<p>Arbetet behandlar begreppen slöjd, hemslöjd, hantverk, konsthantverk och formgivning. Syftet med arbetet är att belysa dessa begrepp och ge en bild av hur olika textilt skapande människor uppfattar begreppen och hur de själva ställer sig till de olika kategorierna och om det är väsentligt att tillhöra en kategori. Syftet och frågeställningen svaras genom en kvalitativ intervjustudie med tre stycken informanter. Informanterna har själva benämnt sig som textilhantverkare, textilkonstnär och konstnär. De ger en bild över sina tankar och åsikter om de olika begreppen. Min tolkning av resultatet är att begreppen ändras och utvecklas med tiden. Det beror på när begreppet används, hur det används och av vem. Arbetet öppnar för framtida arbeten gällande begreppen och dess skillnader och likheter.</p>

Skuggor har länge fascinerat mig och varit en viktig del i mitt konstnärliga arbete. Skuggor av glas berättar inte bara om den yttre formen utan förmedlar även något från glasets inre. Mötet mellan det yttre och det inre, mellan det materiella och det immateriella är ett tema för detta arbete. Konsten och konsthantverket har en unik möjlighet att utforska och förmedla erfarenheter och kunskaper som finns i våra kroppar. Kunskap som vi ännu inte greppat med vårt intellekt. Konstverk kan i samspel med arkitektur erbjuda platser för reflektion och kontemplation. I ett materialbaserat undersökande av glas och skuggor arbetar jag med existentiella frågor i förhållande till filosofen Sören Kierkegaards tre dimensioner; det sinnliga, det innerliga och det andliga. Arbetet har sin bas i verkstaden där utforskandet av glasets egenskaper växlats med undersökandet av dess skugga vilket dokumenterats i en processdagbok och via fotografier. Kunskap har även införskaffats genom litteratur, föreläsningar och samtal inspirerade av fotoelicitering. Under arbetets gång har overheadapparaten kommit att bli en viktig del för att förmedla glasets inre värld. I skuggrummet som bildas finns möjlighet till interaktion och påverkan av skuggbildens uttryck. Skuggans många metaforiska betydelser ger verket ytterligare dimensioner.

Sammanfattning Konsthantverk är ett begrepp som förändras i förhållande till hur samhället förändras. Denna studie är därför inriktad på hur detta begrepp uppfattas i nutidens svenska samhälle eftersom den ligger så nära andra begrepp såsom ”design”, ”slöjd”, ”konst”, ”hantverk” och ”formgivning”. Syftet är att skapa en större förståelse för hur begreppet kan tolkas och ge en tydligare bild för de som intresserar sig för konsthantverk men också för de som verkar inom eller i de närliggande begreppen. Studien är uppbyggd på litteratur som berör konsthantverk där olika personer har tolkat och försökt sig på att identifiera begreppet. Till detta tillkommer också emailbaserade intervjuer med Zandra Ahl, Bengt Lärkner, Johanna Rosenqvist, Barbara Häggdahl och Jonas Rooth. Deras svar har en avgörande roll i huruvida konsthantverk tolkas idag, och eftersom deras åsikter är personliga ger det också en bredd kring begreppet. Men detta skapar också en diskussion som hela tiden förändras i takt med människan, och denna studie står som informativ bas till de framtida studierna kring begreppet ”konsthantverk”.

Ever since art and craft was separated there has been an ongoing schism between the two. The craft movement has been showed out of the fine art galleries and museums and has been left with country fairs and second handed rated galleries for exhibiting their work. This has created insecurity within the realm of craft. Left artists doubting themselves and the importance of their work and has led to an immensely boring debate which, for the past hundred years has debated whether craft and fine arts could or should be regarded as equal artistic manifestations. Maybe the importance no longer lies in trying to manically copy the fine art scene. But for once and for all, claim the space our work deserves in a contemporary environment, far away from rigid artistic boarders and a language that lacks all the right words. This essay investigates what it means to work in the periphery, in the gray areas of contemporary artistic metal making today and why the view on work in craft media is looked upon as handicraft and not art.

Arbetet behandlar begreppen slöjd, hemslöjd, hantverk, konsthantverk och formgivning. Syftet med arbetet är att belysa dessa begrepp och ge en bild av hur olika textilt skapande människor uppfattar begreppen och hur de själva ställer sig till de olika kategorierna och om det är väsentligt att tillhöra en kategori. Syftet och frågeställningen svaras genom en kvalitativ intervjustudie med tre stycken informanter. Informanterna har själva benämnt sig som textilhantverkare, textilkonstnär och konstnär. De ger en bild över sina tankar och åsikter om de olika begreppen. Min tolkning av resultatet är att begreppen ändras och utvecklas med tiden. Det beror på när begreppet används, hur det används och av vem. Arbetet öppnar för framtida arbeten gällande begreppen och dess skillnader och likheter.

Frågeställningarna som behandlas i denna kandidatuppsats är: Hur kan samtida konstnärer utmana rådande könsroller genom att inkorporera dess könsspecifika uttryckssätt (här: femininitet och dess bibetydelser) i sin konst? Samt: Vari ligger den politiska potentialen i en sådan strategi? Uppsatsen är skriven ur ett feministiskt perspektiv och berör de delvis överlappande fälten konsthantverk, design och konst, med en gemensam genusproblematik. Studien undersöker hur en maximalistisk feminin estetik kan verka som feministisk taktik, vilket karakteriseras genom semiotiska analyser av tre skulpturala verk i teknikerna glas och keramik. Materialet belyses utifrån en craftivism-teori vilken syftar till att föra samman de två separata sfärerna hantverk och aktivism samt en femme-inism-teori i vilken femininiteten är ”vald” snarare än ”påtvingad” kvinnan. Undersökningen visar att en maximalistisk feminin estetik kan användas i konsten som feministisk strategi. Den politiska potentialen i sådana verk står bland annat att finna i de rumsliga begrepp som verken förenar med konsten. Den historiska placeringen av kvinnans görande och smak i hemmets sfär, öppnar upp för den feminina estetiken att verka som politiskt redskap, när de kvinnliga värdena genom konsten flyttas ut i det offentliga rummet.

We live in a world constructed by predeterminations, divided by gender. It’s a masquerade that we’re all taking part in, men by their gaze and women by embodying it. I’ve investigated spaces where feminine attributes are interconnected to a female body, and aspects that shape the misleading mask. In my research I discovered that there are three areas where a woman and female attributes are merged: In media where the stereotype image of a woman is confirmed in glossy magazines and in reality shows. In the bathroom, a room that represents the starting point of the masquerade. And last in typical feminine rooms, beauty salons, where make-up and nail polish is applied to female bodies. By researching spaces I discovered that bodies are shaped by the exclusion of the other sex and by gender specific norms. Out from my own bodily perception I have investigated the feminine surface in the borderland between corpus and jewellery. In my process I shifted the perspective by creating wearable pieces that illustrate the undressing of femininity and by dressing traditionally masculine corpus in feminine materials. All together the objects make up a burlesque staging of a feminine scenography. It’s first when an object loses its initial function that we can create new reference points. It’s when lipstick is casted in the shape of soap and when a high heel is separated from the shoe that they become disconnected from the female body. / <p>The full thesis contains copyrighted material which has been removed in the published version.</p>

I mötet mellan händer och lera har en serie skålar i stengods tagit form som är riktade till den som yrkar ensamätandet. Arbetet är en strävan efter att ta fram emotionellt hållbara produkter där funktion kombinerats med interaktion för att utmana ätandet och ge en annorlunda matupplevelse.   Skålarna med sin runda botten kan behöva lite hjälp att hålla balansen vilket medför att du måste ta hand om skålen och maten du äter.  Tanken är att användaren enkelt med en hand ska kunna hålla skålen och om du vill ställa ifrån dig får du göra det försiktigt. Min önskan är att skålarna ska vara så pass tilldragande att användaren knyter an till skålen och gör den till sin egen. / Hold me is a project that aspires to bring out emotionally sustainable products were function has been combined with interaction for an altered experience of eating. The meeting between clay and hands has resulted in a series of bowls which are designed for people who eat alone.   The bowls with their round bottom may need some help to keep their balance which means you care for the bowl and the food you eat. The idea is that you easily, with one hand can hold your bowl and if you want to set it aside, you do it gently. My wish is that the bowl will be so appealing that the user connects to it and makes it their own.

I am a glassblower and I am a woman. In this project I've been working with alternative representations of the female body, muscles and technology. Mouthblown objects contains traces of body and form representations.I've been using muscle sensors to collect data from my arms while I blow glass. A special has made 3D-models from the collected data and I've blown these viritual objects in glass. My work is based around issues like: What happens when I measure my muscles? Am I (and my process) affected by the data gathering? How can I create alternative representations of the female body? What is the relation between glassblowing, the objects, body and gender?

No description available.