No description available.

Type 1 diabetes affects a person’s life on many levels in terms of quality of life, health, and socioeconomic costs both for the patients but also their families. As of now there is no therapy that targets the underlying mechanism of the disease. Intralymphatic administration of Diamyd® is being evaluated in a phase IIb clinical trial, DIAGNODE-2. The aim was to examine if the intralymphatic administration is feasible for both patients and medical professionals, and to identify any aspects of the procedure that can be improved. This feasibility study is based on interviews and answers received from questionnaires. The medical professionals that were selected were radiologists and study nurses that are involved in the DIAGNODE-2 trial. The radiologists were the prime focus and were thus interviewed through face-to-face/skype or phone and answered a questionnaire. Study nurses, having more contact with the patient, answered a survey in order to gain additional insights into the patient perspective.   The results show that the radiologists has a positive view towards the administration procedure, which was described as easy and safe. According to the study nurses the patients accept the procedure and they agreed that the patients understand the injection procedure once they received the information. In terms of the emotional state of the patients they were a bit nervous, but they became calmer after receiving the first injection. Based on the above-mentioned findings the intralymphatic injection procedure is described as feasible and has the potential to become a part of the standard clinical routine.

Mantle cell lymphoma (MCL) is an aggressive B-cell malignancy with bad prognosis, which predominates in males with advanced age. However, studies of the endocannabinoid system and how it affects tumour behaviour provides the basis for designing innovative therapeutic strategies that could open new opportunities for treatment of patient with MCL. It has earlier been shown that the cannabinoid receptor ligand (R)-(+)-methanandamide (R-MA) induce cell death in MCL by accumulation of ceramide. Ceramide has a pro-apoptotic effect on the cell but could be metabolized by the enzymes glucosylceramide synthase (GCS) and sphingosine kinase 1 (SphK1) to molecules with pro-proliferative effect. Therefore, treatments with R-MA on Jeko-1 MCL cell line were performed in this study to determine interference in the proliferative behaviour as well as in the gene expression of the enzymes GCS and SphK1. In addition, treatments with chemotherapeutic substances, such as doxorubicin or cytarabine (Ara-C), and combinations of R-MA and chemotherapeutic substance, were performed for the same reason. Results showed that the proliferation behaviour of Jeko cells remained unaffected when treated with R-MA, in contrast to the decreased proliferative effects shown when treated with cytostatics or combinations of R-MA and cytostatics. Furthermore, a tendency for up-regulation of GCS and SphK1 expression was recognized when cells were treated with cytostatics or combination of cytostatics and R-MA, in contrast to cells treated with R-MA alone. Although, R-MA alone had a tendency for a small down-regulation of GCS expression, it contributed to a potential elevation of GCS expression when combined with Ara-C or doxorubicin. It is believed that the effect from upregulated levels of the metabolizing enzymes GCS and SphK1 is balanced by, earlier observed, up-regulations of the ceramide synthesis enzymes.

Critical care has undergone several developments in the recent years leading to improved survival. However, acquired muscle weakness in the intensive care unit (ICU) is an important complication that affects severely ill patients and can prolong their ICU stay. Critical illness myopathy (CIM) is the progressive decline in the function and mass of the limb muscles in response to exposure to the ICU condition, while ventilator-induced diaphragm dysfunction (VIDD) is the time dependent decrease in the diaphragm function after the initiation of mechanical ventilation. Since the complete underlying mechanisms for CIM and VIDD are not completely understood, there is a compelling need for research on the mechanisms of CIM and VIDD to develop intervention strategies targeting these mechanisms. The aim of this thesis was to investigate the effects of several intervention strategies and rehabilitation programs on muscle wasting associated with ICU condition. Moreover, muscle specific differences in response to exposure to the ICU condition and different interventions was investigated. Hence, a rodent ICU model was used to address the mechanistic and therapeutic aspects of CIM and VIDD. The effects of heat shock protein 72 co-inducer (HSP72), BGP-15, on diaphragm and soleus for rats exposed to different durations of ICU condition was investigated. We showed that 5 and 10 days treatment with BGP-15 improved diaphragm fiber and myosin function, protected myosin from posttranslational modification, induced HSP72 and improved mitochondrial function. Moreover, BGP-15 treatment for 5 days improved soleus muscle fibers function, improved mitochondrial structure and reduced the levels of some ubiquitin ligases. In addition to BGP-15 treatment, passive mechanical loading of the limb muscles was investigated during exposure to the ICU condition. We showed that mitochondrial dynamics and mitophagy gene expression was affected by Mechanical silencing while mechanical loading counteracted these effects. Our investigation for other pathways that can be involved in muscle wasting associated with ICU condition showed that the Janus kinase 2/ Signal transducer and activator of transcription 3 (JAK2/STAT3) pathway is differentially activated in plantaris, intercostals and diaphragm. However, further studies are required with JAK2/STAT3 inhibitors to fully examine the role of this pathway in the pathogenesis of CIM and VIDD prior to translation to clinical research.

Bakgrund   The Gugging Swallowing Screen - Intensive Care Unit (GUSS-ICU) är ett screeningtest med syfte att fånga upp indikationer på sväljsvårigheter efter långvarig intubering hos inneliggande patienter på intensivvårdsavdelningar (IVA). I dagsläget finns det inget svenskt översatt och validerat screeningtest för omvårdnadspersonalen att använda vid bedömning av sväljförmågan efter extubering på IVA. Syfte Syftet med studien var att översätta det internationella screeningtestet GUSS-ICU till svenska för användning i en svensk intensivvårdspopulation. Vidare syftade studien till att utföra en pilotstudie av den svenska versionen på extuberade patienter på IVA. Metod En framåt-bakåtöversättningsmetod användes vid översättningen av screeningtestet GUSS-ICU. Översättningsprocessen omfattade tre steg: framåtöversättning, granskning och kommentarer från en expertpanel och en bakåtöversättning. I översättningsprocessen deltog två logopedstudenter, två handledare, en expertgrupp och en översättare. Expertgruppen bestod av 10 deltagare med olika professioner inom hälso- och sjukvården. Fem inneliggande patienter från IVA planerades delta i en pilottestning av den svenska översättningsversionen. En innehållsanalys genomfördes för att kunna jämföra samtliga översättningar. Syftet med jämförelsen var att identifiera skillnader i ord och satser samt kulturella och kontextuella skillnader. Resultat       Studien resulterade i en svensk översättning (GUSS-IVA) av screeningtestet GUSS-ICU. Analysen visade på skillnader i val av ord, koncept och satser mellan de olika översättningarna. Flertalet skillnader var ej betydelseskiljande utan analyserades istället som resultat av skillnader i erfarenhet, kunskap och språkbruk. Översättningsmetoden bidrog till språklig, kontextuell och kulturell anpassning av översättningen. Slutsats Den svenska versionen av GUSS-ICU stämmer bra överens med originalversionen och enbart ett fåtal skillnader observerades mellan översättningarna. Skillnaderna mellan bakåtöversättningen och originalversionen var inte betydelseskiljande, vilket tyder på att den svenska versionen mäter det den avser att mäta. Framtida studier behöver pilottesta och validera den svenska versionen av GUSS-ICU, innan testet kan implementeras i en svensk intensivvårdspopulation. / Validering av screeningtest för sväljsvårigheter för användning inom svensk vårdkontext

I dagens samhälle har användning av digitala medier ökat drastiskt och i fler områden. Användning av mobila pekskärmenheter har ökat successivt hos småbarn och förskolebarn, och åldern när barn först exponeras till dessa enheter har minskat. Till skillnad från en tidigare tidsperiod utsätts barn idag för en stor mängd stimuli från digital media under sina utvecklingsår. De kort- och långsiktiga effekterna av denna typ av exponering är fortfarande inte helt utforskade. Theory of Mind (ToM) är ett väsentligt område i utvecklingsprocessen hos barn. Vi har i denna studie undersökt barns ToM i en narrativ kontext, där vi bryter ner och analyserarderas yttranden och beteendemönster som visar ToM-förmåga både språkligt och interaktionellt. Multimodal interaktionsanalys låg som grund för analyserna i denna studie, där 45 barn speladesin när de berättar utifrån bilder i boken ”Frog, where are you?”. Resultatet redovisades både kvalitativt för att besvara frågan hur barn visar ToM-förmåga i ett narrativt sammanhang, och kvantitativt för att besvara frågan huruvida det finns en korrelation mellan ToM-förmåga ochdigital mediaanvänding. Det kvantitativa resultatet visade inget signifikant samband mellandigital mediaanvändning eller bokläsning och ToM-förmågan hos barn. Det kvalitativa resultatetvisar att barn integrerar flera olika kunskapsområden för att uppvisa sin ToM både språkligt ochinteraktionellt. / Currently, the use of digital media has increased significantly and has become dominant in manyareas in our society. The use of mobile touch screen devices has increased gradually in youngchildren and preschool children, and the age at which children are first exposed to these deviceshas decreased. Unlike earlier eras, children today are exposed to a substantial quantity of stimulifrom digital media during their developmental years. The short- and long-term effects of thistype of exposure are still not fully explored. Theory of Mind is an essential part of thedevelopmental process in children. In this study, we examined children's ToM in a narrative context, where we analyzed their statements and behavioural patterns that show ToM abilities both linguistically and interactively. Multimodal interaction analysis was the basis for the analyses in this study, where 45 children were recorded when they told a story called "Frog, where are you?". The results were reported qualitatively to answer the question of how children show ToM ability in a narrative context, and quantitatively to answer the question of whether there is acorrelation between ToM ability and children’s digital media use. The quantitative result showed no significant relation between digital media usage or book reading and children’s ToM ability.The qualitative result shows that children integrate several different areas of knowledge to present their ToM both linguistically and interactively, during the narrative activity.

Behovet av tolkar inom hälso- och sjukvården har ökat i takt med att antalet flerspråkiga individer ökar i dagens samhälle. Detta medför högre krav på sjukvården att upprätthålla kvalitén på god hälso- och sjukvård för alla. Logopeder kommer ofta i kontakt med flerspråkiga personer och är då i många av fallen i behov av tolkar vid utredningar eller behandlingar. I dagsläget finns det endast ett fåtal studier tillgängliga som beskriver de utmaningar i ett samarbete med logoped, som kan upplevas ur tolkens perspektiv. Syftet med studien är därmed att undersöka tolkars roll och få fram deras perspektiv av logopedisk utredning och behandling av flerspråkiga personer. Ökad kunskap om tolkens perspektiv skulle kunna tydliggöra de utmaningar och välfungerande arbetssätt som kan finnas och bidra till att förstärka samarbetet mellan tolk och logoped.Materialet för studien består av enkätsvar från 209 tolkar som arbetar i olika delar av Sverige. Information om tolkarna sammanställdes i tabeller för att kunna ge en överblick över bakgrundsinformation samt svar på ett antal fasta frågor om deras perspektiv och erfarenheter av tolkning inom logopediska aktiviteter. Många av de fasta frågorna hade också möjlighet till fritextsvar, vilket i hög grad utnyttjades av de tolkar som besvarade enkäten. Fritextsvarenanalyserades med tematisk analys. Resultatet påvisade att många av tolkarna överlag upplevde samarbetet med logopederna som positivt, men att det finns förbättringsområden. Det främst förekommande området var att tolkarna upplevde att logopederna inte hade tillräcklig kunskap över hur tolkarna bör utföra sitt yrke (utifrån yrkesetiska principer). En förbättrad förståelse förvarandras professioner skulle kunna öka den ömsesidiga förståelsen i samarbetet mellan tolk och logoped. Att kunna få ta del av de material som ska användas innan ett besök hos logopeden för att kunna förbereda sig, är något som tolkarna angav skulle kunna förbättra deras egen prestation och på så sätt även bidra till ökad patientsäkerhet. / The need for interpreters in health care has increased as the number of multilingual individuals increases in today´s society. This entails greater demands on healthcare services to maintain a high quality of healthcare for all. Speech therapists often encounter multilingual people and are then in many cases in need of interpreters during assessments or interventions. Currently, there are only a few studies available that describe challenges that may occur in collaborationsbetween interpreters and speech and language therapist, viewed from the interpreters’perspective. The purpose of this study is thus to investigate the role of interpreters and emphasise their perspective on speech and language therapy activities (e.g. assessment and intervention) for multilingual people. Increased knowledge of the interpreters’ perspective may reveal challenges, as well as identify well-functioning working methods that exist. Results of the study may contribute to strengthening the collaboration between interpreters and speech and language therapists.The material for the study consists of questionnaire responses from 209 interpreters from different parts of Sweden. To provide a comprehensive overview of their answers,information about the interpreters was compiled in tables. Free text answers were an accompanying option to many of the fixed questions. The interpreters' free text answers were analysed using thematic analysis. Overall, the results showed that many of the interpreters perceived the collaboration with the speech therapists as positive, but that there are areas for improvement. The most commonly addressed area was that the interpreters felt that the speech therapists did not have sufficient knowledge of how interpreters are required to perform their profession (by oath of conduct). An improved understanding of each other's professions might increase the degree of satisfaction in the collaboration between interpreter and speech and language pathologist. Getting access to the materials that are to be used for assessment or intervention, before the appointment to be interpreted, would provide the interpreter with a fair chance to prepare appropriately. This is something that a majority of the interpreters in the present study pressed would improve their own performance and thus also increase patient safety.

Rare diseases are estimated to affect 3.75% of the global population, which roughly translates to 300 million affected individuals. A large proportion of patients still do not have their diagnosis and current approaches such as chromosomal microarray (CMA), whole exome sequencing (WES), and whole genome sequencing (WGS) that targets DNA and the exome aims to resolve that very first step. RNA-seq serves as a powerful approach complementing the aforementioned methods that have reached a plateau in the diagnostic yield. RNA-seq can facilitate the finding of aberrant events that appear during transcription e.g., splicing, changes in gene expression and monoallelic expression. In this study, we aimed to establish RNA-seq analysis pipelines and evaluate whether RNA-seq could be utilized to enhance diagnostic yield. A total of 47 clinical samples were analysed along with the publicly controlled GEAUVADIS dataset to evaluate the potential of RNA-seq in a clinical setting. The pilot pipeline used, an RNA-seq analysis wrapper around Detection of RNA Outlier Pipeline (DROP), used detected a highly ranked splicing variant in a positive control control  sample that was hard to identify in a WGS analysis. The remaining two other positive control other two control samples with aberrant expression were also detected by the pipeline. Additionally, the pipeline gave a manageable list of candidate genes per affected sample in the population along with corroborating graphs that can support the decision-making for clinicians. The results of this pipeline proved successful for integrating RNA-seq and thustherefore, we expect anticipate an increase in diagnosis.

Bakgrund: Konventionell röntgen, datortomografi (DT) och entrepreneurial operating system (EOS) är tre radiologiska undersökningsmetoder som kan användas för bilddiagnostik vid skolios av barn och ungdomar. Undersökningarna kan genomföras i en liggande eller stående positionering vid bedömning av ryggradens deformation. Dock avger dessa tre modaliteter joniserad strålning vid bildtagning. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att jämföra konventionell röntgen, DT och EOS vid bilddiagnostik av skolios med fokus på barn och ungdomar. Metod: För att besvara syftet gjordes en litteraturstudie med systematisk ansats. Studier söktes databaserna Pubmed och Cinahl. Resultat: Två av tre studier påvisar att cobb-vinklen tenderar att minska från stående konventionella- och EOS-undersökningar till liggande DT-undersökningar. Vidare kan både DT och EOS generera 3D-rekonstruktioner för att underlätta bedömningen av deformationen. Den effektiva stråldosen går att reduceras för samtliga tre modaliteter men det finns en tendens att bildkvalitén försämras vid optimering. Slutsats: Konventionell röntgen, DT och EOS har för- och nackdelar avseende bilddiagnostik och stråldos. Samtliga tre modaliteter kan användas vid bedömning av ryggradens deformation och pre- och postoperativa bedömning, men det finns skillnader avseende stråldosen och bildkvalitén. Således krävs vidare forskning för att undersöka modaliteternas tillgänglighet och utifrån ett patientperspektiv. / Background: Conventional radiography, computed tomography (CT) and the entrepreneurial operating system (EOS) are three radiological examination methods that can be used for image diagnostics of scoliosis in children and adolescents. The examinations can be carried out in a lying or standing position when assessing the deformation of the spine. However, these three modalities emit ionizing radiation during imaging. Purpose: The purpose of this literature study was to compare conventional radiography, CT and EOS in imaging diagnostics of scoliosis with a focus on children and adolescents. Method: To answer the purpose, a systematic litteratur study was conducted. Literature were search for using the databases PubMed and Cinahl. Result: Two out of three studies showed that cobb-angle tends to decrsease from standning conventional and EOS examinations to lying CT examinations. Furthermore, both CT and EOS can generate 3D reconstuctions to facilitate the assessment of deformation. The effective radiation dose can be reduced for all three modalities, but there is a tendency for image quality to deteriorate during optimization. Conclusion: Conventional X-ray, CT and EOS have advantages and disadvantages in terms of imaging diagnosis and radiation dose. All three modalities can be applied for assessing spinal deformity and pre- and postoperative evaluations, but there are differences in image quality and radiation dose. Therefore, further research is required to investigate the accessibility of the modalities and their suitability from a patient perspective.

Bakgrund Sväljning bedöms utifrån två aspekter - hur säker och hur effektiv den är. Tidigare studier har visat att vid stigande ålder blir sväljningen mindre effektiv och att förekomst av penetration ökar. Åldrande sväljning har i tidigare studier inte studerats specifikt utifrån säkerhet och effektivitet. Tidigare forskning med avseende på sväljning har enbart fokuserat på äldre individer respektive snävare åldersgrupper.  Syfte Aktuella studiens syfte är att undersöka om det ses en försämring i normal sväljförmåga vid stigande ålder. Studien syftar  även till att undersöka om det finns könsskillnader i hur sväljförmåga förändras vid ökande ålder, men även oavsett ålder. Bedömning av sväljfunktion, sväljningssäkerhet och sväljningseffektivitet genomfördes med Flexibel videoendoskopisk Undersökning av Sväljning (FUS).  Metod Totalt inkluderades 65 deltagare (33 st kvinnor och 32 st män), i åldrarna 21-91 år (median 44 år). FUS genomfördes för att undersöka sväljningen. Vid FUS sväljer deltagarna föda i olika konsistenser. Fynden från FUS bedömdes utifrån standardiserade skalor: The Dysphagia Outcome and Severity Scale (DOSS), Penetration-Aspiration Scale (PAS) och The Yale Pharyngeal Residue Severity Rating Scale (YPRSRS).  Resultat Majoriteten av alla deltagare bedömdes ha funktionell sväljning. Kvinnor uppvisade en bättre sväljfunktion överlag, men inga könsskillander kunde påvisas gällande säkerhet och effektivitet. Deltagare med en högre uppnådd ålder uppvisade en sämre sväljningssäkerhet och sväljningseffektivitet. Ålder kan således vara en påverkande faktor för sväljningssäkerhet och sväljningseffektivitet.   Slutsatser Denna studie visade att sväljfunktionen hos äldre deltagare var sämre än hos yngre deltagare. Sväljningens säkerhet och effektivitet var inte försämrad hos friska äldre deltagare, jämfört med friska yngre deltagare. Det fanns könsskillnader i sväljförmåga avseende sväljfunktion, kvinnor har en högre förekomst av normal sväljning än männen. Könsskillnader gällande sväljningssäkerhet kunde inte konstateras. Könsskillnad för sväljningseffektivitet kunde ses för sinus piriformis, men inte vallecula. Männen uppvisade genomgående en mindre effektiv sväljning, jämfört med kvinnorna.