No description available.

Bakgrund Enhanced Recovery After Surgery, ERAS, är ett relativt nytt vårdprogram för perioperativ vård som framför allt används inom kolorektalkirurgin. Detta vårdprogram är beroende av ett multidisciplinärt samarbete där olika yrkeskategorier samverkar, och är på väg att spridas och implementeras i flera andra verksamhetsområden inom kirurgin. Programmet består av pre-, intra- och postoperativa omvårdnadsåtgärder och medicinska interventioner som syftar att minska kroppens stressvar, påskynda återhämtningen och reducera antalet komplikationer hos patienten. En stor del av ansvaret för att ERAS följs och implementeras är allmänsjuksköterskans uppgift, framför allt den preoperativa vården och inom den postoperativa omvårdnaden på avdelningen. Syfte Syftet var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att arbeta utifrån vårdprogrammet ERAS på gastrointestinala kirurgavdelningar.MetodFör studien har kvalitativ metod använts. Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes med sjuksköterskor på tre olika kliniker i stockholmsområdet. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att sedan bearbetas med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat Sjuksköterskorna beskrev sina upplevelser av att arbeta utifrån ERAS som övervägande positiva. Upplevelsen var ett mycket strukturerat, patientsäkert arbetssätt och det var svårt att missa saker som skulle göras eftersom de hade mallar att gå efter. Skillnaden mellan att arbeta med patienter inom ERAS och andra patienter var inte heller speciellt stor, varken beträffande tidsåtgång eller arbetsbelastning. De påpekade också att de flesta arbetade utifrån ERAS även med de patienter som inte var inskrivna i programmet. Sjuksköterskorna upplevde att teamarbetet var en mycket viktig del och att det var centralt att samarbetet fungerade och att de oftast fick allt stöd de behövde. Sin egen roll såg de som oerhört central i teamet då de kände att det var de som såg till att arbetet flöt på, att de hade en ledande roll och att det var de som såg patienten mest. Sjuksköterskorna belyste att patientinformation var en viktig förutsättning för att arbetet med ERAS skulle fungera då en välinformerad patient utifrån deras erfarenheter kunde delta mer i sin egen vård, var lättare att motivera och kände sig tryggare. De ansåg att det svåraste i arbetet var att motivera patienten till att äta, dricka och röra på sig men att det var tryggt att veta att allt de gjorde hade en vetenskaplig grund. Slutsats Sjuksköterskorna upplevde att ERAS är ett välfungerande arbetssätt som ger trygghet och struktur för både patient och sjuksköterska. De ansåg att programmet med vissa modifieringar skulle kunna införas till att omfatta andra patientgrupper.

No description available.

Sammanfattning Bakgrunden beskriver hur barnmorskans arbete ska byggas på vetenskap och beprövad erfarenhet enligt gällande författningar, förordningar, föreskrifter och andra riktlinjer. Det åligger därför barnmorskan att kunna söka, analysera och kritiskt granska relevant kunskap för att kunna delta i utvecklingsarbete eller dess utvärdering. Det finns ett värde i att reflektera över befintliga rutiner och vid behov medverka till en förändring samt implementera ny kunskap. Kliniska riktlinjer har tagits fram för att underlätta det kliniska arbetet och det är därför viktigt att riktlinjerna innehåller evidensbaserad forskning. Syftet med studien var att granska och värdera kvaliteten av lokala behandlingsriktlinjer gällande mödrahälsovårdens basprogram. En kvantitativ metod valdes för att besvara studiens syfte där granskningsinstrumentet AGREE II användes, vilket är framtaget för att kunna bedöma kvalitén angående utvecklingsprocessen av kliniska riktlinjer inom hälso- och sjukvården.  Resultatet från aktuell studie visade att avsnittet mål och syfte innehöll stora variationer gällande hur tydligt formulerat syfte de olika kliniska riktlinjerna hade. Inom berörda intressenters delaktighet framkom bristfällig dokumentation angående vilka yrkeskategorier som varit delaktiga i processen även patienters åsikter saknades. Inom stringens i framställningen erhöll alla kliniska riktlinjer låga poäng, beskrivning av litteratursökningen samt val av metod saknades. Samtliga kliniska riktlinjer i avsnittet tydlighet och framställning saknade eller hade otydliga behandlingsalternativ. Däremot kunde huvudrekommendationerna urskiljas med lätthet i sju av 18 kliniska riktlinjer. I avsnittet tillämpbarhet saknade samtliga kliniska riktlinjer resonemang kring hälsoekonomiska frågor eller angående behovet av eventuella organisatoriska förändringar. Redaktionell självständighet lyftes inte fram i någon av de kliniska riktlinjerna. Ingen klinisk riktlinje fick genomgående bra poäng i helhetsbedömningen enligt AGREE II, vilket gör det svårt att rekommendera någon av de kliniska riktlinjerna utifrån dess nuvarande presentation. Med detta resultat i åtanke anser författarna att de kliniska riktlinjer som granskades i aktuell studie inte har någon påvisbar evidensbaserad grund enligt AGREE II-instrumentet och kan således inte rekommenderas att använda som stöd i det kliniska arbetet. / Abstract The work of the midwife should be based on science and knowledge according to statutes, ordinances, regulations and available guidelines. In order to participate in development work and evaluation of it, it is important for the midwife to search, analyze and critically examine the relevant knowledge. To help the nursing staff in their clinical work and to provide quality proof care to the patients, clinical guidelines have been developed. It is therefore important that the content of the clinical guidelines is based on evidence-based research and easy to understand. The aim of the study was to review and evaluate the quality of local clinical guidelines regarding the basic maternity health care program. A quantitative method was used and the clinical guidelines were reviewed using the instrument AGREE II. The findings revealed that the quality of the clinical guidelines evaluated in this study varied. The result from current study showed that the section scope and aim contained big variations regarding how clearly the purpose was formulated in the different clinical guidelines. Within the section stakeholders involvement inadequate documentations revealed, containing the occupational category the professionals who was involved in the process had, also the patients’ options were missing. Within the rigour of development all clinical guidelines gained low credits, the description of the literature search as well as the choice of method were missing. All the clinical guidelines in the section of clarity and presentation were missing or had unclear assessment alternatives. However the main recommendation could easily be distinguished in seven of the eighteen clinical guidelines. In the section of applicability all of the clinical guidelines were missing argument regarding health economics or the need of possible organizationally changes.  Editorial independence was not highlighted in any of the clinical guidelines. No clinical guideline had consistently good points according to AGREE II in the overall assessment. Therefore it is hard to recommend any of the clinical guidelines as they currently stands. With these results in mind authors of this study believes that the clinical guidelines that were viewed in this study did not, according to AGREE II, have any evidence-based ground demonstrable and can therefore not be recommended to nursing staff to be used as support in their clinical work.

Under år 2011 levde ca 5800 personer i Sverige med diagnosen hiv (humant immunbristvirus) och 18 nya fall upptäcktes via MHV:s screening av gravida kvinnor. Risken att ett barn smittas under graviditet och förlossning är 15-25 % om kvinnan inte behandlas med antiretrovirala läkemedel. Riskerna ökar med ytterligare 10-15 % om kvinnan sedan väljer att amma sitt barn. Barn till kvinnor som behandlas med antiretrovirala läkemedel och har icke mätbara virusnivåer i blodet löper en risk på 0,4-1 % att smittas. RAV (referensgruppen för antivirala medel) uppdaterade 2010 sina behandlingsrekommendationer för hiv-1 positiva kvinnor under graviditet och förlossning. Detta till följd av att WHO ändrade sina riktlinjer samma år. En stor skillnad i rekommendationerna är att kvinnan får möjlighet till en vaginal förlossning om virusmängden och den obstetriska anamnesen tillåter. Syftet med studien var att granska PM för handhavandet av den hiv-1 positiva kvinnan och hennes barn under förlossning och puerperium på förlossningskliniker i Sverige. En kartläggningsstudie valdes med beskrivande och jämförande design. Metoden var att samla in samtliga förlossningsklinikers PM och/eller strategi för omhändertagande av patientgruppen. De insamlade PM:en granskades enligt RAV:s behandlingsrekommendationer och enligt AGREE som är ett validitetssäkrat instrument för granskning av kliniska riktlinjer. Resultatet visar på stor variation i både uppbyggnad av PM och följsamhet till behandlingsrekommendationer. Förlossningsklinikernas behandlingsstrategier skiljer sig också åt beroende på antal förlossningar/år och huruvida de tog emot eller skickade vidare patientgruppen. Vissa förlossningskliniker saknade helt PM och några av dessa tog ändå emot patientgruppen. Generellt sett var PM:ens utformning undermålig gällande uppbyggnad och uppdatering, samt att flera förlossningskliniker ej hade anammat de nya behandlingsrekommendationerna från RAV. / In 2011, approximately 5800 people in Sweden were living with an hiv (human immunodeficiency virus) diagnosis and 18 new cases were detected during antenatal screenings of pregnant women. The risk of a child being infected during pregnancy and delivery is 15-25 % if the woman hasn’t been treated with antiretroviral drugs. The risk will increase a further 10-15 % if the woman choses to breastfeed the child. The children of women that are treated with antiretroviral drugs and has non-measureable levels of virus in the blood runs a risk of 0.4-1 % of being infected. In consequence of WHO changing their guidelines in 2010, RAV (a reference group for antiviral treatment) updated their treatment recommendations for hiv-1 positive women during pregnancy and delivery. A major difference in the recommendation is that the woman is given an option of vaginal delivery, if allowed by the viral levels and obstetrical history.The purpose of this study was to review PM for the handling of the hiv-1 positive woman and her child during delivery and puerperium on maternity clinics in Sweden. A survey study was chosen with descriptive and comparative design. The method was to gather PM and/or strategy for care of the patient group from all clinics. The gathered PMs were reviewed according to RAV’s treatment recommendations and according to AGREE, an instrument for examination of clinical guidelines. The result displayed a great variation in both PM structure and adherence to the treatment recommendations. The care strategy of a maternity clinic was dependent of deliveries per year and also whether the patient group was admitted or referred. Some maternity clinics lacked PMs entirely and some of these would nevertheless admit the patient group. In general, the form of the PMs were substandard regarding structure and maintenance and several of the maternity clinics had not embraced the new treatment recommendations from RAV.

Röstinspelning och akustisk analys är verktyg som används inom röstlogopedi som underlag för planering och utvärdering av insatser. I nuläget saknas svenska riktlinjer kring röstinspelning och akustisk analys, vilket innebär att rutiner troligen skiljer sig åt mellan röstlogopeder i Sverige. Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka logopedernas subjektiva upplevelse av röstinspelning och akustisk analys ur olika aspekter, genom en kvalitativ innehållsanalys. Urvalet bestod av röstlogopeder med olika geografiska placeringar inom både privat verksamhet, länsdelssjukhus och sjukhus som bedriver forskningsverksamhet. Till denna studie intervjuades nio röstlogopeder och sex av intervjuerna analyserades. Resultaten visade att rutinerna för röstinspelning och analys skilde sig åt markant mellan respondenterna till följd av olika praktiska förutsättningar. Vidare hade även erfarenhet av, kunskap om och attityd till röstinspelning och analys en påverkan som var särskilt påtagligt för rutinen för akustisk analys. I respondenternas svar speglades även en generell brist på teknisk support. Samtliga respondenter beskrev en önskan om nationella kliniska riktlinjer, vilket hade varit ett sätt att säkerställa en mer likvärdig vård inom olika verksamheter runtom i landet. / Voice recordings and acoustic analysis are tools used in speech therapy as a foundation for planning and evaluating interventions. Currently, there are no Swedish guidelines regarding voice recordings and acoustic analysis, which means that routines probably differ between Speech-Language Pathologists (SLPs) in Sweden. This qualitative study aims to investigate SLPs subjective experience of voice recordings and acoustic analysis from different aspects, through a qualitative content analysis. The sample consisted of SLPs with different geographical locations within both private practice, county hospitals and hospitals that conduct research. In this study, nine SLPs were interviewed, and six interviews were analyzed. The results showed that the routines for voice recordings and acoustic analysis differed noticeably between the respondents due to different practical prerequisites. Furthermore, experience with, knowledge of and attitude towards voice recordings and acoustic analysis also had an impact that was particularly noticeable for the routine of acoustic analysis. The respondents’ answers also reflected a general lack of technical support. All respondents described a desire for national clinical guidelines, which would have been a way to ensure more equal care within various health care settings across the country.

Bakgrund: Postoperativt illamående och kräkningar (PONV, Post Operative Nausea and Vomiting) är ett vanligt problem efter anestesi. Även om många riktlinjer och riskbedömningsverktyg har utvecklats för PONV, så är implementeringen ofta svår. Attityder och kunskap kring ämnet har visat sig påverka implementeringen av riktlinjer. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka anestesipersonals kunskap och attityder kring PONV och kliniska riktlinjer för att förebygga PONV. Metod: Studien är utformad som en kvantitativ, deskriptiv enkätstudie. En totalundersökning genomfördes på en anestesiklinik på ett större sjukhus i Mellansverige. Enkäten innehöll frågor angående anestesipersonals attityder och kunskaper kring riktlinjer och PONV. Resultat: Anestesipersonalens kunskap om PONV var god och stämde överens med skattningen av de egna kunskaperna. Av respondenterna angav 45,5 % att PONV är ett vanligt problem inom anestesi medan 36,3 % såg det som ett stort problem på kliniken. Riktlinjer för PONV ansågs förbättra patientvården och vara av stort värde för att identifiera riskpatienter, men samtidigt framkom att endast 48,5 % uppgav att de använder riktlinjer för PONV dagligen. Större delen av respondenterna ansåg att det föreligger ett delat ansvar för att riktlinjer följs, men det rådde delade meningar om vilka som delade detta ansvar. Slutsats Orsakerna till den diskrepans som förelåg mellan respondenternas positiva attityder och användandet av riktlinjer kan inte till fullo utläsas i huvudresultat. Det kan dock med stöd av tidigare studier argumenteras att externa faktorer på kliniken spelar in. För att klargöra problemet vidare och hur riktlinjer bättre ska kunna implementeras i den kliniska verksamheten så krävs ytterligare studier i ämnet. / Background: Postoperative nausea and vomiting (PONV) is a common problem after anesthesia. Even though many guidelines and risk assessment tools for PONV have been developed, implementation often is difficult. Attitudes and knowledge regarding the subject have been shown to influence the implementation. Aim: The aim of this study was to investigate anesthesia staffs knowledge and attitudes regarding PONV and guidelines. Method: The study is designed as a quantitative, descriptive questionnaire study. A census of an anesthesia clinic of a larger Swedish hospital was executed. The questionnaire contained questions concerning anesthesia staffs attitudes and knowledge about guidelines and PONV. Results: The anesthesia staffs knowledge of PONV was good and correlated with their self-assessment. Of the respondents 45,5 % stated that PONV was a common problem in anesthesia, while 36,3 % regarded it as a big problem in their clinic. Guidelines for PONV were seen as improving patient care and to be of great value for identifying risk patients, while only 48,5 % stated that they use PONV guidelines daily. The major part of the respondents deemed the responsibility for following guidelines as collective, however the opinion on exactly who shared this responsibility differed. Conclusion: The reason for the discrepancy that occurred between the respondents’ positive attitudes and the use of guidelines cannot be fully deduced from the main results. However, with the support of earlier studies it can be argued that external factors in the clinic contribute. Further studies of the subject is needed to clarify the problem.

Sammanfattning Bakgrund:Preoperativ helkroppstvätt syftar till att förhindra postoperativa infektioner.Forskningen kan idag inte uttala sig om att klorhexidintvål är ett bättre alternativ än vanlig tvål att använda vid den preoperativa helkroppstvätten för att förhindra uppkomsten av postoperativa infektioner. Det ställs krav på att vården ska bedrivas evidensbaserat för att kunna ge en säker vård till patienterna. För att den evidensbaserade vården ska kunna implementeras kliniskt krävs väl utformade riktlinjer. Riktlinjerna kan ge stöd och klara direktiv för vårdandet av patienten. Syfte:Att systematiskt bedöma och jämföra kvaliteten i kliniska riktlinjer som innefattar preoperativ helkroppstvätt utifrån AGREE II.  Metod:En empirisk studie med kvantitativ forskningsansats av icke-experimentell design. Urvalet utgjordes av en region i Mellansverige där 46 riktlinjer inkluderades som beskrev den preoperativa helkroppstvätten. Bedömningen av kvaliteteten i riktlinjerna genomfördes med hjälp av AGREE II och en jämförelse mellan de fyra olika verksamhetsområdena utfördes med analytisk statistik i form av Kruskal-Wallis test.  Resultat: Huvudfynden i studien visar på att det inte fanns någon tydlig information och syfte i riktlinjerna om preoperativ helkroppstvätt samt att det varierade avseende vilket medel som används till duschen. Det fanns en tydlig brist i vad informationen i riktlinjerna baserades på.  Slutsats: Det påvisas tydligt att det som stod i riktlinjerna inte var grundade i evidens. Sverige bör på nationell nivå ta ställning till hur den preoperativa helkroppstvätten ska utföras. Vidare bör forskning bedrivas om preoperativ helkroppstvätt är en del av det preventiva arbetet mot postoperativa infektioner. / Abstract Background: Preoperative bodywash aims to prevent surgical site infections. However, there is no evidence supporting that chlorhexidine soap is a better alternative for preoperative bodywash than plain soap in the prevention of surgical site infections. The requirement is that the care must be conducted evidence-based in order to provide a safe patient care. Well-designed guidelines are required so that the evidence-based care can be implemented clinically.  Aim:To systematically evaluate and compare the quality of clinical guidelines for preoperative bodywash using the AGREE II instrument. Method: A quantitative empirical study with non-experimental design. The sample was made of a province in Central Sweden. 46 guidelines describing the preoperative bodywash were included. Using the AGREE II instrument the assessment of the guidelines where obtained and presented with descriptive statistics. The comparison between the sections within the province was carried out by using the Kruskal-Wallis test.  Results: The main finding in the study shows that there was no clear scope and purpose in the guidelines on preoperative bodywash and it varied in terms of which agent was used for the shower. The development of the guidelines where inadequate in its rigour for development. Conclusion:The gap between what research concludes and what is performed still exists in the guidelines. A national board should take action to developing nationwide guidelines regarding preoperative bodywash. Further research should be conducted if preoperative bodywash is part of the prevention against surgical site infections.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2005. / Härtill 6 uppsatser.

Studien föranleddes av införandet av standardiserade vårdförlopp (SVF) inom cancervården. SVF innehåller riktlinjer för hur utredning och behandlingsrekommendationer av cancerpatienter ska göras med målet att korta väntetiderna från misstanke om cancer till start av behandling. Denna studie har bidra med att samla in kunskap om införandet av standardiserade vårdförlopp inom cancervården för att undersöka vilka faktorer som förenklat eller försvårat implementeringen. Kunskapen kan sedan återföras till organisationen, som i det här fallet är Region Östergötland (RÖ), för att bidra till den fortsatta utvecklingen av arbetet med SVF. Även förbättringsområden samt risker och möjligheter med SVF undersöks för att fördjupa kunskapen ytterligare. Den teoretiska bakgrunden, teoretiska referensramen, baseras på en litteraturstudie och forskningsansatsen är en fallstudie som utgår ifrån patientfall inom tre cancerdiagnoser. Under fallstudien samlas data in genom observationsstudier, dokumentstudier och intervjuer. Intervjuerna utgår ifrån implementeringsteori där vårdgivare berättar om sina erfarenheter och tankar kring implementeringen och hur det är att arbeta med SVF. Urvalet av vårdgivare är personer verksamma inom primärvård och specialistvård som genom sitt arbete kommer i kontakt med cancerpatienter. Riktlinjerna i SVF specificerar hur en cancerutredning ska gå till för varje cancerdiagnos. Till stor del innehåller riktlinjerna alarmsymptom för misstanke om cancer, utredningsprocessen och patientbemötande i processen. Införandet har motiverats av den fragmentering som tidigare tillskrivits vården samt att korta ner de långa väntetider som länge upplevts i cancervården. Implementeringen av riktlinjerna har i RÖ till stor del letts av två projektledare vars uppgift varit att implementera SVF i verksamheten. Uppdraget med implementeringen har utgjorts av införandet nystartad cancerutredningsenhet, Enheten för samordnad cancerutredning (ESCU) samt att stödja primärvården och specialistvården i sitt arbete med att implementera riktlinjerna. I och med införandet av SVF har RÖ valt att utveckla cancervården för att skapa en mer sammanhållen process kring patienten genom att från början göra en vårdprocess som utgår ifrån patientens behov. Studien visar att införandet av SVF på det stora hela inte har förändrat arbetssättet för de vårdgivare som arbetar i vårdprocesserna. De största förändringarna kan ses i processförändringar där tidiga delar av vårdkedjan samordnats och omstrukturerats för att skapa ett bättre flöde genom utredningen. Införandet av ESCU har bidragit till en samordnad remissgranskning där patienterna fångas upp för att på ett sömlöst sätt slussas ut till nästa enhet för fortsatt utredning. Införandet av stödverktyg som standardremisser och samtalsmallar har även lett till en ökad informationsspridning mellan vårdgivande enheter och underlättat informationsspridning till patienterna. De faktorer som framförallt underlättat implementeringen är att det funnits ett tydligt övergripande ansvar där projektledarna tagit en aktiv roll i implementeringen. De verksamhetsbesök och samtal som projektledarna haft med vårdgivande enheter samt de stimulansmedel som delats ut till regionen anses även ha underlättat implementeringen. Faktorer som istället har försvårat implementeringen är motsättningar från beslutsfattare inne i verksamheten och de inre strukturerna i verksamheten. De möjligheter som finns kopplade till implementeringen är ett ökat omhändertagande av patienten där mer jämlik vård, möjlighet att fånga upp svaga patientgrupper tidigt i utredningen och ett ökat patientdeltagande är viktiga delar. Riskerna som framförallt ses som angelägna handlar om undanträngning av andra patientgrupper till fördel för SVF-patienter och att patienter oroas i onödan i och med det tidiga beskedet om misstanke om cancer. Studien har även identifierat förbättringsområden där en omstrukturering av de interna IT-systemen, utvecklandet av ett mer standardiserat arbetssätt för de multidisciplinära konferenserna och att samarbeta med primärvården kring den standardiserade remissen är några exempel.