No description available.

L'œuvre principalement photographique de Kimiko Yoshida (née le 23 juin 1963 au Japon et installée en France depuis 1995) se fonde sur la création de « mythes» à travers ses autoportraits. Les « mythes du Photographe» à l'origine des « fonctions» de son œuvre - visant entre autres à « informer, représenter, surprendre, faire signifier, donner envie» selon Roland Barthes dans La chambre claire - trouvent leurs sources dans la société, la culture, l'époque auxquelles l'artiste appartient et par conséquent également dans ce qui touche à la singularité de la personnalité, du vécu, de l'histoire à l'échelle intime de celui-ci. De fait, le titre général de cette étude énonce une quête des « mythes personnels et pluriels dans l'œuvre de Kimiko Yoshida », dont le thème de « rentre-deux» constitue la posture esthétique majeure, l'artiste et son œuvre se trouvant entre Japon et Occident, entre figuration et abstraction, entre réalité et fiction, entre citation et transgression. Ce discours fictionnel par l'image et dans l'image subit différentes métamorphoses qui forment les quatre axes fondateurs de la thèse, à savoir l'entre-deux particulier du « personnage conceptuel» défini par Gilles Deleuze et Félix Guattari dans Qu'est-ce que la philosophie / appliqué à la « signature» Kimiko Yoshida : l'étude d'un entre-deux géographique et culturel définissant un « syncrétisme» artistique singulier: les illustrations des différentes dimensions spatio-temporelles perceptibles dans l ' œuvre de Kimiko Yoshida, notamment à travers les (enjeux des couleurs des images : et l'interrogation concernant la place du sujet à l'image, entre trace et absence. / The work of Kimiko Yoshida (born on June 23rd, 1963, in Japan and living in France since 1995), mainly based on photography, is founded on the creation of « myths ». This study is about searching, defining and analysing the « functions » of Kimiko Yoshida's self-portraits. The « myths of the Photographer », at the origins of her work's functions - aiming. amongst others, to « inform, represent, surprise, signify, create desire» according to Roland Barthes' Camera Lucida - are rooted in the society, the culture and the time the artist belongs to, and as a consequence also in the singularity of his/her personality, experience, and intimate story. Thus, the general title of this study brings forwards a research of « personal and plural myths in Kimiko Yoshida's work of art», whose topic of the « in-between » is the main aesthetic position, the artist and her work situated between Japan and the West between representation and abstraction, between reality and fiction, between quotation and transgression. The fictional speech through and in the image undergoes several transformations which make up the four founding lines of this thesis, that is to say the distinctive in-between of the « conceptual character » defined by Gilles Deleuze and Félix Guattari in Whut is Philosophy ) applied to Kirniko Yoshida's name : the study of a geographical and cultural in-between defining a singular artistic « syncretism » : the illustrations of the several perceptible space-time dimensions in Kimiko Yoshida's work, notably through the games/aims of the images' colours : and the questioning about the subject in the image, between trace and absence.

Uppsatsen utforskar relationen mellan Karin Boyes Astarte och T.S. Eliots The Waste Land, särskilt med avseende på modernistisk tematik och med avstamp i tidigare forskning som kommenterat relationen mellan verken, främst Gunilla Domellöfs och Caroline Hauxs. Analysen omfattar den senares upptäckt att ”Det öde landskap som skrivs fram hos Eliot existerar dolt och outsagt i Astarte.” Verken jämförs med avseende på: Skildringen av den moderna staden; Krig, trauma, våld och utvecklingsskepticism; Den ofruktbara masskulturen; (Naturens, Guds och Kärlekens död); Verkens mytkomplex; Psykoanalytiska perspektiv på gemenskap, behov och begär. Uppsatsen innehåller även en sammanställning av likheter mellan episoderna som utspelar sig mellan Viola och Hill i Astarte och mellan maskinskriverskan och kontoristen i The Waste Land. Undersökningen bekräftar betydande beröringspunkter mellan verken vad gäller såväl tematik som de positioner författarna intar – det gäller utvecklingsskepticismen, masskulturen (där Astarte i högre utsträckning intresserar sig för handel och konsumtion), samt fruktbarhetsförlusten med avseende på Naturen, Gud och Kärleken. Myter har en betydelsefull roll i båda verken. I Astarte är Gudinnan/belätet Astarte i och för sig närvarande, men hon fyller inte sina ursprungliga funktioner. Undersökningen identifierar nya tolkningsmöjligheter gällande Astartes potentiella roll, kopplade till våld och skydd. På ett övergripande plan finns en korsställning mellan verken, där det som utgör The Waste Lands förgrund tenderar att blottas genom sprickor i ”Astartesamhällets” fasad, genom Boyes didaktiska exposéer, samt vid kritisk läsning. Den sammanlagda effekten av dessa aspekter är att Eliots ödeland – den levande döden – är mer av en tydlig referenspunkt än något dolt och outsagt i Astarte.