Studiens syfte är att få en förståelse för hur barn i åldern 9-12 år och föräldrar, bosatta i urbana miljöer, resonerar kring och organiserar sin vardag i fråga om barns rörelsefrihet och fysiska aktivitet i den byggda miljön, samt hur detta ger sig uttryck på barnets upplevda och faktiska rörelsefrihet och fysiska aktivitet. För att få en så nyanserad bild som möjligt har jag byggt studien kring ett flertal metoder; enkäter med både fasta och öppna svarsalternativ till föräldrar, aktivitetsdagböcker, intervjuer med fem barn och deras respektive föräldrar, deltagande miljöobservationer samt två tjänstemannaintervjuer. Resultaten indikerar att föräldrar som upplever den byggda miljön som otrygg och osäker skänker en liten tillåten rörelsefrihet till sina barn, vilket i sin tur gör barnet mindre fysiskt aktivt. Det är viktigt att göra åtskillnad mellan faktisk och tillåten rörelsefrihet då dessa två sällan överensstämmer. Det visade sig att föräldrar kan hantera konflikten mellan den byggda miljön och barns rörelsefrihet och fysiska aktivitet genom bl.a. mobiltelefonanvändande, trafikvett samt kamrat- och syskoneskort.

Målet med denna studie har varit att visa utmaningarna som befinner sig i processer föreliggande trygghet, även om förutsättningar i den byggda miljön visar motsatsen. Därtill har målet varit att bidra med en kompletterande synvinkel på de utmaningar som finns med trygghet och otrygghet för kvinnor i den bebyggda miljön eftersom det oftast inte förmedlas hur kvinnor verkligen upplever obehag i det offentliga rummet. Genom att använda transect walking som huvudsaklig metod, och fotografering som kompletterande tillvägagångssätt, har det möjliggjorts en djupgående porträttering av de känslor Brunkebergstunneln och David Bagares gata kan förmedla. Metoderna har visat tydliga underliggande mönster i den bygga miljön och de återspeglar både sociala och fysiska möjliggörande och begränsningar. Resultatet har bekräftat många av de teoretiska utgångspunkterna, exempelvis att det tycks finnas ett samspel mellan det sociala och det fysiska som orsakar trygghet och otrygghet. Det har tillika visats att det finns en underordning hos många av kvinnorna som intervjuades. Däribland finns det några som avviker från detta och här går det att tyda hur de troligtvis grundar sina liv i andra sociala kontexter. Vad som befinner sig i överordningen är emellertid en del av framtida studier.

No description available.

<p>Sammanfattning</p><p>Den här studiens syfte var att studera lek och kommunikation hos en barngrupp i två olika typer av utomhusmiljöer. Platsens betydelse har lyfts fram genom att samma barngrupp studerats i två olika miljöer, parklek respektive skogsmiljö. Resultatet visade dessa platsers påverkan på just denna barngrupps lekar. Miljöerna var kända och trygga för barngruppen och gruppen var van att vistas utomhus cirka 4 – 5 timmar varje dag, alla veckans dagar.</p><p>Frågeställningarna behandlade frågor om hur barngruppen lekte och kommunicerade i byggd parkleks- respektive naturlig skogsmiljö. Undersökningen gjordes genom videoobservationer som analyserades med hjälp av ett protokoll med frågor om lek, kommunikation och plats samt kompletterande intervju och samtal med personalen.</p><p>Resultatet visade på en skillnad i barnens lekar och kommunikation i de olika miljöerna. I den byggda parkleksmiljön låg koncentrationen på de motoriska lekarna medan skogsmiljön visade att fantasileken dominerade och förekom i alla observerade situationer. Samlek och parallellek förekom i båda miljöerna, medan ensamlek förekom i parkleken men inte i skogsmiljön.</p><p>Kommunikationen skilde sig markant, på så sätt att barnen i skogsmiljön upprätthöll kommunikationen genom längre talspråksdialoger i fantasi- och rollekar, medan det i parkleken användes kommunikation genom talet endast i kortare ordväxlingar. Samspelet handlade i parkleken till största delen om att svara eller påbörja kommunikation, inte att upprätthålla längre dialoger. Lekredskapen var i parkleken viktiga och upptog barnens koncentration. Båda miljöerna visade på gott samspel och fysiskt aktiva barn.</p><p>Personalen upplevde att skogsmiljön sätter igång fantasin och den fria leken. Där finns många ”rum” som ger frihet och fler val där barnen utvecklar många sinnen och leker lugnare. I skogen får barnen möjlighet att springa långt och vara undanskymda och ostörda i lekarna, menade personalen. I parkleken blev det ofta fler konflikter kring cyklar och andra lekredskap, vilket ledde till fler förmaningar och mer vuxenstyrning. Vissa parklekar var spännande och roliga miljöer och barnen uppskattade att komma tillbaka till samma platser, såväl till skogen som till parklekar. Personalen upplevde att det var språkutvecklande att vara utomhus. Många språkliga begrepp kan barnen uppleva med hela kroppen, som till exempel begreppen uppför och nedför. De såg också barn som vågade prata mer utomhus än när de var inomhus på sin förskola. Personalen framhöll också den motoriska utvecklingen och träningen barnen får utomhus, de ansåg att bra motorik gav barnen större självkänsla och språkutveckling.</p><p>I ett specialpedagogiskt perspektiv kan man genom studiens resultat av en typisk barngrupps lek och kommunikation i uterummet, se vinster även för barn med olika funktionshinder och särskilda behov. Pedagoger och specialpedagoger behöver göras medvetna om den fysiska miljöns betydelse för lek och kommunikation, att olika platser ger olika stimulans. Studien ger förutsättningar för fortsatta studier i hur barn med särskilda behov använder olika miljöer.</p>

Sammanfattning Den här studiens syfte var att studera lek och kommunikation hos en barngrupp i två olika typer av utomhusmiljöer. Platsens betydelse har lyfts fram genom att samma barngrupp studerats i två olika miljöer, parklek respektive skogsmiljö. Resultatet visade dessa platsers påverkan på just denna barngrupps lekar. Miljöerna var kända och trygga för barngruppen och gruppen var van att vistas utomhus cirka 4 – 5 timmar varje dag, alla veckans dagar. Frågeställningarna behandlade frågor om hur barngruppen lekte och kommunicerade i byggd parkleks- respektive naturlig skogsmiljö. Undersökningen gjordes genom videoobservationer som analyserades med hjälp av ett protokoll med frågor om lek, kommunikation och plats samt kompletterande intervju och samtal med personalen. Resultatet visade på en skillnad i barnens lekar och kommunikation i de olika miljöerna. I den byggda parkleksmiljön låg koncentrationen på de motoriska lekarna medan skogsmiljön visade att fantasileken dominerade och förekom i alla observerade situationer. Samlek och parallellek förekom i båda miljöerna, medan ensamlek förekom i parkleken men inte i skogsmiljön. Kommunikationen skilde sig markant, på så sätt att barnen i skogsmiljön upprätthöll kommunikationen genom längre talspråksdialoger i fantasi- och rollekar, medan det i parkleken användes kommunikation genom talet endast i kortare ordväxlingar. Samspelet handlade i parkleken till största delen om att svara eller påbörja kommunikation, inte att upprätthålla längre dialoger. Lekredskapen var i parkleken viktiga och upptog barnens koncentration. Båda miljöerna visade på gott samspel och fysiskt aktiva barn. Personalen upplevde att skogsmiljön sätter igång fantasin och den fria leken. Där finns många ”rum” som ger frihet och fler val där barnen utvecklar många sinnen och leker lugnare. I skogen får barnen möjlighet att springa långt och vara undanskymda och ostörda i lekarna, menade personalen. I parkleken blev det ofta fler konflikter kring cyklar och andra lekredskap, vilket ledde till fler förmaningar och mer vuxenstyrning. Vissa parklekar var spännande och roliga miljöer och barnen uppskattade att komma tillbaka till samma platser, såväl till skogen som till parklekar. Personalen upplevde att det var språkutvecklande att vara utomhus. Många språkliga begrepp kan barnen uppleva med hela kroppen, som till exempel begreppen uppför och nedför. De såg också barn som vågade prata mer utomhus än när de var inomhus på sin förskola. Personalen framhöll också den motoriska utvecklingen och träningen barnen får utomhus, de ansåg att bra motorik gav barnen större självkänsla och språkutveckling. I ett specialpedagogiskt perspektiv kan man genom studiens resultat av en typisk barngrupps lek och kommunikation i uterummet, se vinster även för barn med olika funktionshinder och särskilda behov. Pedagoger och specialpedagoger behöver göras medvetna om den fysiska miljöns betydelse för lek och kommunikation, att olika platser ger olika stimulans. Studien ger förutsättningar för fortsatta studier i hur barn med särskilda behov använder olika miljöer.

Syftet med detta arbete var att ta reda på vilka faktorer som påverkar möjligheterna för förskolan och förskoleklass att besöka naturen, samt hur dessa faktorer kan förbättras. Studien har besvarat frågeställningarna genom att observera en förskola och två förskoleklassers i Sandviken och intervjua barnens lärare om deras förutsättningar till att besöka naturen. Undersökningen redogjorde för syftet med naturvistelser samt granskade avståndet till grönområden, hinder på vägen till grönområden och grönområdenas karaktärer. Förutom de generella förtjänster vistelser i naturen har på barns hälsa som motorik, kunskap och socialt samspel, visade resultatet att naturvistelser har en stor inverkan på nyanlända barn och deras språkutveckling. Vidare visade studien att trafiken har störst betydelse gällande skolor och förskolors förutsättningar till att besöka grönområden på ett säkert och smidigt sätt. Specifika faktorer i trafiken redogjordes samt exempel på åtgärder som kan tas för att förbättra framkomligheten för respektive förskola och grundskola och öka vistelser i naturen.

Människan har ett socialt behov som i dagens samhälle hotas. Det är till stor del vår sociala förmåga som har placerat oss högst upp i näringskedjan men idag när vi inte längre behöver använda vår sociala förmåga för överlevnad kanske vi glömmer bort hur viktig den faktiskt är.Dagens digitala samhälle erbjuder ett bekvämare liv där vi går miste om möjligheter för fysiska träffar. Vi isolerar oss från andra människor helt frivilligt då vi på ett bekvämt sätt har möjligheten att umgås över internet.I detta arbete förklarar vi vikten av människans sociala behov och vilken roll den bör ha inom byggd miljö och stadsplanering. / Humans have a social need that is threatened in today’s society. It is largely our social ability that has placed us at the top of the food chain, but today when we no longer need to use this ability for survival, we may forget how important it actually is.Today’s digital society offers a more comfortable lifestyle where we miss out on opportunities for physical encounters. We isolate ourselves from one another completely voluntarily as we have the opportunity to socialize over the internet.In this thesis we explain the importance of human social needs and what role it should have in the built environment and urban planning.

Den här uppsatsen belyser allas rätt till staden. Genom att fokusera på de sociala värdena anammas begreppet gränssnitt för att beskriva länken mellan människan och den byggda miljön. I arbetet lyfts detta relativt outforskade begrepp fram och utvecklas så att det kan inkludera olika kvaliteter och värden. Gränssnittet avser här zonen där byggnad möter gaturummet och där det privata övergår till publikt. Syftet med arbetet är att ta reda på vilken betydelse gränssnittet har i den byggda miljön och om begreppet kan vara behjälpligt i stadsutvecklingsprocesser. Arbetet fördjupar sig i den nya stadsdelen Västra Hamnen i Malmö. Frågorna som ställs är; Hur kan vår användning av begreppet gränssnitt vara till hjälp för att beskriva kopplingen mellan människan och den byggda miljön? och Vad har gränssnittet för roll i utvecklingen av en ny stadsdel som Västra Hamnen i Malmö? Metoderna för studien innefattade intervjuer med bland annat arkitekter och byggherrar, observationer av tre specifika byggnader i Västra Hamnen samt enkäter som skickades till de boende och arbetande för respektive byggnad. Resultaten av studien visade på hur gränssnittet användes, fungerade och resonerades kring. Slutsatsen som dras är att gränssnittszonen besitter stor potential. Begreppet kan hjälpa diskussionen kring den sociala stadsutvecklingen framåt, dock är det ännu inte vidare etablerat i nuläget. Ytterligare forskning bör därför bedrivas för att vidare sprida begreppet och dess vikt. / This essay highlights everyone’s right to the city. By focusing on the social values, the concept of interface as a link between man and the built environment is adapted. Interface, as a relatively unexplored concept, is in this thesis established and explored with its values and qualities. Here it refers to the zone where a building meets the streetspace and where private seeps into public. The aim of the study is to find out the significance of the interface and whether the concept can be helpful in urban development processes. It also takes a stance in a newly developed district called Western Harbour in Malmo, Sweden. The questions asked are; How can our use of the concept interface be helpful in describing the link between man and the built environment? and What role does the interface play in the development of a new district as the Western Harbour in Malmo? The approach of the study was through interviews with, amongst others, architects and developers; observations of three specific buildings in Western Harbour and surveys sent to the residents and employees of each building. Results showed how the interface was used, operated and further reasoned about. The conclusion made is that the interface concept has great potential. It can help the discussion of social urban development evolve, however, it is not yet established. More extensive research should therefore be conducted to further disseminate the concept and its importance.

Skolgården är den plats som barn dagligen använder och upplever. Det är en rättighet att få leka under rasterna och därför bör en god utemiljö alltid säkerställas för elevernas bästa, men på grund av otydligheter har krav för utformande av skolgårdar tidigare kunnat förbigås. Följaktligen publicerade Boverket år 2015 ”Allmänna Råd” i Plan- och bygglagen i syfte att stödja utformandet av goda utemiljöer för elever runt om i Sverige. Problemet är att många riktlinjer inte finns inskrivna i lagen och är på så sätt inte tvingande, vilket gör att man fortfarande kan undgå dem. På så sätt måste betydelsen av skolgårdars utformning etableras genom kunskap, medvetenhet och förståelse, så att en god utemiljö kan säkerställas.Uppsatsens syfte var att undersöka vilka fysiska faktorer i skolgårdens utformning som påverkar elevers aktivitet och lek, samt hur dessa faktorer skulle kunna kvalitetsbedömas. För att besvara detta studerade vi elevers interaktion med skolgårdars fysiska miljö och hur utformningen påverkar möjligheterna till aktivitet under rasterna. Genom observationer och intervjuer med elever, en pedagog och en rastvakt utförde vi en fallstudie på två skolgårdar i Malmö. Resultaten visade att de faktorer i utformningen som stöttar lek och fysisk aktivitet är bland annat tillräckligt stor yta för varje elev på skolgården, grönska och varierad topografi, tydliga rumsliga indelningar och tillgång på löst naturmaterial. I studien fann vi dessutom att det inte enbart är den fysiska miljön som inverkar på elevernas utan även sociala begränsningar från pedagoger, rastvärdar och föräldrar.Begränsning av elevernas lek och aktivitet i deras viktigaste rum har en hämmande effekt på deras utveckling. Genom att koppla ihop empiri med teori mynnade studien ut i en matris för bedömning av lekvärde på skolgårdar. Den kan användas för att säkerställa en god utemiljö vid utformning, bygglovsgivning och vidareutveckling av befintliga skolgårdar. / The schoolyard is an area that children use and experience daily. It is a fundamental right to play during the breaks; therefore, it is very important to provide good outdoor environments. But, previously it has been easy to avoid requirements that regulate the design of schoolyards due to ambiguities. Consequently, in 2015 Boverket (The National Board of Housing, Building and Planning) published general guidelines in Sweden's Planning and Building Act, in order to support the design and process of good outdoor environments for pupils in Sweden. The problem is that many requirements are not listed in the law, in that way they are not compulsory, which means that they still can be avoided. Thus, the importance of schoolyard designs must be established through knowledge, awareness and understanding, in order to ensure a good outdoor environment.The purpose of the study was to investigate what physical elements of a schoolyard affect play and activity of the pupils, and also how these elements could be evaluated. To answer this, we studied pupils’ interaction with the physical environment and how it affected the opportunities during the breaks. We made a case study of two schools in Malmö, which included observations and interviews with pupils, a teacher and a school hostess. The outcome was that play and activity were supported by the physical design such as sufficient area of the schoolyard for each pupil, green structures and a varied topography, distinguishable spaces and access to natural materials. The study also revealed that not only the physical environment affected the pupils, but it addition there were social restrictions from educators, school hostesses and parents.Limitation of pupils’ play and activity in their most important space has an inhibitory effect on their development. By connecting our empirical work with theory, the study led us to a template of evaluation to assess physical qualities of schoolyards. To ensure the best outdoor environment the template can be used while designing, giving construction permit or further developing existing schoolyards.

Trygghet är ett av de viktigaste och grundläggande kraven som finns på ett samhälle. Dess betydelse uppstår från folks rätt att känna sig trygga i sin omgivning. Denna studie ämnar att diskutera frågor som rör tryggheten i en stad, faktorer som kan påverka känslan av trygghet och hur man kan stärka trygghet med byggd miljö. Arbetet presenterar en fallstudie baserad på Annelund området. Annelund är ett litet bostadsområde som ligger i Malmö. Det är väl rapporterat att invånarna i Annelund känner sig mycket otrygga. Det huvudsakliga syftet med detta arbete är att fördjupa förståelsen av de faktorer som påverkar trygghetsnivån i Annelund. Vidare syftar studien också till att föreslå förbättringar som kan göras för att det ska kännas tryggare för de som bor och vistas i området. Aspekter som rör trygghetsnivån i trakten har analyseras med hjälp av litteraturstudier, plats observationer och intervjuer. Studien visar att den byggda miljön är en viktig faktor som påverkar tryggheten av en plats; dock visar studien också att bredare insatser behövs för att främja utvecklingen av en trygg stad. Detta eftersom Annelund faktiskt är ett lugnt område med ganska låg brottslighet där den byggda miljön är bra; men invånarna känner sig fortfarande mycket otrygga där på grund av sin omgivning d.v.s., på grund av de olagliga aktiviteter som sker på Norra Grängesbergsgatan. Under denna studie konstaterades det att gatan verkar vara ganska stökig kunde även observera att det fysiska rummet är dåligt planerat. Vilket gör att gatan blir lämplig för olagliga aktiviteter. Således rekommenderar denna studie att ändra de fysiska aspekterna av gatan för att minska de olagliga aktiviteterna som sker i Norra Grängesbergsgatan. Detta kan resultera i att invånarna i Annelund känner sig tryggare. / Safety is one of the main fundamental requirements of a society. It`s importance arises from peoples right to feel safe within their premises. This thesis attempts to address some questions about safety in a city, factors that can affect feeling of safety and how to endorse safety in built environment. This work presents a case study based on Annelund area. Annelund is located in Malmö, Sweden. The residents of Annelund are reported to feel unsafe in their neighbourhood. The main purpose of this work is to deepen understanding of the factors that affect the perceived safety level in Annelund. The work also aims to suggest improvements that can be made so that the residents in Annelund can feel safer. Aspects related to the safety level of the neighbourhood are analysed by means of literature studies, site observations and interviews. The study shows that the built in environment is an important factor that affects the safety of a place; however, the study also highlights that broader efforts are needed to promote the development of a safe city. This, because Annelund is actually a quiet area with low crime rate where the physical space is relatively good but, still the inhabitants feel very unsafe due to their surrounding neighbourhood that have its basis in the illegal activities that occurs in Norra Grängesbergsgatan. During this study, it was observed that this place seems to be a troubled street where physical space is poorly planned. Due to this the street is suited for some illegal activities. Thus, this study recommends changing the physical aspects of the street to reduce illegal activities in Norra Grängesbergsgatan. This could ultimately lead to higher and improved safety level in Annelund.