No description available.

<p>Syftet med arbetet är att ge en bild av svenska keramikers inspirationskällor till yta och dekor under 1800-, 1900- och 2000-talet. Det som är relevant för frågeställningen är att ta reda på ursprunget till dessa källor och varför just dem har inspirerat och banat väg för dåtida, samtida och framtida keramiska uttryck i dekor och yta. Frågeställningarna har besvarats genom en kvalitativ litteraturstudie i kombination med två kvalitativa intervjuer med två idag verksamma keramiker i Sverige kring deras tillämpning av yta och dekor på sina föremål under 1990-talet samt 2000-talet. En begränsning har gjorts i urvalet av perioder studerade i arbetet på så sätt att början av 1800-talet har utelämnats samt även alla studier kring 1920-, 30-, och 40-talen. Resultatet visar på effekten av industrialiseringen, samt vikten av pionjärer och möjligheter att söka information. Bärande stilideal beskrivs och utmynnar i diskussion kring samhällets påverkan med betoning på vad som anses <em>rätt</em> och <em>fel</em> i tiden, samt det ständig återkommande fenomenet inom stilskapande där <em>reform</em> blandas eller byts ut mot <em>reträtt</em>. Arbetet kan användas som en del till en grund för större mer omfattande arbeten där syftet är att dra säkra slutsatser om generaliseringar, men även för arbeten som berör konsthantverk, stilideal och inspiration i övrigt.</p>

Syftet med studien är att ge en bild av, och skapa förståelse för hur etablerade konsthantverkare i Östergötland prissätter sina produkter och på så sätt skapa en diskussion kring prissättningssituationen bland konsthantverkare i Östergötland. Utifrån syftet har två frågeställningar formulerats. Hur prissätter etablerade konsthantverkare i Östergötland sina produkter? Vad finns det för skillnader vid prissättning av bruksföremål och konstföremål? Hur prissätter de sina produkter om de använder sig av återförsäljare eller medverkar på en utställning? Som metod har en fallstudie med en kvalitativ inriktning använts. Det gör det möjligt att gå på djupet och skapa förståelse för ett fenomen. Med fallstudier samlas data av olika karaktär in såsom litteratur och intervjuer. Fallstudien som används kallas för den egentliga fallstudien och används för att få bättre förståelse i ett särskilt fall. I studien har fem konsthantverkare ifrån Östergötland, som varit verksamma i minst fem år intervjuats. Urvalet har skett från skriften Form Träff där verksamma konsthantverkare ifrån Östergötland finns registrerade under områdena trä, metall, keramik, textil och glas. En informant ifrån varje materialområde valdes ut. I resultatet presenteras och behandlas alla intervjusvar samt en sammanfattning av svaren och litteraturen. En del av slutsatsen är att det inte finns ett tydligt tillvägagångssätt som konsthantverkare i Östergötland använder sig av när de prissätter sina produkter. Det framgår i stället att konsthantverkarna brottas med problem, som till exempel låg yrkesstatus men det finns framför allt två huvudsakliga orsaker till varför konsthantverkare tar för dåligt betalt. Dels förekommer det bristande kunskaper om vad det innebär att driva ett eget företag och dels kan det bero på avsaknaden av självförtroende som kan vara en följd av låga kunskaper inom området. Det kan även bero på vilket arbetssätt som konsthantverkarna använder sig av. Beroende på om de utgår från vad som efterfrågas på marknaden eller om de enbart utgår ifrån egna förutfattade meningar. Under diskussionen utvecklas tankarna kring komplexiteten i konsthantverkares prissättning. Det är viktigt för konsthantverkare att synas och marknadsföra sig om de ska ha möjlighet att konkurrera om kunderna.

Syftet med arbetet är att ge en bild av svenska keramikers inspirationskällor till yta och dekor under 1800-, 1900- och 2000-talet. Det som är relevant för frågeställningen är att ta reda på ursprunget till dessa källor och varför just dem har inspirerat och banat väg för dåtida, samtida och framtida keramiska uttryck i dekor och yta. Frågeställningarna har besvarats genom en kvalitativ litteraturstudie i kombination med två kvalitativa intervjuer med två idag verksamma keramiker i Sverige kring deras tillämpning av yta och dekor på sina föremål under 1990-talet samt 2000-talet. En begränsning har gjorts i urvalet av perioder studerade i arbetet på så sätt att början av 1800-talet har utelämnats samt även alla studier kring 1920-, 30-, och 40-talen. Resultatet visar på effekten av industrialiseringen, samt vikten av pionjärer och möjligheter att söka information. Bärande stilideal beskrivs och utmynnar i diskussion kring samhällets påverkan med betoning på vad som anses rätt och fel i tiden, samt det ständig återkommande fenomenet inom stilskapande där reform blandas eller byts ut mot reträtt. Arbetet kan användas som en del till en grund för större mer omfattande arbeten där syftet är att dra säkra slutsatser om generaliseringar, men även för arbeten som berör konsthantverk, stilideal och inspiration i övrigt.

I projektet Naturen, jag och det potentiellt gemensamma undersöks den materiella kultur jag omger mig av och mitt förhållande till naturen genom denna. Jag befinner mig i staden, det offentliga rummet – vår andra natur, och blickar även mot det privata. Jag plockar ut delar och skapar en samling av objekt. Dessa objekt ställs i relation till varandra med förhoppningen att vi ska finna någonting gemensamt. Vad är naturen? Vad är naturligt och vad är konstruerat? Är det ens ett motsatspar? Hur ser vi på vår omvärld? Hur ser den tillbaka på oss? Hur förhåller vi oss till den? I denna uppsats förs ett resoneras kring relationen mellan människan och omvärlden och mellan plats, kropp och tanke. Här tas begrepp upp som natur, materiell kultur, offentlig miljö och konsten som förmedlare mellan människan och naturen. Det tycks som att vi vill separera och dela in det mesta i vår omgivning som kulturen och naturen, tanken och kroppen, subjekt och objekt, konsten och hantverket och platsen och materialet. Ofta står det ena underordnat det andra istället för att se det som delar av varandra. Kroppen som en del av tanken, hantverket som del av konsten och människan som en del av naturen och tvärtom. / The project Nature, me and the potentially common examines the material culture I am surrounded of and my relationshipto nature through this. I'm in the city, our public space – our second nature, and looks toward the private. I pick out some parts and create a collection of objects. These items are placed in relation to each other with the hope that we'll find something in common. What is nature? What is natural and what is constructed? Is that even a pair of opposites? How do we view our world? How does it look back at us? How do we relate to it? This essay discuss the relationship between human and the world, and between location, body and mind. Concepts like nature, material culture, public spaces and art as intermediaries between human and nature is discussed here. It seems that we want to separate and divide most of our surroundings like culture and nature, mind and body, subject and object, art and craft, and the location and material. Often is one inferior to the other instead of seeing both aspart of each other. The body as part of the intellect, the craftsmanship as part of the art and the human being a part of nature and vice versa.

Studien är en föremålsanalys med semiotik som metod, och är en jämförelse mellan det konceptuella konsthantverket och kläder från varumärket Viktor &amp; Rolf som drivs av Viktor Horsting och Rolf Snoeren. Syftet är att analysera hur två utstyrslar från Viktor &amp; Rolf kan definieras på olika sätt när de placeras inom olika områden. Dessa områden är klädkonst, mode och konsthantverk. Här tolkas även hur de sammanhang som utstyrslarna visas inom  (modevisning &amp; museum) påverkar definitionen av dem. Frågeställningarna lyder: Hur påverkar sammanhanget föremålets identitet? Hur kan ett och samma föremål tolkas när det placeras in i områdena för mode, konst och konsthantverk? Vad krävs för att ett föremål ska kunna betraktas som ett superobjekt? Analysen uppmärksammar några aspekter av hur vi definierar och tolkar föremål. Bland annat betraktarens tidigare kunskap om föremålen och social värdering av kläder som konst, mode och konsthantverk. Genom dessa aspekter kunde studien lyfta fram utstyrslarnas möjligheter till föränderliga definitioner/identiteter.

I detta arbete har jag undersökt vikten av intuitivt hantverksarbete och vidare hur det kan ta sig uttryck i en industriell process. Är resultatet alltid förutbestämt och oföränderligt i en industriell produktion, eller kan jag föra in risk som en faktor för att skapa unika objekt? / <p>viss bildmaterial har av upphovsrättsliga skäl tagits bort innan publiceringen.</p>

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2006.

19/10 – Field diary Waiting isn’t visible, but you can feel it. It cannot be touched but it can touch you. You can feel it in your body, all the way from your head and down to your toes. Waiting is impossible to lock down; it is fluent and floating between us. Waiting is between you and me, creating a room. With my work ”In Between” I am investigating the term waiting. Waiting is a big part of our daily life. We are waiting for new episodes of our favourite tv-shows, the laundry to dry, and the dinner to be ready. We are waiting for something to happen, something to change. The emotions concerning waiting can be filled with expectation, longing and joy, but also with anxiety and stomach pain. Waiting is something we do physically, by example, standing in line. But it is also psychological, a mental state. Waiting is a space where time is central. There is a void in waiting, a loneliness and passivity that I find interesting. Waiting is something that is taken for granted, something that just happens. Something that lures in the shadow of what is going to become. There are rooms for waiting, waiting rooms. Big parts of our lives are waiting rooms. What are we doing there, and what is important in waiting? I am interested in the space in between where time is on-going. Still it is like a vacuum, a borderless space where we spend so much time. What happens here and why is nothing happening? I have chosen to focus my embodied work on female waiting. The female body have layers of waiting, both physically but also mentally. It is important for me to enhance the history of women that have been waiting. Thanks to those women, who have been waiting in the shadow of someone, I have the opportunity to make this work. The making in waiting is important. In today’s society, that has become more and more traditional, we have forgotten this waiting. A waiting of change. A week ago women were marching all around the world for women’s rights. It is 2017 and we need to march for our rights? How long should we wait to live in an equal society, for all? ”Waiting is in our bodies” (Beckman 2009:110). I think the body is a good introduction to both corpus and jewellery. They both need a body to understand its function, just like waiting. In my work I see the waiting room, the in between, become my corpus as it function as a container for me, my thoughts and for waiting. Jewellery is an extension of my body as well as a way for me to communicate. I see the difference between corpus and jewellery in my work. With corpus I can show you the room of waiting, and with jewellery I can show you how waiting feels like.

Keramiskt arbete idag är ett konsthantverk som ofta utförs med metoder som använts sedan länge. Idéer, information och kunskap sprids snabbt och lätt och oftast utan att begränsas av tid eller rum i dagens digitaliserade värld. Syftet med detta arbete är att synliggöra vad ett urval keramiker berättar att de gör och vilka frågor de ställer under sitt arbete, samt hur de använder och förhåller sig till digitala kunskapskällor. De undersökningsfrågor som ställs är: Vad beskriver några keramiker att de gör och undersöker i sitt arbete? Hur använder de digitala källor och internet? Det empiriska underlaget har samlats in genom att använda etnografisk metod som frågeformulär, intervjuer, informella samtal och observationer. Sammanlagt tolv informanter har deltagit i undersökningen. Den teoretiska metod som använts för bearbetning och analys av det empiriska materialet, är diskursteori. Den har kombinerats med en analys av den estetiska produktionen- och processen utifrån Drotners modell med tre olika nivåer: - individuell nivå – social nivå och - kulturell nivå. Åtskilliga diskurser som synliggörs genom informanternas beskrivningar av det de gör och undersöker. Det de gör formuleras i det diskursiva fältet som är keramiskt konsthantverk med diskursordningarna keramisk konst och keramiskt hantverk. Övriga diskurser som beskrivs har sammanställts och grupperats i tre övergripande diskurser: - kommunikationsdiskurs -emotionell diskurs och -ideologisk diskurs. Dessa sammanfalller i stort också med den analys som gjordes utifrån Drotners modell. Det som informanterna berättar att de undersöker är diskurser som kommunikation med sig själva och andra, känslor- och emotionella reflektioner samt hantverksprocessen – Making. Svaren på frågan om hur digitala källor och internet används beskriver en kunskapsdiskurs och en inspirationsdiskurs. Den största förändringen som digitaliseringen inneburit beskrivs i intervjuerna, det som nämns främst är den stora tillgången på kunskap. Flera nämner också att internet ger många möjligheter att låta sig insprieras. Yrkesmässiga kontakter oavsett tid och rum nämns också som en stor fördel med digitaliseringen. Genom observationerna var det också uppenbart att såväl digitala källor som digitala- verktyg och utrustning är en självklar del av dagens keramikverkstad och det keramiska arbetet. Leran är alltjämt materialet men många verktyg är nya.