<p>Abstrakt All around the world there are a lots of people that suffers from chronic pain. One great factor for the devolopment of chronic pain is the phenomen fear-avoidance/kinesophobia that appear to have negative effects on rehabilitation of chronic painproblems. The aim of the present study was to describe and identify how patient that took part in a rehabilitationprogram in year 2004 and 2005 with focus on behaviourchanges estimate their fear-avoidance/kinesophobia and examine if there was any changes estimate fear-avoidance/kinesophobia respectivly before and after and respecivly before and 12 month after the rehabilitationcourse. The study had a describing prospecitive design. Data was collected by the Swedish version of Tampascale for kinesophobia. The results shows that 25 % of the participant prove a high grade of kinesophobia before the rehabilitationcourse. After the rehabilitationcourse 21,1 % of the participant prove a high grade of kinesophobia and at the follw-up 12 month after the course 26,3 % of the participants prove a high grade of kinesophobia. The medianvalue of the estimate fear-avoidance/kinesophobia was 30,0 points before, 29,0 points after and 28,5 points at the Tampascale for kinesophobia 12 month after the rehabiliationcourse. There was no statistcal significant difference between the estimate fear-avoidance/kinesophobia over time.</p> / <p>Långvarig smärta är ett stort problem för människor världen över. En central faktor för utvecklandet av långvarig smärta är fenomenet rörelserädsla/kinesofobi som visat sig ha negativa effekter på rehabilitering av långvariga smärttillstånd. Syftet med den här studien var att beskriva och identifiera hur patienter som genomgått beteendemedicinsk rehabiliteringskurs åren 2004 och 2005 skattar sin rörelserädsla samt att undersöka om det hos dessa patienter finns någon skillnad i skattad rörelserädsla före respektive efter samt före respektive 12 månader efter beteendemedicinsk rehabiliteringskurs. Studien hade en prospektiv beskrivande design. Data har samlats in med hjälp av den svenska versionen av självskattningsformuläret Tampaskalan för Kinesofobi. Resultatet visar att 25 % av de patienter som deltog påvisar en hög grad av kinesofobi före kursstart. Efter kursen påvisade 21,1 % hög grad av kinesofobi och på uppföljningen av kursen 12 månader efter avslutad kurs påvisade 26,3 % en hög grad av kinesofobi. Medianvärdet av den skattade rörelserädslan var 30.0 poäng före, 29,0 poäng efter och 28,5 poäng på Tampaskalan för kinesofobi 12 månader efter rehabiliteringskursen. Det påvisades ingen statistisk signifikant skillnad mellan den skattade rörelserädslan över tid.</p>

<p>Litteraturstudiens syfte var att beskriva vilka copingresurser som individer med långvarig smärta använder sig av samt hur dessa resurser förbättrar eller försämrar individernas möjlighet att acceptera sin smärta. Designen för litteraturstudien var deskriptiv och studien baserades på 17 vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Litteratursökningarna utfördes i databaserna Medline (via PubMed) samt CINAHL. Huvudresultatet visade att individer med långvarig smärta använde sig av inre copingresurser som fysiska och psykosociala copingresurser samt förmågor vid acceptans av långvarig smärta. Individer använde sig även av yttre copingresurser som socialt stöd och materiella copingresurser. Dessa copingresurser kunde förbättra eller försämra individers möjlighet att acceptera långvarig smärta. Litteraturstudiens slutsats belyste vikten av att sjuksköterskan har kunskap om att fysiska, psykiska, sociala och existentiella aspekter genererade smärtupplevelsen. Sjuksköterskan behövde även ha kännedom om copingresurser för att kunna uppmärksamma individens unika förutsättningar och behov. Detta gjorde det möjligt för sjuksköterskan att erbjuda professionellt stöd anpassat efter individens unika copingresurser och hjälpa denne att uppnå acceptans av långvarig smärta. </p> / <p>The aim of the literature rewiev was to describe which coping skills individuals with chronic pain use and how these skills improve or impair the individuals' ability to accept their pain. The design for the literature study was descriptive and the study was based on 17 scientific articles of both quantitative and qualitative approach. The literature searches were carried out in the databases Medline (via PubMed) and CINAHL. The main result showed that individuals with chronic pain use internal skills such as physical and psychosocial skills and abilities to accept chronic pain. Individuals also use external skills such as social support and material resources. These skills can improve or impair individuals' possibility to accept chronic pain. The conclusion highlighted that a nurse should have knowledge about that physical, psychological, social and existential aspects generated the pain experience. A nurse should also have knowledge about coping skills in order to pay attention to the individual's unique circumstances and needs. This enabled the nurse to offer professional support tailored to the individual's unique coping skills and help the individual to achieve acceptance of chronic pain.</p>

Abstrakt All around the world there are a lots of people that suffers from chronic pain. One great factor for the devolopment of chronic pain is the phenomen fear-avoidance/kinesophobia that appear to have negative effects on rehabilitation of chronic painproblems. The aim of the present study was to describe and identify how patient that took part in a rehabilitationprogram in year 2004 and 2005 with focus on behaviourchanges estimate their fear-avoidance/kinesophobia and examine if there was any changes estimate fear-avoidance/kinesophobia respectivly before and after and respecivly before and 12 month after the rehabilitationcourse. The study had a describing prospecitive design. Data was collected by the Swedish version of Tampascale for kinesophobia. The results shows that 25 % of the participant prove a high grade of kinesophobia before the rehabilitationcourse. After the rehabilitationcourse 21,1 % of the participant prove a high grade of kinesophobia and at the follw-up 12 month after the course 26,3 % of the participants prove a high grade of kinesophobia. The medianvalue of the estimate fear-avoidance/kinesophobia was 30,0 points before, 29,0 points after and 28,5 points at the Tampascale for kinesophobia 12 month after the rehabiliationcourse. There was no statistcal significant difference between the estimate fear-avoidance/kinesophobia over time. / Långvarig smärta är ett stort problem för människor världen över. En central faktor för utvecklandet av långvarig smärta är fenomenet rörelserädsla/kinesofobi som visat sig ha negativa effekter på rehabilitering av långvariga smärttillstånd. Syftet med den här studien var att beskriva och identifiera hur patienter som genomgått beteendemedicinsk rehabiliteringskurs åren 2004 och 2005 skattar sin rörelserädsla samt att undersöka om det hos dessa patienter finns någon skillnad i skattad rörelserädsla före respektive efter samt före respektive 12 månader efter beteendemedicinsk rehabiliteringskurs. Studien hade en prospektiv beskrivande design. Data har samlats in med hjälp av den svenska versionen av självskattningsformuläret Tampaskalan för Kinesofobi. Resultatet visar att 25 % av de patienter som deltog påvisar en hög grad av kinesofobi före kursstart. Efter kursen påvisade 21,1 % hög grad av kinesofobi och på uppföljningen av kursen 12 månader efter avslutad kurs påvisade 26,3 % en hög grad av kinesofobi. Medianvärdet av den skattade rörelserädslan var 30.0 poäng före, 29,0 poäng efter och 28,5 poäng på Tampaskalan för kinesofobi 12 månader efter rehabiliteringskursen. Det påvisades ingen statistisk signifikant skillnad mellan den skattade rörelserädslan över tid.

Abstrakt Bakgrund: Smärta är ett vanligt problem hos tonåringar och ett stort antal tvingas leva med långvarig smärta. Smärtan kan ha negativa effekter på hela deras vardagssituation. Smärtan kan vara relaterad till sjukdom eller psykologiska faktorer, där stress är vanligast. Smärtupplevelsen är unik för varje tonåring och toleransen för smärta varierar från person till person. Syfte: Syftet med studien var att belysa tonåringars upplevelser och erfarenheter av att leva med långvarig smärta. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. En litteratursökning gjordes i databaserna PubMed och Cinahl och studiernas resultat sammanställdes och analyserades med stöd av innehållsanalys. Av 21 granskade artiklar motsvarade 12 artiklar vår litteraturstudies syfte. Resultat: Resultatet av litteraturstudien visade att den långvariga smärtan uttryckte sig på flera olika sätt och bidrog till olika problem i tonåringarnas vardagsliv. Tonåringarna drog sig undan och isolerade sig och relationerna till familjen och kompisarna ändrades till följd av smärtan. Smärtan påverkade tonåringarna känslomässigt vilket bidrog till funktionella besvär. Det var viktigt för tonåringarna att lära sig att ha kontroll över sin smärta. Smärtan hade även en negativ inverkan i skolmiljön och skolfrånvaro ökade vid tilltagande psykosomatiska symtom. Tonåringarna upplevde det viktigt att få stöd från familj, kamrater och lärare. Diskussion: Skolan spelar en stor roll i tonåringens vardagsliv. Skolpersonalen har därför en nyckelroll kring deras hälsa. Slutsats: Tonåringarna behöver få stöd från sin omgivning för att lättare kunna interagera i vardagslivet. Kunskap och utbildning om den långvariga smärtan behövs för de drabbade tonåringarna och även för familj och vänner. Skolhälsovården och övriga vårdinstanser har en nyckelroll i att nå ut med denna information. Nyckelord: erfarenhet, långvarig smärta, systematisk litteraturstudie, tonåringar, upplevelse

No description available.

Bakgrund: Långvarig smärta är ett stort folkhälsoproblem både internationellt och i Sverige. I Sverige används uttrycket kronisk smärta för att benämna långvarig smärta men det anses idag olämpligt eftersom ordet ”kronisk” associeras med livslång och obotlig smärta. Ofta har personer med långvarig smärta svårt att uttrycka sig och dela sina smärtsamma känslor för någon annan därför känner de sig irriterade, frustrerade, missförstådda, deprimerade. Att lindra lidande hos personer med långvarig smärta är en av sjuksköterskans viktigaste uppgifter. För att kunna förstå hur sjuksköterskan bör hjälpa dessa patienter är det viktigt att studera patienternas upplevelser. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva patientens upplevelser av långvarig smärta Metod: Metoden är en litteraturstudie och baserad på tio kvalitativa artiklar som är publicerade mellan åren 1995-2011. Databaserna som använts är CINAHL, PubMed och Medline. Dataanalysen influerades av Fribergs (2006) bok, Dags för uppsats. Resultat: Resultatet är baserat på fyra huvudkategorier och varje huvudkategori har subkategorier förutom den sista huvudkategorin. I den första huvudkategorin, ”Förändringar i det sociala livet”, beskriver författarna hur en individs sociala liv påverkas av långvarig smärta i förhållande till hans eller hennes familj, vänner och arbete. I övriga huvudkategorier och sex subkategorier redogörs patientens olika känslor och strategier samt dennes upplevelser av vården vid långvarig smärta. Diskussion: Här diskuterar författarna studiens resultat och försöker hålla sig så nära som möjligt till syftet och dessutom kopplar författarna det till Joyce Travelbees omvårdnadsteori om lidande, hopp, sympati och kommunikation.

Aktuell forskning visar att 24 % av Sveriges barn lider av en långvarig sjukdom eller av ett funktionshinder. De vanligaste långvariga sjukdomstillstånden, och som visat en tydlig ökning i antalet fall under senare år, är astma och ospecificerade allergier. Förutom astma och allergier inkluderades även diabetes, cancer samt psykisk sjukdom som långvariga sjukdomar i denna studie. Syftet med studien var att belysa barns upplevelse av att leva med en långvarig sjukdom. För att kunna besvara syftet valdes en litteraturstudie som metod, där materialet bestod av vetenskapliga artiklar, avhandlingar samt en FoU-rapport. Resultatet visade att barn beroende på sjukdom på flera olika sätt känner sig begränsade i sin vardag. Främst är det känslan av att inte kunna göra samma sak som kamraterna och kraven som ställs att de på grund av sjukdomen upplevs som de mest begränsande. Barnen beskrev också en känsla av att bli annorlunda behandlade, både i skolan, av familjen och även av vännerna, på grund av sjukdomen. Rädsla i samband med vården var vanligt, vilket kunde relateras till behandlingar och provtagningar, sjukhusmiljö och även graden av delaktighet i den egna vården.

Långvarig ryggsmärta är ett vanligt förekommande problem och omfattas av många olika sjukdomstillstånd relaterade till ryggen. För människan kan detta innebära svårigheter och begränsningar i vardagen. Syftet med studien var att beskriva människors upplevelse av att leva med långvarig ryggsmärta. Studien har genomförts med kvalitativ ansats med utgång från livsvärldsperspektivet. Datainsamling skedde genom semistrukturerade intervjuer. Undersökningsgruppen bestod av fem informanter varav tre var kvinnor och två män i arbetsför ålder. Vid analysen kondenserades intervjutexterna till två tydliga teman, vilka var känslomässig inverkan och begränsningar i vardagen. Resultatet visar att upplevelsen av att leva med långvarig ryggsmärta varierar, men att ryggsmärtan leder till många påfrestningar och svårigheter i vardagen. Resultatet visar att ryggsmärtan har inneburit känslomässig inverkan, vilket uttrycker sig som rädsla, oro och humörsvängningar, men även uttryck av hopp och optimistiska tankar framkommer. Ryggsmärtan har inneburit olika begränsningar i hemmet, fritiden, arbetet samt i det sociala livet. Det framkom att informanterna trots ryggsmärtan kunde uppleva hälsa genom olika sätt att anpassa sig. Studiens resultat kan öka sjuksköterskans kunskap och förståelse för människor som lever med långvarig ryggsmärta. Dessa kunskaper är nödvändiga för att kunna ge rätt information och behandling.

Litteraturstudiens syfte var att beskriva vilka copingresurser som individer med långvarig smärta använder sig av samt hur dessa resurser förbättrar eller försämrar individernas möjlighet att acceptera sin smärta. Designen för litteraturstudien var deskriptiv och studien baserades på 17 vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Litteratursökningarna utfördes i databaserna Medline (via PubMed) samt CINAHL. Huvudresultatet visade att individer med långvarig smärta använde sig av inre copingresurser som fysiska och psykosociala copingresurser samt förmågor vid acceptans av långvarig smärta. Individer använde sig även av yttre copingresurser som socialt stöd och materiella copingresurser. Dessa copingresurser kunde förbättra eller försämra individers möjlighet att acceptera långvarig smärta. Litteraturstudiens slutsats belyste vikten av att sjuksköterskan har kunskap om att fysiska, psykiska, sociala och existentiella aspekter genererade smärtupplevelsen. Sjuksköterskan behövde även ha kännedom om copingresurser för att kunna uppmärksamma individens unika förutsättningar och behov. Detta gjorde det möjligt för sjuksköterskan att erbjuda professionellt stöd anpassat efter individens unika copingresurser och hjälpa denne att uppnå acceptans av långvarig smärta. / The aim of the literature rewiev was to describe which coping skills individuals with chronic pain use and how these skills improve or impair the individuals' ability to accept their pain. The design for the literature study was descriptive and the study was based on 17 scientific articles of both quantitative and qualitative approach. The literature searches were carried out in the databases Medline (via PubMed) and CINAHL. The main result showed that individuals with chronic pain use internal skills such as physical and psychosocial skills and abilities to accept chronic pain. Individuals also use external skills such as social support and material resources. These skills can improve or impair individuals' possibility to accept chronic pain. The conclusion highlighted that a nurse should have knowledge about that physical, psychological, social and existential aspects generated the pain experience. A nurse should also have knowledge about coping skills in order to pay attention to the individual's unique circumstances and needs. This enabled the nurse to offer professional support tailored to the individual's unique coping skills and help the individual to achieve acceptance of chronic pain.

Bakgrund: Smärta är ett av de största hälsoproblemen i dagens samhälle. Det är en huvudor-sak till funktionshinder och arbetsoförmåga. Människor med smärta söker ofta förståelse hos omgivningen. Det är viktigt för dem att andra förstår deras svårigheter och de vill dela med sig av sina erfarenheter. Syftet med studien är att beskriva hur personer med långvarig smärta upplever omgivningens påverkan på arbetsförmåga. Metoden är kvalitativ och informanterna i studien intervjuades enskilt. Studien inkluderade nio kvinnor i arbetsför ålder med långvarig smärta och erfarenhet av arbete. För dataanalys användes en kvalitativ innehållsanalys. Resul-tatet visade att omgivningen, främst den nära familjen, stödjer arbetsförmåga genom att för-ändra informanternas aktivitetsbalans. Kollegor och överordnade stödjer arbetsförmåga på informanternas arbetsplatser och i arbetsuppgifter. Omgivningen kan hindra arbetsförmåga genom den brist på förståelse många visar för informanter med långvarig smärta, vilket blir till hinder för glädje och motivation. Den sociala omgivningen hindrar arbetsförmåga även då de misstror informanterna med smärta eftersom smärtan och aktivitetsoförmågan inte syns utanpå, detta stjäl också ork och kraft. Slutsatsen som framkom visade att omgivningen kan stödja men också hindra arbetsförmågan hos informanterna med långvarig smärta genom fy-sisk och psykisk påverkan. Omgivningen består bland annat av familj, kollegor, överordnade, släkt och vänner.