<p>Validerat; 20130402 (global_studentproject_submitter)</p>

Bakgrund: Bröstcancer är idag den vanligaste cancersjukdomen bland kvinnor i världen och drabbar cirka 8000 personer varje år i Sverige. För att kunna förbättra livskvaliteten för kvinnor med bröstcancer krävs det att sjuksköterskan har ett holistiskt synsätt. Det innebär att se till hela människans behov och inte enbart se de fysiska symtomen. Fokus bör därför ligga på att försöka förstå kvinnors upplevelse av att leva med bröstcancer, detta för att kunna möta dessa personers olika behov. Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelse av att leva medbröstcancer. Metod: Litteraturstudien baserades på 11 vetenskapliga artiklar som granskades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Den systematiska litteratursökningen genomfördes i två olika databaser, PubMed och PsycInfo. Resultat: Kvinnors upplevelse av att leva med sjukdomen bröstcancer resulterade i femslutkategorier. Att operera bort brösten och inte känna sig hel, Att ständigt vara sårbar och inte våga planera för framtiden, Att känna behov av stöd och nära relationer men samtidigt vilja dölja sin sjukdom, Att uppleva behov av individanpassad information och att behandlingar påverkade vardagen, Att inte ta livet för givet och ha en positiv livssyn för att blicka framåt. Slutsats: I denna studie framkom det att kvinnors liv förändrades på grund av bröstcancern och att de kämpade med en förändrad kroppsbild och biverkningar på grund av behandlingar av sjukdomen. Kvinnor upplevde ett stort behov av stöd och individanpassad information som inte alltid blev tillgodosett. Resultatet av denna litteraturstudie tyder på att sjuksköterskor och annan vårdpersonal måste bli bättre på att stödja kvinnor genom deras bröstcancersjukdom. Att tillgodose en individanpassad vård och information samt att även förstå vikten av uppföljningtrots att sjukdomen är färdigbehandlad. Det kan bidra till att kvinnor med bröstcancer upplever en bättre hälsa. Fortsatt forskning inom området behövs för att förbättra vården för kvinnor med bröstcancer.

<p>Validerat; 20101230 (ysko)</p>

Bakgrund: Perifert insatt central venkateter (PICC-line) är en medicinteknisk produkt som används till bland annat provtagning, nutrition och infusioner. Det blir allt vanligare att patienter får PICC-line som central infart och att dessa patienter får sin omvårdnad på vanliga vårdavdelningar. Det saknas studier om hur sjuksköterskor på vårdavdelningar upplever förändringen av ett ökat antal patienter med PICC-line och hur väl de anser sig vara förberedda och utbildade för att kunna ge säker vård. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att ge omvårdnad när en patient har PICC-line. Metod: Empirisk intervjustudie med kvalitativ ansats som analyserades med konventionell innehållsanalys beskriven av Hsieh och Shannon. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskorna hade olika erfarenhet av att ge omvårdnad till patienter när de har PICC-line, vilket de beskrev ur flera olika synvinklar. I analysen framkom tre av dessa speciellt tydligt, vilka utgjorde kategorierna. De tre kategorierna benämndes som ”påverkar arbetsbelastningen”, ”påverkar säkert handhavande” och ”påverkar omvårdnaden”. Slutsats: Enligt sjuksköterskornas erfarenhet påverkades arbetsbelastningen när en patient hade PICC-line. Den beskrevs främst kunna vara tidssparande och förenklande men också stressande då problem uppstod. Sjuksköterskorna kunde uppleva osäkerhet vid handhavandet av PICC-line relaterat till bristande utbildning och förberedelse, men upplevde samtidigt teamarbetet och stödet från kollegor som betryggande. PICC-line kunde resultera i minskat lidande för patienten, men beskrevs också som begränsande för patienten.

Användandet av tvångsåtgärder inom den psykiatriska tvångsvården orsakar etiska dilemman bland omvårdnadspersonalen och ett behov av reflektion. Många studier har gjorts om reflektion inom den somatiska vården, men få med inriktning på den psykiatriska vården. Syftet med denna studie var att beskriva omvårdnadspersonal och deras erfarenheter av tvångsåtgärder och reflektionstid för personal i samband med tvångsåtgärder inom sluten psykiatrisk vård. Studien var deskriptiv och kvalitativ och utfördes på två kliniker i Sverige, en allmänpsykiatrisk och en rättspsykiatrisk. Data samlades in genom narrativa intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att personalens erfarenheter av tvångsåtgärder ofta gav en känsla av ett övergrepp mot patienten även om de på samma gång kände att det var nödvändigt. Deltagarna uppfattade reflektionstid efter tvångsåtgärd som något positivt, lärorikt och något som kunde leda till förbättringar. En reflektionsmodell skulle kunna vara ett redskap för konstruktiva diskussioner under reflektionstiden.

Ett vård- och omsorgsbehov uppstår i många fall plötsligt. Som anhörig tas det ofta för givet att då ställa upp. Kommunen har sedan 2009 skyldighet att ge stöd till anhörigvårdare, men stödet är många gånger ej anpassat. Ca var femte vuxen i Sverige har att vårdansvar gentemot en anhörig. Som anhörigvårdare tas ett stort ansvar gentemot den anhöriga och detta ansvar förväntas öka i takt med att befolkningen blir allt äldre. Det är därför viktigt att uppmärksamma förvärvsarbetande anhörigvårdares situation för att optimera stödet från den formella vården. Syftet med studien är att belysa hur anhörigvårdare, som förvärvsarbetar, upplever och påverkas av det ansvar de tar på sig angående vården och omsorgen av en familjemedlem. Datainsamlingen skedde med hjälp av halvstrukturerade livsvärldsintervjuer. Data analyseras med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats vilket resulterade i tre kategorier och tio underkategorier. De tre kategorierna var: Att vilja sin anhörigas bästa, att hantera ansvaret som anhörigvårdare och Att försöka leva som vanligt. I resultatet framkom att anhörigvårdaren upplevde sig ha det yttersta ansvaret för den anhöriga, den formella vården sågs mer som ett komplement. Ansvaret gentemot den anhöriga fanns alltid där och gav således anhörigvårdaren begränsningar i vardagen. Att förvärvsarbeta trots ansvaret som anhörigvårdare beskrevs som en självklarhet, men delade åsikter om arbetet gav stress eller andrum rådde. Anledningen till att en anhörigvårdare ofta tog på sig ett stort ansvar berodde på kärlek och pliktkänslor gentemot den anhöriga.

Bakgrund: Idag visar forskningen att en ytlig sederingsnivå är positivt för patienten på lång sikt. Intensivvårdssjuksköterskan har i sin roll som omvårdnadsansvarig en betydelsefull del i vården av ytligt sederade intuberade patienten. Det finns idag få studier om vad intensivvårdssjuksköterskor har för erfarenhet av denna vård. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenhet av att vårda intuberade patienter med ytlig sederingsnivå. Metod: Studien genomfördes enligt kvalitativ deskriptiv explorativ design genom tre fokusgruppsintervjuer. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkommer fem kategorier som belyser intensivvårds-sjuksköterskornas erfarenheter av att vårda ytligt sederade intuberade patienter. Konklusion: Vården av en ytligt sederad intuberad patient kräver mer tid, engagemang och arbete från intensivvårdssjuksköterskan. Trots detta finns en vilja att genomföra denna vård, då intensivvårdssjuksköterskan är väl medveten om de positiva effekterna en ytlig sederingsnivå kan ha på den intuberade patienten och för den respons patienten ger. Implikation: En ökad medvetenhet om intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av att vårda ytligt sederade intuberade patienter kan komma till nytta för patient, anhöriga och intensivvårdssjuksköterskor då ökad förståelse i ämnet kan påverka arbetsgivaren att se vilka resurser som behövs för att bedriva denna vård.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Forskning kring egenvård vid psykisk ohälsa finns och visar stora fördelar på patienters hälsa och välbefinnande, men det vårdvetenskapliga perspektivet i forskningen saknas. Teoretisk referensram: Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att främja patienters egenvård vid psykisk ohälsa. Metod: Studiens metod är kvalitativ och induktiv. Datainsamlingen har skett genom en enkät och riktat sig till sjuksköterskor i psykiatrisk öppenvård. Materialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet beskrivs sjuksköterskornas olika uppfattningar om egenvård, att främja sin hälsa, lindra sin ohälsa och lära känna sig själv. Erfarenheterna av att främja egenvård delades in i tre kategorier: att utgå från patientens förutsättningar, att stödja patientens egenvård och att se utvecklingsmöjligheter inom vården. Slutsats: Beroende på vad sjuksköterskan uppfattar som egenvård och väger in i bedömningen av patientens förutsättningar så kan sjuksköterskans omvårdnad riktas olika. En holistisk syn på egenvård och fokus på människans resurser samt utvärdering av patientens hälsa, välbefinnande och återhämtning förespråkas som en röd tråd genom sjuksköterskans omvårdnad. / ABSTRACT Background: Research about promoting self-care at mental illness are showing great benefits to patients' health and well-being, but the caring science perspective in research is lacking. Theoretical Framework: Dorothea Orem's Self-Care Deficit Theory of Nursing. Objective: To describe nurses' experiences of promoting self-care of patients with mental illness. Method: The study's methodology is qualitative and inductive. Data has been collected by a survey and directed to nurses in psychiatric healthcare. The material has been analyzed using a qualitative content analysis. Result: The result describes nurses’ different perceptions of self-care, to promote your health, alleviating your illness and knowing yourself. Experience of promoting self-care were divided into three categories: to start from the patient's conditions, to support patient self-care and to ensure development opportunities in healthcare. Conclusion: Depending on what nurses perceive as self-care and put in the assessment of the patient's conditions may be directed to the nursing care. A holistic approach to self-care, a focus on the human resources and the evaluation of the patient's health, well-being and recovery is advocated as a theme through the nursing care.

Bakgrund: Filippinerna bedriver både statlig och privat sjukvård där den privata sjuksjukvården är det dyraste alternativet. Rapporter visar att sjuksköterskor ansvarar för upp till 60 patienter åt gången och att en säng på sjukhuset ibland delas av flera patienter på grund av resursbrist Syfte: Syftet med studien var att belysa filippinska sjuksköterskors uppfattning av vården på Filippinerna Metod: En empirisk studie med kvalitativ forskningsmetod där nio sjuksköterskor på privata och regeringsstyrda sjukhus i Cebu, Filippinerna intervjuades. Resultatet analyserade sedan med manifest innehållsanalys Resultat: Av sjuksköterskorna som intervjuades upplevde alla utom en, stress på sin arbetsplats. Majoriteten av sjuksköterskorna hade funderingar på en utlandsflytt där arbetsmiljö, underbemanning, ekonomi och hör överbelastning låg som grund Slutsats: Det filippinska sjukvårdssystemet har enligt studiens resultat brister som får konsekvenser för personal och patienter. Sjuksköterskornas situation ledde till stress och missnöja. En av flera stressfaktorer var att patienter som inte kunde betala för sig uteslöts från vården, ett faktum som fick följer som dödsfall.

Det finns ett heteronormativt synsätt i samhället vilket påverkar transpersoner som faller utanför denna norm, både i samhället och inom vården. Transpersoner utsätts för stigmatisering och självmordsstatistiken för dessa personer är hög. Syftet med denna studie var att beskriva transpersoners upplevelser av bemötandet inom hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturöversikt genomfördes där 16 kvalitativa studier analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att det finns en stor kunskapsbrist hos hälso- och sjukvårdspersonal om transpersoner och transfrågor. Transpersoner möts av heteronormativa antaganden och stereotyper samt utsätts för diskriminering och stigmatisering inom vården. Slutsats: Det krävs mer kunskap om transpersoner och de problem som dessa personer stöter på inom vården för att de ska kunna få en likvärdig vård och inte utsättas för diskriminering eller bemötande som upplevs kränkande. Det behövs även mer utbildning inom ämnet för hälso- och sjukvårdspersonal samt redan i utbildningen för sjuksköterskor.