Bakgrund: Årligen dör 1,35 miljoner globalt till följd av trauma. Allvarliga former av traumatiska huvudskador kan medföra en försämrad andning och ge upphov till hotad luftväg.Kunskap och beredskap vid ofri luftväg till följd av skadan är därför livsavgörande för drabbade patienter. Dessa komplexa situationer ställer höga krav på ambulanspersonalens kompetens. Genom att kartlägga vilka faktorer som påverkar valet av avancerad luftvägshantering vid huvudtrauma med hjälp av en litteraturöversikt, kan ambulanspersonalen få en större förståelse för vad som kan försvåra luftvägshanteringen i en redan komplex och tidskritisk situation.  Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka vilka faktorer som är associerade med val av luftvägshantering prehospitalt hos patienter med huvudtrauma. Metod: En litteraturöversikt med en systematisk sökmetod. Bland av urvalskriterierna skulle inkluderade artiklar vara skrivna på engelska, etiskt godkända, ej äldre än 10 år och innehålla studier med primärkällor. Vid databassökning har databaserna PubMed och Cinahl använts.Totalt har 15 kvantitativa artiklar identifierats, dessa artiklar har granskats och analyserats med hjälp av integrerad analysmetod.  Resultat: De centrala resultaten var att organisatoriska faktorer och resurser samt patientkaraktäristiska faktorer är associerat med val av luftvägshantering prehospitalt. Dessa faktorer omfattade närmare: prehospital vårdtid, geografisk variation och avstånd till sjukhus, medicinska behandlingsriktlinjer, medicinsk kompetens och val av utrustning, patienter samt medvetande- och allvarlighetsgrad.  Slutsats: Studien har presenterat faktorer associerade med val av luftvägshantering prehospitalt hos patienter med huvudtrauma. En del av dessa faktorer är prehospitala organisationsrelaterade faktorer och resurser som är tillgängliga på skadeplatsen och andra faktorer är direkt relaterade till den skadade patienten. Kunskapen som erhållits från denna studie visar på behovet av vidare forskning om för- och nackdelar med delegering för intubation hos ambulanssjuksköterskor prehospitalt. / Background: Every year, 1.35 million people die globally because of trauma. Severe forms of traumatic head injuries can cause impaired breathing and cause threatened airways. Knowledge and preparedness in the event of breathing problems because of the injury is therefore vital. These complex situations place high demands on the competence of ambulance personnel. By mapping the factors that affects the choice of advanced airway management in head trauma with the help of a literature review, the ambulance staff can gain a greater understanding of what can complicate airway management in an already complex and time-critical situation. Aim: The purpose of this literature review was to investigate the factors associated with the choice of prehospital airway management in patients with head trauma. Method: A literature review with a systematic search-method. Among the selection criteria included articles would be written in English, ethically approved, maximum 10 years and contain studies with primary sources. In database search PubMed and Cinahl have been used. A total of 15 quantitative articles have been identified, these articles have been reviewed and analyzed using integrated method of analysis. Results: The central results were that organizational factors and resources as well as patientcharacteristic factors were associated with the choice of prehospital airway management. These factors included more closely: prehospital care time, geographical variation and distance to hospital, medical treatment guidelines, medical competence and choice of equipment, patients, and degree of consciousness and severity. Conclusion: The study has presented factors associated with choice of airway management prehospital in patients with head trauma. Some of these factors are prehospital organizational resources available at the site of injury and other factors are united directly with the injured patient. The knowledge gained from this study requires further research on the pros and cons of delegation for intubation in ambulance nurses prehospital.

Bakgrund: En av anestesisjuksköterskans huvudsakliga uppgift är att kunna säkra patientens luftväg. En svår luftväg kan inte helt uteslutas trots olika bedömningsmetoder inför generell anestesi. Därför har anestesisjuksköterskan ett ansvar att vara förberedd på att hantera situationer där en svår luftväg kan uppstå. Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelser av svår luftvägshantering. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med en induktiv ansats i enlighet med Graneheim och Lundmans (2004) metod för kvalitativ innehållsanalys. 14 anestesisjuksköterskor intervjuades från två mellanstora sjukhus i södra Sverige.  Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier och sex subkategorier. Huvudkategorierna var: Att vara förberedd, En ökad anspänning, Känsla av kompetens och skyldighet, Betydelsen av teamet och Att ställas inför utmaningar. Sammanfattningsvis upplevde anestesisjuksköterskorna en mängd olika känslor. Förberedelser lyftes fram som viktiga och att teamet kunde ha en stor betydelse, att hamna i en mer främmande miljö kunde ses som en utmaning. Slutsats: Studien visar att det vilar ett stort ansvar på anestesisjuksköterskorna vid svår luftvägshantering. Det gäller att ha en bra handlingsplan och vara förberedd för omhändertagandet av patienten. Det väcks känslor som bland annat stress och självtvivel som behöver bearbetas på olika sätt. Att få reflektera och ventilera tankar med sina kollegor anses vara betydande. / Background: One of the anesthesia nurse's main tasks is to be able to secure the patient's airway. A difficult airway cannot be completely ruled out despite different assessment methods before general anaesthesia. Therefore, the nurse anesthetist has a responsibility to be prepared to handle situations where a difficult airway may occur. Aim: The aim was to describe the anesthesia nurse's experiences of difficult airway management. Method: A qualitative interview study was conducted with an inductive approach by Graneheim and Lundman's (2004) method for qualitative content analysis. 14 anesthesia nurses were interviewed from two medium-sized hospitals in southern Sweden.  Results: The analysis resulted in five main categories and six subcategories. The main categories were: Being prepared, Increased tension, A feeling of competence and responsibility, The importance of the team and Facing challenges. In summary, the anesthesia nurses experienced a variety of emotions. Preparation was highlighted as important and the team could be of great importance, ending up in a more foreign environment could be seen as a challenge. Conclusion: The study shows that there is a great responsibility on the anesthesia nurses in difficult airway management. It is important to have a good action plan and be prepared for the care of the patient. It raises feelings such as stress and self-doubt that need to be processed in different ways. Being able to reflect and ventilate thoughts with one’s colleagues is considered significant.

Bakgrund: Information är en viktig del i anestesisjuksköterskans möte med patienten. Information som verktyg, syftar till en bättre omvårdnad och patientsäkerhet. Vid en sövning kontrolleras patienters luftväg och andning varvid halsont och heshet kan upplevas postoperativt. Postoperativt halsont och heshet är vanligt och drabbar flertalet patienter. Att ge preoperativ information om luftvägshantering samt eventuella postoperativa halsbesvär kan därför vara av betydelse för patienters välbefinnande. Syfte: Att undersöka patienters upplevelser av preoperativ information gällande luftvägshantering samt postoperativa halsbesvär. Metod: Kvalitativ intervjustudie. 8 semistrukturerade intervjuer genomfördes på patienter som opererats i generell anestesi. Resultat: Intervjuerna resulterade i tre olika kategorier med respektive underkategorier. Känslor inför operation; i en stressad situation kände patienterna förtroende och tillit samt att lugn och trygghet ingavs. Vikten av att avväga informationsmängd; vissa upplevde för mycket information, andra för lite och det är viktigt med individanpassad information efter vad respektive patient vill veta. Informationssätt; hur, när och var information ges, påverkar patienterna, kontinuerlig och kortfattad information med möjlighet att få ställa frågor upplevs positivt. Slutsats: Patienter är olika och reagerar olika på informationsmängd samt informationssätt. Det är därför viktigt att anpassa informationsmängden och ge individanpassad information format efter patienten. Att få ingående information om luftvägsförfarande upplevs av vissa som obehagligt. Information om postoperativa halsbesvär lugnar. / Background: Information is an important part of the nurse anesthetist’s encounterwith the patient. Information as a tool, aims for a better care and safety for the patient. During an anesthesia, the patients airway and breathing is controlled, wherein sore throat and hoarsness can occur post operative. Post operative sore throat and hoarsness are common and affect many patients. Giving preoperative information regarding airway management and probable postoperative sore throat inconvenience, can be of importance of the patients well-being. Objectives: To analyze patients experiences of preoperative information regarding airway management and postoperative throat inconvenience. Methods: Qualitative interviews study. 8 semi structured interviews, were conducted on patients who had been operated in general anesthesia. Results: The interviews resulted in three different categories with respectively sub categories. Feelings before surgery; in a stressful situation the patients felt confidence and trust, and also that calm and safety were submitted. The importance of estimating amount of information; some experienced too much information, others too little and that it is important with personalized information, fitted for what each and other patient wants to know. Means of information; where, when and how the information is given, affects the patients. Continious and concised information, with opportunity to ask questions, is experienced as positive. Conclusions: Patients are different and reacts different on the amount of information and means of information. It is therefor important to adjust the amount of information and to give personalized information suited for each and other patient. Given thorough information about airway management is experienced by some patients as unpleasant. Given information about postoperative throat inconvenience soothes.Keywords preoperative information; airway management; postoperative throatinconvenience; feelings; amount of information; means of information.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskan arbete består i att ge god anestesiologisk omvårdnad. Varje enskild situation ställer krav på färdigheter, kunskap och kompetens. (Gran Bruun, 2013). Att “identifiera svår luftväg”, “skapa en handlingsplan”, “bevara lugn och fokusera på uppgiften”, “tekniska färdigheter” samt “använda utrustningen” är faktorer som anestesisjuksköterskan upplevde som avgörande för att hantera en svår luftväg på ett framgångsrikt sätt (Dabija et al., 2019). För att hantera väntade och oväntade händelser upplevde anestesisjuksköterskor att klinisk erfarenhet var en avgörande förutsättning för hur praktiskt och mentalt förberedda de var för oväntade situationer. Motiv: Baserat på tidigare evidens faller det sig intressant att undersöka hur anestesisjuksköterskan upplever att hantera ofri luftväg utanför operationssalens givna kontext. Syfte: Att studera anestesisjuksköterskans erfarenhet av beslutsfattande vid luftvägshantering i samband med uppdrag utanför operationsavdelningen. Metod: Kvalitativ design användes för studien, insamling av data gjordes med semistrukturerade intervjuer. Åtta anestesisjuksköterskor inkluderades i studien varav ett internt bortfall. Resultat: Anestesisjuksköterskan grundar sina beslut i observationer och bedömningar kring flera parametrar när de hanterar ofri luftväg på uppdrag utanför operationsavdelningen. De bedömer patientens kliniska tecken men också omgivning och förutsättningar för uppdraget, för att kunna hantera olika typer av väntade och oväntade händelser. Anestesisjuksköterskan kan uppleva en del utmaningar i form av svårigheter och negativa känslor men också utmaningar i att skapa kontroll i olika situationer. Som nyutbildad anestesisjuksköterska upplevde de att de behövde stöd i sitt beslutsfattande samt att de upplevde en del prövningar i form av oro och att vara oförberedd. Konklusion: Att vara förberedd för alla möjliga väntade och oväntade händelser beskrivs som mycket viktig. Erfarenhet i yrket underlättar förberedelser, beslutsfattande och ger en ökad trygghet i dessa situationer. För att förstå hur den nyutbildade anestesisjuksköterskan uppfattar dessa situationer vore det intressant att studera anestesisjuksköterskors upplevelser i ämnet vidare för att om möjligt utveckla riktlinjer och på det sättet stödja dem i arbetet. / Background: The nurse anesthetists’ work consists of providing good anesthesiologic nursing. Each individual situation places demands on skills, knowledge, and competence (Gran Bruun, 2013). "Identifying a difficult airway", "creating an action plan", "maintaining calm and focusing on the task", "technical skills" and "using the equipment" are factors that the nurse anesthetist experienced as crucial to managing a difficult airway successfully (Dabija et al., 2019). To deal with expected and unexpected events, nurse anesthetist feels that clinical experience was a crucial prerequisite for how practical and mentally prepared they were for unexpected situations. Motive: Based on previous evidence, it is remarkable to investigate how the nurse anesthetist experiences handling obstructed airways outside the operating ward. Aim: to investigate the nurse anesthetists’ experiences regarding decision making in airway management during assignments outside the operating ward. Methods: Qualitative design was used for the study; data collection was done with semi-structured interviews. Eight nurse anesthetists ‘were included in the study, of which one internally exulted. Results:  Show that the nurse anesthetists’ base their decisions on observations and assessments on several parameters when handling obstructed airways on tasks outside the operating ward. The nurse anesthetist may experience some challenges including difficulties and negative emotions, but also challenges in establishing control in different situations. As a newly trained nurse anesthetist, they felt that they needed support in their decision-making and that they experienced some difficulties in the form of anxiety and being unprepared. Conclusion: Being prepared for all kinds of expected and unexpected events is described as very important. Experience in the profession favors preparation and decision-making and provides increased security in these situations. To understand how the newly trained nurse anesthetist perceives these situations, it would be interesting to study the nurse anesthetists ‘experiences in the subject further to develop guidelines if possible and in that way support them in their work.

Bakgrund: Sjuksköterskor som arbetar prehospitalt ska kunna bedöma om en patient är kritiskt sjuk samt kunna påbörja en adekvat behandling. Det är sällsynt med komplikationer vid luftvägshantering men det kan i stället ha allvarliga konsekvenser. Tidigare forskning presenterar att det visar en brist på utbildning vid luftvägshantering inom de prehospitala verksamheterna, där utbildning saknas för att bibehålla en viss kompetens hos sjuksköterskorna. Syfte: Syftet var att undersöka hur utbildning påverkar sjuksköterskans hantering av en ofri luftväg prehospitalt.  Metod: En litteraturstudie med kvantitativ ansats med elva vetenskapliga studier. Datainsamlingen hämtades i databaserna PubMed och Cinahl. Resultat: Genom utbildning ökade kunskap och självkänslan hos sjuksköterskor som arbetar prehospitalt. Utbildningen bör hållas frekvent för att bibehålla kompetensen hos de prehospitala sjuksköterskorna. Efter utbildning av supraglottiska enheter för luftvägshantering, insåg personalen som arbetar prehospitalt att den är både lättare att hantera och går snabbare att använda jämfört med endotrakeal intubation.  Konklusion: Det är nödvändigt med en fortsatt kontinuerlig forskning i den prehospitala vården för att kunna ge och upprätthålla en säker vård till patienterna. / Background: The pre-hospital nurses must be able to assess if a patient is critically ill, as well as start adequate treatment for the patient. Complications in respiratory management are rare but can have serious consequences. Previous research indicate that airway management is worsening in pre-hospital settings, where there is a lack of training to maintain a certain level of competence within the nurse staff. Aim: The aim of the study was to investigate how training affects the nurse’s management of an airway obstruction in a pre-hospital setting. Method: A literature review based on eleven scientific studies. The data collection was collected from the databases PubMed and Cinahl. Results: The training increased the knowledge and self-esteem of the pre-hospital nurses and should be offered regularly to maintain the competence of the staff. After the training period with supraglottic airway management devices, the pre-hospital nurses realized that the devices were easier to manage and faster to use compared to endotracheal intubation. Conclusion: Continuous research in prehospital care is necessary in order to provide and maintain safe care to patients.

Introduktion: Att skapa fri luftväg i samband med prehospitalt hjärtstopp är en komplicerad åtgärd i en stressande situation. Det finns flera metoder för denna åtgärd och de har olika svårighetsgrad beroende på vilken metod som ambulanssjuksköterskan behöver använda för att nå framgång. Denna åtgärd förväntas ambulanssjuksköterskan klara av trots att miljön är utmanande och tidspressen stor.   Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av etablering av fri luftväg i samband med hjärtstopp.   Metod: Kvalitativ intervjustudie som analyseras med latent innehållsanalys. Tolv semistrukturerade intervjuer genomfördes på tre verksamhetsställen i södra Sverige.   Resultat: Ambulanssjuksköterskorna berättade om hur luftvägshantering är en liten men viktig del av allt de ska klara av i sin yrkesroll. Det finns en otrygghet i momentet intubation som beror på bristande utbildning i kombination med hur sällan ambulanssjuksköterskan gör detta i det dagliga arbetet. Studien resulterade i tre huvudkategorier: Otrygghet i yrkesrollen, Prehospitala framgångsfaktorer och Personcentrerad vård genom samarbete med tillhörande tolv subkategorier. Det som bekymrade ambulanssjuksköterskorna mest var luftvägshantering på barn. Det som upplevs vara den största framgångsfaktorn betonades vara de enkla åtgärderna när det gäller luftvägshantering.   Slutsats: För att öka ambulanssjuksköterskans trygghet i luftvägshantering krävs ökade utbildningsinsatser. Arbetsgivaren bör ta ett ökat ansvar för utbildning genom att skapa förutsättningar och uppföljning. Vidare bör de riktlinjer som finns för luftvägshantering ses över. De enklaste metoderna är oftast de bästa prehospitalt. / Introduction: To manage an airway in a prehospital environment is a complex measure in a stressful situation. There are several methods for this measure and they have various level of severity depending on the method the ambulance nurse chooses to apply. This measure is expected to be managed by the ambulance nurse despite rough environment and lack of time.   Purpose: To describe the ambulance nurse’s experiences of airway management in a cardiac arrest situation.   Method:  Twelve semi-structured qualitative interviews was made and analyzed by content analysis. The interviews were made at three different ambulance organizations in the south of Sweden     Result: The ambulance nurses told about how small but essential task airway management is. But it’s still a task they must be able to perform in their work.  There is an insecurity in the moment of intubation which is related to lack of training and how rarely they perform the moment in their daily duties. The study resulted in three main categories: Insecurity in the profession, Prehospital success factors and Person-centered care through teamwork with twelve subcategories. What concerned the ambulance nurses the most was airway management on children. They describe the greatest success factor to be the simplest possible measures when it comes to airway management.   Conclusion: To increase the ambulance nurse’s security in airway management more education efforts is needed. Employers should take a greater responsibility for education by creating conditions and monitoring. Therefore, should the guidelines for airway management be reviewed. The simplest methods in airway management are often the most successful.

Bakgrund: Inom den prehospitala akutsjukvården kan specialistsjuksköterskan möta en stor variation av luftvägsproblematik. Att ställas inför situationer med patienter med ofri luftväg prehospitalt ställer höga krav på specialistsjuksköterskans kunskap och erfarenhet. En ofri luftväg är ett livshotande tillstånd där snabb och korrekt handläggning krävs för att minimera risken för hypoxi, med risk för efterföljande men som fatal utgång. Att identifiera ett luftvägsproblem och sätta in adekvata metoder för att skapa fria luftvägar är något som specialistsjuksköterskan behöver känna sig säker att utföra, vilket innebär att ha en god förmåga att hantera de tekniker och hjälpmedel som finns att tillgå. Syfte: Syftet med studien är att undersöka anestesisjuksköterskors och ambulanssjuksköterskors kunskapsnivå och erfarenhet av att hantera patientens ofria luftväg prehospitalt. Metod: Studien har en kvantitativ ansats. Specialistsjuksköterskor (n=145) verksamma inom den prehospitala akutsjukvården i en region i södra Sverige deltog i studien. Datainsamlingen genomfördes i form av enkäter och datan analyserades i programmet SPSS. Resultat: Studiens fyra huvudsakliga fynd var att ungefär 20 % av respondenterna hade minst en gång under det senaste året varit med om att inte lyckas skapa fria luftvägar. Anestesisjuksköterskor hade en högre självskattad säkerhet inför ofria luftvägar än ambulanssjuksköterskor. Två tredjedelar av respondenterna ville genomföra en repetitionsutbildning i hantering av ofria luftvägar, och hela 83 % av ambulanssjuksköterskorna ansåg att de var i behov av en repetitionsutbildning i att hantera ofri luftväg. Slutsats: Det finns en signifikant skillnad mellan yrkesgrupperna där anestesisjuksköterskor skattar sig säkrare med att hantera utrustningen vid ofria luftvägar jämfört med ambulanssjuksköterskor. Specialistsjuksköterskorna upplever ett behov av ytterligare utbildning samt kompetenskontroll av luftvägshantering.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor ska kunna identifiera och hantera ofri luftväg utifrån kunskap och fastställda riktlinjer inom den prehospitala vården. Att kunna identifiera svårigheter kan vara livräddande för en kritiskt sjuk eller skadad patient. Sverige är en av få länder i världen som bemannar ambulansen med minst en sjuksköterska, och som därtill utbildar sjuksköterskor till specialister. Specialistsjuksköterskor som jobbar prehospitalt skiljer sig i mängd erfarenhet och kunskap om prehospital vård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vilka faktorer som försvårar specialistsjuksköterskors luftvägshantering prehospitalt. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie med enkäter samt fritextsvar. Deltagarna var specialistsjuksköterskor (n=37) vilka hade haft svårt och/eller misslyckats skapa en fri luftväg under senaste året. Det kvantitativa resultatet analyserades med student–t test, chi-två test samt Fishers Exakta test och det kvalitativa resultatet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De faktorer som identifierades var Svårigheter relaterat till hjälpmedel, Svårigheter relaterat till patient samt Utveckling och utbildning. Resultatet visade en signifikant skillnad i hur trygga specialistsjuksköterskor inom olika inriktningar upplever sig vara vid hanteringen av de olika hjälpmedlen och en signifikant variation mellan antal yrkesverksamma år. Anestesisjuksköterskorna skattade sig högst och hade längst erfarenhet. Ambulanssjuksköterskorna och anestesisjuksköterskorna upplevde att deras utbildning hade hjälpt dem i deras hantering av svår luftväg, men ansåg ändå att mer utbildning och årlig repetition rörande luftvägshanteringen är nödvändig. Slutsats: Studiens resultat tyder på att teoretisk kunskap tillsammans med reell kompetens har betydelse för adekvat vård vid luftvägshantering och därmed kan öka patientsäkerheten. Vidare att specialistsjuksköterskorna önskar återkommande repetitionsutbildning i luftvägshantering via arbetsgivaren. Slutligen indikerar denna studies resultat ett behov av att se över de olika akutspecialistutbildningarna verksamma inom ambulanssjukvården för att luftvägsutbildningen skall bli mer jämställd.

Introduktion: Adekvat andning är grundläggande för liv. Att kunna utföra luftvägshantering är därför en kunskap sjuksköterskan måste besitta. I regionen där studien genomförts kan anestesisjuksköterskeresurs medfölja ambulans vid larm om andnings- eller luftvägsproblematik. Denna resurs har tidigare nyttjats per automatik från larmcentral, men har nu övergått till att nyttjas först på ambulanspersonalens begäran. Hur denna förändring upplevs av sjuksköterskan i ambulansen är tidigare inte undersökt. Syfte: Belysa sjuksköterskan i ambulansens upplevelse av luftvägshantering samt upplevelsen av stöd från anestesisjuksköterskan prehospitalt. Metod: Kvalitativ intervjustudie som analyserades med induktiv innehållsanalys. Femton semistrukturerade intervjuer genomfördes på en ambulansavdelning i södra Sverige. Deltagarna var sjuksköterskor aktivt verksamma inom ambulanssjukvården. Resultat: Sjuksköterskan i ambulansen upplevde generellt trygghet i luftvägshantering efter som det övas frekvent. Anestesisjuksköterskans stöd var dock viktigt vid avancerad luftvägshantering. Rutinförändringen, gällande att anestesisjuksköterska endast medföljde på ambulanspersonalens begäran, upplevdes av sjuksköterskan i ambulansen som positivt. Detta skapade fler tillfällen att få möjlighet till luftvägshantering vilket i sin tur skapade ökad trygghet. En annan positiv upplevelse av rutinförändringen var att anestesisjuksköterskeresursen nu kunde nyttjas när den verkligen behövdes. Få tillfällen för samövning mellan anestesisjuksköterskan och sjuksköterskan i ambulansen upplevdes av sjuksköterskan i ambulansen ej ge personlig kännedom för anestesisjuksköterskan, vilket i sin tur påverkade teamkänslan. Deltagarna menade även att det ofta var ”extra händer” som efterfrågades istället för viss kompetens. Slutsats: Luftvägshantering kräver regelbunden övning för att upprätthålla kompetens och känsla av trygghet. Anestesisjuksköterskan bör dock fortsatt finnas att tillgå som stöd vid avancerad luftvägshantering. Rätt resurs ska användas vid rätt tillfälle, vilket sjuksköterskan i ambulansens ansvarar för att så sker. För att möjliggöra en god teamkänsla inom vårdteamet krävs samövning och personlig kännedom. / Introduction: Adequate breathing is essential for life. Being able to perform airway management is therefore a knowledge the nurse must possess. Within the prehospital care in the region the study is carried out there is an anesthesia nurse resource in the event of respiratory problems. This resource has previously been used automatically from dispatch, but now this resource is only used on request from the ambulance staff. How this change is experienced by the nurse in the ambulance has not been investigated earlier. Purpose: Illuminate the nurse in the ambulance’s experience of airway management and the experience of support from the anesthesia nurse prehospital. Method: Qualitative interview study that was analysed with inductive content analysis. Fifteen semi-structured interviews were conducted in an ambulance department in southern Sweden. The participants were nurses with an active employment in ambulance care. Result: The nurse in the ambulance generally felt comfortable in airway management as it was frequently practiced. However, the support of the anesthesia nurse was important in advanced airway management. The routine change, regarding the fact that the anesthesia nurse was only included at the request of the ambulance staff, was perceived by the nurse in the ambulance as positive. This created more opportunities for airway management, which in return increased confidence. Another positive experience of the routine change was that the anesthesia nurse resource could now be used when it was really needed. Few opportunities for joint practice between the anesthesia nurse and the nurse in the ambulance were experienced by the nurse in the ambulance as not giving personal knowledge to the anesthesia nurse, which in return affected the team spirit. The participants also said that it was often ”extra hands” that they requested instead of certain skills. Conclusion: Airway management requires regular practice to maintain competence and confidence. However, the anesthesia nurse should continue to be available, as support for advanced airway management. The correct resource must be used in the right situation, which the nurse in the ambulance is responsible for ensuring. To enable a good team spirit within the care team, joint practice and personal knowledge are required.

Sammanfattning Bakgrund: En ofri luftväg är förenat med lidande och kan leda till död för en människa och något som måste åtgärdas snabbt. Det kan många gånger var svårt att vårda patienter med ofri luftväg inom ambulanssjukvården. Ambulanspersonalens erfarenheter, kompetens och mående spelar en stor roll i vårdandet. Få länder har som krav att bemanna ambulansen med minst en sjuksköterska, därför finns det få studier som undersöker sjuksköterskans erfarenheter av ämnet. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med ofri luftväg inom ambulanssjukvård. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv innehållsanalys som analysmetod. Semistrukturerade intervjuer genomfördes på fyra ambulansstationer i sydöstra Sverige. De 13 deltagarna var sjuksköterskor som arbetade inom ambulanssjukvård och hade erfarenheter av att vårda patienter med ofri luftväg. Resultat: Sjuksköterskornas erfarenheter var att patientens anatomi, tidigare sjukdomar samt vårdmiljön var försvårande aspekter i vården av patienter med ofri luftväg. Resultatet visade även att teamets kompetens kunde medföra både stress och inge trygghet. För att motverka upplevelsen av stress och öka tryggheten i samband med vård av patienter med ofri luftväg krävdes det enligt sjuksköterskorna ökad erfarenhet och kompetens både hos dem själva och kollegorna. Datamaterialet resulterade i tre kategorier; Vikten av kollegialt stöd för handlingskraft, Behov av egen kompetens och Aspekter som försvårar vårdandet. Det visar på vikten av sjuksköterskans praktiska och teoretiska kunskap, kollegans kompetens och behovet av klinisk praktik. Brister förekom när kollegan var novis eller osäker samt när sjuksköterskan inte höll sig praktiskt och teoretiskt uppdaterad. Slutsats: Organisatoriska förändringar krävs för att ambulanssjuksköterskor ska kunna erhålla ökad kunskap i vården av patient med ofri luftväg och därmed utföra mer patientsäker vård. Ökad kunskap leder till trygghet i hanteringen samt minskad stress för ambulanssjuksköterskor. / Abstrakt Bakgrund: En blockerad luftväg är kopplad till lidande och kan leda till mänskliga dödsfall om den inte säkras snabbt. För det mesta kan det vara svårt att ta hand om patienter med en blockerad luftväg inom prehospital vård. Därför spelar sjukvårdarens erfarenhet och kompetens en nyckelroll i vården av dessa patienter. Få länder har ett krav på att bemanna ambulansen med minst en sjuksköterska, vilket kan vara en anledning till att det finns få studier som beskriver sjuksköterskors erfarenheter inom detta ämne. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att behandla och ta hand om patienter med blockerade luftvägar i ambulanssjukvården. Metod: Kvalitativa intervjuer med en induktiv innehållsanalys. Tretton halvstrukturerade intervjuer genomfördes på fyra olika ambulansstationer i sydöstra Sverige. Deltagarna var sjuksköterskor som arbetade inom ambulansen och hade erfarenhet av blockerade luftvägar. Resultat: Sjuksköterskornas erfarenheter var att patientens anatomi, tidigare sjukdomar och vårdmiljön förvärrade aspekter i vården av patienter med blockerade luftvägarna. Resultaten visade också att ambulansteamets kompetens kan leda till både stress och trygghet. För att ta hand om patienter med blockerad luftväg krävdes ökad erfarenhet och kompetens för både sjuksköterskorna själva och deras kollegor. Datamaterialet resulterade i tre kategorier; Vikten av kollegialt stöd till handling, behov av egen kompetens och aspekter som försvårar vården. Det visar vikten av sjuksköterskans praktiska och teoretiska kunskaper, kollegans kompetens och behovet av klinisk praktik. Brister uppstod när sjuksköterskan inte höll sig praktiskt och teoretiskt uppdaterad. Slutsats: Organisatoriska förändringar krävs för att sjuksköterskorna ska kunna få ökad kunskap för att ta hand om patienter med blockerad luftväg. Ökad kunskap leder till trygghet i luftvägshanteringen och minskar stressen för sjuksköterskorna.