Bakgrund: Att leva med Irritable Bowel Syndrome (IBS) innebär en stor utmaning i det vardagliga livet. Personerna kan bli funktionshindrade på grund av de livslånga symtomen som IBS medför trots att IBS i sig inte är livshotande. Många personer med IBS upplever idag att information om egenvård från sjukvården är bristfällig, att de inte blir tagna på allvar, och att deras egna upplevelser förbises. Eftersom sjuksköterskan kommer i kontakt med dessa personer i sin yrkesutövning kan det anses vara användbart att ha kunskaper om dessa personers upplevelser för att bättre kunna bemöta dem och öka deras välbefinnande och livskvalitet. Syfte: Syftet var att belysa personers upplevelser av att leva med Irritable Bowel Syndrome. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie med kvalitativ ansats som baserades på sju artiklar och analyserades enligt Graneheim och Lundmans tolkning av innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fem kategorier av upplevelser; Olika känslouttryck, att acceptera den förändrade vardagen, önskan om förståelse och stöd, påverkan på integritet och självkänsla och social isolering och utanförskap. Slutsats: Denna studie har visat att personer med IBS har ett behov av att bli förstådda av sjukvården. Sjuksköterskan kan genom att öka sin kunskap om personers livsvärld och upplevelser av att leva med IBS bidra till att fler personer får stöd och hjälp från sjukvården. Detta gör det möjligt att erbjuda en mer välanpassad vård och ge personerna en högre känsla av välbefinnande och livskvalitet än vad de upplever idag.

Kronisk sjukdom är ett ökande problem och kräver en ökad kunskap bland vårdpersonal. Enligt WHO dog 35 miljoner människor av kronisk sjukdom under 2005. En kronisk sjukdom är långvarig, har ett långsamt förlopp och är obotlig. Yrkeskunskap, etik och lagar reglerar sjuksköterskans profession. Många med kronisk sjukdom drabbas av kronisk sorg som är en naturlig reaktion på en pågående förlust. Genom att försöka använda ett livsvärldsperspektiv i vårdsammanhang kan sjuksköterskan komma närmare patientens upplevelser av lidande och vårdande.Syftet med studien var att beskriva vuxna patienters upplevelse av att leva med kronisk sjukdom. Denna kvalitativa litteraturstudie följde Evans modell för analysen. I resultatet framkom följande tre teman; kontinuerligt förändrad identitet, ett liv präglat av begränsningar och sociala förändringar. Patienterna upplevde att de kontinuerligt tvingades förändra sin identitet under sjukdomens förlopp. De fysiska begränsningar som sjukdomen medförde präglade deras liv och samtidigt upplevde de sociala förändringar såsom isolering och utanförskap.I diskussionen lyfts viktiga delar av resultatet fram såsom den kontinuerligt förändrade identiteten, vikten av meningsfulla aktiviteter samt närståendes betydelse. Den komplexa situation som kroniskt sjuka patienter lever med kräver ökad förståelse från sjuksköterskor. / Program: Fristående kurs

Bakgrund: Oförklarlig muskelsmärta har funnits i århundraden, men det är inte förrän i modern tid som begreppet fibromyalgi har tillämpats på fenomenet. Fibromyalgi är en komplex sjukdom utan känd etiologi som kännetecknas av diffus muskelsmärta och trötthet. Idag är fibromyalgi den andra mest förekommande reumatologiska störningen, efter artros, och majoriteten av de som insjuknar är kvinnor. Syfte: Syftet med studien var att belysa kvinnors upplevelser av att leva med fibromyalgi. Metod: En litteraturstudie baserad på tio artiklar har genomförts. Kvalitetsgranskningen gjordes med hjälp av granskningsmallen Qualitative Research Checklist. Artiklarna analyserades med inspiration av Graneheim och Lundmans tolkning av innehållsanalys. Resultat: Fem kategorier framkom: att leva med oförutsägbar smärta, känslan av att vara misstrodd, svårigheter att hantera vardagen, upplevelser av stöd i sociala relationer och upplevelser av anpassning för välmående. Kvinnorna upplevde en oförutsägbar smärta som begränsade dem i deras vardag. På grund av sjukdomens osynlighet upplevde kvinnorna sig mer eller mindre misstrodda hela tiden och behövde alltid förklara sin sjukdom. Kvinnorna hade även svårigheter att hantera sin nya vardag som de nu tvingas anpassa sitt liv efter. Slutsats: Kunskapen som har framkommit i studien kan användas som ett stöd för att skapa en bättre förståelse för denna patientgrupps upplevelser i olika vårdsammanhang, och därmed bidra till ett bättre bemötande som kan generera känslor av välbefinnande och minskat lidande för patienten.

Att leva med kronisk sjukdom påverkar hela individen, vilket kan föra med sig ensamhet. Syftet med litteraturstudien var att beskriva personers upplevelser av ensamhet vid kronisk sjukdom. Litteraturstudien utfördes som en kvalitativ litteraturstudie med inifrånperspektiv baserat på 19 vetenskapliga artiklar som analyserats med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Analysen resulterade i fem slutkategorier: Att gemenskapen saboteras på grund av sjukdom, att känna rädsla över att stå helt ensam kvar, att känna längtan efter stödjande vänner, att inte klara av eller vara tvingad till att avstå från aktiviteter och att inte bli tagen på allvar och medvetet dra sig undan. I resultatet framkom det att det fanns en tydlig rädsla över att bli avvisad och diskriminerad av familj och vänner. Det visade sig också att fysiska begränsningar kunde leda till att deltagare både tvingades avstå från sociala relationer samt aktiviteter som tidigare klarats av. Att både vara sjuk och ensam upplevdes som en dubbel börda och det fanns uttalad längtan efter någon att prata med. Oförståelse och misstroende från närstående och sjukvårdspersonal skapade en ökad känsla av ensamhet som blev svår att hantera. Det är viktigt att sjuksköterskan har kunskap om hur ensamhet påverkar människan, detta för att kunna förebygga och motverka att ensamhet uppkommer. För människor som lever med kronisk sjukdom och upplever ensamhet kan en omvårdnadsintervention vara att hjälpa till att skapa tillhörighet med andra i liknande situationer.

Bakgrund: Reumatoid artrit, RA, är en systemisk, autoimmun och livslång sjukdom. Runt 2 000 personer nydiagnostiseras i Sverige varje år. Kvinnor drabbas i högre grad än män.  Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelse av att leva med reumatoid artrit.  Metod:En litteraturöversikt baserad på 14 artiklar med kvalitativ ansats.  Resultat:RA påverkar hela livet, fysiskt, psykiskt och socialt. Den är högst individuell, orsakar smärta, förlust och sorg. Vardagsliv och relationer förändras och personen med RA tvingas till anpassning och förändring. Många behöver hjälp av familjen och samhället. RA innebär också en livslång behandling och kontakt med vården.  Slutsatser:Vid omvårdnaden av personer med RA, kan sjuksköterskan genom ett personcentrerat förhållningssätt, fånga upp varje persons unika upplevelse av livet och sjukdomen. Det är också viktigt att vara medveten om att upplevelsen av RA kan variera från en dag till en annan och att ta personen på allvar. Sjuksköterskan kan också ha en viktig roll i att upptäcka sjukdomen.    Nyckelord:Kronisk sjukdom,livsomställning, personcentrerad omvårdnad, reumatoid artrit, sorg / Main title: Pain, sorrow and a new life Subtitle:A literature review on people's experience of living with rheumatoid arthritis   Background:Rheumatoid arthritis, RA, is a systemic, chronic inflammatory autoimmune disease. Every year about 2 000 persons are diagnosed with RA in Sweden. Women are more affected than men are.  Aim:The aim was to describe people’s experience of living with rheumatoid arthritis.  Method:A literature review containing 14 articles with a qualitative approach.  Result:RA greatly impacts one’s life, physically, mentally and socially. The disease is highly individual, and causes pain, loss and grief. Everyday life and relations changes and the person with RA is forced to adaption and adjustment. Many people need support from family and society. RA also means a life-long treatment and contact with the healthcare system.  Conclusion:With a person-centered care approach, the nurse is able to capture every person's unique experience of life and the disease, when caring for a person with RA. It is also important to be aware that the experience of RA can vary from one day to another and to take the persons own experience seriously. To detect RA, the nurse can play an important role.   Keywords: Chronic disease, life adjustment, person-centered care, rheumatiod arthritis, sorrow.

När sjukdom drabbar en människa, förändras tillvaron. En av sjuksköterskans uppgifter är att hjälpa och stötta patienten att finna mening i sin nya situation och med andra förutsättningar än tidigare. Ska patienten kunna leva sitt liv så självständigt som möjligt, behöver vården utgå från patientens behov, och utformas så att patienten kan vara delaktig. Syftet med studien är att få förståelse för vad delaktighet kan innebära för kroniskt sjuka patienter i mötet med vården. Som metod för att svara på studiens syfte, valdes en kvalitativ ansats med intervjuer som datainsamling. Sex intervjuer genomfördes och analyserades utifrån en fenomenologisk-hermeneutisk analysmetod. Under analysen växte två huvudteman med underteman fram. Resultatet visar att delaktighet kan innebära att bli lyssnad till. Det är centralt för informanterna, då önskan finns om att vården ska utgå från informantens tankar, behov och kunskap. Detta innefattar även tankar kring att erhålla relevant information för att kunna vara delaktig. En faktor som påverkade känslan av delaktighet eller ej för informanterna, var kontinuiteten bland vårdpersonalen. När en relation kunde byggas upp, gav det trygghet och känsla av delaktighet. Resultatet av studien ger förståelse för hur vårdpersonal kan arbeta för att patienter med kronisk sjukdom ska kunna vara delaktiga.

<p>Hoppet är människans starkaste drivkraft och framtidsorienterat på ett positivt sätt. Upplevelsen av hopp varierar över tid, beroende av person, omständigheter och miljö. En människa som har en sjukdom av kronisk karaktär, kan känna lidande i</p><p>olika former både fysiskt och psykiskt. Det är av största vikt att dessa patienter upplever hopp för att orka kämpa och våga sig in i en osäker framtid. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa hoppets betydelse samt identifiera faktorer som inverkade på patientens upplevelse av hopp och val av copingstrategier vid kronisk sjukdom, vilket underlättade sjuksköterskans möte med patienten. Litteraturstudien grundades på 16 vetenskapliga artiklar ur ett patientperspektiv. Resultatet visade att socialt stöd från omgivningen, accepterande av sjukdomen, realistiska mål men även andlighet och inre harmoni ökade upplevelsen av hopp. Stigmatisering och avsaknad av diagnos var ett stort hot mot patientens upplevelse av hopp. Som sjuksköterska är det</p><p>viktigt att hjälpa patienten att genomlida lidandet och lägga energin på leva i nuet. Sjuksköterskan bör hjälpa patienten att se</p><p>möjligheterna och inte begränsningarna i framtiden. Blir patienten medveten och aktiv i sin sjukdomssituation leder det till ett oberoende av andra och ökar upplevelsen av hopp. Det är av stor vikt att sjuksköterskan har kunskap om fenomenet hopp för att kunna hjälpa patienten uppleva hopp och känna</p><p>livskvalitet.</p>

Hoppet är människans starkaste drivkraft och framtidsorienterat på ett positivt sätt. Upplevelsen av hopp varierar över tid, beroende av person, omständigheter och miljö. En människa som har en sjukdom av kronisk karaktär, kan känna lidande i olika former både fysiskt och psykiskt. Det är av största vikt att dessa patienter upplever hopp för att orka kämpa och våga sig in i en osäker framtid. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa hoppets betydelse samt identifiera faktorer som inverkade på patientens upplevelse av hopp och val av copingstrategier vid kronisk sjukdom, vilket underlättade sjuksköterskans möte med patienten. Litteraturstudien grundades på 16 vetenskapliga artiklar ur ett patientperspektiv. Resultatet visade att socialt stöd från omgivningen, accepterande av sjukdomen, realistiska mål men även andlighet och inre harmoni ökade upplevelsen av hopp. Stigmatisering och avsaknad av diagnos var ett stort hot mot patientens upplevelse av hopp. Som sjuksköterska är det viktigt att hjälpa patienten att genomlida lidandet och lägga energin på leva i nuet. Sjuksköterskan bör hjälpa patienten att se möjligheterna och inte begränsningarna i framtiden. Blir patienten medveten och aktiv i sin sjukdomssituation leder det till ett oberoende av andra och ökar upplevelsen av hopp. Det är av stor vikt att sjuksköterskan har kunskap om fenomenet hopp för att kunna hjälpa patienten uppleva hopp och känna livskvalitet.

Bakgrund: Kronisk sjukdom är den ledande dödsorsaken bland individer världen över varav hjärt-kärlsjukdom, cancer, diabetes och kroniska lungsjukdomar är de dominerande. Att leva med kronisk sjukdom erfordrar en livslång behandling av förändrade levnadsvanor. Hälsa och välbefinnande utesluter inte sjukdom, för kroniskt drabbade innebär det att förhålla sig till sin livssituation. Subjektiva och objektiva emotioner är en stor del bland individers vardag och orsakar ett lidande. Hos hälso- och sjukvården föreligger det ett ansvar att främja hälsa, lindra lidande och förebygga sjukdom bland individer med kronisk sjukdom. Syfte: Att belysa individers upplevelser av att leva med kronisk sjukdom. Metod: En litteraturöversikt där datamaterialet består av tio kvalitativa artiklar ur ett patientperspektiv. Resultat: Resultatet identifierar två huvudteman; behov av ett stödjande nätverk och kronisk sjukdom i vardagen samt sju underteman; vikten av ett betryggande och socialt stöd, en förtroendefull vårdrelation, kunskap och information vid sjukdomshantering, att finna balans vid upprätthållandet av levnadsvanor, när sjukdomen är under progression, avsaknad av en meningsfull vardag och existentiell rädsla. Konklusion: Individer med kronisk sjukdom upplever ett dagligt och påtagligt livslidande. Individer bör ses ur ett helhetsperspektiv där hälso- och sjukvården skall utgå från en personcentrerad- och individanpassad vård.

No description available.