Syftet med denna studie var att undersöka hur gastric bypass-opererade individer upplever sin orala hälsa efter kirurgin. En empirisk studie med en kvalitativ ansats genomfördes. Datainsamlingen som användes var semistrukturerade intervjuer med en intervjuguide som underlag. Urvalet bestod av åtta informanter i åldrarna 24–64 och som valdes genom ett snöbollsurval. En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera intervjuerna. Resultatet redovisas utifrån temat Förändringar efter gastric bypass-operation relaterat till oral hälsa. Informanterna upplevde att de fått erosionsskador, karies, muntorrhet, oral halitosis och parodontala problem postoperativt. Samtliga informanter upplevde en försämrad allmänhälsa efter operationen och förändrade kostvanor som innebar att de började äta regelbundna måltider med korta tidsintervall. Slutsatsen av studien visar att informanterna upplevde en försämrad oral hälsa efter gastric bypass-operationen, där erosionsskador, karies, muntorrhet, oral halitosis och parodontala problem angavs till följd av de förändrade kostvanorna samt den påverkan på den allmänna hälsan som uppstod till följd av operationen.

Neuronspecifikt enolas (NSE) är en viktig biomarkör för att diagnostisera t.ex. neuroendokrina tumörer, särskilt småcellig lungcancer (SCLC) och neuroblastom. NSE används även som en del i utredning av hjärnskada vid hjärtstopp. Eftersom NSE finns i höga koncentrationer i erytrocyter, kan hemolys i blodprovet orsaka falskt förhöjda NSE-nivåer i serum utan hjärnskada. Syftet med studien var att utvärdera hur hemolys påverkar NSE-analysen på Cobas, ett helautomatiserat analysinstrument. Mätning av NSE-koncentration utfördes på Cobas 8000 från Roche Elecsys, baserad på immunokemisk sandwich-metod med ElectroChemi-LuminiscenceImmunoassay (ECLI) detektionsteknik. För att studera hemolysens inverkan, tillverkades hemolysat från 20 patientprover. Dessa hemolysat tillsattes till poolat serum, med NSE-nivåer inom referensintervallet (< 17 µg/L). Även graden av hemolys bestämdes på Cobas 8000. Resultatet visade ett linjärt samband mellan de uppmäta hemolysindex (HI) värden och S-NSE värden. Variationen i NSE-tillskott på individnivå undersöktes och resulterade i slutsatsen att varje hemolysenhet motsvarar ett NSE-tillskott på 0,33 ± 0,07 µg/L som frigörs från erytrocyter. Ett förslag för att lösa problemet med hemolys vid analys av S-NSE är att använda en kompenserande faktor för att korrigera NSE-koncentrationen. Kompensering kan utföras med hjälp av det erhållna sambandet i studien (1 HI = 0,33 ± 0,07 µg/L NSE-tillskott) genom att subtrahera tillskottet från den uppmätta NSE-koncentrationen. / Neuron Specific Enolase (NSE) is an important biomarker for diagnosing e.g. neuroendocrine tumors, especially small cell lung cancer (SCLC) and neuroblastoma. NSE is also used as a part of the investigation of brain damage in cardiac arrest. Because NSE is present in high concentrations in erythrocytes, hemolysis in the blood sample can cause falsely elevated NSE levels in serum without brain damage. The purpose of this study was to evaluate how hemolysis affects NSE analysis on Cobas, a fully automated analytical instrument. Measurement of NSE concentration was performed on Cobas 8000 from Roche Elecsys, based on immunochemical sandwich method with ElectroChemi-Luminescence Immunoassay (ECLI) detection technique. To study the effect of hemolysis, hemolysates were prepared from 20 patient samples. These hemolysates were added to pooled serum, with NSE levels within the reference range (<17 μg/L). The degree of hemolysis was also determined on Cobas 8000. The result showed a linear relationship between the measured hemolysis index (HI) values and S-NSE values. The variation in NSE contribution at the individual level was examined with the result that each hemolysis unit corresponds to an NSE contribution of 0.33 ± 0.07 µg/L, which is released from erythrocytes. A suggestion to solve the problem of hemolysis relating to NSE analysis is to use a compensatory factor to correct the NSE concentration. Compensation can be performed by using the relationship obtained in the study (1 HI = 0.33 ± 0.07 µg/L NSE contribution) and subtracting the contribution from the measured NSE concentration.

Over the last few years, significant immune system changes have been observed in tumor patients exposed to different treatments. Moreover, evaluation and prediction of the responses of treatments given to these patients can become a key component. Therefore, it is critical to develop a pipeline for a systematic approach where complete monitoring of the immune system and interpretation of data from different assaysare involved in predicting treatment effects. Most of the children in the study involved were diagnosed with neuroblastoma, osteosarcoma, wilms tumor, and brain tumor. In this study,whole blood samples from children with solid tumors were used. The analysis was done on cells, proteins, and genes to gather comprehensive information on the immune system's composition and function. This study extracts cell-specific signatures with modern mass cytometry technology, proteins with a proximity extension assay, and mRNA whole blood sequencing. These assays were analyzed with different statistical models such as multivariate, mixed effect model, and multi-omics factor analysis. These assay signatures provided information about the contribution of specific immune cells, plasma proteins, and genes associated with a tumor. The use of these signatures in diagnosing and treating solid tumors has been discussed in the form of a shared trajectory of recovery among tumor patients / <p>Presentation was approved with Instructions of additional information in the report.</p>

Bakgrund: Endometrios är en sjukdom beroende av östrogen där endometriotisk vävnad tillväxer utanför livmodern, i exempelvis bäcken eller äggstockarna. Symtomen är bäckensmärta, dysmenorré och djup dyspareuni som kommer under skov. Infertilitet kan också vara ett symtom vid endometrios. Prevalensen för sjukdomen är 10%. Behandling av endometrios sker främst för att förhindra smärta och vidare utveckling av sjukdomen. Läkemedel som sätts in kan vara ickesteroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), orala kombinerade preventivmedel, gonadotropinfrisättande hormonanaloger (GnRH), progestiner, aromatasinhibitorer, selektiva östrogenreceptormodulatorer (SERM) eller behandling med kirurgi. Läkemedlet dienogest är ett progestin och har som verkningsmekanism att binda och aktivera progesteronreceptorer vilket leder till minskad syntes av östrogen. Syfte: Syftet med examensarbetet var att undersöka läkemedlet dienogests effekt vid behandling av endometrioskopplad bäckensmärta (EAPP).   Metod: Denna litteraturstudie baserades på 5 vetenskapliga artiklar som valdes ut från databasen PubMed efter att sökorden ”endometriosis” tillsammans med ”dienogest” angivits. Av artiklarna jämförde 4 av de dienogest med placebo varav 2 av artiklarna var förlängningsstudier. Sista artikeln som valdes ut jämförde dienogest med orala kombinerade preventivmedlet Yasmin (0,03 mg etinylestradiol och 3 mg drospirenon). Resultat: Resultatet från studierna visade att dienogest 2 mg reducerade endometrioskopplad bäckensmärta effektivt. I studie 1 och 2 var dienogest statistiskt signifikant bättre i att reducera endometriosassocierad bäckensmärta jämfört med placebo. Vid förlängning av dienogestbehandling i studie 3 och 4 blev reduceringen i bäckensmärta också effektiv men lik placebo. Vid jämförelse av dienogest med orala kombinerade preventivmedlet Yasmin visade både läkemedlen förbättring av EAPP. Biverkningar som uppkom var i majoritet milda till medel-svåra och exempel på biverkningar som uppkom var vaginala blödningar och illamående. Slutsats: Resultaten från studierna förklarar att dienogest 2 mg har en reducerande effekt på endometrioskopplad bäckensmärta och att det därför är lämpligt att använda i syftet att sänka bäckensmärtan. Dock behövs vidare forskning med fler studiedeltagare och nyare studier för att ytterligare utvärdera läkemedlets effekt. / Background: Endometriosis is a disease dependent on estrogen where endometriotic tissue develops outside the uterus, such as the pelvic or the ovaries. Symptoms associated with endometriosis are pelvic pain, dysmenorrhea and deep dyspareunia  which can show up under different relapses. Another symptom of the disease is dealing with infertility. The prevalence of endometriosis is 10%. The goal with the treatment of endometriosis is primarily to prevent pain and the development of the disease. General treatment includes non steroidal anti-inflammatory drugs (NSAID), combined oral contraceptives, gonadotropin-releasing hormone analogs (GnRH), progestins, aromatase inhibitors, selective estrogen receptor modulators (SERM), or surgery. The drug dienogest is a progestin that acts by binding and activating progesterone receptors, leading to a lower estrogen synthesis.  The aim: This literature study aimed to investigate the effect of dienogest on the treatment of endometriosis-associated pelvic pain (EAPP).  Method: This literature review is based on five randomized controlled trials (RCT) from the database PubMed. The search was made with the keywords “endometriosis” and “dienogest.” Four of the articles compared dienogest 2 mg with placebo for treatment of EAPP. Out of these four articles, two were extension studies. The fifth article compared dienogest 2 mg with the oral contraceptive Yasmin (0,03 mg ethinylestradiol och 3 mg drospirenone) for the treatment of EAPP.  Results: The results from the studies showed that dienogest 2 mg reduced EAPP effectively. In the first and second trials, dienogest was statistically significantly better at reducing EAPP than placebo. The extension studies showed that dienogest had long-term effects in improving EAPP, but the improvement in long-term treatment was also achieved with placebo. When dienogest was compared to the oral contraceptive Yasmin, both treatments affected EAPP by reducing the pain. Side effects were in the majority mild to moderate, and examples of some of the side effects were vaginal bleeding, chest pain and nausea.   Conclusion: Results from the studies showed that dienogest 2 mg impacts EAPP by reducing the intensity in pelvic pain. It is, therefore, appropriate to use dienogest to improve EAPP. However, additional studies with more participants are needed to evaluate the effects of dienogest further.

Introduction: Pulp necrosis in immature permanent teeth stops root development and may lead to higher risk of cervical fractures and a challenging treatment. Regenerative endodontic treatment (RET) aims to continue tooth development and implies the use of calcium silicate-based cements, such as Mineral trioxide aggregate (MTA) and Biodentine to seal the root canal. However, its effect on stem cells has been poorly explored.  Aims: Examine the effect of two different calcium silicate-based cements on the viability and the odonto-/osteogenic potential of Stem Cells from Apical Papilla (SCAP). Material and method:  Isolated SCAPs from three healthy donors (donor I, II and III) were used and exposed for different concentration extracts of ProRoot® MTA and BiodentineTM for 21 days. Cell viability was studied using the neutral red cytotoxicity test. Osteogenic differentiation was analyzed by the alkaline phosphatase test (ALP). Results:  No difference in SCAPs viability was detected by the type of cements used, Biodentine or ProRoot MTA. However, material concentration could be associated with cells cytotoxicity.  Osteogenic differentiation was not based on the type of cement used but the environment conditions (aerobic/anaerobic) and the genetical background. Conclusions: The type of cement used in RET, Biodentine or MTA, showed similar effect on SCAPs viability and differentiation potential in vitro. Further studies should be performed to analyze their effect -in -vivo.

Bakgrund: Trots ökat intresse kring menstruationscykelns påverkan på idrottares prestationer råder oenighet bland forskare och kliniker avseende effekterna av anpassningen och praktiska tillvägagångssätt för att justera träningen utifrån menstruationscykeln. Att öppet diskutera menstruationscykeln inom idrottsvärlden anses ännu tabu. Fysioterapeuten är den främsta medicinska kontakten bland kvinnliga idrottare och kan påverka idrottarnas prestationer. Det är därför intressesant att studera fysioterapeuternas inställningar och upplevelser kring ämnet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka fysioterapeuters inställning till och upplevelser av att anpassa kvinnliga elitidrottares träning utifrån menstruationscykeln och samtalsmiljön kring detta. Metod: Studien var en kvalitativ beskrivande design. Ändamålsenligt- och snöbolls-urval användes vid rekrytering. Sex fysioterapeuter rekryterades och intervjuades utifrån en semi-strukturerade intervjuer. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen av data ledde till identifieringen av 14 underkategorier som fördelades inom fyra huvudkategorier: Praktiska erfarenheter av genomförda träningsanpassningar, Fysioterapeuternas attityder till att anpassa träning, Erfarenheter av omgivningsfaktorer och samtal, och Omständigheter som påverkar träningsanpassning. Slutsats: Resultatet beskriver hur fysioterapeuters praktiskt genomförda anpassningar av träningen utifrån menstruationscykeln, exempelvis genom att justera idrottarnas träningsintensitet. Resultaten bekräftar att fysioterapeuterna upplever en brist på evidens för systematiska anpassningar av träning baserat på menstruationscykeln, och att samtalsämnet fortfarande till viss det är tabubelagt. / Background: Despite increased interest in the menstrual cycles impact on athletes’ performances, there is disagreement among researchers and clinicians regarding both the effects of adaptation and practical approaches to adjust training based on the menstrual cycle. Challenges also persist in openly discussing the “menstrual cycle” within the sports world. The physiotherapist is the primary medical contact for female athletes and can thus influence their performances. Therefore, it is of interest to study physiotherapists’ attitudes and experiences on the subject. Aim: The purpose of the study was to investigate physiotherapists’ attitudes toward and experiences of adapting training for female elite athletes based on the menstrual cycle and the conversation environment surrounding it. Method: The study had a qualitative descriptive design. Convenience and snowball sampling were used in the recruitment process. Six physiotherapists were recruited and interviewed through semi-structured interviews. The data were analyzed using qualitative content analysis with an inductive approach. Results: The data analysis resulted in the identification of 14 subcategories distributed within four main categories: Practical experiences of adapting training, Physiotherapists’ attitudes towards training adaptation, Experiences of environmental factors and conversations, and Circumstances affecting adaptation of training. Conclusion: The result describes how physiotherapists practically implement adaptations of training based on the menstrual cycle, such as adjusting training intensity. The results confirm that physiotherapists perceive a lack of evidence for systematic adjustments in training based on the menstrual cycle, and the subject is still perceived as tabu.

Children with phonological problems often come in contact with a speech and language pathologist for intervention. The intervention can be based on different theoretical frameworks, whereof non-linear phonology is one. The present study was carried out as a multiple single-case study with three participants aged 4;3-4;4 years. They had all been diagnosed with speech sound disorder but not yet been given any treatment. Before the intervention was started, three baseline measurements were made with the Swedish phonology test LINUS. The intervention took place once a week for five weeks and ended with two follow-up measurements. The first follow-up measurement occurred in connection to the last intervention and the other one after three weeks. The children’s caretakers filled in a questionnaire about their perception of the intervention at the last follow up measurement. Correctly produced segments and clusters in the words in LINUS were calculated and compared to the children’s productions at the base-line measurements. Percentage Phonemes Correct and Reliable Change Index were calculated to check whether any change was reliable. The targeted segments and clusters improved to a greater extent than other segments. Clusters demonstrated greater result regarding to the segments. The RCI-index was &gt;1,96 for all participants indicating that the results were reliable in terms of improved phonological ability. In the parental questionnaire, it was indicated that the caretakers thought that the treatment was valuable, that they perceived improvements in their children’s speech and that the children thought that the treatment was funny. The study shows that an intervention based on a nonlinear phonological analysis is effective and can be used clinically. / Barn som har fonologiska svårigheter kommer ofta till en logoped för utredning och eventuell intervention. Den logopediska utredningen och efterföljande intervention kan utgå från olika teoretiska ramverk, varav icke-linjär fonologi är ett. Föreliggande studie var en multipel fallstudie med tre deltagare i åldern 4;3-4;4 år. Deltagarna hade fått diagnosen fonologisk språkstörning men ännu inte erhållit någon behandling. Före interventionsstart gjordes tre baslinjemätningar med det svenska fonologiska bedömningsmaterialet LINköpingUnderSökningen (LINUS). Interventionen gavs sedan en gång i veckan i fem veckor och avslutades med två uppföljande mätningar. Den första uppföljande mätningen skedde i samband med sista behandlingstillfället och den andra uppföljande mätningen skedde efter tre veckor. Vårdnadshavarna till barnen fick vid sista uppföljande mätningen även fylla i en utvärdering om hur de upplevde behandlingen. Korrekt producerade segment och kluster i orden i LINUS beräknades och jämfördes med barnens produktion vid baslinjemätningarna. Percentage Phonems Correct och Reliable Change Index för deltagarnas samtliga bedömningar beräknades för att ta reda på om eventuell förändring var reliabel. De segment och kluster som utgjorde mål för interventionen förbättrades mer än andra segment och kluster. Kluster förbättrades i högre grad än enskilda segment. RCI-index var &gt;1,96 för samtliga deltagare, vilket innebär att förbättringen var reliabel. Baserat på vårdnadshavarnas utvärdering framkom det att behandlingen varit värdefull för dem, att de hörde en förbättring hos barnen samt att de upplevde att barnen fann behandlingen rolig. Studien visar att en intervention baserad på en icke-linjär fonologisk analys är effektiv och med fördel kan användas kliniskt.

The aim of this thesis was to expand the knowledge of victimization in children and youth in Sweden. Victimization, prevalence, health and peritraumatic reactions were explored in a cross sectional, representative sample of 5,960 second grade high school students in Sweden. A computerized survey was developed and administered in class room setting. Lifetime victimization was found in 84.1% of the sample (m=83.0%, f=85.2%), and, in relation to the five domains, 66.4% had experienced conventional crime, 24% child maltreatment, 54.4% peer and sibling victimization, 21.8% sexual victimization, and 54% had experienced witness victimization. Females experienced significantly more child maltreatment, peer and sibling victimization, sexual victimization, and witnessed victimization, males more conventional crime (p&lt;0.001). Using logistic regression risk factors for victimization were confirmed by a significant increase OR regarding gender, environment and lack of both parents. Symptoms (TSCC), were clearly associated with both victimizations per se and the number of victimizations. The results indicated a relatively linear increase in symptoms with an increase in number of events experienced. Mental health of the polyvictimized group was significantly worse than that of the non-polyvictimized group, with significantly elevated TSCC scores (t&lt;0.001). Hierarchical regression analysis resulted in beta value reduction when polyvictimization was introduced supporting the independent effect on symptoms. Social anxiety was found in 10.2 % (n = 605) of the total group (n = 5,960). A significant gender difference emerged, with more females than males reporting social anxiety. Elevated PTSS was found in 14.8 % (n=883). Binary logistic regression revealed the highest OR for having had contact with child and adolescent psychiatry was found for the combined group with social anxiety and elevated PTSS (OR = 4.88, 95 % CI = 3.53–6.73, p&lt;001). Significant associations were also found between use of child and adolescent psychiatry and female gender (OR = 2.05, 95 % CI = 1.70–2.45), Swedish birth origin (OR = 1.68, 95 % CI = 1.16–2.42) and living in a small municipality (OR = 1.33, 95 % CI = 1.02–1.73). Mediation models used peritraumatic reactions (PT): total, physiological arousal (PA), peritraumatic dissociation (PD), and intervention thoughts (IT) and JVQ and TSCC. Of the n=5,332 cases, a total of n=4,483 (84.1%) reported at least one victimizing event (m = 83.0%, f = 85.2%). Of these, 74.9% (n=3,360) also experienced a PT reaction of some kind. The effect mediated by PT tot was b= 0.479, BCa CI [0.342 – 0.640], representing a relatively small effect of 7.6%, κ2=0.076, 95% BCa CI [0.054- 0.101]. The mediating effect of JVQ on TSCC was mediated by PD more for males (b=0.394 BCa CI [0.170-0.636]) than for females (b=0.247, BCa CI [0.021-0.469]). The indirect effect of the JVQ on the TSCC tot mediated by the different PT reactions was significant for PD (b=0.355, BCa CI [0.199- 0.523]. In males a mediating effect of PD could be seen in the different models, while females had a more mixed result. IT did not show any indirect effect in males, but had a mixed effect for females. The empirical findings in this thesis lead to the conclusion that victimization is highly prevalent in children and youth and is related to health issues. The association of victimization on symptoms was mediated by peritraumatic reactions. Using a comprehensive instrument such as the JVQ provides the researcher or clinician the opportunity to acquire more complete measurement and also makes it possible to identify polyvictimization, a high-level category of events with severe impact on health.

Syfte: Syftet med den här studien var att jämföra Digital Eye Strain-symptom mellan läsning på papper och mobiltelefon. Att undersöka om det som tidigare studier har visat i skillnad mellan läsning på papper och en datorskärm även gäller mobiltelefoner och hur mycket våra ögon påverkas när det gäller ansträngning, trötthet och andra ögonrelaterade symptom.  Metod: Deltagarna (n=16) fick läsa i 20 minuter tyst, antingen på papper eller en smartphone-skärm. Avståndet fick de själva bestämma. De läste samma bok med samma typsnitt och storlek på båda medierna. Direkt efter de hade läst i 20 minuter fick de fylla i ett frågeformulär som bestod av tio frågor kring deras upplevda ögonsymptom under uppgiften. Resultat: Studien visade på signifikanta skillnader i medelvärdet mellan papper och mobiltelefon på tre av symptomen: suddig syn vid tittande på texten (p=0,016), ansträngda ögon (p=0,023) samt trötta ögon (p=0,015). I alla tre fallen var symptompoängen högre efter läsning på mobilskärm än efter läsning på papper. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan de övriga sju symptomen. Det var även en signifikant skillnad i läsavstånd med ett betydligt mindre avstånd till mobiltelefonen än till pappret. Slutsats: Studien visar att symptomen efter användning av mobiltelefon upplevs som svårare än efter läsning på papper. De tre symptom som skilde sig signifikant var alla högre efter läsning på mobilskärmen. / Purpose: The purpose of this study was to compare Digital Eye Strain DES-symptoms after reading on a printed hardcopy versus a smartphone. To understand if results obtained from earlier studies that have showed DES when reading in from computer also applies to smartphones. Methods: 16 participants in the study were asked to read a Swedish book quietly for 20 minutes, either on a hardcopy or on a smartphone. The participants were told to use their normal working distance while reading from book or smartphone. They read the same book with the same textsize and font in both conditions. Directly after reading the participants completed a written questionnaire that consisted of ten questions about their level of ocular discomfort during the task.   Results: This study showed significant differences in mean symptom scores between printed hardcopy and smartphone on three of the symptoms; blurred vision while viewing the text (p=0,016), eyestrain (0,023) and tired eyes (0,015). In all three cases the symptoms were higher during smartphone use. No significant differences were found between the other seven symptoms. There were a significant difference in reading distance, smartphone were held closer than the hardcopy. Conclusion: This study shows that the symptoms after smartphone use is perceived as more severe than after reading on a hardcopy. The three symptoms that showed a significant difference were all higher after smartphone use.

Background: Although giving birth is a positive experience for many, some 10% of pregnant Swedish women suffer from severe fear of childbirth (FOC), which impairs their daily functioning and poses a risk for a negative delivery experience. This thesis focuses on the mental and health-economic effects of severe FOC, and explores new treatment options for childbirth-related anxiety. Aims: (i) to investigate the prevalence of and variables associated with severe FOC, (ii) to estimate the cost of illness of severe FOC and (iii) to explore whether Internetbased cognitive behaviour therapy (ICBT) is feasible for treating pregnant women with severe FOC and those with childbirth-related symptoms of posttraumatic stress disorder (PTSD). Design and Results: Study 1: In a cross-sectional study 1635 pregnant women were asked about their FOC via the Wijma Delivery Expectancy/Experience Questionnaire (W-DEQ), and provided socio-demographic data and information of their preferred mode of delivery. It was found that 15.6% of the participants had a severe FOC, which also strongly correlated with the preference of a caesarean section. Study 2: In a prospective case-control cohort study we mapped all visits, in-patient care, sick leave and delivery variables from medical records and estimated the societal costs in two groups of women; one group with severe FOC and one with low FOC. The costs for the group with severe FOC were 38% higher than for the low FOC group. Study 3: Twenty-eight nulliparous women with severe FOC were self-recruited to an eight weeks ICBT program for severe FOC. Fifteen women followed the entire program. Their FOC decreased significantly after treatment (Cohen’s d=0.95, p&lt;0.0001), which means that ICBT is feasible and an option for treating women with severe FOC. Study 4: Fifteen participants in Study 3 wrote narratives of the imminent delivery before as well as after therapy. After treatment, the women had a more realistic attitude towards childbirth, more self-confidence and more active coping strategies. Partners and staff were perceived as more helpful, and the women were more aware of the child they were bearing. Study 5: Fifty-six women with a traumatic delivery experience were included in a randomized wait-list controlled study (RCT) of the effects of an eight week long ICBT program for childbirth-related PTSD symptoms. These symptoms decreased in both groups during active therapy, while the between-group effect size varied depending on measurements. Psychiatric comorbidity decreased in both groups after active treatment. Conclusion: Severe FOC is prevalent among Swedish pregnant women, and the cost of illness of this marker of peripartum psychological vulnerability is considerable when treated using standard care. A new treatment option for this group with ICBT seems feasible and is associated with more realistic attitudes towards the imminent delivery. An RCT with eight weeks of ICBT for parous women with PTSD symptoms also had promising results. As severe FOC is prevalent and associated with mental and economic burdens for the individual and the society, there is an urgent need to expand the research field. It is important to find feasible and effective treatments that can be applied on a large scale. / Denna avhandling undersöker (i) hur vanligt det är att svenska gravida kvinnor lider av rädsla för förlossningen, och (ii) hur detta påverkar kvinnornas sjukvårdskonsumtion under denna period samt vilka kostnader detta innebär för samhället; testar och utvärderar (iii) nya behandlingsmetoder för rädsla för förlossningen och för posttraumatiska stressymptom efter en traumatisk förlossning. Avhandlingen består av fem delstudier: Studie 1 var en studie bland 1635 gravida kvinnor och visade att mer än var tionde gravid kvinna har svår förlossningsrädsla. Denna hade samband med kvinnornas önskemål om planerat snitt som förlossningssätt, och hos omföderskor, med tidigare negativa upplevelser av förlossningen. Studie 2 jämförde sjukvårdskonsumtion och sjukskrivning under graviditet och den första tiden efter förlossningen hos förstföderskor med svår respektive lindrig förlossningsrädsla, vilka omhändertagits i den ordinarie förlossningsvården. Gruppen med svår förlossningsrädsla visade sig ha avsevärt högre kostnader orsakade av att de i genomsnitt hade högre sjukskrivningstal under graviditet och fler besök på grund av psykiska besvär, samt oftare förlöstes med kejsarsnitt och hade komplicerade förlossningar. I Studie 3 testade 28 förstföderskor med svår förlossningsrädsla en ny behandlingsmetod med kognitiv beteendeterapi (KBT) via internet. Behandlingen medförde att kvinnornas rädsla kraftigt minskade från företill efter behandling. I Studie 4 skickade 15 av kvinnorna i Studie 3 in berättelser via nätet om hur de föreställde sig att deras förlossning skulle bli, såväl innan terapin startade som när den var avslutad. Efter genomförd terapi hade kvinnorna en mer realistisk attityd till förlossningen än före terapin och visade tecken på att ha ett bättre självförtroende och mer aktiva strategier att hantera den kommande förlossningen. Studie 5 utforskade om kvinnor, som upplevt en traumatisk förlossning, kan bli hjälpta av behandling med KBT via internet. Traumatiserade kvinnor slumpades till att antingen få behandling direkt eller få behandlingen efter en väntetid (kontrollgruppen). I båda grupperna minskade kvinnornas posttraumatiska stressymtom, liksom förekomsten av depression och andra ångestproblem. Sammanfattning: Avhandlingen visar att svår förlossningsrädsla är vanligt förekommande och medför lidande för kvinnor och ökade kostnader för samhället i samband med graviditet och förlossning, när detta problem hanteras i den vanliga vården. Två internetbaserade studier testar kognitiv beteendeterapi som behandling för svår förlossningsrädsla och för problem efter en traumatisk förlossning och visar att dessa behandlingsformer tycks fungera väl och i framtiden skulle kunna utgöra ett alternativ som medför att vård görs tillgänglig också för kvinnor som inte har tillgång till kvalificerade hjälpinsatser på andra sätt. Svår förlossningsrädsla och ångestproblem efter en traumatisk förlossning föreligger ofta tillsammans med annan psykisk sjuklighet varför diagnostik och behandling behöver utföras av personer med tillräcklig kompetens för dessa uppgifter. Otillräckligt behandlad/icke behandlad svår förlossningsrädsla ökar riskerna för att kvinnan upplever en kommande förlossning som traumatisk. Avhandlingens slutsatser behöver undersökas i fler och större studier, och, avseende behandlingsstudierna, i undersökningar som har tillräckligt stora kontrollgrupper. Om sådana studier bekräftar dessa preliminära fynd, blir frågan om screening för svår förlossningsrädsla aktuell eftersom det då finns såväl bra screeninginstrument som behandling som skulle kunna göras tillgänglig för stora grupper. Kommer samhället i denna situation att ha råd att inte försöka förebygga individuellt lidande och stora merkostnader för kvinnor med svår förlossningsrädsla? / Tämän tutkimuksen tavoitteena on tutkia (i) kuinka yleinen synnytyspelko on ruotsalaisten raskaana olevien naisten keskuudessa ja (ii) kuinka se vaikuttaa heidän terveyden‐ ja sairaanhoitopalveluiden kulutukseen raskauden aikana ja sen jälkeen, sekä selvittää miten synnytyspelko vaikuttaa yhteiskunnan kustannuksiin; kehittää, testata ja arvioida (iii) uusia hoitomuotoja synnytyspelon sekä synnytyksestä johtuvien psykologisen trau man (posttraumaattinen stressi, PTSD) hoitoon.' Tämä väitöskirja koostuu viidestä osatyöstä: 1. Ensimmäinen osatyö tutki synnystyspelon yleisyyttä 1635 raskaana olevan naisen keskuudessa. Tutkimus osoitti että joka seitsemäs raskaana oleva nainen Ruotsissa kärsii vakavasta synnytyspelosta. Keisarinleikkaus toiveen takana on usein vakava synnystyspelko. Uudelleen synnyttäjillä synnytyspelkoon vaikuttaa myös aiempi traumaattinen synnytyskokemus. 2. Toisessa osatyössa verrattiin ensisynnyttäjien terveyden- ja sairaanhoitokustannuksia sekä sairaslomapäiviä raskauden aikana, synnyksen yhteydessä sekä sitä seuraavan kolmen ensimmäisen kuukauden aikana. Vertailuryhmät seurasivat tavallista äitiysneuvolaohjelmaa, ryhmistä toisella oli vakava ja toisella lievä synnytyspelko. Vakavasta synnytyspelosta kärsivien naisten terveyden ja sairaanhoitopalvelujen käyttö osoittautui huomattavasti korkeammaksi kuin vertailuryhmässä. 3. Kolmannessa osatyössa 28 vakavasta synnytyspelosta kärsivää ensisynnyttäjää, testasi uutta ratkaisukeskeiseen terapiaan (KBT) pohjautuvaa Internetin kautta ohjattua psykologista hoito-ohjelmaa. Hoito lievensi huomattavasti osallistujien synnytyspelkoa. 4. Neljännessä osatyössä 15 naista (edellisestä osatyöstä 3) kirjoittivat osana terapiaansa kertomuksen tulevan synnytyksensä odotuksista. Sama tehtävä kertautui ennen terapian alkua sekä sen jälkeen. Kertomusten yhtäläiset teemat tunnistettiin minkä jälkeen ennen ja jälkeen hoitoohjelmaa kirjoitettujen kertomusten teemoja vertailtiin. Hoidon jälkeen naisten odotukset pohjautuivat suuremmassa määrin tietoon, he kuvailivat itsensä varmemmiksi sekä paremmin  valmistautuneiksi tulevaa synnytystä ajatellen. 5. Viides osatyö tutki Internetin kautta ohjatun ratkaisukeskeisen terapian (KBT) vaikutusta naisiin jotka kärsivät synnytyksen jälkeisestä henkisestä traumasta. Naiset satunnaistettiin tutkimuksessa joko välittömän hoidon ryhmään tai odotuslista ryhmään, joka sai saman hoidon myöhemmin. Hoidon jälkeen PTSD oireet vähenivät sekä hoitoettä kontrolliryhmässä. Myös masentuneisuus ja ahdistusoireet väheniväthoidon myötä. Yhteenvetona voidaan oheisista tutkimuksista todeta että synnytyspelko on yleinen ruotsalaisten raskaana olevien naisten keskuudessa. Synnytyspelko aiheuttaa kärsimystä sekä raskaana olevalle naiselle mutta myös lisäkustannuksia yhteiskunnalle. Kahdessa Internetin kautta ohjatussa ratkaisukeskeisessä hoito-ohjelmassa testattiin uusia hoitomuotoja raskaana oleville ensisynnyttäjille sekä synnytyksen jälkeisistä traumaoireista kärsiville naisille. Tulokset osoittavat, että Internetin kautta ohjattu hoito toimii näissä ryhmissä hyvin ja saattaisi tulevaisuudessa olla vaihtoehto kohderyhmille, joille sopivaa terapeuttista hoitoa nykytilanteessa ei voida tarjota. Koska vaikea synnytyspelko ja synnytystä seuraavat PTSD oireet esiintyvät usein muiden mielialahäiriöiden rinnalla, on tärkeää, että näitä naisia hoitavalla henkilökunnalla on tarpeellinen pätevyys hoitaa myös mielenterveysongelmia. Hoitamatta jätetty tai puutteelisesti hoidettu synnytyspelko lisää raskaana olevan naisen riskiä kokea synnytyksensä traumaattisena. Tulevissa tutkimuksissa tämän tutkimusprojektin tulokset ja johtopäätökset on syytä toistaa useammissa ja ennen kaikkea suuremmissa ryhmissä. Jos tutkimustemme alustaville tuloksille löytyy tukea, nousee kysymys synnystyspelon seulonnasta äitiysneuvoloissa ajankohtaiseksi; sekä seulontamenetelmä että tehokas hoitotapa ovat olemassa ja voitaisiin tarjota suuremmille kohderyhmille. Onko yhteiskunnalla sellaisessa tilanteessa varaa olla ennaltaehkäisemättä synnystyspelkoisten naisten kärsimystä?