Studien kom till som en produkt av en kunskapslucka som existerar om anestesisjuksköterskornas upplevelser i kontexten av en svårhanterad luftväg. Inför en anestesi behöver anestesisjuksköterskan bedöma patientens luftvägar för att skapa sig en uppfattning av eventuella risker inför luftvägshanteringen. Dock händer det att en anestesisjuksköterska ställs inför en situation där luftvägshanteringen inte går som planerat trots en korrekt utförd bedömning av patientens luftvägar. En sådan situation benämns som en ”svår luftväg”. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att hantera en svår luftväg för att på det viset klä deras erfarenheter med ord och skapa en förståelse för vad det är som är viktigt att fokusera på i samband med hanteringen av en svår luftväg. För att besvara syftet användes en kvalitativ ansats där fyra semistrukturerade intervjuer hölls med anestesisjuksköterskor som varit med om situationer där patientens luftvägshantering varit problematisk. Resultatet visar på att anestesisjuksköterskorna upplever känslor av stress i dessa situationer, de känner även en ansvarskänsla och upplever samarbetet med sina kollegor som avgörande för att reda upp situationen. De upplever det även som att förberedelserna inför anestesin var väldigt viktigt för hur situationen sedan utspelade sig. I samband med detta upplevde de även att reflekterande samtal efter en situation där luftvägshanteringen krånglat var mycket viktigt för hur de kunde hantera den stress de känt i samband med att luftvägshanteringen varit svår. I diskussionen framkommer att vissa områden inom verksamheten borde utvecklas utifrån vad resultatet visade. Det borde skapas mer tid tillgängligt för anestesisjuksköterskan inför en anestesi för att lära känna sin patient bättre. Det borde även utarbetas rutiner för strukturerade reflekterande samtal för anestesisjuksköterskan när de har varit med om svåra luftvägar eftersom det utifrån resultatet att döma är detta som gör att anestesisjuksköterskorna kan hantera den stress de känt i samband med situationen.

Ambulanssjukvården bedriver avancerad sjukvård med höga krav på kompetens, kvalitet och utveckling. Luftvägshantering är en primär åtgärd och en prioriterad behandling. Kunskap om hur man hanterar en svår luftväg är väsentlig för patientens överlevnad vilket kräver både erfarenhet och kompetens. Ambulanssjuksköterskors upplevelser vid denna typ av uppdrag är inte tillräckligt studerat vilket kan bero på att de flesta länder inte fordrar sjuksköterskebemanning i ambulansen. De få studier som finns inom området ifrågasätter om ambulanssjuksköterskor har tillräcklig kompetens och erfarenhet för att hantera en svår luftväg. Mer kunskap inom området kan bidra till utveckling av ambulanssjuksköterskors kompetens. Syftet med den aktuella studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med svår luftväg. Metoden är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats som analyserats med hjälp av innehållsanalys där åtta ambulanssjuksköterskor har intervjuats. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskor upplever sig osäkra i vårdsituationer där luftvägen är komplicerad och hanteringen av den genererar känslomässig belastning vilket beror på en upplevd kunskapsbrist samt begränsade befogenheter. Det finns behov av kontinuerlig praktisk träning för att vidmakthålla kompetensen och för att det ska möjliggöras krävs en organisatorisk utveckling. Slutsatsen är att det finns kunskapsluckor hos ambulanssjuksköterskan i vårdandet av patienter med svår luftväg och kompetensutveckling samt kontinuerlig praktisk övning behöver tillgodoses för att åstadkomma trygghet.

<p><strong>Bakgrund:</strong> Nya tekniska lösningar för att intubera patienter börjar bli tillgängliga för operationsavdelningar. Glidescope är ett videolaryngoskop som visar lovande resultat när det gäller underlättande av intubationer för personal framförallt vid svåra luftvägar och intubationer. Forskningen pekar på att Glidescope reducerar antalet intubationsförsök och ökar andelen lyckade förstagångsintubationer. Studier pekar på att det för patienten är fördelaktigt med så få intubationsförsök som möjligt.</p><p><strong>Syfte: </strong>Att undersöka anestesipersonals erfarenheter av att arbeta med Glidescope.</p><p><strong>Metod: </strong>Semistrukturerade individuella intervjuer genomfördes med nio anestesisjuksköterskor och två läkare. En kvalitativ beskrivande ansats med en kvalitativ innehållsanalys som analysmetod har använts. Intervjuerna genomfördes våren 2010 på ett sjukhus i södra norrland.</p><p><strong>Resultat: </strong>Glidescope är ett enkelt och lättanvänt redskap för intubation och detta gäller även för personer med begränsad erfarenhet av Glidescope. Det underlättar intubationer men kan förlänga tiden för att placera tuben. Det reducerar patienttraumat som förknippas med en intubation och ökar patientsäkerheten. Ur ett hygienperspektiv behövs bättre rutiner för användning av Glidescopet. En begränsning för Glidescopet är pågående blödning i svalget.</p><p><strong>Slutsats: </strong>Glidescope är i de flesta fall ett enkelt och lättanvänt redskap för intubation som underlättar främst vid svåra intubationer. Glidescope förbättrar patientsäkerheten. Glidescope är användbart vid studenthandledning. Glidescope begränsas av pågående blödning i svalget och är sämre ur ett hygienperspektiv jämfört med Macintoshlaryngoskopet.</p> / <p><strong>Background:</strong> New technical solutions for patient intubation are becoming available for surgical wards. Glidescope is a video laryngoscope which shows promising results for easy intubation for staff, especially in difficult airways and intubations. Research shows that Glidescope reduces the number of tries and increases the proportion of successful first try intubations. Studies show that the patient benefits from a reduced number of tried intubations.</p><p><strong>Purpose: </strong>To examine anaesthesia staffs experience of working with Glidescope.</p><p><strong>Method: </strong>Semi structured personal interviews were conducted with nine anaesthetic nurses and two anaesthesiologists. A qualitative descriptive approach with a qualitative content analysis as an analysis method was used. The interviews were conducted at a hospital in the middle part of Sweden during the spring of 2010.</p><p><strong>Results: </strong>Glidescope is an easy to use tool for intubation and this is also true for staff with limited experience with Glidescope. It makes intubation easier but may prolong the time to place the tube. Glidescope reduces the trauma for the patient associated with intubation and increases patient safety. From a hygiene perspective better routines are needed for the use of the Glidescope. Glidescope is limited by ongoing bleeding in the throat area.</p><p><strong>Conclusion: </strong>Glidescope is for the most part an easy to use tool which eases difficult intubations. Glidescope improves patient safety. Glidescope is useful in student instruction. Glidescope is limited by on going bleeding in the throat area and is less hygienic than the Macintoshlaryngscope.</p>

Bakgrund: Nya tekniska lösningar för att intubera patienter börjar bli tillgängliga för operationsavdelningar. Glidescope är ett videolaryngoskop som visar lovande resultat när det gäller underlättande av intubationer för personal framförallt vid svåra luftvägar och intubationer. Forskningen pekar på att Glidescope reducerar antalet intubationsförsök och ökar andelen lyckade förstagångsintubationer. Studier pekar på att det för patienten är fördelaktigt med så få intubationsförsök som möjligt. Syfte: Att undersöka anestesipersonals erfarenheter av att arbeta med Glidescope. Metod: Semistrukturerade individuella intervjuer genomfördes med nio anestesisjuksköterskor och två läkare. En kvalitativ beskrivande ansats med en kvalitativ innehållsanalys som analysmetod har använts. Intervjuerna genomfördes våren 2010 på ett sjukhus i södra norrland. Resultat: Glidescope är ett enkelt och lättanvänt redskap för intubation och detta gäller även för personer med begränsad erfarenhet av Glidescope. Det underlättar intubationer men kan förlänga tiden för att placera tuben. Det reducerar patienttraumat som förknippas med en intubation och ökar patientsäkerheten. Ur ett hygienperspektiv behövs bättre rutiner för användning av Glidescopet. En begränsning för Glidescopet är pågående blödning i svalget. Slutsats: Glidescope är i de flesta fall ett enkelt och lättanvänt redskap för intubation som underlättar främst vid svåra intubationer. Glidescope förbättrar patientsäkerheten. Glidescope är användbart vid studenthandledning. Glidescope begränsas av pågående blödning i svalget och är sämre ur ett hygienperspektiv jämfört med Macintoshlaryngoskopet. / Background: New technical solutions for patient intubation are becoming available for surgical wards. Glidescope is a video laryngoscope which shows promising results for easy intubation for staff, especially in difficult airways and intubations. Research shows that Glidescope reduces the number of tries and increases the proportion of successful first try intubations. Studies show that the patient benefits from a reduced number of tried intubations. Purpose: To examine anaesthesia staffs experience of working with Glidescope. Method: Semi structured personal interviews were conducted with nine anaesthetic nurses and two anaesthesiologists. A qualitative descriptive approach with a qualitative content analysis as an analysis method was used. The interviews were conducted at a hospital in the middle part of Sweden during the spring of 2010. Results: Glidescope is an easy to use tool for intubation and this is also true for staff with limited experience with Glidescope. It makes intubation easier but may prolong the time to place the tube. Glidescope reduces the trauma for the patient associated with intubation and increases patient safety. From a hygiene perspective better routines are needed for the use of the Glidescope. Glidescope is limited by ongoing bleeding in the throat area. Conclusion: Glidescope is for the most part an easy to use tool which eases difficult intubations. Glidescope improves patient safety. Glidescope is useful in student instruction. Glidescope is limited by on going bleeding in the throat area and is less hygienic than the Macintoshlaryngscope.

Luftvägshantering är ett av anestesisjuksköterskors främsta kompetensområden och ska utövas tryggt och säkert. En säker luftvägshantering beror i första hand på den preoperativa identifieringen av en svår luftväg. Det finns dock flera studier som visar att detta är en utmaning. I en studie framgick det att 93 procent av alla svåra luftvägar som påträffades, inte visade några tecken på svår luftväg preoperativt och därmed inte bedömdes som sådan. Det finns således en stor sannolikhet att anestesisjuksköterskor kan konfronteras med oväntade svåra luftvägar inom yrkeslivet. Samtidigt finns det sparsamt med vetenskapliga studier som sammanfattar och ger en överblick över detta område. Syftet var att sammanställa anestesisjuksköterskors erfarenheter av oväntad svår luftväg vid generell anestesi. En kvalitativ systematisk litteraturstudie genomfördes. Resultatet indikerade att anestesisjuksköterskor mestadels hade negativa erfarenheter vid oväntad svår luftväghantering. Negativ stress var en känsla som anestesisjuksköterskorna oftast upplevde. Det förekom även positiva erfarenheter som positiv stress, en känsla av stolthet och ansvar. Sämre arbetsförhållanden som mycket stress kan leda till utmattningssyndrom. Utmattningssyndromets konsekvenser är även ohållbara eftersom det kan innebära ett personligt lidande för anestesisjuksköterskorna men kan även bidra till höga samhällskostnader.

Bakgrund: Luftvägshantering inom anestesisjukvården är ett kritiskt moment och fö­rekommer i både planerade och akuta situationer. I samband med luftvägshanteringen är komplikationer som orsakar tillfällig skada vanliga medan komplikationer som orsa­kar allvarliga, bestående skador är ovanliga. I och med detta krävs ett patientsäkert för­hållningssätt med moderna tankar angående risker, kunskap, professionalitet och den organisatoriska funktionen. Motiv: Att säkra luftvägen omfattas inte enbart av medicinska och tekniska färdigheter utan även hur individen klarar av att arbeta effektivt i en komplex och dynamisk team­baserad miljö. Trots att allvarliga komplikationer är ovanliga kan skadorna leda till all­varliga men och lidande för patienten. Författarna ville undersöka faktorer som inver­kar vid detta kritiska moment.  Syfte: Att beskriva vilka faktorer som kan inverka vid luftvägshanteringen inom aneste­sisjukvården.  Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats. En strukturerad artikelsökning gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. 9 kvalitativa artiklar inkluderades.  Resultat: Ett antal faktorer som har inverkan på luftvägshanteringen hittades. Dessa delas upp i två huvudrubriker: resurser och organisatoriska faktorer och personella och interpersonella faktorer. Resurser och organisatoriska faktorer inkluderar möjlig­heter till förberedelse, tillgång till utrustning samt checklistor och protokoll för alterna­tiva strategier. Personella och interpersonella faktorer inkluderar öppen kommunikat­ion och fungerande ledarskap, situationsmedvetenhet, kunskap och träning samt hie­rarkiska strukturer. Konklusion: Av de faktorer som framkommer har möjligheter till förberedelse samt hi­erarkiska strukturer både positiv och negativ inverkan vid luftvägshantering. Reste­rande faktorer har positiv inverkan och inga faktorer med enbart negativ inverkan fram­kommer.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskans huvudområde är luftvägen och för att kunna hantera luftvägen tryggt och säkert behöver preoperativa bedömningar utföras inför varje generell anestesi. Patienten kan känna ångest och oro inför en operation. Om patienten är välinformerad inför anestesin kan de känna sig förberedda och trygga i situationen. En svår luftväg kan inte elimineras, vilket gör att anestesisjuksköterskan har ett ansvar att vara förberedd för att kunna hantera den genom att använda luftvägsalgoritmen och olika hjälpmedel.  Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att hantera en svår luftväg vid generell anestesi.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv innehållsanalys genomfördes.  Totalt tolv anestesisjuksköterskor från fyra olika sjukhus i Region Stockholm intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide.  Resultat: Innehållsanalysen resulterade i två huvudkategorier och sex subkategorier. Den första huvudkategorien var Att vara i ett känslohav med subkategorierna Svårigheter vid en svår luftväg, Trygghet vid en svår luftväg samt Känslor kopplat till sin prestation. Den andra huvudkategorien var Copingstrategier med subkategorierna Reflektion över situation, Stöd samt Fysisk/psykisk återhämtning. Resultatet visade att upplevelser vid en svår luftväg kan orsaka positiva eller negativa känslor beroende på olika faktorer. Dessa faktorer kunde vara samarbete i teamet, anestesisjuksköterskans kompetens och förberedelser för att hantera en svår luftväg. För att kunna hantera dessa känslor använde anestesisjuksköterskan olika strategier, såsom reflektion, stöd och individuell återhämtning. Slutsats: Studien visar att det vilar ett stort ansvar på anestesisjuksköterskan att vara väl förberedd vid luftvägshantering. Även arbetsplatsen har ett stort ansvar att utbilda sina anestesisjuksköterskor för att upprätthålla färdigheter. / Background: Nurse anesthetist's main area is the airway and in order to manage theairway safely and securely preoperative assessments need to be carried out beforeeach general anesthesia. The patient can feel anxiety and worry before surgery. Ifthe patient is well informed before the anesthesia, they can feel prepared and securein the situation. A difficult airway cannot be eliminated, which means that the nurseanesthetist has a responsibility to be prepared to manage it by using the airwayalgorithm and various aids. Aim: To describe a nurse anesthetist's experience of managing a difficult airwayduring general anesthesia. Method: A qualitative interview study with inductive content analysis wasconducted. A total of twelve nurse anesthetists from four different hospitals inRegion Stockholm were interviewed using a semi-structured interview guide. Results: The content analysis participates in two main categories and sixsubcategories. The first main category was To be in a sea of emotions withsubcategories Difficulties with a difficult airway, Safety with a difficult airway andEmotions connected to their performance. The second main category was Copingstrategies with subcategories Reflection on situation, Support andPhysically/mentally recovery. The results showed that the experience of a difficultairway can cause positive or negative feelings depending on various factors. These factors could be collaboration with the team, the competence of the nurse anesthetistand preparation for managing a difficult airway. In order to manage these feelings,the nurse anesthetist used different strategies, such as reflection, support andindividual recovery. Conclusion: This study shows that there is a huge responsibility on the nurseanesthetist to be well prepared for airway management. The workplace also has abig responsibility to train all the nurse anesthetists to maintain skills.

Arbetet inom ambulanssjukvården kräver hög kompetens då kvalificerad sjukvård bedrivs. Ambulanssjuksköterskan ställs inför många utmaningar i sitt yrke. Däribland vårdandet av patienter med svår luftväg. Korrekt handläggning är avgörande för patientens överlevnad när luftvägen inte fungerar optimalt. Vilket kräver att ambulanssjuksköterskan har kompetens och erfarenhet. Forskning om ambulanssjuksköterskornas upplevelser av att vårda patienter med svår luftväg prehospitalt är sparsam. Ökad kunskap inom området kan bidra till utveckling inom verksamheten gällande utbildningsmöjligheter för ambulanssjuksköterskan. Examensarbetets syfte var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med svår luftväg prehospitalt. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. De åtta intervjuerna som genomfördes analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskan upplever känslor som maktlöshet och stress när de ska vårda en patient med svår luftväg. Ambulanssjuksköterskorna upplever en avsaknad mängdträning vad det gäller att vårda patienter med svår luftväg. Hospitering och fortlöpande utbildning behövs för att upprätthålla samt utveckla sin kompetens. Slutsatsen är att osäkerhet och bristande kunskap finns hos ambulanssjuksköterskorna vid vårdandet av patienter med svår luftväg. För att säkerställa en känsla av trygghet bör arbetsgivaren fokusera på utveckling av kompetensen, regelbunden teoretisk och praktisk träning.

Bakgrund: Under en operation förlorar patienter sitt medvetande och sin förmåga att upprätthålla sin egen andning. Här är anestesisjuksköterskan oumbärlig och har till uppgift att säkerställa ventilation samt oxygenering för patienten. För att identifiera den svåra luftvägen görs en luftvägsbedömning preoperativt och denna ligger till grund för vilka luftvägshjälpmedel som ska finna nära till hands. Att kunna identifiera, bedöma och förebygga risker vid en svår luftväg är en viktig egenskap för anestesisjuksköterskor. Syfte: Att belysa anestesisjuksköterskors upplevelser av att ställas inför en svår luftväg. Metod: En kvalitativ metod med induktiv ansats användes. Åtta anestesisjuksköterskor intervjuades med en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna analyserades via en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkom fyra kategorier: Förberedelser påverkar, Känslor i arbetet, Teamarbetets betydelse, Tekniska svårigheter samt att ett tema framträdde: Erfarenhet: en grundsten för trygghet. Konklusion: Konklusionen av denna studie belyser vikten av snabb och korrekt hantering när en anestesisjuksköterska ställs inför en svår luftväg under generell anestesi. För att förebygga de utmaningar som anestesisjuksköterskorna ställs inför krävs en utarbetad handlingsplan, stark kommunikation, effektivt teamarbete samt en god arbetsmiljö. / Background: Patients lose consciousness and their ability to maintain their own breathing during surgery. The anesthetic nurse is essential since they are responsible for ensuring the patient´s ventilation and oxygenation. To identify a potentially challenging airway a preoperative airway assessment is conducted, informing which airway aid should be readily available. The ability to identify, evaluate and minimize risks linked with challenging airways is an essential skill for an anesthetic nurse. Purpose: To illuminate the experiences of anesthesia nurses when confronted with a difficult airway. Method: A qualitative approach with an inductive methodology was employed. Eight anesthetic nurse participated in semi-structured interviews. The interviews were analyzed using a qualitative content analysis. Results: Four categories emerged: Impact of preparation, Emotional aspects of work, Significance of teamwork, Technical challenges, with a recurring theme: Experience as a cornerstone for confidence. Conclusion: The conclusion of this study highlights how important it is to manage quickly and accurately when anesthetic nurses encounter difficult airways during general anesthesia. A well-prepared action plan, effective communication, teamwork and supportive work environment are essential in addressing the challenges faced by the anesthetic nurse.

Introduktion: I anestesisjuksköterskans ansvarsområde ingår det att tillgodose patienten trygg och säker vård under generell anestesi och hantering av luftvägen. En svår luftväg hos en patient innebär ofta stress och en känsla av otillräcklighet hos anestesisjuksköterskan. För att hantera patientens luftväg på ett patientsäkert sätt innebär det att anestesisjuksköterskan ska kunna identifiera, bedöma och förebygga risker som kan förekomma vid anestesi. Tillvägagångssättet av en preoperativ luftvägsbedömning genomförs genom att se på patientens anatomi samt att läsa tidigare anestesijournaler. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av att bedöma och hantera patientens luftväg. Metod: En kvalitativ metod utifrån induktiv ansats användes. Tio anestesisjuksköterskor intervjuades med öppna frågor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier framkom ur analysen: Vikten avpreoperativ luftvägsbedömning, Att bli överraskad av en oförväntad svår luftväg, Försvårande omständigheter vid luftvägshantering samt Att rätt teknik och erfarenhet har storbetydelse. Diskussion: De anestesisjuksköterskor som hade mer erfarenhet tenderade att mer sällan uppleva en svår luftväg vilket kunde bero på att de hanterade en oförväntad svår situation på ett tryggare sätt än en nyutbildad sjuksköterska. Även den kliniska blicken beskrevs mer uttalad vid längre erfarenhet. Författarna drar slutsatsen att yrket kräver erfarenhet över tid för att utarbeta en god klinisk kompetens. Slutsats: En luftvägsbedömning hos patienten är viktig och avgörande för att anestesisjuksköterskan ska kunna vara förberedd på att hantera en eventuell svår luftväg. Trots den preoperativa luftvägsbedömningen upplevde anestesisjuksköterskan att de kunde möta på överraskningar och få hantera en oförväntad svår luftväg. I de fallen var det en fördel att ha hjälpmedel till hands, kunna tillkalla hjälp och att vara erfaren.