Introduktion: Långvarig smärta är ett stort hälsoproblem som drabbar kvinnor i större utsträckning än män. Hur den långvariga smärtan inverkar på det dagliga livet skiljer sig mellan män och kvinnor. Jämställdhet i vården utgår ifrån att kvinnor och män har dels lika och dels olika omvårdnadsbehov. Syfte: Att belysa könsskillnader i hur det dagliga livet påverkas av långvarig smärta Metod: Litteraturstudie enligt modell av Polit och Beck. Sökningar gjordes i databaserna Cinahl, PubMed och PsychInfo samt manuell sökning som resulterade i 10 artiklar. Under bearbetningen identifierades koder som delades upp i kategorier med innehållsanalys utifrån Forsberg och Wengström. Resultat: Könsskillnader i inverkan på det dagliga livet påträffades. Män har mer inverkan på sociala aspekter. I inverkan på fysiska aspekter visade det sig att män har mer inverkan på dagliga aktiviteter medan kvinnor har mer påverkan på hushållsarbete. Ingen större könsskillnad fanns i psykiska aspekter. Slutsats: Det är viktigt som sjuksköterska att ha insikt om att det finns könsskillnader i den långvariga smärtans inverkan på det dagliga livet. Varje aspekt som inverkas hos patienterna påverkar varandra och detta kan leda till att en ond spiral bildas som kan vara svår att bryta.

Bakgrund: Många i Sverige lever idag med långvarig smärta. Smärtan visar sig inte bara på ett sätt utan kan visa sig på många olika sätt, smärtan beror olika saker och upplevs på olika sätt. Smärtan är antingen nociceptiv, neurogen, psykogen eller idiopatisk. Vårdpersonalen har en nyckelroll när det gäller bemötandet i mötet med patienten och hens upplevelse. Patienter upplever långvarig smärta som något inskränkande på deras liv.   Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelse av att inte bli trodda av vårdpersonal gällande sin långvariga smärta.   Metod: En kvalitativ studie baserad på bloggar gjordes och analyserades med en manifest innehållsanalys. Tio bloggar valdes ut utifrån hur de passade in på syftet och på studiens kriterier.   Resultat: Två huvudkategorier och 5 underkategorier framkom. Upplevelsen av att inte bli trodd med underkategorierna Frustration, förnedring och hopplöshet, Att behöva kämpa för vård samt Vikten av att ha en diagnos eller kroppsliga avvikelser för att få vård. Önskan om förståelse från vårdpersonalen med underkategorierna Bristen av förståelse samt Generalisering av patienter. Slutsats: När patienter inte blir trodda skapas en rad känslor, allt från hopplöshet till frustration. Men när patienter däremot blir tagna på allvar och bekräftade minskar lidandet. I dessa fall kan en god relation kan skapas mellan vårdpersonal och patient, vilket är av stor vikt för att sjuksköterskan ska kunna hjälpa patienten på bästa sätt.

Bakgrund: En femtedel av befolkningen i Sverige lever idag med långvarig smärta vilket definieras som smärta som pågått längre än tre månader. Kvinnors upplevelse av livet med långvarig smärta är individuell och olika strategier används för att hantera tillvaron. Smärtan kan försvåra arbetslivet och vardagssysslor samt ge känslor av hopplöshet, värdelöshet och att vara en dålig förälder eller partner. Personer med långvarig smärta kommer att möta och behandlas av sjuksköterskan i en rad olika omvårdnadssituationer. Syfte: Syftet med studien var att belysa kvinnors upplevelse av att leva med långvarig smärta. Metod: Kvalitativ metod baserad på två patografier. Analysmetoden inspirerades av Graneheim och Lundmans tolkning av innehållsanalys. Resultat: Resultatet formade fem kategorier och två underkategorier: Upplevelser vid smärtdebuten med underkategorin Kamp emot kroppen, Begränsningar i en ny livssituation, Bemötande i vården och av omgivningen, Lärdomar av att leva med långvarig smärta med underkategorin Energigivande aktiviteter samt Acceptans resulterade i framtidstro. Slutsats: Initialt är tillvaron med smärta en omvälvande och känslosam period, men kan med tid och stöd leda till ett liv med nya möjligheter. Ökad förståelse, kunskap och stöd av hälso- och sjukvården kan leda till förbättrad livskvalitet och ökat välbefinnande.

No description available.

Bakgrund: I dagens samhälle lever var femte person mellan åldrarna 18 år och 75 år med långvarig smärta. I vissa delar av världen används cannabis som en del av behandlingen av långvarig smärta. Det vetenskapliga underlaget anses vara skralt och därför är det ännu inte en godkänd behandlingsmetod i Sverige Syfte: Att undersöka om det finns någon vetenskaplig evidens om att cannabis kan lindra långvarig smärta. Dessutom att undersöka hur användandet av cannabis kan påverka livskvaliteten hos personer med långvarig smärta. Metod: En litteraturstudie baserad på 10 kvantitativa artiklar med hjälp av databaserna PubMed, PMC och Cochrane Library.  Resultat: Cannabis visade sig ha en god smärtlindrande effekt på långvarig smärta. Patienterna upplevde att smärtintensiteten minskade och flertalet av patienterna kunde minska sina opioid och antidepressions/ångestdämpande läkemedelsdoser. Behandlingen medförde vissa biverkningar men en förbättring gällande patienternas livskvalitet kunde ändå ses. Patienterna ansåg även att deras sömn, trötthet, fysiska aktivitet och humör förbättrades i samband med cannabisbehandlingen. Slutsats: Sammanfattningsvis kan resoneras att cannabis kan vara ett lämpligt behandlingsalternativ vid långvarig smärta. Behandling med cannabis kan ha en god analgetisk effekt utan att orsaka allvarliga biverkningar samtidigt som livskvaliteten förbättrades. Cannabis skulle även kunna verka som en tilläggsmedicin till dagens smärtbehandling. Dock behövs ytterligare forskning för att avgöra huruvida cannabis verkar, både kortsiktigt och långsiktigt.

Syren, Susanne (2008). I ett gränsland mellan vanlighet och ovanlighet – En fenomenologisk studie om långvarig psykossjukdom. Avhandling för licentiatexamen. Syftet med denna avhandling är att beskriva hur det är att leva med långvarig psykossjukdom och hur det är att leva som närstående till en person med sjukdomen. Två empiriska studier är genomförda med intervjuer av personer med långvarig psykossjukdom och närstående. Analysen är utförd utifrån en reflekterande livsvärldsansats på fenomenologisk grund och omfattar innebördsanalyser med beskrivningar av essens och konstituenter. Att leva med långvarig psykossjukdom visar sig ha sitt ursprung i ofattbara upplevelser som av att vara i tättruppen i ett krig om egna, närståendes och mänsklighetens villkor och existens. Djävulska och mänskliga fiender hotar, invaderar och ockuperar såväl kroppen som omgivningen. En underkastelse till fienden och/eller till dem som har makt över vårdens utformning är nödvändig. En motsättning mellan eget och andras perspektiv på verkligheten innebär insnärjdhet i tvivel om vad som är verkligt eller overkligt och sig själv som frisk och ansatt av fiender eller psykiskt sjuk. Detta lidande är outsagt och konfronteras i ensamhet och levs som i ett tomrum mellan en outtalad ovanlighet och en ouppnåbar vanlighet. Att leva som närstående innebär att vara förbunden att förbättra för och lindra för den sjuke. En motsägelsefullhet i den sjukes sätt att vara både frisk och sjuk och barn och vuxen, är central för den närståendes svårigheter att finna gränser för sitt ansvar och för vad som är möjligt eller omöjligt. Kraften att bära ansvaret finns i en balansakt mellan närhet och distans till sig själv och den sjuke. Rop om hjälp för den sjuke och sig själv hörsammas inte, en resignation framträder och med den också en viss lättnad i det ovillkorliga ansvar som erfars. Personer med långvarig psykossjukdom och deras närstående är i flera avseenden utestängda från en gemensam livsvärld, både med varandra och med andra. Innebörderna av sjukdomen och av att vara närstående behöver delas med andra för att välbefinnande ska bli möjligt. Andras acceptans för, och intresse av skillnader och likheter, mellan det som visar sig i livsvärlden för personen med psykossjukdom och den andres livsvärld, kan möjliggöra ett återinträde i den gemensamma världen för personen med psykossjukdom. Andras bekräftelse, uppskattning och förståelse för vad de närstående genomlider och för det ansvar de tar, innebär en hjälp för den närstående att rättfärdiga sig själv och sina handlingar.

Bakgrund: Långvarig smärta är ett komplicerat fenomen som påverkar hela individens existens. Så många som var femte svensk beräknas lida av den här typen av smärta som definieras som en ihållande smärta över tre till sex månader. Att minska lidandet är det grundläggande målet i all smärtbehandling och är även en viktig del i sjuksköterskan etiska kod. Till skillnad från akut smärta där farmakologiska preparat är en hörnsten, behöver långvarig smärta behandlas på andra sätt då den innefattar olika dimensioner.   Syfte: Att beskriva den rådande forskningen gällande fysisk aktivitet och massage för att lindra lidandet vid långvarig smärta.   Metod: En allmän litteraturstudie baserad på 13 randomiserade kontrollerade studier. Databaserna som användes var Pubmed, CINAHL och Scopus.   Resultat: Behandlingsmetoderna fysisk aktivitet och massage har en lindrande effekt på långvarig smärta. Dessa interventioner resulterade inte enbart i en minskad smärtupplevelse utan även andra hälsovinster som förbättrad funktionsförmåga samt ökad livskvalité redovisades. Både fysisk aktivitet och massage behöver upprepas regelbundet för att en smärtlindrande effekt ska uppnås. Massage verkade ha en något bättre effekt på funktionsförmågan än fysisk aktivitet. Båda interventionerna visade sig ha en snarlik inverkan på livskvalitén.   Slutsats: Baserat på föreliggande studie visar sig fysisk aktivitet och massage vara värdefulla behandlingsmetoder vid långvarig smärta. Det finns dock ett behov av att utföra fler studier med större populationer för att kunna dra några vetenskapliga slutsatser.

<p>Att leva med långvarig smärta är påfrestande och innebär ofta ett stort personligt lidande för den drabbade. Smärtan är subjektiv och multidimensionell, vilket gör den svår att förstå och hantera. </p><p>En av förutsättningarna för en effektiv smärthantering är att </p><p>vårdpersonalen inte har några fördomar eller förutfattade meningar, </p><p>som färgar omvårdnadshandlingarna negativt. Syftet med </p><p>litteraturstudien var att beskriva vårdpersonals attityder</p><p>till patienten med långvarig smärta i rörelseapparaten samt </p><p>smärtpatientens upplevelser av omvårdnaden. Resultet baseras på </p><p>11 vetenskapliga artiklar, och presenteras i fem teman: </p><p>kommunikation, bekräftelse av smärtupplevelsen, förväntningar på </p><p>smärta och smärthantering, kunskap och teamarbetet runt </p><p>smärtpatienten. Resultatet visar att patienter ofta känner sig osedda</p><p>och misstrodda, medan vårdpersonalen upplever en stor frustration</p><p>i vårdsituationen. Utbildning påverkar attityder, tro och </p><p>förväntningar på smärta och smärthantering. Kunskap om smärta</p><p>och dess olika dimensioner anses vara en förutsättning för en </p><p>effektiv smärthantering. Ytterligare forskning krävs för att klargöra </p><p>vilka möjligheter det finns för vårdpersonal att få ökad kunskap </p><p>samt hur kunskapen kan implementeras i det dagliga omvårdnads-</p><p>arbetet. Utöver detta kan forskning av sjuksköterskans attityder </p><p>som är direkt relaterade till patientens upplevelser av omvårdnad </p><p>vara värdefull.</p>

<p><strong>Abstract</strong></p><p><strong>Purpose</strong>: The purpose of this study was to see if there was any correlation between BMI and chronic pain among participants who underwent a behavioural medicine rehabilitation program at a pain clinic in the central part of Sweden. <strong>Method</strong>: The study was conducted as a quantitative descriptive study context and has used medical records with documented data from the participants who were part of a pain clinic rehabilitation programs in the years 2004-2005. Altogether there were 76 participants in these years and excluded was nine participants with BMI measurements were not included in the documentation. <strong>Main Results</strong>: Regarding the relationship between BMI and chronic pain there was no significant relationships. Participants who completed the behavioural medicine rehabilitation program, however, showed a lower value of BMI and the estimated pain in VAS from the first to the third which is the last time of measuring. The estimated pain and the BMI measurements among the participants with chronic pain show compliance without that no significant relationships could be seen.</p><p> </p><p><strong>Keywords:</strong> BMI, VAS, Chronic pain.</p>

Att leva med långvarig smärta är påfrestande och innebär ofta ett stort personligt lidande för den drabbade. Smärtan är subjektiv och multidimensionell, vilket gör den svår att förstå och hantera. En av förutsättningarna för en effektiv smärthantering är att vårdpersonalen inte har några fördomar eller förutfattade meningar, som färgar omvårdnadshandlingarna negativt. Syftet med litteraturstudien var att beskriva vårdpersonals attityder till patienten med långvarig smärta i rörelseapparaten samt smärtpatientens upplevelser av omvårdnaden. Resultet baseras på 11 vetenskapliga artiklar, och presenteras i fem teman: kommunikation, bekräftelse av smärtupplevelsen, förväntningar på smärta och smärthantering, kunskap och teamarbetet runt smärtpatienten. Resultatet visar att patienter ofta känner sig osedda och misstrodda, medan vårdpersonalen upplever en stor frustration i vårdsituationen. Utbildning påverkar attityder, tro och förväntningar på smärta och smärthantering. Kunskap om smärta och dess olika dimensioner anses vara en förutsättning för en effektiv smärthantering. Ytterligare forskning krävs för att klargöra vilka möjligheter det finns för vårdpersonal att få ökad kunskap samt hur kunskapen kan implementeras i det dagliga omvårdnads- arbetet. Utöver detta kan forskning av sjuksköterskans attityder som är direkt relaterade till patientens upplevelser av omvårdnad vara värdefull.