Could it be stated that the fulfillment of the causality principle is required in order for expense deduction to be applied? And, can criteria such as reasonability and normality be considered complementary to causality in Peruvian domestic law? In the present article, the author analyzes how the causality principle is configured in our legal system, and explains the importance of its subjective and objective division. He also ends up examining the concept of necessary expenditure from, as understood in local and foreign jurisprudence. / ¿La deducción de gastos está supeditada al cumplimiento del principio de causalidad? ¿Se puede afirmar la existencia de razonabilidad y normalidad como criterios complementarios al de causalidad en nuestro ordenamiento jurídico? En el presente artículo, el autor buscará analizar cómo se configura el principio de causalidad en nuestro ordenamiento, a partir de su división subjetiva y objetiva. Asimismo, se estudiará el concepto de gasto necesario a partir de la jurisprudencia nacional y extranjera.

No description available.

The purpose of the paper is to contribute to the scientific research field by explaining whether, and if so on what grounds, the Swedish targeted interest deduction limitation legislation can be tested in the European Court of Justice against the free movement of capital. In addition, the study examines whether there can be considered a mutual priority regarding the free movement of capital and the freedom of establishment. The study conducted in the paper is based on the Swedish law, the preparatory work and doctrine, which is combined with case law. Initially, the meaning of the targeted interest deduction limitation rules is presented as well as the theoretical scope of the legislation in relation to its scope in practice. The targeted interest deduction limitation rules are specific provisions addressing the deductibility of interest incurred by certain companies as a result of intra-group financing. The theoretical scope differs from the practical scope due to the vague conceptual definitions in both the legislative text and the preparatory works. Furthermore, it is analysed which determines when the free movement of capital and the freedom of establishment should be applied, based on the EU case law. The study indicates that the controlling interest must be given a significant weight when considering the purpose of the national legislation, but it is difficult to interpret exactly when such an interest occurs in practice. Lastly, it is studied whether it might be possible to review the targeted interest deduction limitation rules against the free movement of capital, and if so, on which grounds. The study shows that there are possibilities to review the targeted interest deduction limitation rules against the free movement of capital. There are incentives that indicate that such a review is possible if both Swedish and EU law practice is interpreted in a fairly narrow way. / Syftet med uppsatsen är att bidra till det vetenskapliga forskningsfältet genom att redogöra för huruvida, och i så fall på vilka grunder, de svenska riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna kan prövas gentemot den grundläggande EU-rättsliga fördragsfriheten beträffande fri rörlighet för kapitalrörelser. Därutöver undersöks om det kan anses föreligga en inbördes prioritet beträffande den fria rörligheten för kapital och etableringsfriheten. Den utredning som genomförs i uppsatsen tar avstamp i lagtext, förarbeten och doktrin, vilket kombineras med rättspraxis. Inledningsvis presenteras innebörden av de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna och hur lagreglernas teoretiska tillämpningsområde förhåller sig till dess tillämpningsområde i realiteten. De riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna utgörs av särskilda bestämmelser vilka behandlar vissa företags avdragsmöjligheter beträffande räntor uppkomna till följd av, inom en intressegemenskap, intern finansiering. Det teoretiska tillämpningsområdet skiljer sig från tillämpningsområdet i realiteten till följd av vaga begreppsdefinitioner i såväl lagtext som i förarbeten. Vidare analyseras vad det är som avgör när fördragsfriheten den fria rörligheten för kapital respektive etableringsfriheten skall tillämpas, vilket tar avstamp i EU-rättslig praxis. Av utredningen framgår att det bestämmande inflytandet skall tillerkännas stor vikt vid beaktandet av de nationella lagreglernas ändamål, exakt när ett sådant inflytande föreligger är dock svårt att tyda i praxis. Avslutningsvis undersöks om det bör vara möjligt att göra en prövning av de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna gentemot den fria rörligheten för kapital, och i så fall på vilka grunder. Studien visar att det finns möjligheter att för att pröva de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna gentemot fördragsfriheten om fria kapitalrörelser. Det finns incitament som tyder på att en sådan prövning är möjlig under förutsättning att såväl svensk som EU-rättslig praxis tolkas på ett tämligen snävt sätt.

Trots en rättsutveckling som pågått sedan början av 2000-talet råder fortfarande viss oklarhet rörande möjligheterna att enligt unionsrätten pröva en nationell lagstiftning mot den fria rörligheten för kapital. För tillämpningen av ändamålstestet saknas tydliga riktlinjer både vad gäller definitionen av begreppet definitivt inflytande och betydelsen av lagstiftarens vilja med den ifrågavarande nationella lagstiftningen. Min tolkning, som alltså i huvudsak bygger på rättsfallen Lasertec och Itelcar, är att begreppet definitivt inflytande inte kan knytas till en exakt procent av ägandet i ett annat bolag. Genom en jämförelse av flera avgöranden från EU-domstolen tycks dock slutsatsen kunna dras att ett definitivt utövande typiskt sett följer av en ägarandel om 25 %. Samtidigt ger ordalydelsen i domstolens resonemang i till exempel Itelcar vid handen att ett innehav om ner till 10 % kan ge ett definitivt inflytande i kombination med andra faktorer, men inte i sig. Det är heller inte omöjligt att detsamma gäller ännu mindre innehav. I och med att definitivt inflytande kan utövas vid mindre innehav än 25 % måste det också vara möjligt för nationella lagstiftningar att tillämpas på sådana innehav utan att för den sakens skull kunna angripas med den fria rörligheten för kapital.  Det sagda innebär att en lagstiftning, likt den i Lasertec, som är tillämplig på ägarandelar om 25 %, eller mindre andelar men där ett sådant inflytande som generellt följer av en sådan ägarandel likväl kan utövas, ska anses ha som ändamål att tillämpas på situationer där definitivt inflytande föreligger och ska därför inte prövas mot den fria rörligheten för kapital. Att tillämpningen av lagstiftningen utgår från en ägarandel om 25 % visar att lagstiftaren haft som avsikt att lagstiftningen ska tillämpas i situationer där ett sådant inflytande som motsvarar det som typiskt sett följer av en sådan ägarandel kan utövas. En lagstiftning likt den i Itelcar, som i stället som utgångspunkt för tillämpning förutsätter ett innehav om 10 % kan dock inte sägas ha som ändamål att endast tillämpas på ägarandelar som ger ett definitivt inflytande. Det inflytande som typiskt sett kan utövas vid ägarandelar om 10 % kan nämligen inte anses vara definitivt. De svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna kräver för sin tillämpning att åtminstone ett väsentligt inflytande kan utövas över det räntebetalande företaget. Vad ett väsentligt inflytande närmare innebär är inte helt entydigt, men tycks avse ägarandelar om minst 40 %. Det är dock tydligt att även andra omständigheter än storleken på ägandet kan beaktas. Vid innehav under 40 % måste således ett väsentligt inflytande kunna påvisas på annan grund för att lagstiftningen ska vara tillämplig. Mot bakgrund av det ovan sagda är min slutsats att de svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna inte kan prövas mot den fria rörligheten för kapital. Då förarbetsuttalanden antyder att det inflytande som ska kunna utövas ska motsvara en ägarandel om 40 %, måste ändamålet med lagstiftningen anses vara att den endast ska tillämpas i situationer där ett definitivt inflytande föreligger. Att lagstiftningen även kan komma att tillämpas vid mindre innehav ändrar inte denna bedömning, då detta har godkänts av EU-domstolen i Lasertec. Jag har visserligen dragit en annan slutsats än Ohlsson rörande tillämpligheten av den fria rörligheten för kapital på de svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna, men jag delar hans uppfattning att en svensk domstol bör inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen för att få frågan avgjord. Det skulle dessutom ge EU-domstolen en möjlighet att ytterligare förtydliga tillämpningen av ändamålstestet i tredjelandssituationer.