No description available.

The fibrinogen degradation product D-dimer is released in plasma during fibrinolysis. D-dimer analysis is mainly ordered for the exclusion of venous thromboembolism (VTE) in combination with a pre-test probability (PTP) score. D-dimer below 0,5 mg/L fibrinogen equivalent units (FEU) and a low PTP rules out VTE. D-dimer analysis contributes to the reduction of invasive and expensive imaging analyses, such as ultrasound and computed tomography. The Blekinge region primary care used a qualitative D-dimer point of care test (POCT) whose performance the clinical chemistry of Blekinge hospital had no insight into. The aim of the study was to investigate whether the qualitative D-dimer POCT was an adequate complement to the quantitative method used in the hospital laboratory. Fifty patients, whose blood samples arrived the laboratory in tubes with sodium citrate- and ethylenediaminetetraacetic acid (EDTA) additives, were chosen for the study. Citrate plasma was analyzed with the D-dimer laboratory method. Plasma and whole blood were analyzed with the D-dimer POCT. Quantitative results were converted to qualitative based on the cutoff value 0,5 mg/L FEU. POCT performance was computed and compared with the manufacturer’s specified values. A potential difference between the methods was evaluated with a Chi-squared test. A survey was performed where open care units answered questions regarding D-dimer POCT. The POCT performance was slightly lower than the manufacturer’s specifications. No statistically significant difference was seen between the methods. However, there were several sources of error with the latter. Some open care units mentioned weak lines in the reading area due to blood interference. / Vid fibrinolys av blodkoagel frisätts fibrinnedbrytningsprodukten D-dimer. D-dimeranalyser utförs främst för uteslutning av venös tromboembolism (VTE) i kombination med ett poängsystem för preanalytisk sannolikhet (PTP) för VTE. D-dimerhalter under 0,5 mg/L fibrinogenekvivalenta enheter (FEU) och en låg PTP utesluter med stor säkerhet VTE. Använd på rätt sätt bidrar D-dimeranalysen till att minimera onödiga invasiva och dyra undersökningar som ultraljud och datortomografi. I region Blekinge används en kvalitativ, patientnära analysmetod (PNA) för D-dimer vars prestanda Blekingesjukhusets laboratorium för klinisk kemi inte har någon insyn i. Studiens syfte var att undersöka om den kvalitativa PNA-metoden för D-dimer utgjorde ett lämpligt komplement till den kvantitativa metod som utfördes på klinisk kemi. Femtio patienter vars blodprov anlände laboratoriet i provrör med tillsats av natriumcitrat respektive etylendiamintetraättiksyra (EDTA) blev utvalda att delta i studien. D-dimer analyserades i citratplasma med laboratoriets analysmetod varefter plasma och tillhörande EDTA-blod analyserades med PNA-metoden. Kvantitativa resultat konverterades till kvalitativa efter beslutsvärdet 0,5 mg/L FEU. PNA-prestandan beräknades och jämfördes med tillverkarens angivna motsvarigheter. Med ett chi-squaretest undersöktes en eventuell signifikant skillnad mellan metodresultaten. En undersökning utfördes där regionens öppenvårdsenheter svarade på diverse frågor kring PNA-metoden. PNA-metodens beräknade prestanda var något lägre än tillverkarens. Ingen statistiskt signifikant skillnad förekom mellan laboratoriets metod och PNA-metoden, däremot fanns det flera potentiella felkällor hos den senare. Några öppenvårdsenheter vittnade om svåravlästa avläsningsområden på grund av blodinterferens.

Bakgrund  I svensk skola är ett av målenatt tidigt identifiera elever med nedsatt läsförmåga. För att underlätta identifieringen har ett nationellt bedömningsstöd arbetats fram. Nedsatt läsförståelse beror på nedsatt avkodningsförmåga eller nedsatt språkförståelse. Svårigheter med avkodning respektive språkförståelse kräver olika insatser i skolan.   Syfte  Syftet med studien var att undersöka om nationella bedömningsstödet för läsutvecklingi årskurs 1 identifierar andraelever änstandardiserade och normerade screeningtest genomfördai årskurs 2. Syftet var vidareatt undersöka om de elever som identifierats med nedsatt läsförmåga på nationella bedömningsstödet även uppvisar språkliga svårigheter samt hur pedagogerna använder resultatet på nationella bedömningsstödet för planering av vidare insatser.  Metod Studien omfattade 41 elever i årskurs 2 som genomfört nationella bedömningsstödet i årskurs 1 och DLS läsförståelse i årskurs 2. Eleverna testades med avkodningstesten Vilket är rätt?och Vilket låter rätt?och språkförståelsetestet TROG-2.Studien inkluderade även en intervju med 4 pedagoger som har ansvar för genomförandet av nationella bedömningsstödet. Resultat Nationella bedömningsstödet identifierade 13 elever med nedsatt läsförmåga i årskurs 1, screeningtesten DLS läsförståelse, Vilket är rätt?och Vilket låter rätt?identifierade 16 elever i årskurs 2. Screeningtesten identifierade 7 elever (44%) som inte identifierats på nationella bedömningsstödet. Nationella bedömningsstödet identifierade 2 elever med nedsatt språkförståelse. Samtliga pedagoger använder resultatet från nationella bedömningsstödet för planering av insatser.  Slutsatser Nationella bedömningsstödet fungerar till viss del i skolor där det utförs av pedagoger som är utbildade i nationella bedömningsstödet. Däremot identifierar nationella bedömningsstödet färre elever än standardiserade och normerade screeningtest och är mer tidskrävande.

Bakgrund: Ronden består traditionellt av en hierarkisk struktur där läkarens medicinska agenda har företräde framför sjuksköterskans huvudämne omvårdnad. När ronden sker på förmiddagen har studier visat att den kan ta upp till 50 minuter och det kan vara svårt för sjuksköterskan att diskutera och belysa omvårdnaden runt patienten, kunskap som läkaren också behöver för att kunna bedriva vård med ett personcentrerat angreppsätt. Studier efterlyser att det behöver ske en förändring av rondstrukturen men få belyser erfarenheter av en förskjuten rondrutin. Syfte: Syftet med studien var att belysa vårdteamets erfarenheter av en förskjuten rondrutin samt om detta har inverkat på sjuksköterskans omnårdnads arbete. Metod: Studien har en kvalitativ design. Tretton medlemmar i vårdteamet intervjuades individuellt med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna transkriberades och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ronden är en komplex företeelse som går att göra mer omvårdnadsorienterad. När ronden sker på eftermiddagen inverkar den positivt på det dagliga omvårdnadsarbetet. Sjuksköterskan har mer tid att planera och kartlägga patientens omvårdnadsbehov. De olika personalkategorierna i vårdteamet lyfte fram den förbättrade arbetsmiljön i form av ökad tidseffektivitet, minskad upplevelse av stress och därmed mer tid till patienten. Slutsats: Denna studie visar att det är positivt med eftermiddagsrond, men det behövs ytterligare studier som undersöker vilka verksamheter som lämpar sig för liknande arbetsrutin. Omvårdnaden behöver stärkas på eftermiddagsronden och specialistsjuksköterskan kan ha en central roll för att lyckas med detta. Specialistsjuksköterskan i medicinsk omvårdnad kan fungera som den bro mellan omvårdnaden och den medicinska vetenskapen, där den patientcentrerade vården lyfts fram.

Sammanfattning Bakgrund Musikal är dans, teater och sång integrerat. De röstkrav musikalartisten har får anses exceptionellt höga. Nästan oavsett rösthälsa förväntas musikalartisten prestera under långa föreställningar med krav på röstkvalitet där både tal- och sångrösten belastas. Musikalakademien i Umeå är en treårig folkhögskoleutbildning med ambitionen att skapa förutsättningar för studenterna att möta de hårda krav som kommer att ställas i yrkeslivet. Detta till trots har både yrkesprofessionella och blivande musikalartister en högre förekomst av röstproblem jämfört med flera andra yrkesgrupper.  Syfte Föreliggande studie syftade till att undersöka musikalstudenters upplevelse av sin tal- och sångröst i jämförelse med amatörsångares upplevelser av sin röst. Utöver detta avsåg även studien att bidra med kunskap om användbarheten av RHI och RHI-s för respektive grupp. Metod Studien hade två deltagargrupper; interventionsgruppen vilken bestod av tretton musikalstudenter (7 kvinnor, 6 män) från Musikalakademien i Umeå och kontrollgruppen vilken utgjordes av 13 amatörsångare (10 kvinnor, 3 män) från körer i Umeå och Linköping. Samtliga deltagare bedömde sin röst utifrån validerade självskattningsformulär för talröst (RHI) och sångröst (RHI-s). Utfallen studerades och jämfördes på grupp- och individnivå. Resultat Samtliga deltagare upplevde större problem med sångrösten än talrösten. Amatörsångarna upplevde mer tal- och sångröstproblem än musikalartisterna. Slutsatser Studien visade att skolade musikalstudenter upplever lägre grad av röstproblem i jämförelse med oskolade amatörsångare. Sångröstproblem förekom i högre utsträckning än talröstproblem hos båda grupperna. Det validerade självskattningsformuläret RHI-s (för sångröst) bör användas för att studera professionella sångare. Det likvärdiga formuläret RHI (för talröst) är att föredra vid klinisk röstbedömning av amatörsångare.

Det finns lite forskning kring metoder och arbete med par såväl internationellt som i Sverige. Syftet med denna studie har varit att undersöka om tillägg av upplevelsebaserade övningar med fokus på defusion bidrar till ytterligare ökning av den relationella tillfredsställelsen jämfört med traditionell familjerådgivning. Defusion är en av processerna i Acceptance and Commitment Therapy. Studien har bestått av en undersökningsgrupp (n=16, 8 par) som erhållit en work-shop med upplevelsebaserade övningar med fokus på defusion samt en kontrollgrupp (n=16, 8 par). Vi valde att undersöka följande: Finns det en skillnad i utfall vad gäller relationell tillfredsställelse mellan grupperna efter tre sessioner? Finns det en skillnad mellan grupperna vad gäller utfall efter tre sessioner vad gäller: anpassningsförmåga rörande områdena enighet, sammanhållning, tillfredsställelse samt känslouttryck, frekvens av valideringsbeteenden samt grad av kognitiv sammanblandning och upplevelsebaserat undvikande. Resultatet visar på en signifikant skillnad i undersökningsgrupp jämfört med kontrollgrupp avseende sammanhållning samt tillfredsställelse i relationen. Måttliga effektstorlekar har också kunnat påvisas. Slutsatsen som drogs var att denna typ av tillägg vid behandling av par visar lovande resultat och bör väcka intresse för ytterligare forskning och metodutveckling.

Stroke is a major health problem in all developed countries. These studies, performed in a stroke unit at a medical department, were designed to characterize essential clinical features of the different cerebrovascular disorders on admission to hospital, to evaluate the efficacy of admitting unselected stroke patients to a stroke unit and, to evaluate hemodilution as a therapeutical regime in patients with cerebral infarction. A prospective registry included 409 patients admitted to the stroke unit over a five-year period. Modern diagnostic equipment (CT scan and CSF analyses) and strict diagnostic criteria revealed a diagnostic distribution of 11% hemorrhagic, 76% ischemic cerebrovascular lesions and 13% TIAs. Mean age varied between 65.8 and 77.5 years in the various diagnostic groups with the highest in patients with embolic cerebral infarctions. Concomitant disorders affecting the cardiovascular system were highly prevalent and only 14% was free of such diseases prior to the stroke. In a comparative prospective study, over 16 months, no differences were found between patients treated in the stroke unit (n = 110) and the general medical wards (n = 183) regarding prognostic indicators on admission such as age, concomitant disorders and neurological symptoms. The stroke patients treated in the stroke unit had a statistically significant better prognosis regarding functional outcome and the need for long-term hospitalization was reduced up to one year after the stroke when compared to patients treated in general medical wards. All stroke patients seemed to benefit with the possible exception of patients in coma on admission. These results were achieved within the same or shorter length of initial hospital stay for patients in the stroke unit. Neither overall mortality, nor mortality in subgroups of prognostic importance was significantly affected by the stroke unit regime. Rapid hemodilution in the early phase of cerebral infarction by the combination of venesection and administration of dextran 40 was evaluated in a prospective controlled trial. After randomization 52 hemodi- luted and 50 control patients were comparable in prognostic variables. Signs of blood-brain-barrier breakdown and hemorrhagic admixture to the cerebrospinal fluid in the acute phase were less frequent in hemodiluted subjects. The hemodi luted patients showed a significantly higher degree of early improvement and fewer progressions. Neurological and functional disability in survivors and need for long-term hospitalization was significantly reduced at 3 months and at one year after the stroke compared to controls. Mortality was not affected. / digitalisering@umu

Familial amyloidosis with polyneuropathy (FAP) was first reported from Portugal in 1952, but since then this syndrome has been recognized in many countries including Sweden. In this investigation cardiac and pulmonary functions in the Swedish variety of FAP were studied. A retrospective survey of the ECG findings in 71 patients showed a high prevalence of atrioventricular (38%) and intraventricular (41%) conduction defects, and also a high prevalence of atrial fibrillation (14%). In several patients a progression in the conduction defects to advanced disturbances could be observed and 10 out of 71 patients (14%) in the present series required pacemaker treatment. A histopathological study of the atrioventricular part of the conduction system showed marked amyloid infiltration in each case, which may explain the high prevalence of conduction defects. In an échocardiographie study which emcompassed 22 consecutive patients, all but those two patients with the shortest duration of symptomatic disease showed abnormal features. The most frequent and characteristic findings were hypertrophy of the interventricular septum (86%) and a hyperrefractile appearance of the iryocardium (68%). This unusual association of échocardiographie features is considered almost diagnostic of cardiac amyloidosis. A hemodynamic study showed an essentially normal systolic heart function, but in several patients there were signs of impaired diastolic function with increased myocardial rigidity. Several patients showed signs of obstruction of the ventricular outflow tracts. This finding, as well as the échocardiographie features, is in accordance with altered anatomical and functional properties of the interventricular septum. The major pulmonary function abnormalities were decreased maximum respiratory pressure which indicate that the neuropathy in FAP involves the respiratory musculature, and impaired diffusing capacity consistent with an alveo-capillary block caused by amyloid deposits. / digitalisering@umu

Small Intestinal Neuroendocrine Tumors (SI-NETs) are indolent neoplasms with an increasing annual incidence of approximately 1/100 000 people. They are often diagnosed at a late stage, restricting treatment efficacy. The aim of this thesis was to investigate clinical aspects of patients with advanced and/or disseminated disease with regard to clinical signs and management of abdominal fibrosis, the role of locoregional surgery and liver transplantation, as well as the ex vivo sensitivity of tumor samples to cytotoxic and targeted agents. Additionally, novel serum biomarkers for the diagnosis and prognosis of SI-NETs were investigated. In Paper I, abdominal fibrosis induced by serotonin and other cytokines from tumor cells, was associated with clinically significant symptoms of intestinal ischemia and/or obstructive uropathy, and was linked to advanced disease. Prompt recognition and minimally invasive intervention with superior mesenteric vein stenting and/or percutaneous nephrostomy and J stent treatment were effective in disease palliation. Paper II challenged the role of prophylactic, upfront locoregional surgery in Stage IV, which conferred no survival advantage in asymptomatic SI-NET patients. The option of delayed surgery as needed seemed to be comparable in all the outcomes examined, whilst also offering the advantage of fewer re-operations for intestinal obstruction in patients with already disseminated disease. Paper III confirmed that most young patients (<65 years) with SI-NET and liver metastases had a favorable survival with standardized multimodality treatment and that survival figures reported after liver transplantation for NETs do not surpass these figures. In Paper IV, 145 biomarkers were analyzed in blood serum using two different multiplex proximity assays. Subsequent ELISA and immunohistochemical analyses identified DcR3, TFF3 and midkine as novel serum biomarkers for SI-NETs. In Paper V, SI-NET samples were profiled with respect to sensitivity ex vivo to a panel of standard chemotherapeutics and targeted agents using a short-term total cell kill assay. SI-NETs exhibited variable but generally intermediate sensitivity ex vivo compared with other cancer diagnoses, calling for individualized selection of therapy.

How is it that we feel that we own our body? And how does the brain create this feeling? By manipulating the integration of multisensory signals, researchers have recently begun to probe this question. By creating the illusory experience of owning external body-parts and entire bodies, researchers have investigated the neurofunctional correlates of body ownership. Recent attempts to quantitatively synthesize the neuroimaging literature of body ownership have shown inconsistent results. A large proportion of functional magnetic resonance imaging (fMRI) findings on body ownership includes region of interest (ROI) analysis. This analysis approach produces inflated findings when results are synthesized in meta-analyses. We conducted a systematic search of the fMRI literature of ownership of body-parts and entire bodies. Two activation likelihood estimation (ALE) meta-analyses were conducted, testing the impact of including ROI-based findings. When ROI-based results were included, frontal and posterior parietal multisensory areas were associated with body ownership. However, a whole-brain meta-analysis, excluding ROI-based results, found no significant convergence of activation across the brain. These findings highlight the difficulty of quantitatively synthesizing a neuroimaging field where a large part of the literature is based on findings from ROI analysis. We discuss the difficulty of quantitatively synthesizing results based on ROI analysis and suggest future directions for the study of body ownership within the field of cognitive neuroscience.