Lärarens bedömning av elevernas förmågor är en stor del av arbetet i den svenska skolan. I den nya läroplanen Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet finns fokus på att formativt bedömningsarbete ska vara gällande. Idag finns mycket liten forskning kring hur lärare faktiskt arbetar med bedömning, samt hur elever uppfattar bedömningen. I detta arbete intervjuas fem lärare kring arbetet med formativ bedömning genom lärande bedömning. Jag tar avstamp i frågeställningar kring om mål, kunskapskrav och förväntningar blir tydligare för eleverna då läraren uppger sig arbeta med lärande bedömning, samt om dessa elever uppfattar att de i större utsträckning är hjälpta av bedömningen som läraren gör. Av fem intervjuade lärare bedöms en arbeta med lärande bedömning, tre i viss utsträckning, samt en inte. Elevernas upplevelse av denna bedömning undersöks genom enkätundersökningar. Ingen skillnad kan ses i elevernas uppfattningar kring bedömningen, i relation till i vilken utsträckning läraren arbetar med lärande bedömning. Resultaten i studien diskuteras bland annat utifrån elevernas tidigare bedömningsvanor, bedömningsarbetets struktur, samt studier som visar att lärares upplevelser av det egna bedömningsarbetet ibland skiljer sig ifrån det utförda arbetet. Mer forskning behövs i området för att nyanserat och rättvist dra slutsatser kring elevers uppfattningar av formativ bedömning.

Studien handlar om formativ bedömning eller bedömning för lärande som det även kallas. Syftet med undersökningen har varit att belysa hur sambanden ser ut mellan elevers upplevelser av formativ bedömning och deras lärares tillämpning och reflektion av metoden. Jag har intervjuat två lärare från två olika skolor och tre elever till dem vardera. Empirin har analyserats utifrån teorier om formativ bedömning som kunskapsutvecklande samt det sociokulturella perspektivet. Undersökningens resultat visar att beroende på hur läraren tolkar och tillämpar formativ bedömning eftersöker eleverna olika aspekter i processen. Resultatet visar att om läraren anser att summativ bedömning inte ska användas i processen så önskar eleverna förståelse för kunskapsmål och kunskapskrav så att de kan förstå sina prestationer i förhållande till målen samt sitt summativa betyg, vilket även motiverar dem mer än vad den formativa bedömningen gör. Vidare visar resultatet att tidsbrist hos lärare kan medföra att elever får mindre interaktion med såväl lärare som andra elever i responsarbetet och därför kan få övervägande skriftlig respons. Elevernas uppfattningar är att de vill ha muntlig bedömning då de anser den vara mer utvecklande än den skriftliga. Undersökningen visar att summativ och formativ bedömning med fördel kan kombineras i undervisningen samt att mer undervisningstid behövs för att lärarna ska kunna arbeta med muntlig respons i såväl elevgrupper som i det egna responsarbetet.

Denna uppsats behandlar lärarens arbete kring bedömning i allmänhet och formativ bedömning i synnerhet. Syftet är att undersöka hur samhällskunskapslärare på gymnasiet arbetar kring bedömning i den dagliga undervisningen. Att undersöka deras uppfattning om bedömning, om, och så fall hur, de använder sig av formativ bedömning och återkoppling i deras arbete när de ska bedöma elevernas prestationer. Genom kvalitativa intervjuer har jag undersökt hur lärare i samhällskunskap på gymnasiet arbetar med bedömning i sin dagliga undervisning, vad de anser om bedömning och vad de upplever fungera väl i arbetet kring bedömning. Studien visar att de olika lärarnas arbetssätt kring bedömning skiljer sig en del åt men att det finns en tydlig koppling till betygssättning som är målet för samtliga lärare. Bedömningsarbetet som sker under kursens gång utformar lärarna på lite olika sätt och ofta i samspel med eleverna och efter deras önskemål. Resultatet visar också att lärarnas arbete kring återkoppling sker både i skriftlig och muntlig form och mer av en redovisande form snarare än vägledande. / This paper deals with the teacher's work on assessment in general and formative assessment in particular. The aim is to explore how social studies teacher at the high school are working on assessment in daily teaching. To explore their perceptions of assessment, if, and how, the use of formative assessment and feedback in their work when they evaluate student performance. Through qualitative interviews, I examined how teachers of social studies in high school working on assessment in their daily teaching, what they think of the assessment and what they experience work well in the work on assessment. The study shows that the various teachers working on assessment differs somewhat from one another but that there is a clear link to the grading which is the goal of all teachers. Assessment work that takes place during the course design teachers in different ways and often in interaction with students and their wishes. The result also shows that the teachers work on feedback occurs both in written and oral form and more of a reporting form rather than indicative.

Denna studie har undersökt gymnasielärares undervisning, i syfte att se om och hur lärare använder sig av formativ bedömning och formativ undervisning. Två gymnasielärare vid två olika skolor har observerats under nio pågående lektioner, samt intervjuats gällande sitt formativa arbetssätt. Studiens resultat visar på att lärarna tillämpar formativ bedömning men på lite olika sätt och i olika utsträckning. Även lärarnas sätt att utveckla eller förbättra undervisningen under pågående lektion skiljer, och i viss mån förefaller undervisningsämnena påverka om och hur lärarna tillämpar formativ undervisning. Lärarna arbetar däremot på liknande vis gällande relationen till eleverna och menar att en tillitsfull relation, både mellan lärare och elev samt elever emellan, är en grundförutsättning för att kunna arbeta formativt.

I studien prövas en ny undervisningsmetod i svenska som andraspråk kallad kortskrivande med dynamisk självreglerande korrigerande återkoppling (DSK), vilken gett goda resultat i en pilotstudie. I linje med Evans m.fl. (2010) tas på ett unikt sätt hänsyn till tre kontextuella variabler: metodologiska, individuella och situationella, vid korrigerande återkoppling i andraspråksundervisning. DSK anpassas här till gymnasiet utifrån Bitchener & Ferris (2012), Sheen (2011), Brookhart (2010), Hattie & Timperley (2007) och den nya ämnesplanen i svenska som andraspråk gymnasiekurs 2. Genom metodtriangulering, främst enkät, intervju och deltagande observationer, undersöks studerandes upplevelser av DSK. I analysen studeras hur olika inlärare gynnas eller missgynnas av olika individuella och kontextuella variabler föreslagna i aktuell forskning. I resultatet framkommer att de studerande är positiva till DSK. Undervisningsmetoden tycks underlätta för dem att uppmärksamma skillnaden mellan sitt inlärarspråk och målspråket svenska, d.v.s. noticing the gap, vilket är viktigt för att de själva ska bli bättre på att fokusera form i en kommunikativ kontext och bli mer självreglerande.

Uppsatsen redogör för resultatet av en empirisk undersökning som genomfördes i ämnet moderna språk på gymnasiet. Syftet med undersökningen var att ta reda på om och i så fall hur elevernas lärande i moderna språk påverkas av tillämpningen av fem s.k. nyckelstrategier för formativ bedömning i undervisningen. Undersökningen innebar att de fem nyckelstrategierna för formativ bedömning tillämpades praktiskt i klassrumsarbetet under en begränsad tidsperiod. I undersökningen ingick en försöksgrupp och en kontrollgrupp. Undersökningen inleddes och avslutades med ett nivåtest (nedan kallade förtest och eftertest). Resultaten från dessa, uttryckta i betyg och matriser, jämfördes och analyserades kvantitativt. Under försöksperioden låg fokus i undervisningen på förmågan att formulera sig och kommunicera i skrift på målspråket.Resultatanalysen visar att kunskapsutvecklingen i försöksgruppen var mycket stark under försöksperioden. Betygen på skrivuppgifter höjdes i snitt med 39 % mellan förtestet och eftertestet. Motsvarande siffra för kontrollgruppen var 13 %. En jämförande analys av resultaten uttryckta i matris visar att försöksgruppens texter utvecklades på flera områden, bl.a. mot högre grad av tydlighet, sammanhang och anpassning till mottagare och situation. Det fanns inget område där kunskapsutvecklingen var lika stark eller starkare i kontrollgruppen. Resultaten tyder även på en utveckling av den metakognitiva förmågan hos eleverna i försöksgruppen. Deras egna bedömningar av sin förmåga (s.k. självbedömningar) överensstämde vid försöksperiodens slut i betydligt högre grad med expertbedömningen än kontrollgruppens självbedömningar. Undersökningens resultat tyder alltså på att tillämpning av de fem nyckelstrategierna för formativ bedömning i klassrumsarbetet under vissa förutsättningar kan påverka elevernas kunskapsutveckling och deras resultat mycket positivt. Undersökningen ger även visst stöd för antagandet att elevernas metakognitiva förmåga stärks av arbetet med formativ bedömning.

Syftet är att undersöka hur verksamma lärare i svenska arbetar med, och bedömer, muntlighet i årskurs 1 på gymnasiet. Våra forskningsfrågor är: Vilken eller vilka ämneskonceptioner utgår lärare ifrån vid undervisning kring muntlighet i svenska 1? Hur arbetar lärare inför och under den muntliga delen av det nationella provet i svenska 1? Upplever lärare att det finns svårigheter kring bedömningen av den muntliga delen av det nationella provet i svenska 1, och i så fall vilka? Vilka bedömningsmetoder (utöver de som används vid nationella provet) används vid muntlig framställning inom svenska 1 och vilka kompetenser är det som bedöms genom dessa metoder? Vi har gjort en empirisk undersökning med kvalitativa intervjuer och materialet består av fyra informanter som undervisar i svenska på gymnasiet. Resultatet visar att verksamma lärare i svenska utformar sin undervisning i muntlighet utifrån flera ämneskonceptioner och ämneskonstruktioner. Resultatet visar också att lärare ofta förbereder eleverna inför det nationella provets muntliga del genom att låta dem göra likartade anföranden under höst- och vårterminen. Vidare visar vårt resultat att en del lärare upplever att det finns svårigheter kring bedömning av det nationella provets muntliga del. Genom vårt resultat har vi också kunnat konstatera att bedömningsmatriser är en vanligt förekommande metod när det kommer till bedömning av muntlighet, men att det även finns en annan typ av bedömning av muntlighet som sker hela tiden. Vår första slutsats är att den eller de ämneskonceptioner/ämneskonstruktioner lärare utgår ifrån i sin undervisning kring muntlighet i svenska 1 kan ha betydelse för elevernas möjlighet att utveckla sina muntliga kommunikativa kompetenser. Vår andra slutsats blir att eftersom muntlighet tycks likställas med det nationella provets A-del hamnar all annan form av muntlighet i skymundan och muntlighet i allmänhet tycks osynliggöras efter det nationella provets slut. Vår tredje slutsats är att vi som lärare kan spelar in elevernas muntliga anföranden så att den muntliga texten blir bestående och därmed underlättar bedömningen. Vår fjärde slutsats är att de två metoder som vanligtvis används som bedömningsverktyg vid muntlighet säger något om elevernas muntliga kommunikativa kompetenser på olika sätt.