No description available.

Ambulanssjuksköterskans arbete innebär många vårdmöten varje dag med patienter i olika åldrar och livssituationer, vilket medför att en bred kompetens efterfrågas. Detta betyder vidare att ambulanssjuksköterskan behöver en förmåga att möta patienter med olika sjukdomstillstånd, som förutsätter olika behandlingsåtgärder. Ett viktigt område är att bedöma och hantera luftvägen hos en patient. Bristande kompetens i att skapa fri luftväg riskerar att leda till att patienten avlider. Forskning kring ambulanssjuksköterskans upplevda kompetens att hantera svår luftväg är begränsad, speciellt ur en svensk kontext. Syftet med detta arbete är därför att undersöka hur svenska ambulanssjuksköterskor upplever sin kompetens att vårda patienter med en svår luftväg. Kvalitativ intervjustudie genomfördes med 11 ambulanssjuksköterskor där insamlad data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys enligt Granheim och Lundman. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskorna upplever en kunskaps- och kompetensbrist inom luftvägshantering. En stor önskan om praktisk träning finns hos ambulanssjuksköterskorna. Resultatet visar också en otrygghet som kan leda till en ökad oro och stress i vårdmötet med patienter med en svår luftväg. Slutsatsen är att det finns en upplevd kompetensbrist att vårda patienter med svåra luftvägar och en önskan om mer teoretisk och praktisk utbildning för att skapa trygghet i yrkesrollen.

Studien kom till som en produkt av en kunskapslucka som existerar om anestesisjuksköterskornas upplevelser i kontexten av en svårhanterad luftväg. Inför en anestesi behöver anestesisjuksköterskan bedöma patientens luftvägar för att skapa sig en uppfattning av eventuella risker inför luftvägshanteringen. Dock händer det att en anestesisjuksköterska ställs inför en situation där luftvägshanteringen inte går som planerat trots en korrekt utförd bedömning av patientens luftvägar. En sådan situation benämns som en ”svår luftväg”. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att hantera en svår luftväg för att på det viset klä deras erfarenheter med ord och skapa en förståelse för vad det är som är viktigt att fokusera på i samband med hanteringen av en svår luftväg. För att besvara syftet användes en kvalitativ ansats där fyra semistrukturerade intervjuer hölls med anestesisjuksköterskor som varit med om situationer där patientens luftvägshantering varit problematisk. Resultatet visar på att anestesisjuksköterskorna upplever känslor av stress i dessa situationer, de känner även en ansvarskänsla och upplever samarbetet med sina kollegor som avgörande för att reda upp situationen. De upplever det även som att förberedelserna inför anestesin var väldigt viktigt för hur situationen sedan utspelade sig. I samband med detta upplevde de även att reflekterande samtal efter en situation där luftvägshanteringen krånglat var mycket viktigt för hur de kunde hantera den stress de känt i samband med att luftvägshanteringen varit svår. I diskussionen framkommer att vissa områden inom verksamheten borde utvecklas utifrån vad resultatet visade. Det borde skapas mer tid tillgängligt för anestesisjuksköterskan inför en anestesi för att lära känna sin patient bättre. Det borde även utarbetas rutiner för strukturerade reflekterande samtal för anestesisjuksköterskan när de har varit med om svåra luftvägar eftersom det utifrån resultatet att döma är detta som gör att anestesisjuksköterskorna kan hantera den stress de känt i samband med situationen.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskan ansvarar för omvårdnaden av patienter i en högteknologisk miljö och arbetet sker självständigt med ASA I - II patienter. Anestesisjuksköterskan är en del av det team som ställs inför uppgiften att hantera en ofri luftväg och i en sådan situation är ett väl fungerande samarbete viktigt. Simuleringsträning är effektivt för att förbättra teamarbete och kunskaper. Incidensen av en svårhanterad luftväg är dubbelt så hög hos patienter utanför operationsavdelningen och då blir ett snabbt beslutsfattande viktigt för patientens överlevnad. Syfte: Syftet var att beskriva hur anestesisjuksköterskor skattar teamdynamiken, tillit till sin egen förmåga och psykologisk empowerment i en klinisk situation med ofri luftväg utanför operationsavdelningen. Ytterligare ett syfte var att undersöka samband mellan självskattningar av teamdynamik, tillit till sin egen förmåga och psykologisk empowerment. Metod: Ett frågeformulär angående teamdynamik, tillit till sin egen förmåga samt psykologisk empowerment delades ut till anestesisjuksköterskor på två sjukhus i Mellansverige. Frågeställningarna besvarades med deskriptiv statistik och Spearmans korrelation. Huvudresultat: Teamdynamiken och tilliten till sin egen förmåga vid en ofri luftväg utanför operationsavdelningen skattades högt av anestesisjuksköterskorna. Det fanns samband mellan teamdynamik, tillit till sin egen förmåga och psykologisk empowerment. Slutsats: Anestesisjuksköterskorna skattade att teamarbetet fungerar bra vid händelse av ofri luftväg utanför operationsavdelningen med en förbättringspotential kring kommunikationen i teamet. Simuleringsträning skattades som ett viktigt verktyg i att öva färdigheter och därmed rekommenderar författarna att simuleringsträning och utbildning i standardiserade kommunikationsmetoder kontinuerligt erbjuds för anestesisjuksköterskor.

Introduktion: Ambulanssjuksköterskors möte med akut sjuka barn är få och larmen med sjuka spädbarn är ännu färre. Med en ökad centralisering ökar även fenomenet av prehospitala förlossningar och i förlängningen exponeringen av det nyfödda barnet och deras eventuella komplikationer. Syftet: Beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av prehospital hantering av ofri luftväg hos spädbarn. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med sju ambulanssjuksköterskor där datan analyserades med innehållsanalys. Resultat: Två kategorier: Att vara i behov av ökad kompetens och Att ge och få stöd är viktigt var resultatet av analysen. Ambulanssjuksköterskorna beskrev att de hade lite erfarenhet av luftvägshantering prehospitalt på spädbarn. De upplevde att deras utbildning var bristfällig i området. Allt detta beskrevs vara faktorer som skapade en negativ stress runt hela processen av omhändertagandet. De fann trots detta möjligheten att ge föräldrarna stöd och fann själva stöd hos sina kollegor både kompetensmässigt under tiden av omhändertagande och känslomässigt efteråt. Slutsats: Spädbarn med ofri luftväg är en patientgrupp med komplexa vårdbehov, där ambulanssjuksköterskan utmanas kompetensmässigt och känslomässigt. För att säkerställa en optimal och säker vård till dem, finns ett behov av ökad kunskap inom området. Detta skulle kunna skapa en känsla av trygghet hos personalen i en osäker situation som ett spädbarn med ofri luftväg innebär. Fortsatt forskning rekommenderas inom föräldrarnas perspektiv inom området.

Ambulanssjukvården bedriver avancerad sjukvård med höga krav på kompetens, kvalitet och utveckling. Luftvägshantering är en primär åtgärd och en prioriterad behandling. Kunskap om hur man hanterar en svår luftväg är väsentlig för patientens överlevnad vilket kräver både erfarenhet och kompetens. Ambulanssjuksköterskors upplevelser vid denna typ av uppdrag är inte tillräckligt studerat vilket kan bero på att de flesta länder inte fordrar sjuksköterskebemanning i ambulansen. De få studier som finns inom området ifrågasätter om ambulanssjuksköterskor har tillräcklig kompetens och erfarenhet för att hantera en svår luftväg. Mer kunskap inom området kan bidra till utveckling av ambulanssjuksköterskors kompetens. Syftet med den aktuella studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med svår luftväg. Metoden är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats som analyserats med hjälp av innehållsanalys där åtta ambulanssjuksköterskor har intervjuats. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskor upplever sig osäkra i vårdsituationer där luftvägen är komplicerad och hanteringen av den genererar känslomässig belastning vilket beror på en upplevd kunskapsbrist samt begränsade befogenheter. Det finns behov av kontinuerlig praktisk träning för att vidmakthålla kompetensen och för att det ska möjliggöras krävs en organisatorisk utveckling. Slutsatsen är att det finns kunskapsluckor hos ambulanssjuksköterskan i vårdandet av patienter med svår luftväg och kompetensutveckling samt kontinuerlig praktisk övning behöver tillgodoses för att åstadkomma trygghet.

Ofri luftväg kan uppstå på grund av bakåtfallen tunga hos den medvetslösa patienten eller om luftvägen blir tilltäppt av sekret, blod, maginnehåll eller främmande kropp. Att kunna säkerställa fri luftväg hos den medvetandesänkta patienten är en kompetens som varje anestesisjuksköterska måste behärska för att kunna säkerställa adekvat ventilation. Syftet med studien var att beskriva om larynxmask (LMA) är en patientsäker metod för att skapa fri luftväg och upprätthålla adekvat ventilation. Studien genomfördes som en litteraturstudie där 19 vetenskapliga artiklar analyserades. Resultatet av de granskade artiklarna gav följande fem teman; LMA är en säker metod för att skapa fri luftväg, LMA är en säker metod för att upprätthålla adekvat ventilation, personalens kompetens vid användning av LMA, aspirationsrisk vid användning av LMA med undertema LMA vid övervikt samt LMA vid elektiva- och akuta situationer. Litteraturstudiens resultat visar att LMA är en säker metod för att skapa fri luftväg och upprätthålla adekvat ventilation. Framtida studier skulle kunna belysa om LMA kan användas vid kirurgi till patienter med ökad aspirationsrisk, till exempel vid sectio och obesitaskirurgi. Studier skulle också kunna fokuseras på patienternas postoperativa upplevelser av att ha haft LMA jämfört med trakeal intubation. / Airway obstruction can in the case of an unconsciousness patient be caused by the tounge that falls back in the throat or by secretion, blood, stomach fluid or foreign body. The knowledge of airway management of the unconsciousness patient is a necessary qualification in every nurse anesthetist. The purpose of this study was to describe if laryngeal mask airway is a safe method to establish a secure airway and adequate ventilation. The study was performed as a literature study in which 19 articles were analysed. During the analyse five themes occurred: LMA is a secure way for airway management, LMA is a secure way to maintain adequate ventilation, the staff competence when using LMA, the risk of aspiration when using LMA with subtheme LMA in overweight and LMA in elective and acute situations. The result of the study shows that LMA is a secure way to establish a safe airway and adequate ventilation. Further studies could study if LMA can be used to elective patients with increased risk of aspiration, for example in cesarean and obesity surgery. Studies could also focuse on the patients´ postoperative experiences between LMA and tracheal intubation.

Bakgrund: Övervikt och fetma är ett globalt växande problem. Specialistsjuksköterskor med inriktning anestesisjukvård måste ha god kännedom om de anatomiska, fysiologiska och psykologiska förändringar som fetma medför för att kunna erbjuda säker vård till denna patientgrupp. Syfte: Att identifiera svårigheter vid hantering av luftvägen hos vuxna patienter med obesitas. Metod: En systematisk litteraturöversikt med syntes utfördes. Analysen av insamlad data har skett enligt mall av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Syntesen och analysen har genererat två huvudområden. Resultat: Två huvudsakliga områden som alla har betydelse och påverkas av obesitas har identifierats.  De områden som framkommit är maskventilation och intubation, Under dessa kategorier presenteras försvårande faktorer vid anestesi till patienten med obesitas, som stort nackomfång, minskad rörlighet i käken samt hög mallampatiklass. Konklusion: Den här litteraturstudien har identifierat svårigheter som anestesisjuksköterskan i sitt dagliga arbete kan ställas inför i mötet med den obesa patienten. Med kännedom om dessa svårigheter kan anestesisjuksköterskan skapa strategier för en anpassad och säker vård till även den obesa patienten. / Background: Obesity and obesity are a global growing problem. Specialist nurses with anesthetic care focus need to have a good knowledge of the anatomical, physiological and psychological changes that obesity causes to provide safe care to this patient group. Purpose: To identify difficulties in managing the airway in adults patients with obesity. Method: A systematic literature review with synthesis was performed. The analysis of collected data has been carried out according to the template of the Swedish Medical and Social Assessment (SBU) preparation. The synthesis of the analysis has generated two main areas. Results: Two main areas all of which are important and affected by obesity have been identified. The areas identified are mask ventilation and intubation. Under these categories, aggravating factors in anesthesia are presented to the patient with obesity, such as high neck circumference, reduced jaw movement, and high mallampathy class. Conclusion: This literature study has identified difficulties that the anesthetist nurse in his daily work can face in the meeting with the obese patient. Knowing these difficulties, the anesthesia nurse can create strategies for a customized and safe care to the obese patient.

Bakgrund: Luftvägshantering inom anestesisjukvården är ett kritiskt moment och fö­rekommer i både planerade och akuta situationer. I samband med luftvägshanteringen är komplikationer som orsakar tillfällig skada vanliga medan komplikationer som orsa­kar allvarliga, bestående skador är ovanliga. I och med detta krävs ett patientsäkert för­hållningssätt med moderna tankar angående risker, kunskap, professionalitet och den organisatoriska funktionen. Motiv: Att säkra luftvägen omfattas inte enbart av medicinska och tekniska färdigheter utan även hur individen klarar av att arbeta effektivt i en komplex och dynamisk team­baserad miljö. Trots att allvarliga komplikationer är ovanliga kan skadorna leda till all­varliga men och lidande för patienten. Författarna ville undersöka faktorer som inver­kar vid detta kritiska moment.  Syfte: Att beskriva vilka faktorer som kan inverka vid luftvägshanteringen inom aneste­sisjukvården.  Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats. En strukturerad artikelsökning gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. 9 kvalitativa artiklar inkluderades.  Resultat: Ett antal faktorer som har inverkan på luftvägshanteringen hittades. Dessa delas upp i två huvudrubriker: resurser och organisatoriska faktorer och personella och interpersonella faktorer. Resurser och organisatoriska faktorer inkluderar möjlig­heter till förberedelse, tillgång till utrustning samt checklistor och protokoll för alterna­tiva strategier. Personella och interpersonella faktorer inkluderar öppen kommunikat­ion och fungerande ledarskap, situationsmedvetenhet, kunskap och träning samt hie­rarkiska strukturer. Konklusion: Av de faktorer som framkommer har möjligheter till förberedelse samt hi­erarkiska strukturer både positiv och negativ inverkan vid luftvägshantering. Reste­rande faktorer har positiv inverkan och inga faktorer med enbart negativ inverkan fram­kommer.

Bakgrund. Bilden av svensk ambulanssjukvård idag visar att vissa regioner ökat kraven på legitimerad kompetens i ambulanserna, samt att vissa också kräver specialistsjuksköterskeutbildning. I samband med den utvecklingen har även kraven på den medicinska nivån på omhändertagandet höjts. Sjuksköterskor i ambulans verkar ofta i miljöer som skiljer sig tydligt från sjukhusen. Detta kan medföra stressade situationer, påverka beslutsfattandet och det medicinska omhändertagandet. Kunskap inom luftvägshantering är en av de viktigaste kompetenserna för patientens fortsatta överlevnad. Att säkerställa fri luftväg kan vara en uppgift på tio sekunder till en livshotande faktor under hela uppdraget och därför viktig att bedöma och åtgärda. Syfte. Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenhet av prehospital luftvägshantering. Metod. En kvalitativ studiedesign med induktiv forskningsansats. Datainsamlingen genomfördes genom tio stycken semistrukturerade intervjuer med specialistsjuksköterskor som är verksamma i prehospital verksamhet i Mellersta Norrland. Dataanalysen genomfördes med en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat. I analysen framkom två kategorier: Prehospitala erfarenheter för luftvägshantering och förutsättningar för trygghet i luftvägshantering prehospitalt samt åtta subkategorier. Dessa var erfarenhet har betydelse för luftvägshantering, erfarenhet av enkla luftvägshjälpmedel, erfarenhet av avancerade luftvägshjälpmedel, hantering av stress, vikten av kollegial kompetens vid luftvägshantering, utbildning och mängdträning skapar trygghet och bristande stöd vid upprätthållande av kompetens. Majoriteten ansåg att de enkla luftvägshjälpmedlen oftast skapar mest trygghet, men att erfarenhet och kollegors kompetens har stor betydelse för lyckat resultat samt ökad trygghet. Bristande stöd vid upprätthållande av luftvägskompetens visades och förslag för ökad trygghet och erfarenhet var att få öva luftvägshantering på anestesin. Slutsats. Erfarenhet ger ökad trygghet hos samtliga specialistsjuksköterskor oavsett typ av luftvägshjälpmedel. Dock visar resultatet att utbildning och upprätthållande av kompetens är av vikt för minskad stress.