I den föränderliga värld vi lever i med nya, ofta komplexa, hot och risker är en god förmåga att handskas med det oväntade viktigt. Sjukvården måste liksom andra ingående aktörer i en räddningsinsats öva och förbereda sig för alla tänkbara scenarier. Möjligheten till att genomföra realistiska övningar på ett sjukhus är begränsade, främst på grund av den etiska faktorn då faktiska patienter löper risk att bli drabbade och påverkas negativt. Katastrofmedicinskt centrum (KMC) utvecklar idag ett stokastiskt simuleringsverktyg för katastrofmedicinsk förmågeanalys (StoF) som ämnar bli ett komplement till det existerande, analoga verktyget Emergo Train System (ETS). I StoF saknas idag en detaljerad beskrivning av vad som sker på sjukhuset vid en katastrofmedicinsk händelse med många skadade. Denna studie bidrar med en konceptuell modell över flödet på och i anslutning till ett sjukhus akutmottagning vid en katastrofmedicinsk händelse. Modellen tillför innehåll och utökad omfattning till den pågående utvecklingen av StoF. Studien har utförts med simulering i fokus men med den konceptuella modelleringen som det primära och huvudsakliga syftet. Stort fokus har även riktats mot att utveckla en modell som är så generisk och allmän som möjligt. Resultatet är en konceptuell modell som beskriver flödet av både vanliga patienter och katastrofpatienter vid en katastrofmedicinsk händelse. Vidare inkluderas även de förändringar som sker i akutsjukvårdskedjans verksamhet då en katastrofmedicinsk händelse inträffar. Modellen som utformats i studien möjliggör identifiering av flaskhalsar i systemet samt genererar utdata i form av patientutfall och kan därmed användas för katastrofmedicinsk förmågeanalys. Modellen har validerats mot simuleringar gjorda med det analoga simuleringsverktyget (ETS) samt nuvarande version av StoF, liksom av experter inom området. Validering av den konceptuella modellen har kunnat konstatera att modellen bedöms uppfylla sitt syfte och vara implementerbar i StoF. / In the ever-changing world we live in with new, often complex, threats and risks, a thoroughability to deal with the unexpected is important. Healthcare, like other stakeholders in a rescueoperation, must practice and prepare for many different scenarios. For emergency services andprehospital care, these exercises and preparedness assessments are often easier to perform as aphysical, real exercise than for hospitals. However, full-scale exercises come with a greatercost, which is a clear disadvantage. The ethical aspect is also of great importance in the choiceof exercise method. For a hospital, it is ethically questionable whether a realistic full-scaleexercise could be carried out on site as actual patients are at risk of being adversely affected.With this as background, it can be concluded that competent, flexible, and dynamic simulationsare very important and useful tools within the studied subject.The stochastic discrete event simulation tool for emergency medical capacity analysis (StoF),which is currently being developed at the Center for Teaching & Research in Disaster Medicineand Traumatology (abbreviated as KMC in Swedish), fulfills this important purpose. StoFdescribes the entire course of events in a disaster scenario, from its occurrence until all patientshave been treated and taken care of. However, further studies are needed regarding the latterparts in the sequence of events, from the point at which patients start arriving to hospitals.This study contributes to a conceptual model of the events taking place at a hospital´semergency department and its related departments during a disaster scenario. Thus, it addscontent and expands the scope to the continuous development of StoF. This corresponds to thepurpose of the study, which is thereby considered fulfilled.The study was carried out on the basis of a simulation study but with a natural focus onconceptual modeling. Great focus has also been put on developing a model that is as genericand general as possible. This is because the model should be able to be used by all Swedishhospitals and regions, regardless of size and configuration.The result of the study is a conceptual model that describes the flow of both ordinary patientsand emergency patients from the disaster event at a hospital during a disaster scenario.Furthermore, the organizational changes being made in the emergency department-relatedoperations in the case of a disaster scenario are also included. The model designed in the studyenables the identification of bottlenecks in the system and generates output in terms of patientoutcomes and can thus be used for analysis of disaster preparedness.The model has been validated against simulations made with the analog simulation tool EmergoTrain System and the current version of StoF, as well as by experts. Validation of the conceptualmodel have been able to determine that the model fulfill its purpose and that it could beimplemented into StoF.

Bakgrund: För att upprätthålla en så normal kvalitet på vården som möjligt och minska det psykiska och fysiska lidandet vid stora olyckor och katastrofer måste resurserna ledas och fördelas på ett annat sätt än i sjukvårdens vardagsorganisation. Detta medför en omställning i sättet att bedriva sjukvård på till katastrofmedicinsk metodik. Anestesisjuksköterskan är en viktig del i den katastrofmedicinska beredskapen men hur anestesisjuksköterskan själv uppfattar sin roll är ett sparsamt utforskat område. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva anestesisjuksköterskans uppfattning om sin roll vid stora olyckor och katastrofer. Metod: En kvalitativ metod användes, där 10 semistrukturerade intervjuer med anestesisjuksköterskor har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Efter analys framkom fyra kategorier; vara en del i något större, vara närmast patienten, genom sin profession känna trygghet och medvetenhet och få förutsättningar att fungera i sin roll. Det genomgående temat i anestesisjuksköterskans uppfattningar är att genom sin profession vara en livsviktig nyckelfunktion med vilja att verka i den på bästa sätt. Konklusion: Anestesisjuksköterskan har en betydelsefull och komplex roll i den katastrofmedicinska beredskapsorganisationen men efterfrågar kunskap och utbildning för att kunna verka effektivt och säkert. Den katastrofmedicinska beredskapen måste lyftas och medvetandegöras i verksamheten.

Under år 2020 drabbades världen av Covid-19 pandemin vilken kom att få förödande konsekvenser för samhället i stort. Med tanke på att det är sannolikt att världen i framtiden kommer att stå inför nya pandemier är det av stor vikt att organisationer kan ta lärdom av Covid-19 pandemin för att i framtiden kunna utveckla resilens. Begreppet resiliens innebär att kunna anpassa och återhämta sig efter den förändring en pandemi innebär, för att kunna hantera den bättre. För att kunna utveckla resiliens är en viktig del det proaktiva arbetet. Syftet med denna rapport är därför att med grund i resiliens- och krishanteringsteori studera hur Region Östergötland förberedde sig för att hantera Covid-19 pandemin. För att kunna genomföra detta har åtta respondenter deltagit i semi-strukturerade intervjuer. Samtliga informanter har alla på ett eller annat sätt arbetat med beredskap inför kriser och pandemier i Region Östergötland. Intervjuerna transkriberades och data analyserades i enlighet med analysmetoden tematisk analys. Sju övergripande teman identifierades.      · Framgångsfaktorer     · Att förstå vad en pandemi innebär     · Dynamiskt förhållningssätt     · Ogenomtänkta förutsättningar     · Avvikelser från arbetsordning     · Samverkan     · Stabsläge  Utifrån dessa teman kan vissa slutsatser kring Region Östergötlands beredskapsarbete inför Covid-19 pandemin dras. Vissa aspekter var väl förberedda medan det finns förbättringspotential gällande andra. De framgångsfaktorer som identifierats är främst hur man planerat för att öka antalet vårdplatser samt bemanna dessa. Även ledningsstrukturen vid förhöjd beredskap har varit en stabil grund under Covid-19 pandemin. De områden där rapporten kommit fram till att det finns förbättringspotential är kopplade till det långa händelseförlopp som Covid-19 pandemin har inneburit samt ett ökat behov av ett helhetsperspektiv.

Introduktion: Prehospital sjukvårdsledning är ett koncept som används vid skadehändelser och är en ledningsstruktur med definierade roller och beredskapslägen. Sjukvårdsledare är ansvarig för att bedriva sjukvårdsinsatsers ledningsarbete på skadeplatser. Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vara sjukvårdsledare vid arbete på skadeplats. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Åtta ambulanssjuksköterskor i södra Norrland intervjuades via semistrukturerade intervjuer. Manifest innehållsanalys användes som analysmetod. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier: Att ta sig an en stor och oviss uppgift, att ha ett stort ansvar i en utmanade situation, att uppnå kontroll genom samverkan samt att utvecklas i sin roll som sjukvårdsledare. Majoriteten kände stress inför ankomst till en skadeplats samt att brist på information påverkade möjligheten att förbereda sig. Allvarliga skadehändelser kunde ge en känsla av hopplöshet. Sjukvårdsledarrollen är viktig och krävande och stärks av erfarenhet. Besluttagandet upplevdes utmanande samt innebar ett stort ansvar. Vikten av att ha kontroll genom strukturerad och organiserad ledning samt att kunna anpassa sig och samverka med andra aktörer som polis och räddningstjänst var något som betonades. Det fanns behov av att reflektera och dela lärdomar efter händelser för att utvecklas. Slutsats: Att vara sjukvårdsledare är en komplicerad och krävande roll för ambulanssjuksköterskor. De kan uppleva stress, oro och rädsla att misslyckas. Trots utmaningen är ambulanssjuksköterskor stolta över arbetet när de lyckas. Det behövs kontinuerlig och verklighetstrogen utbildning samt reflektion för att känna sig trygg som sjukvårdsledare.