Syftet med denna uppsats har varit att förstå hur Sveriges feministiska utrikespolitik är tänkt att förändra rådande maktförhållanden. Framförallt hur arbetet med de tre förhållningssätten resurser, rättigheter och representation ska bidra till kvinnors stärkta egenmakt. Studien är en policyanalys av den feministiska utrikespolitiken och det analytiska ramverket är baserat på feministisk institutionalism. Undersökningen utgick från en modifierad version av Naila Kabeers modell av processen för stärkt egenmakt. Där förstås stärkt egenmakt som en förändringsprocess som inträffar samtidigt på individuell, institutionell och strukturell nivå, samt inom dimensionerna resurser, aktörskap och åstadkommanden. Undersökningen visade att den feministiska utrikespolitiken förstår stärkt egenmakt som en självförstärkande process som inträffar inom flera nivåer och dimensioner. De föreslagna åtgärderna berör samtliga nivåer men är koncentrerade till förändringar på institutionell nivå och syftar framförallt till att minska spelutrymmet för informella institutioner. Det är dock inte alltid klart hur detta konkret ska ske. Även om åtgärderna berör samtliga av analysmodellens dimensioner, så förblir det oklart hur den feministiska utrikespolitiken ser på kopplingarna mellan dimensionerna. Eventuellt skulle det kunna innebära att åtgärderna ökar kvinnors tillgång till, och möjlighet att utnyttja, enskilda dimensioner utan att deras egenmakt nödvändigtvis stärks.

Background: In Tibet, as well as in their exile community in India, there is a widespread issue of female oppression and gender inequality within healthcare. Few studies explore the progressive work of organizations fighting these issues, which can contribute to a retrogression of discrimination awareness.  Aim: The aim of the study was to describe healthcare workers' perspectives on how and to what extent the Tibetan Women’s Empowerment Policy can be used to create equal opportunities in healthcare.  Method: Ethnographic method consisting of semi-structured interviews and observations has been used for data collecting and qualitative content analysis has been used for data analysis. Result: There are four recurring perspectives amongst the participants: (1) The policy has contributed to a change of attitude regarding female empowerment, female leadership and feminism. (2) The policy has contributed to the development of adequate healthcare services for women. (3) Limitations of support from the community. (4) The policy is not impactful. Conclusion: There are indications which show that the Tibetan women’s empowerment policy can create equal opportunities within healthcare in terms of attitude changes and accessibility to adequate healthcare. However, there are also practical complications in regard to its theoretical outlines as well as limitations of support from the community. It is concluded that the policy is part of a female progression within the community, yet there are still improvements regarding sufficiency and awareness needed to be made.

Our world is not equal, and women are in a greater extent affected by the inequalities. Extra vulnerable for the inequalities are women in developing countries. In order to empower women and strive towards gender equality, female entrepreneurship has shown positive effects for women in developing countries. Entrepreneurial development programmers are implemented by both organizations and governments, with the aim of engaging women into business. In order to study the entrepreneurial motivations and outcomes of women in a developing country, a field study was conducted in Zambia. Organizations, working with entrepreneurial business training, as well as female entrepreneurs who took part in an entrepreneurial business training programme, were interviewed during a ten-week stay in Zambia. A comparison between women with a low level of education and a high level of education was done, in order to see whether their entrepreneurial motivations and outcomes deviate or correlates. From the findings of this study, it was concluded that women with different educational background have different motivations for entering entrepreneurial activities. Women with a higher level of education had personal motivations for entering, such as personal fulfilment, the wish to actualize an idea and the wish to leave a legacy. On the other hand, women with a low level of education were forced into entrepreneurship, in order to support for their family and mainly their children. However, regarding the entrepreneurial outcomes, they correlate, showing that entrepreneurship and business training has given Zambian women self-confidence and a business-mind. / Vi lever i en ojämlik värld. Världens ojämlikheter påverkar kvinnor i större utsträckning än män, och extra utsatta är kvinnor i utvecklingsländer. I arbetet för att sträva mot jämlikhet och kvinnors uppnådda egenmakt har kvinnligt företagande visat positiva effekter för kvinnor i utvecklingsländer. För att vidare studera kvinnors motivationer och uppnådda effekter utav kvinnligt företagande i utvecklingsländer har en fältstudie utförts i Zambia. Organisationer som arbetar med utbildning inom företagande, i kombination med kvinnliga entreprenörer som tagit del av ett sådant utbildningsprogram har under tio veckor intervjuats på plats i Zambia. En jämförelse mellan kvinnor med hög respektive låg utbildningsnivå hargenomförts för att ta reda på om utbildningsbakgrund har påverkat deras motivationer och effekter av entreprenörskap. Resultaten av studien visar att kvinnor med olika utbildningsnivåhar olika motivationer för att starta företag. Kvinnor med högre utbildning startar företag av personliga skäl, så som önskan om självförverkligande, viljan att göra en idé till verklighet och viljan att lämna något efter sig. Kvinnor med lägre utbildningsnivå, startar å andra sidan företag på grund av att det är deras enda val. De tvingas in i entreprenörskap för att kunna försörja sina familjer, främst sina barn. Däremot visar effekterna av entreprenörskap likheter mellan kvinnorna, trots ojämn utbildningsnivå. Effekterna av entreprenörskap och företagsutbildning har gett zambiska kvinnor självförtroende och har hos dem utvecklat ett nytt företagstänk. Hädanefter kommer uppsatsen att presenteras på engelska.

The primary goal of development organizations is poverty reduction, but their initiatives have in recent years also been recognized as a potential tool in empowering women and raising their status. Previous knowledge on the topic is largely based in an understanding of empowerment that seems to miss or overlook limitations and impacts of initiatives which authors with a more feminist view on empowerment address. Thus, this thesis aims to increase the understanding of women’s empowerment in relation to development initiatives. A case study focusing on women who had previously participated in the business training and microcredit program of an NGO in Nairobi, Kenya was conducted. The study shows that through development organizations’ various initiatives women can be empowered on a personal and a collective level. For instance, the women’s self-confidence has increased and they see themselves as entitled to do things on their own, such as running a business. Further, through coming together as a group they gain access to new spaces and agency to act on their collective interests. However, little evidence of women’s empowerment on a relational level is seen. The study also shows that there are economic and gender-related barriers constraining the empowerment process. / Utvecklingsorganisationers primära mål är att minska fattigdom, men deras initiativ har på senare tid också kommit att erkännas som ett potentiellt verktyg för att främja kvinnors egenmakt och höja deras status. Tidigare kunskap om kopplingen mellan egenmakt och organisationers initiativ utgår i stor utsträckning från en förståelse av begreppet egenmakt som verkar missa eller förbise vissa begränsningar och effekter av initiativen, som andra med en mer feministisk syn på egenmakt lyckas belysa. Syftet med denna uppsats är därför att öka förståelsen för kvinnors egenmakt i förhållande till utvecklingsinitiativ och den har utförts som en fallstudie fokuserad på kvinnor som tidigare deltagit i ett entreprenörskaps- och mikrokreditprogram hos en ideell organisation i Nairobi, Kenya. Studien visar att genom organisationers olika initiativ kan kvinnors egenmakt stärkas på ett personligt och ett kollektivt plan. Bland annat har kvinnornas självförtroende ökat och de ser sin rätt att göra saker på egen hand, såsom att driva ett företag. Genom att samlas som grupp får kvinnorna dessutom tillgång till nya utrymmen och möjligheter att agera på sina kollektiva intressen. I studien ses emellertid svaga tecken på kvinnors egenmakt inom äktenskapet. Slutligen visar studien att det finns ekonomiska och könsrelaterade barriärer som begränsar utvecklingen av kvinnors egenmakt.