No description available.

Bakgrund: Smärta är det vanligaste symtomet som människor söker vård för. Smärta är en subjektiv och unik upplevelse för varje enskild individ. Upplevelsen av en viss typ av smärta kan dock variera från individ till individ. Långvarig smärta är ihållande smärta som är kvar efter en tidsperiod, vanligen tre månader. Patienter med långvarig smärta är ofta i behov av flera strategier såsom farmakoterapi, fysisk aktivitet och socialt stöd från vänner och familj. Metod: Litteraturstudien baserades på fyra självbiografier. Analysen utfördes med kvalitativ ansats. Vid analysen av materialet användes en innehållsanalys. Resultat: Studiens resultatanalys visade tre huvudkategorier: anpassning som möjliggör hantering av smärta, omgivningens inverkan som stöd för personer med långvarig smärta samt smärthantering som kan bestå av farmakologisk och icke farmakologisk hantering. Slutsatser: För att minska lidandet för personer med långvarig smärta är acceptans och anpassning av stor betydelse. Positivt möte med vården kan förstärka välbefinnande och hälsa.

No description available.

Sammanfattning Bakgrund När smärtan varat mer än tre-sex månader klassificeras den som långvarig smärta. Det är en av de vanligaste anledningarna till att personer söker sjukvård och det är ungefär 20 procent av Sveriges befolkning som lever med långvarig smärta. Långvarig smärta är en subjektiv upplevelse som innefattar hela personens livsvärld. Syfte Syftet med föreliggande litteraturstudie var att beskriva hur personer hanterar långvarig smärta, samt att beskriva de inkluderade artiklarnas undersökningsgrupp. Metod Föreliggande litteraturstudie har en deskriptiv design. Artiklar söktes i databaserna Cinahl och PubMed. Sökningarna resulterade i elva kvalitativa artiklar där personerna beskrev hur de hanterade sin långvariga smärta. Huvudresultat Det framkom två huvudkategorier i resultatet vilket var inre hanteringsstrategier och yttre hanteringsstrategier. Huvudkategorierna har två respektive tre underliggande kategorier som är av betydelse för hur personer hanterar långvarig smärta. Slutsats Sjuksköterskan bör alltid i sitt möte med patienten ha en medvetenhet och kunskap om att flera aspekter är av betydelse när patienten ska hantera sin långvariga smärta. Sjuksköterskan behöver då ta reda på vilka inre och yttre resurser patienten besitter för att kunna stötta och hjälpa patienten till effektiva hanteringsstrategier. Acceptans, positiv attityd och motivation till att vilja förändra situationen är av stor vikt för att personen ska ha möjlighet till att hantera sin långvariga smärta.

Bakgrund: Barn som drabbas av långvariga sjukdomar har idag goda chanser till överlevnad. Dessa barn kräver långvarig eller återkommande sjukhusvård vilket kräver mer resurser och tid för att ha möjlighet att bli bättre i sin sjukdom. Detta i sin tur ställer ökade krav på sjuksköterskans kunskap.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att vårda långvarigt sjuka barn.  Metod: Kvalitativ empirisk intervjustudie med nio deltagare från två olika barnavdelningar i södra Sverige. Den insamlade datan analyserades utifrån en manifest innehållsanalys med en induktiv ansats.   Resultat: De tre kategorierna som framkom var sjuksköterskors erfarenhet av faktorer som påverkar vården, bidra till välbefinnande trots sjukdom samt behov av stöttning och utbildning till personal.  Slutsats: Deltagarna upplevde det enklare att göra vården personcentrerad för de barn som är i behov av långvarig eller återkommande sjukhusvård. Det ansågs viktigt att ha möjlighet att ge barnen den tiden som de behövde. För att öka tryggheten hos sjuksköterskorna i vården av det långvarigt sjuka barnet ansågs det betydelsefullt med kontinuerlig handledning samt möjlighet till kompetensutveckling. / Background: Children who suffer from a long-term illness have good chances of survival. These children requires long-term healthcare or recurrent healthcare which requires more resources and time for recoverment in their illness. This increases the requirement on the nurses knowledge. Aim: The purpose was to describe nurses experience of caring for long-term ill children.   Method: Qualitative empirical interview study with nine informants from two different pediatric wards  in southern Sweden. The collected data was analyzed based on a manifest content analysis with an inductive approach.  Results: Presented in three different categories; circumstances that affects the health care, contribute to well-being despite illness and need for support and education for staff.  Conclusion: The participants found it easier to make the care person-centered for the children who needed long or recurrent health care. It was considered important to have the opportunity to give the children the time they needed. To increase security it was important that there was room for guidance and further education.

Bakgrund: Långvarig smärta är ett vanligt förekommande besvär och de flesta patienterna söker vård i primärvården, vilket betyder att primärvården har en viktig roll i att identifiera och bedöma smärtproblematik. MMR har visat sig vara den mest effektiva behandlingen vid långvariga smärttillstånd, men det är oklart hur fysioterapeuter väljer ut patienter för behandling med MMR. Syfte: Att beskriva fysioterapeuters erfarenheter och tankar kring om och när multimodal rehabilitering ska erbjudas som behandling i primärvården hos patienter med långvarig smärta. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats bestående av semistrukturerade intervjuer med sex legitimerade fysioterapeuter inom primärvården i Region Östergötland. Datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: MMR i relation till unimodal behandling; faktorer som stödjer eller motsäger erbjudande av MMR; primärvårdens roll vid erbjudande av MMR och slutgiltigt beslut till remittering av MMR. Konklusion: Fysioterapeuter i primärvården hade både lika och olika erfarenheter och tankar gällande arbetet med erbjudande av MMR. Förbättring på individ- och verksamhetsnivå skulle kunna skapa samsyn i hur remitteringen ska bedrivas och kan bidra till säkrare fysioterapeuter och en mer kvalitativ och jämlik vård för patienter med långvarig smärta. Resultatet av studien kan därför vara värdefull för fysioterapeuter och verksamhetsansvariga i primärvården.

Bakgrund: Endometrios är en vanlig, men relativt okänd sjukdom som uppstår genom att livmoderslemhinna växer utanför livmoderhålan och därigenom orsakar inflammationer i till exempel bukhinna, äggstockar eller tarmar. I genomsnitt tar det mellan sju och nio år från första symtom till dess att diagnos ställs. Det mest framträdande symtomet är smärta, vilken eftersom sjukdomen är svår att stoppa och behandlingen ofta påbörjas sent utvecklas till långvarig smärta. Smärta ger upphov till lidande, men lidande kan också orsakas av vården genom ifrågasättande eller kränkning av personers värdighet.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av långvarig smärta hos personer med endometrios.  Metod: För att besvara studiens syfte valdes en kvalitativ metod med semistrukturerade forskningsintervjuer. Sju intervjuer genomfördes och innehållet analyserades med ett induktivt förhållningssätt.  Resultat: Studiens resultat presenterades i tre kategorier. Den första beskrev hur smärtan kändes fysiskt i form av konstant smärta och plötsliga smärtgenombrott. Den andra beskrev psykiska aspekter som kunde påverka smärtupplevelsen samt hur smärtan påverkat respondenterna psykiskt. I den tredje kategorin presenterades hur smärtan påverkade respondenterna i deras vardag. Där beskrevs bland annat påverkan på sysselsättning, socialt liv och relationer.  Slutsats: Resultatet visade att personer med endometrios upplever långvarig smärta som konstant ihållande med plötsliga smärtgenombrott. Smärtan visade sig ha stor påverkan på vardagen inom olika områden som sysselsättning och relationer. Även psykiska aspekter påverkade hur personerna upplevde smärtan, likväl som smärtan påverkade hur de mådde psykiskt.

Bakgrund I Sverige lever cirka 54 procent av den vuxna befolkningen med långvarig smärta. Det behandlas idag med kombinationer av olika metoder, bland annat farmakologisk behandling tillsammans med till exempel mindfulness och fysisk aktivitet. En del vårdpersonal ställer sig frågande till om patienters smärtintensitet stämmer överens med det de påstår. Enligt Travelbees omvårdnadsteori har sjuksköterskans bemötande gentemot patienter stor betydelse, framförallt i smärtvården. Syfte Studiens syfte var att belysa patienters upplevelser och erfarenheter av vårdpersonalens bemötande vid långvarig smärta. Metod Litteraturöversikt med 15 inkluderade vetenskapliga artiklar genomfördes. Tretton artiklar var av kvalitativ studiedesign och två var av kvantitativ studiedesign. Integrerad analysmetod användes och artiklarna sammanfattades i Sophiahemmet Högskolas matris. Resultat Resultatet kategoriserades och redovisades under fyra rubriker. Dessa var Brist på bekräftelse från vårdpersonal, Önskan om att bli betraktad som en individ, Brist på engagemang från vårdpersonal och Organisatoriska faktorer. En övervägande majoritet av patienterna hade negativa upplevelser av bemötande men även positiva erfarenheter beskrevs. Den förstnämnda kategorin omfattade samtliga artiklar och beskrev upplevelser av att bli misstrodd av vårdpersonalen. I andra kategorier framkom erfarenheter av att bli sedd som sin diagnos istället för en individ samt bristande engagemang från vårdpersonal. Väntetiden hade också betydelse för hur bemötandet upplevdes. Det förekom patienter som var nöjda med bemötandet. Slutsats Patienterna upplever brister i vårdpersonalens bemötande vilket påverkar upplevelsen av vården negativt. Patienterna efterfrågar större involvering i sin egen vård och ett personcentrerat förhållningssätt. Att bli lyssnad på och få sin långvariga smärta bekräftad framkom som viktiga faktorer.

Svårigheter med att förstå och hantera affekter och affektreglering kan uppstå utifrån otrygg anknytning och obearbetade livshändelser eller trauman. Självupplevelserna blir därmed inte integrerade i personen och kan istället yttra sig som somatoformt syndrom eller långvarig smärta. För långvarig smärta erbjuds idag multimodal rehabilitering (MMR) i åtta till tolv veckor. Aktuell studie är en utvärdering av ett smärtrehabiliteringsprogram där behandlingen sträcker sig över ett år och innehåller integrativa metoder. Deltagarna skattade graden av sina symtom inom olika områden. Dessa utvärderades och analyserades utifrån affektivt fokus. Skattningarna visade förbättringar efter behandlingen inom områdena ångest, smärta, rörlighet och för variabeln `livet i allmänhet´. Deltagarna delgav dock inga tydliga affektiva svårigheter eller depressivitet varken före eller efter behandling. Dock noterades en viss förbättring efteråt. En tolkning är att denna patientgrupp har svårt att själva identifiera sin affektiva förmåga och depressivitet och känslorna tar då vägen via kroppen med smärta. Vi antar att MMR med en längre behandlingstid och integrativa metoder ökar möjligheten till läkning av den grundläggande otryggheten i relation och att självbild och självkänsla byggs upp inifrån med hjälp av gruppens stöd där de smärtsamma känslorna får uttryckas och bekräftas. För att tydligare förstå deltagarnas affektiva förmåga tycker vi att intervju- och utförande/föreställningsbaserade instrument skulle vara ett bra tillägg till utvärderingen.

Närstående inom vården utgör en samhällsbärande funktion och utan deras insatser skulle samhället ha svårt att tillgodose befolkningens behov av vård och omsorg. Närstående upplever svårigheter att påverka beslut som tas inom psykiatrisk vård. Det är därför av vikt att inhämta kunskap om detta område för att kunna utveckla närståendes roll i vården. Syftet med studien var att beskriva erfarenheter av delaktighet i beslut inom vuxenpsykiatrisk vård hos närstående till individer med långvarig psykisk ohälsa. Studien är en kvalitativ fokusgruppsstudie med induktiv ansats (N=8). Resultatet visar att närståendes möjlighet till delaktighet påverkas av bland annat sekretess, vårdens och patientens förhållningssätt, tillgängligheten, informationsutbytet samt graden av samarbete. Konklusionen är att det förekommer en hel del hinder för närståendes delaktighet både i relationen till vården och till patienten. Vidare forskning kring närståendeperspektivet i psykiatrisk hälso- och sjukvård kan tillföra kunskap kring vilka faktorer som påverkar upplevelsen av delaktighet hos närstående. Denna kunskap i sin tur kan bidra till att närstående får en mer aktiv roll i den psykiatriska vården. / Shared decision making/delat beslutsfattande