Ett av regeringens centrala mål för att behålla Sveriges styrka som industrination och välfärdsstat, är att öka nyföretagandet i Sverige. En viktig faktor i nyföretagandet är stimulerandet av innovationer fram till kommersialiserade produkter. Organisationen Grensebroen Arena har inrättats genom offentliga medel, för att stödja innovationer och teknikutveckling inom vård/omsorg i Østfold/Fyrbodal. Grensebroen Arena har funnit att kunskapen om vilka kostnader och kapitalbehov samt dess placering i tid under en innovationsprocess, ofta är begränsad hos den innovatör som befinner sig i början av processen. Detta leder till att innovatörer ibland påbörjar utvecklingen av sin idé utan att ha någon genomarbetad plan, vilket ställer innovatören inför svåra beslut som får tas utan rätt beslutsunderlag. Syftet med undersökningen var att utforska och analysera vilka kostnader som uppstår under en innovationsprocess olika faser samt att skapa förståelse kring innovationsprocessens ingående aktiviteter och deras påverkan på kapitalbehov. Undersökningens metodik har varit att utifrån ett hermeneutiskt synsätt utforska kapitalbehovet under en innovationsprocess. Organisationer som stödjer innovationer har beskrivit processen generellt, kvalitativa fallstudier av tre innovationsprocesser har genomförts genom djupintervjuer. Slutligen har en kvantitativ positionering av fallstudierna utförts genom en enkätundersökning till företag som erhållit innovationslån under 2000-talet. Resultatet av studierna visar att en innovationsprocess varierar i fråga om tid och kapitalbehov. Vi har funnit ett tidsintervall på mellan två år och elva år, och ett kapitalbehov på mellan en miljon kronor och nio miljoner kronor. För flertalet av de studerade processerna finns ett relativt blygsamt kapitalbehov i de inledande faserna, vilket följs av ett accelererande kapitalbehov under den del av processen då produkten kommersialiseras.

Inköpsorganisationen har varit och är föremål för förändring. Vid sidan av denna förändring har Total Cost of Ownership (TCO) utvecklats. TCO sträcker sig bortom inköpspriset och innefattar enligt Degraeve et al. (2005a) alla kostnader relaterade till anskaffningen och kostnaderna användningen av en vara eller tjänst medför genom ett företags hela värdekedja. Utifrån en tillhandahållen förståelse för kostnaderna ett företag ådrar sig utifrån etablerade leverantörsrelationer kan TCO fördelaktigt användas vid valet av leverantörer och till att utvärdera prestandan av leverantörer. Ett flertal genomförda TCO studier har antagit ett snävt fokus och enbart fokuserat på en specifik produkt eller produktgrupp. Ett behov av att på en mer övergripande nivå granska och identifiera skillnader i kostnaderna ett tillverkande företag ådrar sig mellan olika leverantörer har därmed existerat. I enlighet med detta behov syftade denna uppsats till att övergripande granska skillnader i kostnaderna ett tillverkande företag ådrar sig mellan olika leverantörer utifrån ett TCO perspektiv. Detta uppnåddes via att genomföra en fallstudie av det privatägda tillverkande företaget Enics. Data samlades huvudsakligen in via intervjuer och en introducerad TCO matris används i presentationen och analysen av data. Ett flertal relevanta skillnader i kostnaderna fallföretaget ådrar sig mellan olika leverantörer identifieras och presenteras. Möjligheten att utifrån de identifierade skillnaderna uppnå kostnadsbesparingar samt hur detta inverkar på de identifierade skillnaderna analyseras. De identifierade skillnaderna kan utökas mellan olika leverantörer när företag eftersträvar att uppnå kostnadsbesparingar. Hur 23 traditionella kriterier anknyter till värdekedjan har även analyserats. Varav en del kriterier möjliggör inledandet av leverantörsrelationer är en del mer anpassade för den efterkommande utvärderingen.

<p>I dagens samhälle är information av alla slag viktig, framförallt är den ekonomiska informationen i årsredovisningen mycket viktig för dess målgrupp; företagets intressenter. Revisorn är den som kvalitetssäkrar informationen och garanterar att den ger en rättvisande bild av företagets resultat och ställning. Varulagret är en mycket svårvärderad tillgång och är som regel en väsentlig balanspost i företagets redovisning. Värderas den fel innebär det ett stort utslag på företagets resultat. I de företag som har ett egentillverkat varulager är denna värdering extra besvärlig, speciellt de indirekta kostnaderna. Därför har revisorerna en viktig uppgift i att kontrollera hur dessa indirekta kostnader har identifierats och värderats. </p><p>Enligt god redovisningssed skall varulagervärdet ge en rättvisande bild av det verkliga varulagret.</p><p>Problemformulering: Hur kontrolleras småföretagens identifiering och värdering av indirekta kostnader i egentillverkat varulager i revisionsprocessen?</p><p>Syfte: För att få svar på vår frågeställning ämnar vi med vår studie:</p><p> Beskriva hur revisorn kontrollerar småföretagens identifiering och värdering av indirekta kostnader i egentillverkat varulager.</p><p> Analysera olika problem, påträffade i revisionsprocessen, kring kontrollen av småföretagens identifiering och värdering av indirekta kostnader i egentillverkat varulager.</p><p>Metod: För att besvara syftet har vi gjort en kvalitativ studie med fyra personliga intervjuer med fyra olika revisorer. För att komma fram till studiens problem och syfte genomföres en pilotstudie med två revisorer där problematiken med att identifiera och värdera indirekta kostnader i egentillverkat varulager seglade upp som en het kandidat. </p><p>Slutsatser: De indirekta kostnaderna i egentillverkat varulager hos småföretag är lätta att identifiera men problematiska att värdera. Bristen på formella ekonomisystem medför att värderingen ofta blir schablonartad och en produkt av en dialog mellan revisorn och representanter från företaget.</p>

I dagens samhälle är information av alla slag viktig, framförallt är den ekonomiska informationen i årsredovisningen mycket viktig för dess målgrupp; företagets intressenter. Revisorn är den som kvalitetssäkrar informationen och garanterar att den ger en rättvisande bild av företagets resultat och ställning. Varulagret är en mycket svårvärderad tillgång och är som regel en väsentlig balanspost i företagets redovisning. Värderas den fel innebär det ett stort utslag på företagets resultat. I de företag som har ett egentillverkat varulager är denna värdering extra besvärlig, speciellt de indirekta kostnaderna. Därför har revisorerna en viktig uppgift i att kontrollera hur dessa indirekta kostnader har identifierats och värderats. Enligt god redovisningssed skall varulagervärdet ge en rättvisande bild av det verkliga varulagret. Problemformulering: Hur kontrolleras småföretagens identifiering och värdering av indirekta kostnader i egentillverkat varulager i revisionsprocessen? Syfte: För att få svar på vår frågeställning ämnar vi med vår studie: Beskriva hur revisorn kontrollerar småföretagens identifiering och värdering av indirekta kostnader i egentillverkat varulager. Analysera olika problem, påträffade i revisionsprocessen, kring kontrollen av småföretagens identifiering och värdering av indirekta kostnader i egentillverkat varulager. Metod: För att besvara syftet har vi gjort en kvalitativ studie med fyra personliga intervjuer med fyra olika revisorer. För att komma fram till studiens problem och syfte genomföres en pilotstudie med två revisorer där problematiken med att identifiera och värdera indirekta kostnader i egentillverkat varulager seglade upp som en het kandidat. Slutsatser: De indirekta kostnaderna i egentillverkat varulager hos småföretag är lätta att identifiera men problematiska att värdera. Bristen på formella ekonomisystem medför att värderingen ofta blir schablonartad och en produkt av en dialog mellan revisorn och representanter från företaget.

Bakgrund: Under flera år har det förts diskussioner inom EU om att harmonisera och förbättra reglerna av finansiell redovisning för noterade företag inom unionen. Det har även funnits en strävan att närma sig de redovisningsnormer som tillämpas internationellt, framförallt IAS. År 2002 introducerade EU den största förändringen i Europa på 30 år gällande finansiell redovisning. De antog en ny redovisningsreglering som går ut på att alla EU-listade företag skall följa IFRS i deras finansiella rapporter. Dessa standarder har börjat gälla från och med den 1 januari år 2005. Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka om normförändring, såsom implementeringen av IFRS, leder till ökade kostnader för redovisning och revision för svenska börsnoterade företag samt undersöka varför dessa kostnader ökar. Metod: Vi har utgått från befintlig teori vilket medfört att vi har en deduktiv ansats. Utifrån teorin har vi utformat hypoteser som är förenklingar och generaliseringar av verkligheten. Det empiriska materialet har vi samlat in genom telefonintervjuer och från årsredovisningar. Informationen har sedan statistiskt bearbetats samt analyserats för att kunna förkasta våra hypoteser eller ej. Detta har sedermera mynnat ut i våra slutsatser. Slutsatser: Studien visar att normförändring, så som implementering av IFRS, skapar ökade kostnader för redovisning och revision för svenska börsnoterade företag. Faktorerna vi anser påverkar dessa kostnader vid normförändring är behovet av ökade revisions- och konsulttjänster samt utbildning. Förslag till fortsatt forskning: Forskning angående om börsnoterade företag tvingats avnotera sig på grund av IFRS skulle vara intressant att fullfölja. Även forskning som belyser om nyttan med IFRS verkligen överstiger kostnaderna som uppkommit, är intressant att undersöka.

<p>Bakgrund: Under flera år har det förts diskussioner inom EU om att harmonisera och förbättra reglerna av finansiell redovisning för noterade företag inom unionen. Det har även funnits en strävan att närma sig de redovisningsnormer som tillämpas internationellt, framförallt IAS. År 2002 introducerade EU den största förändringen i Europa på 30 år gällande finansiell redovisning. De antog en ny redovisningsreglering som går ut på att alla EU-listade företag skall följa IFRS i deras finansiella rapporter. Dessa standarder har börjat gälla från och med den 1 januari år 2005.</p><p>Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka om normförändring, såsom implementeringen av IFRS, leder till ökade kostnader för redovisning och revision för svenska börsnoterade företag samt undersöka varför dessa kostnader ökar.</p><p>Metod: Vi har utgått från befintlig teori vilket medfört att vi har en deduktiv ansats. Utifrån teorin har vi utformat hypoteser som är förenklingar och generaliseringar av verkligheten. Det empiriska materialet har vi samlat in genom telefonintervjuer och från årsredovisningar. Informationen har sedan statistiskt bearbetats samt analyserats för att kunna förkasta våra hypoteser eller ej. Detta har sedermera mynnat ut i våra slutsatser.</p><p>Slutsatser: Studien visar att normförändring, så som implementering av IFRS, skapar ökade kostnader för redovisning och revision för svenska börsnoterade företag. Faktorerna vi anser påverkar dessa kostnader vid normförändring är behovet av ökade revisions- och konsulttjänster samt utbildning.</p><p>Förslag till fortsatt forskning: Forskning angående om börsnoterade företag tvingats avnotera sig på grund av IFRS skulle vara intressant att fullfölja. Även forskning som belyser om nyttan med IFRS verkligen överstiger kostnaderna som uppkommit, är intressant att undersöka.</p>

Each year, the coffee machines at Ericsson in Kista produce around 100 tons of ground coffee waste. The companies Coor Service Management, Löfbergs Lila and Selecta are all responsible for different stages in the logistical chain in delivering coffee and, together with Ericsson, they want to increase their environmental benefit. The plan is to produce biogas through anaerobic digestion instead of incinerating the coffee waste in a heating plant. The results are to be presented as different business cases in which different biogas plants are compared with the reference case (heating plant), comparing costs and environmental impacts. There are two major environmental benefits from producing biogas; reduced carbon dioxide emissions from when fossile fule is replaced by carbon neutral biogas, and reduced emissions from returning digestate from the bio reactor to farmland instead of using industrial fertelizer. In order to determine the biogas potential in coffee waste, a couple of properties had to be determined in a laboratory. Properties such as the dry substance content, heating value, moisture content and ash content. The results show that 100 tons coffee waste could produce around 16 500 Nm3 biogas which would contain 163 MWh. The biogas reactor and upgrade plant both need energy gas to function and uses around 14 MWh of the produced gas. In the end, the resulting upgraded biogas contains 149 MWh energy. Such an amount of gas can replace 15,1 m3 of diesel and thus reduce carbon dioxide emissions by 39,4 ton. The emissions from running the reactor and upgrade plant, combined with methane leakage amounts to 4,8 ton carbon dioxide. All of the biogas plants that were examined returns digestate and nutrients to farmlands which reduces the need for industrial fertelizer. The production of fertelizer uses alot of energy, and by returning digestate a reduction of 58 GJ energy and 3 ton CO2 can be achieved. This is not the case with the heat plant which instead has to place some of its produced ashes in landfills. If the exergy content in the biogas is compared to that of the heat it shows that there is a point to making gas instead of incinerating the waste. The biogas has about 50 % higher exergy content than the heat has and therefore it is possible to utilize the substrate more efficiently. Transporting coffee waste from Ericsson to different biogas plants will result in increased carbon dioxide emissions. The three plants investigated in this thesis are Henriksdals sewage treatment plant, the Himmerfjärd plant and Uppsala biogas plant. For each plant, drivning distance, pre treatment requirements of the coffee waste, and related costs were determined. Using methods from the Network for transportation and enviroment, the emissions for each case were calculated. The results show that the Henriksdal case will increase carbon dioxide emissions by two tons per year, and the other cases will increase emissions by four tons. The result from combining laboratory work, simulations and calculations show that the case where Henriksdal recives the coffee waste will reduce carbon dioxide emissions by 15,1 ton at a cost of 72 000 kr per year. The case with the Himmerfjärd plant will reduce emissions by 13,8 ton at a cost of 74 000 kr per year. The final case with Uppsala biogas plant will reduce emissions by 13,7 ton at the cost of 107 000 kr per year. And thus there are environmental benefits from producing biogas from the coffee waste, but they do come at a cost.

Varje år uppkommer nya fall där Skatteverket (SKV) tvistar med enskilda näringsidkare, bolag och arbetstagare (AT) om beskattning av studie- och konferensresor. Tvisterna uppkommer till följd av parternas olika uppfattningar angående vad som är avdragsgilla kostnader alternativt vad som ska förmånsbeskattas. Studie- och konferensresor kan, under vissa omständigheter, i sin helhet utgöra en avdragsgill kostnad för enskilda näringsidkare och bolag enligt 16 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) (IL). Dessa omständigheter är dock begränsade och det är dessa begränsningar som utgör en betydande faktor som SKV tar hänsyn till vid en revision. I de fall SKV anser att begränsningarna är överskridna kommer resorna anses utgöra semester för de anställda och detta ger upphov till löneförmånsbeskattning hos dem. Arbetsgivaren (AG) blir samtidigt skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 1 och 10 §§ socialavgiftslagen (2000:980) (SAL). Vad som ska räknas som kostnader hänförliga till en studie- eller konferensresa finns det inga särskilda bestämmelser om, utan bedöms utifrån de allmänna reglerna i 16 kap. 1 § IL. Aktiviteter eller arrangemang som inte är hänförliga till själva studie- eller konferenstiden kan komma att räknas som intern representation i enighet med 16 kap. 2 § IL. Vad som räknas till intern representation är t.ex. personalfester eller personalvård. Skillnaden mellan dessa är att det finns ett begränsningsbelopp när det gäller intern representation, vilket det inte gör gällande studie- och konferensresor.  Anledningen till att nya fall ständigt uppkommer beror på oklarheter i rättsläget vad gäller dessa begräsningar och vad som överlag utgör gällande rätt för studie- och konferensresor. Detta eftersom IL saknar särskilda bestämmelser avseende dessa resor. Det finns endast ett fåtal lagrum, se kapitel 3, angående avdragsgilla kostnader och intern representation (studie- och konferensresor) som reglerar vad som i allmänhet under sådana resor är att anse som skattefria förmåner. Det bör dock påpekas att studie- och konferensresor ej faller under begreppet ”intern representation” vad gäller 11 kap. 2 § IL, till skillnad från vad som gäller i förmånssammanhang enligt 16 kap. IL. SKV har genom Skatteverkets allmänna råd (SKV A), handledningar och uttalanden försökt definiera vad som ska anses gälla för studie- och konferensresor genom vissa krav och riktlinjer. Exempelvis finns krav på antalet arbetstimmar under konferenstiden och vissa begränsningar för inslag av nöje under den interna representationen. SKV menar dock att bedömningen alltid måste ske i det enskilda fallet och härigenom återstår problemet med otydliga gränsdragningar. Uppsatsen analyserar och klargör vilka brister och oklarheter som finns på det skattemässiga området avseende studie- och konferensresor och förtydligar, med hjälp av förslag på nya bestämmelser, rättsläget ur ett de lege ferenda-perspektiv.

Bakgrund och Syfte: Tidigare forskning visar att kostnadsreducering och behov av extern kompetens varit framträdande motiv till varför företag outsourcar ekonomifunktionen. Däremot efterlyses mer forskning som fokuserar på SMF-företag och vad det är som motiverar dem att välja outsourcing. Syftet med denna studie är därmed att öka förståelsen för SMF-företagens motiv att outsourca ekonomifunktionen med avseende främst på kostnader och kompetens. Metod: Studien antar ett hermeneutiskt och socialkonstruktivistiskt perspektiv. Forskningsansatsen är abduktiv och i studien tillämpas en kvalitativ undersökningsmetod då den empiriska datainsamlingen sker med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Den teoretiska referensramen bygger på tidigare forskning och den empiriska sammanställningen bygger på kategorier som framkommit under intervjuerna. Studien inspireras av grundad teori eftersom en ny empirisk synvinkel presenteras och analyseras tillsammans med övrig teori och empiri. Slutsats: Studien tyder på att SMF-företag inte reflekterar över kostnadsreducering som ett motiv till att outsourca ekonomifunktionen. För SMF-företag finns behov av extern kompetens och expertiskunskaper, vilket motiverar dem att välja outsourcing. Studien uppmärksammar också ett nytt främsta motiv till outsourcing av ekonomifunktionen; trygghet. Förslag till fortsatt forskning: Till vidare forskning finns ett behov av att undersöka mer grundligt trygghet som ett främsta motiv till outsourcing av ekonomifunktionen. Eftersom studien utgår från SMF-företag som anlitar en outsourcingpartner, föreslår vi till vidare forskning att undersöka outsourcing av ekonomifunktionen utifrån både företag som anlitar och som anlitas för att vidga synen på fenomenet. Studiens bidrag: Ur ett teoretiskt perspektiv bidrar denna studie med att belysa trygghet som ett främsta motiv till varför SMF-företag outsourcar ekonomifunktionen. Ur ett praktiskt perspektiv ges rådet till redovisningsbyråer att med fördel fokusera sin marknadsföring kring trygghet när de riktar sig till SMF-företag, främst små företag.

En betydande andel av byggnaderna i Sverige, såväl som i Norrbotten, besitter någon form av kulturhistoriska värden som bör bevaras. Byggnaderna omfattas ofta av olika typer av skyddsbestämmelser som på något sätt syftar till att bevara dessa värden. Fastighetsägare kan ändå i hög grad ha skäl att överväga olika typer av ändringar på dem. Tidigare studier har pekat ut kostnaden som en viktig faktor för fastighetsägare när de ska ta beslut om renoveringar eller andra typer av ändringar. Varsam renovering är ett begrepp som bland annat syftar till att anpassa ändringar på byggnader till dess kulturhistoriska värden och byggnadsdelars befintliga potential. Den stora variation i förutsättningar och omfattning som kännetecknar ändringar på kulturhistoriskt värdefulla byggnader gör det dock svårare att på förhand uppskatta kostnader för olika typer av åtgärder på dem jämfört med på byggnader utan dessa värden.  Syftet med den här studien är att bidra med ökad förståelse om kostnader för varsamma renoveringsåtgärder. Målet är att identifiera och analysera kostnader för vanliga varsamma renoveringsåtgärder och att i en fallstudie jämföra dem med alternativa renoveringsåtgärder där hänsyn till kulturhistoriska värden inte prioriteras på samma sätt. Fokus låg på åtgärder på byggnaders klimatskal med en geografisk avgränsning till Norrbotten och Västerbotten.  Studien bestod av två delar. Den första delen utgjordes av en kartläggning av vanliga varsamma renoveringsåtgärder och kostnader för dem. Kartläggningen inleddes med framtagandet av ett teoretiskt ramverk som omfattar centrala begrepp, förutsättningar och utmaningar vid kostnadsuppskattningen av den typen av åtgärder. Därefter utfördes en datainsamling via direktkontakter med yrkesverksamma och dokumentstudier av bidragsärenden och tidigare genomförda projekt inom byggnadsvård. I den andra delen genomfördes en fallstudie där varsamma renoveringsåtgärder för tak, fasader och fönster applicerades teoretiskt på en fallstudiebyggnad som pekats ut som kulturhistoriskt värdefull. De analyserades med avseende på livscykelkostnader och jämfördes med åtgärder som tagits fram utan krav på antikvarisk hänsyn.  I det teoretiska ramverket togs en definition av begreppet varsamma renoveringsåtgärder fram som innefattade åtgärder där bevarande av kulturhistoriska värden och befintliga material prioriteras framför andra faktorer. I kartläggningen identifierades ett antal olika sådana åtgärder som bedömdes vara vanliga i Norrbotten och i viss mån även Västerbotten. Lagningar på timmerstommar och renovering av fönster var de åtgärder som identifierats flest gånger och på ett brett urval av olika byggnadstyper. I fallstudien kunde skillnader i kostnader mellan de åtgärder som bedömts som varsamma och de åtgärder som tagits fram utan krav på antikvarisk hänsyn påvisas. Tidigare studier har lyft fram att kraven på traditionella material och tekniker gör det dyrare att utföra ändringar på kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Resultatet från den här studien visade att investerings- och livscykelkostnaden snarare beror på en rad faktorer, som bland annat byggnadens skick, det antikvariska förhållningssättet och avkastningskravet. Ett fortlöpande underhåll med traditionella material visade sig kunna vara lönsamt ur ett ekonomiskt perspektiv under vissa förutsättningar. Om däremot byggnadsdelar eller material behövde bytas ut var det dyrare med traditionella material och tekniker. Underhållsplanering lyftes fram som ett sätt att undvika dyra restaureringar och parera osäkerheter avseende åtgärders omfattning. I studien uppskattades kostnader för vanliga varsamma renoveringsåtgärder genom att utgå från kostnader i tidigare genomförda projekt. Med utgångspunkt i resultaten skulle framtida studier bland annat kunna fokusera ännu mer på enbart några specifika åtgärder i kombination med miljöpåverkan.