<p>På senare år har allt fler kineser kommit till Sverige för att arbeta eller studera samtidigt som allt fler svenskar sökt sig till Kina. I mötet mellan kineser och svenskar kan ibland kulturella skillnader göra det svårt för oss att förstå hur motparten menar. Syftet med den här examensuppsatsen är att ta reda på hur kineser tänker om att vara kineser, hur de tror att andra folk ser på Kina och hur vistelsen i Sverige har påverkat hur de betraktar sin kinesiska identitet. Studien bygger på en kvalitativ intervjuundersökning med tio kineser som i vuxen ålder utvandrat till Sverige från Kina. Av resultaten framkommer deltagarnas ofta motsägelsefulla syn på att vara kineser, hur de pendlar mellan nationell stolthet och jämförelser med omvärlden till det egna landets nackdel, alternativt tillskriver omvärlden en nedsättande syn på Kina. De redogör för sin upplevelse av svensk kultur och mötet med svenskar som i viss mån präglas av brist på tillit hos båda parter. Skillnader i synsätt märks hos deltagarna beroende av tid i Sverige och till vilken grad de tillåter sig att kritiskt granska inhemska attityder och värderingar.</p>

På senare år har allt fler kineser kommit till Sverige för att arbeta eller studera samtidigt som allt fler svenskar sökt sig till Kina. I mötet mellan kineser och svenskar kan ibland kulturella skillnader göra det svårt för oss att förstå hur motparten menar. Syftet med den här examensuppsatsen är att ta reda på hur kineser tänker om att vara kineser, hur de tror att andra folk ser på Kina och hur vistelsen i Sverige har påverkat hur de betraktar sin kinesiska identitet. Studien bygger på en kvalitativ intervjuundersökning med tio kineser som i vuxen ålder utvandrat till Sverige från Kina. Av resultaten framkommer deltagarnas ofta motsägelsefulla syn på att vara kineser, hur de pendlar mellan nationell stolthet och jämförelser med omvärlden till det egna landets nackdel, alternativt tillskriver omvärlden en nedsättande syn på Kina. De redogör för sin upplevelse av svensk kultur och mötet med svenskar som i viss mån präglas av brist på tillit hos båda parter. Skillnader i synsätt märks hos deltagarna beroende av tid i Sverige och till vilken grad de tillåter sig att kritiskt granska inhemska attityder och värderingar.

Sverige räknas idag som ett mångkulturellt land då var femte svensk invånare räknas som invandrare. Detta resulterar i att många kulturer ska mötas och samspela tillsammans. Studien utgår från ett interkulturellt perspektiv då syftet var att skapa kunskap om hur fritidslärare beskrev att de arbetade för att skapa interkulturella möten i fritidshemmets praktik. Detta ville vi ta reda på genom forskningsfrågorna: Hur talar fritidslärare om interkulturalitet i fritidshemmets praktik? Vilka förutsättningar, beskriver lärarna, krävs för att kunna arbeta med interkulturalitet i fritidshemmets praktik? Vilka framgångsfaktorer och utvecklingsmöjligheter finns i arbetet med mångkultur? Studien utgick ifrån en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer användes som metod. Resultatet visade att interkulturalitet är ett okänt begrepp för fritidslärarna och kunskapen kring tillvaratagandet av olika kulturer är varierande. Vidare lyftes förutsättningarna för ett lyckat arbete med interkulturalitet där tid för diskussionsgrupper sågs som en avgörande faktor. Studien fokuserade även på framgångsfaktorer och utvecklingsmöjligheter för ett lyckat arbete med interkulturalitet.

Syftet med uppsatsen är att i teori och praktik undersöka hur principer för demokrati och interkulturell dialog kan tillämpas i utformandet av interkulturella musikmöten och vidare verka för ett samhällstillvänt och inkluderande mångfaldsarbete vid högre musikutbildningar. Dessutom syftar uppsatsen till att utifrån praktisk erfarenhet undersöka vad sådana musikmöten i sin tur kan generera i form av interkulturell förståelse och ny kunskaps-utveckling.    I uppsatsens inledande delar förs resonemang kring principer för demokrati och god interkulturell dialog, samt hur dessa kan överföras till praktiska musikaliska kontexter och bilda teoretiskt och etiskt ramverk för vad som konstituerar ”ett gott interkulturellt musikmöte”. Från denna utgångspunkt planeras och genomförs ett aktionsforskningsprojekt i form av tre interkulturella musikmöten på Musikhögkolan vid Örebro Universitet, där praktiskt musicerande varvas med samtal kring musik, musikupplevelse och musikens kringliggande kulturella sammanhang.     Ur uppsatsens empiri framkommer exempel på hur interkulturella ”musikutbyten” (dvs möten med fokus på repertoar som associeras till deltagarnas kulturella bakgrunder) visserligen erbjuder goda möjligheter till ökad interkulturell förståelse, men också kan befästa stereotypiseringar av ”de andra”. För att undvika det senare argumenteras för att denna typ av möten bör innefatta gott om utrymme för samtal kring exempelvis autenticitet, musikupplevelse och repertoarernas kulturella sammanhang, för att kunna leva upp till idén om Det goda interkulturella musikmötet som eftersökts och skisserats i uppsatsens inledande delar. Genom dylika samtal uppmärksammas tidigare föreställningar om såväl ”den egna” musikkulturen som ”den andres”, samt hur vår upplevelse av såväl bekant som obekant musik i hög grad påverkas av sådana föreställningar.     Vidare argumenteras för interkulturella musikmöten där musicerandet sker ”bortom kultur”, för att fokusera på personliga möten snarare än ”kulturmöten”. Här föreslås utifrån uppsatsens empiri att kollektiv improvisation kan vara en fruktbar väg för upplösande av kulturella gränser och kreativt nyskapande.    Utifrån projektets dialogiska processer presenteras även ett antal konkreta förslag till utvecklat mångfaldsarbete inom uppsatsens platsspecifika kontext, dvs Musikhögskolan vid Örebro Universitet.

I den här uppsatsen beskriver jag hur ett byggnadsvårdsuppdrag kan fungera som plattform för förmedling och kunskapsutbyte av kulturhistoria, materialkunskap och metod. Uppsatsen baseras på det praktiska arbetet med att rekonstruera tre väggpartier till stora sovkammaren i det brandhärjade Regnaholms herrgråd. Jag har genomfört projektet i samarbete med Marwa Hussei och Rola Hamza. Uppsatsen beskriver det metodiska arbete som väggarnas uppbyggnad innebar, att bygga spännramar, spänna linneväv, limma lumppapp, kredera ytan, måla ytskiktet och slutligen måla dekor och utifrån det redogöra jag för den kunskap som vi delat, om våra olika kulturer, den samtida och dess historia, om material och metoder som används och har använts samt hur besluten kring material och metod som väggpartierna slutligen utfördes med. Den redogör även för de likheter vi fått syn på och som härigenom fått en konkret förankring, till exempel hur begrepp, former, metoder har inspirerat och gett avtryck i svenska formuttryck och om kulturella likheter och olikheter som vi erfarit under projektets gång. Uppsatsen baseras på det dagliga arbetet dokumenterat genom foto, dagboksanteckningar samt diskussioner och egna reflektioner. Avslutningsvis summeras de resultat projektet medför som plattform för integration samt en diskussion om dessa värden.

Biståndsarbetares erfarenheter och tankar kring utmaningar och frustrationer tenderar att försummas i både internationella debatter samt i vetenskaplig forskning. Att arbeta med internationellt bistånd innebär för många att vistas i en interkulturell kontext där kulturell identitet, värderingar och antaganden utmanas och där arbetaren i många fall behöver anpassa sig. Denna studie avsåg därför att undersöka internationella biståndsarbetares erfarenheter av interkulturella möten med ett särskilt fokus på vilka utmaningar och frustrationer som uppstår. Genom en tematisk analys av intervjuer med åtta biståndsarbetare och med användning av det teoretiska ramverket Developmental Model of Intercultural Sensitivity (DMIS) visade studien att biståndsarbetarna mötte många olika typer av oundvikliga utmaningar och frustrationer som främst grundade sig i kulturella skillnader. Samtidigt belyste respondenterna vikten av att ständigt vara medveten om sina egna antaganden och värderingar. Dessutom behövs ett öppet tillvägagångssätt och en vilja att lära sig om- och förstå andra människor och kulturer. De teman som identifierades var: mötet mellan kulturer, organisatorisk frustration, personliga utmaningar och frustrationer, moraliska dilemman, förberedande utbildning och lokala perspektiv.

Denna fallstudie undersöker på vilket sätt konstnärligt skapande i grupp kan främja möten mellan kulturellt olika människor. Syftet har varit att nå en djupare förståelse av vad ett konstprojekt i integrationssyfte kan innebära för deltagarna i relation till ämnet interkulturella möten. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer och deltagande observationer har använts för datainsamling. Det samlade materialet har sedan analyserats utifrån religionsfilosofiska och psykologiska teorier kring det interkulturella och mellanmänskliga mötet, samt konstens roll i detta sammanhang. Resultatet tyder på att konstprojekt, av det slag som studerats här, rymmer en potential att skapa möten mellan kulturellt olika människor vars vägar annars sällan korsas. Undersökningen visar på hur det gemensamma skapandet blir till ett rum med en förmåga att härbärgera olikheter och därigenom lägga grunden för en vi-känsla trots kulturella skillnader. Skillnader i konstnärliga traditioner framträder som en potentiell resurs som berikar skapandet och i förlängningen mötet deltagarna emellan. Genom det ömsesidiga utbyte som sker genom skapande och samtal kliver människor fram som unika individer istället för representanter för en etnisk grupp. Att på detta sätt bli synliggjord som individ framträder här som ett av undersökningens centrala teman. Studien visar slutligen att skaparträffarna med tiden blir en gemensam levd erfarenhet, bestående av gemensamma minnen och därmed en del av en begynnande ny gemensam referensram.

En ständigt ökande mångkulturalitet i det svenska samhället leder till en ökad mängd mångkulturella klassrum som i sin tur bidrar till utmaningar för lärare i idrott och hälsa att bemöta. Språkbarriärer, kulturskillnader och familjepåverkan hos nyanlända elever är i flertalet länder exempel på utmaningar som forskning identifierar som hindrande för ett aktivt deltagande i idrott och hälsa och för att nå en hög måluppfyllelse. Tidigare forskning efterlyser idrottslärare med en högre interkulturell kompetens för att hantera de utmaningar som framkommer. Denna studie syftar till att undersöka vilka utmaningar nyexaminerade lärare i idrott och hälsa identifierar bland nyanlända elever i mångkulturella klassrum och hur lärarna hanterar dessa utmaningar. För en djupare förståelse av lärarnas hanteringar tillämpas utvärderingsmodellen för interkulturell kompetens vid namn Ruben´s Behavioral Approach to Intercultural Communicative Competence (BASIC). Med anledning av bristfälliga förberedelser inför arbete i mångkulturella klassrum syftar studien även till att undersöka nyexaminerade idrottslärares upplevda förberedelser inför mötet med det mångkulturella klassrummet samt deras förslag till förbättringar som kan göras inom lärarutbildningen. Datainsamling genomfördes i form av kvalitativt semistrukturerade online-intervjuer med nyexaminerade idrottslärare. En kvalitativ innehållsanalys har använts i analysen av det empiriska materialet. Resultaten visar att lärarna identifierar kulturskillnader och könsmönster som bakomliggande faktorer för andra utmaningar som uttrycks i språkbarriärer och specifika moment i undervisningen för nyanlända elever. Dessa moment innefattar simning, dans och orientering. Hanteringen av dessa utmaningar samt möjligheterna som synliggörs består i tydlighet och konkretisering av innehåll, kamratstöd och relationsskapande, extrainsatta tillfällen (för simundervisning) samt införandet av FBK (förberedelseklass). Resultaten påvisar att lärarna överlag inte upplever att utbildningen har förberett dem i mötet med det mångkulturella klassrummet. Den generella uppfattningen är att mer praktik i mångkulturella sammanhang behövs i utbildningen. Resultaten visar även att interkulturell kompetens har behandlats i för liten utsträckning genom utbildningens gång, enligt lärarna.