Introduktion: De nordiske hospitaler er i disse år præget af talrige organisationsændringer. Evalueringer heraf foregår traditionelt kvantitativt. Der er ikke tradition for at anvende kvalitative metoder. Patientperspektivet undersøges i Danmark kvantitativt gennem årlige patienttilfredsheds-undersøgelser, men resultaterne her af kan ikke ses i sammenhæng med en given aktivitet på et givent sengeafsnit. Medarbejderperspektivet medtages slet ikke i forbindelse med evalueringer af organisatoriske ændringer i sundhedsvæsenet. Formål: Formålet med denne evaluering er at undersøge sammenhænge mellem den konkrete målopfyldelse på udvalgte kvalitetsindikatorer, medarbejdernes oplevelser af og syn på at arbejde på det geriatriske sengeafsnit samt de pårørende og patienternes oplevelser under indlæggelsen.  Det er hensigten at tegne et så nuanceret billede som muligt af det geriatriske sengeafsnit og at få afdækket såvel hensigtsmæssige som uhensigtsmæssige forhold i medarbejdernes arbejdsliv og i patienternes oplevelse af indlæggelsen. Metode: Andel af opfyldte kvalitetsindikatorer måles ved auditgennemgang af 50 konsekutivt udvalgte patientjournaler fra indlæggelser på det geriatriske sengeafsnit. Patient- og pårørendeperspektivet belyses gennem 4 interviews i umiddelbar tilslutning til patienternes udskrivelse og Medarbejderperspektivet undersøges gennem to individuelle interviews med lederne af afsnittet og et fokusgruppeinterview med otte medarbejdere fra det geriatriske sengeafsnit. De kvantitative data fremstilles i tabelform og de kvalitative data indholdsanalyseres og fremstilles i citatform. De indbyrdes sammenhænge mellem de bearbejdede data undersøges og fremstilles. Resultater: Medarbejderne udtrykker frustration og mangel på ledelse. De har svært ved at se sammenhæng i hverdagens aktiviteter og oplever mangel på ro og meningsfuldhed i dagligdagen. De finder ikke de kliniske kvalitetsindikatorer relevante for deres arbejde. Der er lav andel af opfyldte kliniske kvalitetsindikatorer. Dette understøttes af patienterne og de pårørendes oplevelser under indlæggelsen og det forklares til en vis grad af medarbejdernes opfattelse af nødvendigheden af at opfylde de forventede krav og i særlig grad af medarbejdernes oplevelse af mangel på ledelse, sammenhæng og meningsfuldhed. Konklusion: Der findes konsistent sammenhæng mellem de tre perspektiver. Medarbejderperspektivet beskriver årsagsforklaringer til den lave andel af opfyldte kliniske kvalitetsindikatorer og patient- og pårørendeperspektivet peger på konsekvenserne af samme. Metodetrianguleringen til evaluering af en organisationsændring har dermed vist sig hensigtsmæssig til at forstå baggrund og sammenhænge i resultatet af en organisationsændring i højere grad end de traditionelle evalueringsmetoder. / Introduction:  The Nordic Hospitals have these years seem a lot of organizational changes. They are traditionally quantitatively evaluated. There is no tradition to use qualitative evaluation methods. The perspective of the patients is examined quantitatively by a patient satisfaction survey each year, but it is not possible to see the results of these surveys in coherence to a given activity in a given ward in the hospital. The perspective of the employees is not included in evaluations of organizational changes. Purpose: The purpose of this evaluation is to examine coherence between the indicators that have been fulfilled, and the employees’ experience of their daily work, together with the patients – and their relatives’ experience of the admittance at the ward.  It is the intention to show a picture as varied as possible of the geriatric ward and both reasonable and not reasonable conditions in the employees work life and in the patients’ experiences.  Method: The clinical indicators of quality are examined by an audit reading of 50 consecutively chosen patient files from the geriatric ward. The patients – and the relatives perspective is illuminated by four interviews with patients and relatives directly following their admittance to the ward and the perspective of the employees is illuminated by two interviews with the managers of the ward and a focus group interview with eight staff members of the ward. Results: The employees express frustration and lack of management. It is not easy for them to see coherence in the daily activities and they experience absence of peace and meaning in their daily work. In their opinion, the clinical indicators of quality are not relevant for their work. Only a low part of the indicators of clinical quality fulfil the expected goals. This find is in concordance with the experiences of the patients and the relatives and to some extent, can be explained, by the employees’ way of understanding the quality indicators. The most probable explanation to the low fulfilment of the goals is the employees’ experience of lack of management, coherence, and meaningfulness in their daily activities. Conclusion: There is a consistent connection between the three perspectives. The perspective of the employees describes possible causes to the low part of clinical indicators of quality, which fulfil the goals. The perspective of patients and relatives points at the consequences of this. The triangulation of the methods in an evaluation of organizational changes has shown a successful way, to understand conditions and coherence in the results of an organizational change, than the traditional method of evaluation. / <p>ISBN 978-91-85721-20-7</p>

Hur kan en militär plan bedömas vara bra eller inte? Finns det generella indikatorer som påvisar att en plan håller en viss kvalitet eller är detta helt knutet till uppgiften och kontexten? Ett sätt att mäta kvalitet kan vara att vänta tills efter genomförandet, men även då kan det vara svårt att härleda vilken inverkan planen haft på utgången. Detta kan också vara en mycket kostsam och ineffektiv metod för att värdera en plan. Denna studie undersöker hur kvalitet i operationsplanering uppfattas av taktiska chefer på bataljons- och brigadnivå i syfte att fördjupa förståelsen kring hur operationsplanering som process och produkt anses bidra till genomförandet av militära operationer. Studien visar att det finns åtta områden som på olika sätt relaterar till en övergripande kvalitet i operationsplaneringen, och som är oberoende av uppgift och kontext. Kvalitetsskapande aspekter återfinns i operationsplaneringen som kollektiv process och i operationsplanen som produkt.

Bakgrund: Postoperativ smärta är en förväntad men oönskad konsekvens av ett kirurgiskt ingrepp. Trots kunskap, tillgång på effektiva smärtlindringsmetoder och tillgängliga riktlinjer finns fortfarande brister i den postoperativa smärtlindringsvården. Kvalitetsindikatorer för postoperativ smärtlindringsvård har utarbetats för att identifiera potentiella förbättringsområden där patienters uppfattning om kvalitén på smärtlindringsvården utgör en viktig del i processen. Syfte: Syftet med studien var att undersöka uppfattningen om postoperativ smärtlindringsvård hos patienter som genomgått ortopedisk kirurgi.Metod: Tvärsnittsstudie med deskriptiv design med mätinstrumentet, Strategic and Clinical Quality Indicators in Postoperative Pain Management (SCQIPP). Mätinstrumentet administrerades vid utskrivning till patienter som vårdats vid två ortopediska enheter. Resultat: Totalt 110 enkäter returnerades (svarsfrekvens 87,3 %). Majoriteten av patienterna var ganska eller mycket nöjda med smärtlindringsvården. Tre påståenden bedömdes ha låg kvalitet: bedömning vid djupandning och mobilisering, personalens kunskap om tidigare smärta/smärtlindring och preoperativ information. Fyra påståenden bedömdes ha hög kvalitet: smärtupplevelsen togs på allvar, interprofessionellt samarbete, snabb hjälp vid smärta samt daglig smärtlindring. Långvarig preoperativsmärta och elektiv kirurgi bidrog till högre skattning av lägsta smärtnivå. Konklusion: Trots att majoriteten av patienterna är nöjda med den postoperativa smärtlindringsvården i samband med ortopedisk kirurgi, finns förbättringsområden. Speciellt fokus bör ligga på preoperativ information, bedömning vid djupandning och mobilisering samt personalens vetskap om tidigare smärtlindring.

Background: Drug utilisation among the elderly is complex due to multiplemorbidities, extensive drug utilisation and an increased sensitivity to drugs. One of the most common drug groups utilised in this population is psychotropic drugs, which include antipsychotics, anxiolytics, hypnotics, and antidepressants. In appropriat eutilisation of drugs among the elderly is an issue of great public health importance. Aims: The overall aim of this thesis is to assess and analyse potentially in appropriat eutilisation of psychotropic drugs among the elderly in Sweden. The specific aims are to assess to what extent the indicator “concurrent use of three or more psychotropic drugs”captures the utilisation of Potentially Inappropriate Psychotropics (PIP) among theelderly, and to analyse potentially inappropriate utilisation of psychotropic drugs inrelation to time, mental disorders, institutionalisation, and socioeconomic determinants among the elderly in Sweden. Methods: Data from individual-based registers on dispensed drugs and socioeconomic determinants in 2006, the Gothenburg 95+ Study (1996-1998), and aggregated drug sales statistics from 2000-2008 were used. The agreement between the two indicators“concurrent use of three or more psychotropic drugs” and PIP was assessed. Utilisationof psychotropic drugs and PIP was assessed in relation to mental disorders and institutionalisation among the 95-year olds, and in relation to socioeconomic determinants among individuals aged 75 years and older. Further, trends over time inutilisation of PIP and recommended drugs were analysed. Results: During 2006, about half of the elderly aged 75 years and older utilised psychotropic drugs and one fifth of all elderly utilised PIP. One fourth of individualsutilising PIP were captured by the indicator “concurrent use of three or morepsychotropic drugs”. In 1996-1998, less than one tenth of the 95-year olds with depression utilised antidepressants, while hypnotics and anxiolytics were more common. Individuals with low income and the non-married were more likely to utilise PIP compared to those with high income and the married, respectively. During 2000-2008, utilisation of PIP decreased and utilisation of recommended psychotropic drugs increased. Conclusions: There are substantial problems in the utilisation of psychotropic drugsamong the elderly. This thesis found that the agreement between two indicators of inappropriate psychotropic drug utilisation was poor, which emphasises the importance of choosing relevant indicators. The findings also show socioeconomic inequities inpsychotropic drug utilisation among the elderly, a low utilisation of antidepressants among 95-year olds diagnosed with depression, and a trend towards the utilisation of recommended rather than inappropriate psychotropic drugs among the elderly / Bakgrund: Användning av läkemedel bland äldre är komplicerat på grund avmultisjuklighet, användning av flera läkemedel och en ökad känslighet för läkemedel.En av de vanligaste läkemedelsgrupperna hos äldre är psykofarmaka, som inkluderarantipsykotika, ångestdämpande, sömnmedel och antidepressiva läkemedel. Olämpliganvändning av läkemedel bland äldre är ett betydande folkhälsoproblem. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att beskriva och analyserapotentiellt olämplig användning av psykofarmaka bland äldre i Sverige. De specifikasyftena är att undersöka i vilken utsträckning indikatorn ”samtidig användning av treeller fler psykofarmaka” fångar användningen av potentiellt olämpliga psykofarmaka(PIP) bland äldre och att analysera potentiellt olämplig användning av psykofarmaka irelation till förändring över tid, psykiatriska diagnoser, boendeform och socioekonomiska determinanter bland äldre i Sverige. Metod: Avhandlingen baseras på data från individbaserade register över läkemedelsköp och socioekonomiska determinanter under 2006, Göteborg 95+ studien (1996-1998)samt aggregerade data över läkemedelsförsäljning under 2000-2008. Överensstämmelsen mellan de två indikatorerna ”samtidig användning av tre eller flerpsykofarmaka” och PIP undersöktes. Användning av psykofarmaka och PIP studerades i relation till psykiatriska diagnoser och boendeform hos 95-åringar och i relation till socioekonomiska determinanter hos de som var 75 år och äldre. Vidare analyseradesförändring över tid i användning av PIP och rekommenderade psykofarmaka. Resultat: Hälften av alla äldre som var 75 år och äldre använde psykofarmaka under2006 och en femtedel av alla äldre använde PIP. En fjärdedel av individerna somanvände PIP fångades av indikatorn ”samtidig användning av tre eller flerpsykofarmaka”. Bland 95-åringarna med depression år 1996-1998 använde färre än enav tio antidepressiva läkemedel, medan sömnmedel och ångestdämpande läkemedel varvanligare. PIP var vanligare hos de äldre med låg inkomst och bland de som inte vargifta, jämfört med individer med hög inkomst och de gifta. Under 2000-2008 minskade användningen av PIP medan användningen av rekommenderade psykofarmaka ökade. Slutsatser: Det finns fortfarande stora problem i äldres användning av psykofarmaka.Avhandlingen visar en låg överensstämmelse mellan två indikatorer för olämpliganvändning av psykofarmaka, vilket pekar på betydelsen av att välja relevantaindikatorer. Avhandlingen visar också på socioekonomiska ojämlikheter i användningenav psykofarmaka hos äldre, en låg användning av antidepressiva läkemedel bland 95-åringar med depression och en ökning i användningen av rekommenderade istället förolämpliga psykofarmaka bland äldre