<p>Dematerialiseringen av konsten är inget nytt fenomen, den har pågått länge. Under konceptkonsten ansåg många att konsten är en idé och tankeprocess som inte alltid behöver materialiseras. I samtidskonsten är verken allt oftare virtuella eller relationella och nomadism och impermanens betraktas som progressiva egenskaper. Dematerialiseringen av konsten är parallell med annan dematerialiserande samhällsutveckling och immateriell form utvecklas på internet och i virtuella världar. </p><p>Konstens dematerialising för med sig förändrade konstnärsroller. Det handlar inte längre om att skapa konstobjekt utan om att ställa frågor och finna nya kontexter för konsten. Konstnären agerar som kritiker, nomad, curator, etnograf, sociolog och virtuell kreatör. </p><p>Verk som exemplifierar konstens dematerialisering diskuteras i uppsatsen liksom de konsekvenser verkens genomförande får. Teorier om hur konstinstitutionerna kan komma att se ut i framtiden och hur den dematerialiserade konsten kan kategoriseras, återskapas och presenteras för kommande generationer behandlas.</p><p>Konstens utveckling hänger samman med det politiska och sociala klimat som råder i samhället. Konsten försöker stå fri men även de mest radikala konstformer fångas upp och integreras i institutioner som tar över och normaliserar dem.</p>

Dematerialiseringen av konsten är inget nytt fenomen, den har pågått länge. Under konceptkonsten ansåg många att konsten är en idé och tankeprocess som inte alltid behöver materialiseras. I samtidskonsten är verken allt oftare virtuella eller relationella och nomadism och impermanens betraktas som progressiva egenskaper. Dematerialiseringen av konsten är parallell med annan dematerialiserande samhällsutveckling och immateriell form utvecklas på internet och i virtuella världar. Konstens dematerialising för med sig förändrade konstnärsroller. Det handlar inte längre om att skapa konstobjekt utan om att ställa frågor och finna nya kontexter för konsten. Konstnären agerar som kritiker, nomad, curator, etnograf, sociolog och virtuell kreatör. Verk som exemplifierar konstens dematerialisering diskuteras i uppsatsen liksom de konsekvenser verkens genomförande får. Teorier om hur konstinstitutionerna kan komma att se ut i framtiden och hur den dematerialiserade konsten kan kategoriseras, återskapas och presenteras för kommande generationer behandlas. Konstens utveckling hänger samman med det politiska och sociala klimat som råder i samhället. Konsten försöker stå fri men även de mest radikala konstformer fångas upp och integreras i institutioner som tar över och normaliserar dem.

In this essay the renewal of the modern sacred art has been examined through the creation of three works of art from the art project “Kyrkorummet”. The aim has been to show that renewal of the modern sacred art is best accomplished by the combination of the artist history and Bible knowledge and the open mindness of the beholder towards the new and creative, in order to communicate the gospel in modern time. The large extend of the art project demanded a selection of the art works. Therefore, three were chosen and they show the last supper and the baptism in a renewal way including both symbolism and creativity. To complete and facilitate the analyses, a theme, light and water, have been used as well as relevant theories in art history with Kandinsky as main art critic. Through the art project and it’s teaching, history in combination with present time through visits in different and modern churches, thoughts have been stimulated and the result has been new works of art that speaks of our time. The project has also shown that symbolism is an important aspect in the renewal of sacred art, since it communicates and reveals important truths.

Denna fallstudie undersöker på vilket sätt konstnärligt skapande i grupp kan främja möten mellan kulturellt olika människor. Syftet har varit att nå en djupare förståelse av vad ett konstprojekt i integrationssyfte kan innebära för deltagarna i relation till ämnet interkulturella möten. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer och deltagande observationer har använts för datainsamling. Det samlade materialet har sedan analyserats utifrån religionsfilosofiska och psykologiska teorier kring det interkulturella och mellanmänskliga mötet, samt konstens roll i detta sammanhang. Resultatet tyder på att konstprojekt, av det slag som studerats här, rymmer en potential att skapa möten mellan kulturellt olika människor vars vägar annars sällan korsas. Undersökningen visar på hur det gemensamma skapandet blir till ett rum med en förmåga att härbärgera olikheter och därigenom lägga grunden för en vi-känsla trots kulturella skillnader. Skillnader i konstnärliga traditioner framträder som en potentiell resurs som berikar skapandet och i förlängningen mötet deltagarna emellan. Genom det ömsesidiga utbyte som sker genom skapande och samtal kliver människor fram som unika individer istället för representanter för en etnisk grupp. Att på detta sätt bli synliggjord som individ framträder här som ett av undersökningens centrala teman. Studien visar slutligen att skaparträffarna med tiden blir en gemensam levd erfarenhet, bestående av gemensamma minnen och därmed en del av en begynnande ny gemensam referensram.

<p>’Dalens Ande’ är ett kommunalt konstprojekt i Säter. Enligt den ursprungliga planeringen skulle det pågå under tre somrar. Det ingår i hela Säterdalsprojektet, vilket syftar till att lyfta fram en säregen miljö och natur.</p><p>Konstutställningen Dalens Ande var redan den första sommaren (1998) mycket uppmärksammad, inte minst i lokalpressen.</p><p>Efterhand följde den affekterade insändardebatt som lett till den ’etiska vändning’ som denna uppsats huvudsakligen avser att belysa och analysera.</p><p>De tolv berörda konstnärerna har beslutat att avsäga sig vidare samarbete med Säters kommun sedan den insändarskribent som de sett sig kränkande behandlade av utsetts till kommunens kulturpristagare.</p><p>Här presenteras förutom ett urval av nämnda skriverier även som referenser en kort sammanfattning av Kants sedelära samt övrigt artikelmaterial som behandlar problemställningens delfrågor; yttrandefrihet kontra ärekränkning, pressetik och begreppet ’konstskandal’.</p>

’Dalens Ande’ är ett kommunalt konstprojekt i Säter. Enligt den ursprungliga planeringen skulle det pågå under tre somrar. Det ingår i hela Säterdalsprojektet, vilket syftar till att lyfta fram en säregen miljö och natur. Konstutställningen Dalens Ande var redan den första sommaren (1998) mycket uppmärksammad, inte minst i lokalpressen. Efterhand följde den affekterade insändardebatt som lett till den ’etiska vändning’ som denna uppsats huvudsakligen avser att belysa och analysera. De tolv berörda konstnärerna har beslutat att avsäga sig vidare samarbete med Säters kommun sedan den insändarskribent som de sett sig kränkande behandlade av utsetts till kommunens kulturpristagare. Här presenteras förutom ett urval av nämnda skriverier även som referenser en kort sammanfattning av Kants sedelära samt övrigt artikelmaterial som behandlar problemställningens delfrågor; yttrandefrihet kontra ärekränkning, pressetik och begreppet ’konstskandal’.

Denna undersökning kretsar kring att lyfta offentlig konst och medborgarinflytande. Teorier och tidigare forskning som lagts fram har skapat förståelse för hur konst är ett betydelsefullt verktyg i stadsmiljön, som kan användas för att förbättra människors upplevelse av en plats. Därför är det viktigt att man inkluderar individer i framtagandet av de konstnärliga verken. Denna inkludering har undersökts i uppsatsen genom fallstudier på tre specifika konstprojekt. Två av dessa projekt valdes för att en av författarna hade deltagit i dem och kunde återberätta sin upplevelse. Dessa projekt är Street Art och Närlunda Tunneln, som utfördes av Helsingborgs stad. Det tredje projektet var den statliga satsningen Konst händer av Statens konstråd. I de kommunala projekten hittades ingen dokumentation som utförligt beskrev process och resultat. Därav utfördes intervjuer med deltagare i respektive projekt. Gällande Konst händer däremot, hittades nyanserad dokumentation som redovisade projektets process och resultat. Resultatet av studien visade att alla tre projekt inkluderat civilsamhället på olika sätt. Individerna fick vara en del av gestaltningen i både Street Art och Närlunda Tunneln. Genom intervjuerna gick det även att konstatera hur de kommunala projekten fortfarande inspirerar deltagarna än idag. Däremot är det Konst händer som har inkluderat människor i störst utsträckning, genom att låta dem påverka projektet som helhet fram tills att resultaten var nådda. Den övergripande slutsatsen som dras är att de tre projekten lyckats förhålla sig till forskningen kring offentlig konst och deltagande. Förhoppningen med studien och dess resultat är att uppmuntra till ökad medborgarinflytande i framtidens konstprojekt. / This thesis serves to elevate public art and civic influence. Theories and previous research has created an understanding of how art is a meaningful tool in the urban environment, which can be used to improve people’s experience of a place. Therefore, it is important to include people in the production of these artistic works. This inclusion has been investigated in the thesis through case studies on three specific art projects. Two of these projects were chosen as one of the authors had participated in them and was able to recount her experience. These projects are Street Art and Närlunda Tunneln, which were carried out by the municipality of Helsingborg. The third project was the state initiative Konst händer by the public art agency of Sweden. In the municipal projects, no documentation was found that described the process and results in detail. For this reason, interviews were done with participants in the respective projects. On the other hand, nuanced documentation was found that reported the process and results of Konst händer. The results of the study prove that all three projects included civil society in different ways. Individuals were a part of the design of both Street Art and Närlunda Tunneln. Through the interviews, it was further possible to ascertain how the municipal projects still inspire the participants to this today. Although, it is Konst händer that has included civic engagement to the greatest extent, by letting the people influence the project as a whole until the results were reached. The overall conclusion that is drawn is that the three projects succeeded following the research regarding public art and participation. The ambition of this study and its results is to encourage greater citizen influence in future art projects.