ABSTRACT Background When faced with an unexpected cardiac arrest the ambulance nurse is in responsible for taking advanced actions to create a clear airway. Two accepted methods for this is endotracheal intubation and application of laryngeal mask. Aim The purpose of this study was to examine the use of endotracheal intubation compared to application of the laryngeal mask in unexpected cardiac arrest. Method Literature study with quantitative approach. A systematic search of 21 articles comparing the laryngeal mask with the endotracheal intubation has been made using Pub-Med and CINAHL. A quality review according to Forsberg and Wengström has been made. Results Laryngeal mask had a higher rate of successful applications compared with endotracheal intubation. Time for applying the laryngeal mask was shorter in seven out of ten of the studied articles. Survival after application indicated that the endotracheal tube was associated with increased survival compared with the laryngeal mask in two of the five studied articles. In the remaining articles, no significant differences were seen. The laryngeal mask did not show any difference in air leakage and it could not be displaced from the position to a greater extent than the endotracheal tube when exposed to the same force. Conclusion Compared with endotracheal intubation the laryngeal mask had a higher rate of successful applications and faster time to established airway when used by prehospital personnel. Patients cared for by endotracheal intubation, were however, associated with increased survival after unexpected cardiac arrest. Keywords Endotracheal tube, laryngeal mask, prehospital, ambulance nurse, nursing.

ABSTRAKT Syfte och mål: Att jämföra olika tekniker vid trakeal intubering av obesa patienter. Bakgrund: Fetma blir vanligare och behovet av kunskap inom vården ökar för att på ett säkert sätt ta hand om dessa patientgrupper. Anestesisjuksköterskan ska kunna hantera, prioritera och ta snabba beslut vid akuta tillstånd och förebygga komplikationer som kan uppstå. Kunskap och beredskap inför akuta situationer är av stor vikt för att hantera den svåra luftvägen och kunna ge en god och säker omvårdnad genom anestesin.                                                                   Design: En litteraturstudie med kvantitativ ansats genomfördes.                     Metod: Databasen EBSCO genomsöktes gällande studier som var publicerade mellan 2003-2013 där följande tekniker gällande trakeal intubering hos obesa patienter valdes; intubering med larynxmask (ILMA), videolaryngoskop/glidescope vid vakenintubation och generell anestesi, Rapid Sequence Induction (RSI), the Shikani optical stylet, LMA Ctrach, flexibelt fiberoptiskt bronkoskop och Airtraq med sedvanlig och omvänd manöver. Dessa tekniker bedömdes efter intuberingstid, lyckad intubering vid första försöket, ömhet/skada i halsen och Body Mass Index (BMI). Åtta studier inkluderades av vilka en kvalitetsgranskning genomfördes.         Resultat: RSI med vanligt laryngoskop hade högst frekvens gällande lyckad intubering på första försöket. Kortast intuberingstid ses vid användning av Airtraq laryngoskop med omvänd manöver. Längst tid tar vakenintubation med laryngoskop. När det gäller skada eller postoperativ ömhet i hals och svalg har det fiberoptiska bronkoskopet flest fall trots relativt kort intubationstid. Användning med Airtraq och omvänd manöver hade en låg frekvens gällande komplikationer i svalget samtidigt som intubationstiden var kort.                                                    Slutsats: Flera faktorer spelar in och det viktigaste är att en preoperativ bedömning gjorts och att den som intuberar har vana och erfarenhet av tekniken för en snabb och säker etablering av luftvägen.Relevans för klinisk verksamhet: Anestesisjuksköterskan kommer alltmer möta patienter med obesitas och kunskap om olika tekniker för att säkerställa luftvägarna hos överviktiga är av stor betydelse för en säker omvårdnad.                                                                       Nyckelord: Intubering, fetma, teknik, luftvägar, komplikationer Strukturen på examensarbetet är justerat efter instruktioner från ”The Journal of Clinical Nursing”, en tänkbar tidskrift för publikation.

Bakgrund   The Gugging Swallowing Screen - Intensive Care Unit (GUSS-ICU) är ett screeningtest med syfte att fånga upp indikationer på sväljsvårigheter efter långvarig intubering hos inneliggande patienter på intensivvårdsavdelningar (IVA). I dagsläget finns det inget svenskt översatt och validerat screeningtest för omvårdnadspersonalen att använda vid bedömning av sväljförmågan efter extubering på IVA. Syfte Syftet med studien var att översätta det internationella screeningtestet GUSS-ICU till svenska för användning i en svensk intensivvårdspopulation. Vidare syftade studien till att utföra en pilotstudie av den svenska versionen på extuberade patienter på IVA. Metod En framåt-bakåtöversättningsmetod användes vid översättningen av screeningtestet GUSS-ICU. Översättningsprocessen omfattade tre steg: framåtöversättning, granskning och kommentarer från en expertpanel och en bakåtöversättning. I översättningsprocessen deltog två logopedstudenter, två handledare, en expertgrupp och en översättare. Expertgruppen bestod av 10 deltagare med olika professioner inom hälso- och sjukvården. Fem inneliggande patienter från IVA planerades delta i en pilottestning av den svenska översättningsversionen. En innehållsanalys genomfördes för att kunna jämföra samtliga översättningar. Syftet med jämförelsen var att identifiera skillnader i ord och satser samt kulturella och kontextuella skillnader. Resultat       Studien resulterade i en svensk översättning (GUSS-IVA) av screeningtestet GUSS-ICU. Analysen visade på skillnader i val av ord, koncept och satser mellan de olika översättningarna. Flertalet skillnader var ej betydelseskiljande utan analyserades istället som resultat av skillnader i erfarenhet, kunskap och språkbruk. Översättningsmetoden bidrog till språklig, kontextuell och kulturell anpassning av översättningen. Slutsats Den svenska versionen av GUSS-ICU stämmer bra överens med originalversionen och enbart ett fåtal skillnader observerades mellan översättningarna. Skillnaderna mellan bakåtöversättningen och originalversionen var inte betydelseskiljande, vilket tyder på att den svenska versionen mäter det den avser att mäta. Framtida studier behöver pilottesta och validera den svenska versionen av GUSS-ICU, innan testet kan implementeras i en svensk intensivvårdspopulation. / Validering av screeningtest för sväljsvårigheter för användning inom svensk vårdkontext

Bakgrund Vid ett prehospitalt hjärtstopp krävs utöver hjärt- och lungräddning med bröstkompressioner och defibrillering med hjärtstartare, även avancerad luftvägshantering för att skapa en fri luftväg vilket ambulanssjuksköterskan ansvarar för. Det finns en mängd olika luftvägshjälpmedel som ambulanssjuksköterskan kan använda sig av. För en del sjuksköterskor inom ambulanssjukvården kan en viss osäkerhet kring användningen av luftvägshjälpmedel finnas då de kan sakna rätt kompetens, utbildning eller ej fått tillräcklig träning i användandet för att utföra det på ett patientsäkert sätt.   Syfte Syftet med denna studie var att jämföra prehospitala luftvägshjälpmedel vid hjärtstopp utanför sjukhus i förhållande till överlevnad.   Metod Studien är en litteraturöversikt med kvantitativ ansats. Studien genomfördes genom en systematisk sökning av vetenskapliga artiklar vilka har jämfört olika luftvägshjälpmedel vid prehospitala hjärtstopp. Databaser som PubMed och CINAHL har främst använts. De utvalda artiklarna har kvalitetsgranskat.   Resultat Två huvudfynd framkom där mask- och blåsa var korrelerad till högre prevalens av överlevnad och där endotracheal intubering var korrelerad till högre prevalens att uppnå återkomst av spontan cirkulation.   Slutsats Av de inkluderade artiklarna visar resultatet på att mask- och blåsa är bästa alternativet för överlevnad och att endotracheal intubering är bästa alternativet för att uppnå återkomst av spontan cirkulation under ett prehospitalt hjärtstopp. Dock bör slutsatsen tas med försiktighet då resultaten kan skilja sig och bero på en mängd olika faktorer som skiljer sig åt i de olika studierna. / Background In addition to cardiac and pulmonary rescue with chest compressions and defibrillation with defibrillator, pre-hospital cardiac arrest also requires advanced airway management to create a clear airway for which the ambulance nurse is responsible. There are a variety of respiratory aids that the ambulance nurse can use. For some nurses in ambulance care, there may be some uncertainty about the use of respiratory aids as they may lack the right skills, education or have not received sufficient training in the use of it to perform it in a patient-safe manner.   Aim The purpose of this study was to compare prehospital airway aids in cardiac arrest outside of hospital in relation to survival.   Method The study is a literature review with a quantitative approach. The study was conducted through a systematic search of scientific articles comparing different respiratory aids at prehospital cardiac arrest. Databases such as PubMed and CINAHL have mainly been used. The selected articles have been quality checked.   Results Two main findings emerged where bag valve mask was correlated to higher prevalence to survival and where endotracheal intubation was correlated to higher prevalence to achieve return of spontaneous circulation.    Conclusion Of the included articles, the results indicate that bag valve mask is the best option for survival and that endotracheal intubation is the best option for achieving return of spontaneous circulation during a prehospital cardiac arrest. However, the conclusion should be taken with caution as the results may differ and depend on a variety of factors that differ in the different studies.