuff for a certain time span the result was sufficient. With the knowledge of how to dye-through veneer a product is designed where the dyed material is used in a marquetry motif. A series of images work as a source of inspiration and the resulting motif is contemporary and modern in design. The result of the exam work is a description of how to dye-through veneer and shows how this can be performed in a practical situation. Furthermore, the possibilities of using this material, in order to renew and develop the art of marquetry, are explored.

<p>Detta examensarbete är utfört på Möbelsnickeriprogrammet på Carl Malmsten - Centrum för Träteknik och Design i Stockholm. Om man som Möbelsnickare har ambitionen att utveckla och förnya hantverket är det nödvändigt att ha kunskap och kännedom om historiens hantverkstekniker och material. Intarsia, att med tunna träfaner skapa dekorativa mönster och motiv på möbler, är ett typexempel på en sådan teknik.</p><p>I historien var det genom intarsian som tekniken att färga faner utvecklades. Vilka metoder och material använde man sig av förr? Hur kan en genomfärgningsprocess se ut idag? Hur kan genomfärgat material användas i ett modernt sammanhang? Kan genomfärgat faner vara ett verktyg för att utveckla intarsian och skapa något nytt inom möbelhantverket? Dessa är en del av de frågor som hanteras i rapporten.</p><p>Syftet med examensarbetet är att undersöka vilken metod och vilka material som är mest lämpliga för att genomfärga faner i mindre skala. Genom studier och samtal med lärare och hantverkare hämtas fakta om vilka material och metoder som användes förr. Med denna kunskap som grund utförs experiment med ett antal utvalda färgämnen för att finna en lämplig metod. Förekommande svårigheter som uppstod under experimenten är att faneren inte helt penetreras av färglösningen eller att färgen inte är den önskvärda. Det kunde dock konstateras att om faneren dränkes under en viss tid i en spritlöslig färgblandning åstadkommes ett gott resultat.</p><p>Med kunskap om hur faner genomfärgas formges en produkt där det färgade materialet används i en intarsia, Ett antal bilder fungerar som inspirationsmaterial och motivet ritas med utgångspunkten att det skall vara nyskapande och samtida.</p><p>Resultatet av arbetet är en beskrivning i hur man genomfärgar faner och visar hur detta kan gå till i praktiken. Dessutom diskuteras möjligheterna att använda ett sådant material för att förnya och utveckla hantverkstekniken intarsia.</p> / <p>This exam work is executed at the fine woodworking course at Carl Malmsten – Center for Wood Technology and Design in Stockholm. If you as a cabinetmaker and fine woodworker have the ambition to renew and develop the craft, it is necessary to have knowledge of and insights in traditional techniques and materials. Marquetry, the use of thin wood veneer to create patterns and motives in furniture, is such a technique.</p><p>In history, it was through marquetry that the technique to dye and stain veneers was developed. Which methods and materials were used in those days? What can a process of dying through veneers look like today? How can dyed-through material be used in a modern context? Can it be used as a tool to develop marquetry and create something new within the woodcraft? These are a few of the questions that are discussed in this work.</p><p>The purpose of the exam work is to examine which method and materials are most suitable for this dying-through process on a smaller scale. By studying and interviewing teachers and craftsmen, facts were gathered about methods and materials that are used traditionally. With this knowledge a series of experiments are performed with different selected dyestuffs to find a suitable method. Some difficulties that occurred during these experiments were that the solution did not penetrate the veneers fully and that the colour was not the expected one. However, the conclusion was that if the veneers were drenched in a solution of spirit based dyestuff for a certain time span the result was sufficient.</p><p>With the knowledge of how to dye-through veneer a product is designed where the dyed material is used in a marquetry motif. A series of images work as a source of inspiration and the resulting motif is contemporary and modern in design.</p><p>The result of the exam work is a description of how to dye-through veneer and shows how this can be performed in a practical situation. Furthermore, the possibilities of using this material, in order to renew and develop the art of marquetry, are explored.</p>

Det här examensarbetet handlar om parkettläggningar och olika tekniker som kan användas för att skapa dem. Parkettläggning är 2- dimensionella mönster i trä och/eller andra material som används för att pryda bland annat möbler och andra produkter. Dem tillverkas i tunna fanerskikt för att kunna appliceras på önskad yta utan att skapa spänningar i materialet. I Europa har parkettläggningar traditionellt sett skapats genom att faner formats till bitar som fogas samman till ett större mönster. Det finns även andra beprövade tillvägagångssätt som utvecklats under olika skeenden i historien och på olika platser i världen. I det här arbetet redogör jag för några av de etablerade tekniker samt experimenterar inom området för att jämföra för- och nackdelar med de olika metoderna. Rapportens innehåll vilar på litteraturstudier, observationer från filmklipp, intervjuer samt praktiska empiriska undersökningar. Jag har jämfört olika tekniker för att se i vilken mån det är möjligt att rationalisera tillverkningen av parkettläggningar. Samtidigt har jag provat en metod som gör det möjligt att skapa parkettläggningar med runda former. På så sätt hoppas jag kunna bidra till utvecklingen och modernisering inom området. / This thesis is about furniture parquetry and various techniques. Parquetry can be describe as wooden, 2-dimensional patterns used to garnish furniture and other products. It is manufactured in thin veneer layer and applied to the surface. By using thin veneer we are able to minimize stresses in the material, which results in tight joints. In Europe, furniture parquetry is traditionally created by wood veneer pieces that has been formed and joined into a pattern. There are also other proven techniques developed during different stages in history and in different places in the world. In my thesis I describe some of those established techniques and some of my experiments in the subject. The report is based on literature studies, observations of movie clips, interviews and empirical practical studies. I have compared different techniques to see in what ways it is possible to rationalize the production of furniture parquetry. At the same time I wanted to try and develop a method that makes it possible to create parquetry patterns containing round shapes. In this way I hope to contribute to the development and modernization in the area.

This thesis is about a part of the marquetrytechnique, scorching. Scorching is made by heating up something, put a veneer into the heated substance and make a controlled burning. This technique is old but still used today and have according to me great potential for development. In my work I wanted to give the scorching greater room then I earlier have seen. I wanted the scorching to be the dominant ingredient for a decorative element in a piece of furniture or an interior. This, I believe, is one way of making the art of marquetry more modern.   In my report I have written about the history of scorching, both in terms of how often the technique has been used throughout history, but also for its development during time. This part of the thesis is mainly based upon studies of literature and some interviews.   The biggest part of the thesis tries to consolidate a method for how to achieve a successful scorching. The criterion for successful is an equal gradient, repeatability and controlled length for the scorching. I have mainly experimented with exposuretime, exposuretemperature and different substances to heat up. During this experiments I have tried to define the best way to work. Several different woodspieces have been used but I have mainly worked with veneer of birch. During my work I have also tested to achieve new esthetical looks still mainly using the same technique. Changing materials to heat up and changing the way of applying the veneer. These parts of the thesis is based on empirical studies and with the report there are some physical samples describing my results. / Detta examensarbete handlar om en del av intarsiatekniken, skuggbränning. Skuggbränning åstadkommer man genom att hetta upp någonting, föra ned ett faner i det upphettade och på det sättet åstadkomma en kontrollerad bränning. Tekniken är gammal men används fortfarande och kan moderniseras och vidareutvecklas. Jag har i mitt arbete önskat att ge skuggbränningen större utrymme än jag tidigare sett. Låta skuggbränningen bli det dominerande inslaget i ett dekorativt element på en möbel eller inredning. Detta menar jag, kan vara en väg att modernisera intarsiakonsten.   Jag har i min rapport i viss mån redogjort för skuggbränningens historia, både vad gäller hur utbredd användningen varit men också den metodiska historien. Denna del vilar i huvudsak på litteraturstudier och intervjuer.   Rapportens största del handlar om att befästa ett tillvägagångssätt för hur man på bästa sätt kan åstadkomma en lyckad skuggbränning. Kriterierna för lyckad är jämn övertoning, stor repeterbarhet och kontrollerad längd på övertoningen. Moment jag experimenterat med är i huvudsak exponeringstid, exponeringstemperatur och vilket upphettat ämne som är det lämpligaste mediet. Jag har för dessa moment försökt definiera det bästa tillvägagångssättet. Rapporten behandlar flera träslag men i huvudsak björkfaner. I arbetet har jag vidare försökt att med nya material åstadkomma nya estetiska uttryck men med samma grundteknik. Dessa delar av rapporten vilar på empiriska undersökningar och tillhörande rapporten finns en fysisk provkarta med mina resultat.

In the field of knitting, the binding weave knitting is mainly used for technical textiles, where the textiles have a high performance require- ment. Weave knit is constructed by placing an inlay thread between the knitting rows in a similar manner as a weft thread in a woven tex- tile. This work sets out to design three-dimensional weave-knitted tex- tiles in combination with intarsia and partial knit with the intention to develop surface pattern on three-dimensional shapes. The material used are effect yarn, monofilament and chenille yarn, which improve the properties of the textile. The three techniques enhance each other by their characteristics and give the possibility of formability. The re- sult shows an installation of textiles with three-dimensional character- istics, meant for spatial contexts which have the ability to function with light. The value of this work lies in the combination of the techniques and the application area in which the work is set.

Det här examensarbetet kretsar kring mina experiment med parkettläggningstekniker, och mina försök att bygga en möbel som ser ut som att den har tagits över av ett mönster eller en struktur. En övergång till någonting mer skulpturalt. Jag använder träbitar som blivit över från andra projekt för att tillverka dessa dekorationer. Min utgångspunkt är traditionella parkettläggningstekniker, men jag arbetar också med en slags mer tredimensionell parkettläggning, med tjockare, vinklade bitar, för att skapa djup och ett intryck av växande. / This thesis work revolves around my experiments with parquetry and my attempts to build a piece of furniture that appears to have been taken over by a pattern or structure. A transition into something more sculptural. I use pieces of wood left over from other projects to create these decorations. My basis is traditional parquetry techniques, but I also work with a type of more three dimensional parquetry, with thicker, angled pieces, to create depth and an impression of growing.

Disrupting patterns places itself in the textile design field, more precisely in knitting. The aim is to explore cable knitting in combination with fair isle and intarsia designs with the motivation to disrupt the cable structure. The purpose is to give a bold, powerful expression to the cable, compared to the calm, classic look of the Aran sweaters, and in that way give a new perspective on tradition. The project is made by hand on a hand knitting machine for a knitwear design context. The intention is to bring back the value of the textile by focusing on the craftmanship. It is also made as a comment on fast fashion by disrupting the methods of working in the industry. The result is a knit design collection which displays three methods of working with cables. Traditional cable technique, moving stitches and giant cables. These methods are combined with intarsia and fair isle patterns. The methods can be applied in a knitwear design context, for example on a knitted garment. The focus of Disrupting patterns lies in the craft of knitting and is a comment on industrial fabrication and fast fashion implication on sustainable design. While the sustainable aspect is important, the main result of this project lies in the craft of knitting and to show a new method of working with cables and colour pattern techniques.