Ordet hållbarhetsredovisning härstammar från begreppet hållbar utveckling som per definition innebär att ”tillfredsställa dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. Idag upprättar flera företag så kallade hållbarhetsredovisningar där de tar ställning till sitt sociala, ekonomiska och miljömässiga ansvar. Den svenska staten beslutade den 29 november år 2007 att alla statligt ägda bolag från och med den 1 januari år 2008 ska upprätta hållbarhetsredovisningar som redovisas enligt Global Reporting Initiative’s (GRI) riktlinjer. GRI är en global förening som utvecklar riktlinjer för hållbarhetsredovisning av de tre nämnda aspekterna och de används av mer än 1000 företag över hela världen.Forskningsproblemet innehåller två frågeställningar vilka avser att besvara vilket förhållande som finns mellan statens lagreglering och praxis i Svevia AB och Sveaskog AB samt hur väl de har efterföljt GRI:s riktlinjer och principer och följderna. Syftet med uppsatsen är att ge läsaren en detaljerad insikt i hur de två statliga bolagen efterföljer GRI:s riktlinjer och därmed bidra med en förståelse för sambandet till lagregleringen.Forskningsmetodiken för denna uppsats har varit kvalitativ med syftet att komma nära studieobjektet och få en djup förståelse för problemet. För att tolka texter har ett hermeneutiskt synsätt använts. Innehållet i hållbarhetsredovisningarna har granskats för att avgöra om riktlinjerna efterlevs eller inte. Det empiriska materialet har sammanställts och använts som utgångspunkt för analysen.Undersökningen visar att det finns ett tydligt samband mellan lagregleringen och både Svevias och Sveaskogs hållbarhetsredovisningar. Båda företagen har levt upp till GRI:s riktlinjer enligt vald tillämpningsnivå. Svevias hållbarhetsredovisning innehåller dock några felaktigheter. Svevia har uppfyllt fem av nio redovisningsprinciper och Sveaskog, sju principer. Statens reglering har bland annat bidragit till att göra företagens hållbarhetsredovisningar trovärdiga.

<p>Arbetet behandlar människohandel för sexuella ändamål av gränsöverskridande karaktär och fokus ligger på lagstiftningen kring offret i processen. Sveriges inställning till människohandel, och i synnerhet till offret, är särskilt intressant med tanke på den nationella lagstiftningen som kriminaliserar sexköp.</p><p>Internationell och regional rätt presenterar en enhällig definition av människohandel och stadgar vikten av att åtala och skydda. Det finns dock fortfarande ingen internationell, än mindre regional, konsensus om hur människohandelsoffret ska skyddas. I internationell rätt verkar skyddsåtgärder väga lika tungt som åtagandet att åtala, vilket dock inte återspeglas i regional rätt och nationell lagstiftning. Istället skapas en hierarki: åtala och sedan skydda. I Sverige finns enbart skydd för de som medverkar i brottmål. Det är beklagligt att Sverige så tydligt prioriterat åtalsfokus framför offerskydd, särskilt då länder som ger tidsbegränsat uppehållstillstånd och skydd utan krav på medverkan verkar ha fått offer att vittna i hög grad.</p><p>Lagstiftaren verkar inte ha förstått människohandelsoffrets speciella situation. Ofta används hot om avvisning vilket gör att offret, så länge det inte ser sig själv som ett offer, är medveten om sin illegala status i destinationslandet. Det i sin tur föder en myndighetsskräck, inte sällan präglad av erfarenheter i ursprungslandet. Människohandel kan givetvis röra sig om tvångsförflyttning där offret aldrig har samtyckt utan blivit tvingat och förts bort och hållits med hjälp av våld, men en betydande del av offren har gett visst samtycke och sedan blivit vilseledda och utnyttjade. Därför ser offret sig sällan till en början som just ett brottsoffer och beter sig inte som myndigheter och lagstiftare förväntar sig. Att polis och rättsväsende utbildas och informeras om offrets situation för att korrekt kunna identifiera offer samt se till att deras rättigheter tillvaratas är därför viktigt.</p><p>I domarna syns att frivillighet och kontroll är nyckelord i domstolarnas resonemang. Prostitutionsdebatten kommer här in i bilden eftersom åsikter går isär när det gäller huruvida prostitution utgör exploatering, oavsett samtycke. Sverige har en helt avskaffande syn (abolitionist view) på prostitution, vilket innebär att det är alltid är exploaterande och att samtycke är irrelevant. Med tanke på detta torde Sverige ha ett annat utgångsläge än övriga länder för att se offret i människohandelsbrottet. Då finns en politiskt stark grund för att se prostitutionen som exploateringen per se med tanke på kriminaliseringen av sexköp. Vi efterfrågar dock detta synsätt inom rättsväsendet och vidare att det återspeglas och tydliggörs i lagstiftningen.</p>

Arbetet behandlar människohandel för sexuella ändamål av gränsöverskridande karaktär och fokus ligger på lagstiftningen kring offret i processen. Sveriges inställning till människohandel, och i synnerhet till offret, är särskilt intressant med tanke på den nationella lagstiftningen som kriminaliserar sexköp. Internationell och regional rätt presenterar en enhällig definition av människohandel och stadgar vikten av att åtala och skydda. Det finns dock fortfarande ingen internationell, än mindre regional, konsensus om hur människohandelsoffret ska skyddas. I internationell rätt verkar skyddsåtgärder väga lika tungt som åtagandet att åtala, vilket dock inte återspeglas i regional rätt och nationell lagstiftning. Istället skapas en hierarki: åtala och sedan skydda. I Sverige finns enbart skydd för de som medverkar i brottmål. Det är beklagligt att Sverige så tydligt prioriterat åtalsfokus framför offerskydd, särskilt då länder som ger tidsbegränsat uppehållstillstånd och skydd utan krav på medverkan verkar ha fått offer att vittna i hög grad. Lagstiftaren verkar inte ha förstått människohandelsoffrets speciella situation. Ofta används hot om avvisning vilket gör att offret, så länge det inte ser sig själv som ett offer, är medveten om sin illegala status i destinationslandet. Det i sin tur föder en myndighetsskräck, inte sällan präglad av erfarenheter i ursprungslandet. Människohandel kan givetvis röra sig om tvångsförflyttning där offret aldrig har samtyckt utan blivit tvingat och förts bort och hållits med hjälp av våld, men en betydande del av offren har gett visst samtycke och sedan blivit vilseledda och utnyttjade. Därför ser offret sig sällan till en början som just ett brottsoffer och beter sig inte som myndigheter och lagstiftare förväntar sig. Att polis och rättsväsende utbildas och informeras om offrets situation för att korrekt kunna identifiera offer samt se till att deras rättigheter tillvaratas är därför viktigt. I domarna syns att frivillighet och kontroll är nyckelord i domstolarnas resonemang. Prostitutionsdebatten kommer här in i bilden eftersom åsikter går isär när det gäller huruvida prostitution utgör exploatering, oavsett samtycke. Sverige har en helt avskaffande syn (abolitionist view) på prostitution, vilket innebär att det är alltid är exploaterande och att samtycke är irrelevant. Med tanke på detta torde Sverige ha ett annat utgångsläge än övriga länder för att se offret i människohandelsbrottet. Då finns en politiskt stark grund för att se prostitutionen som exploateringen per se med tanke på kriminaliseringen av sexköp. Vi efterfrågar dock detta synsätt inom rättsväsendet och vidare att det återspeglas och tydliggörs i lagstiftningen.

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka skillnaden i hållbarhetsredovisningens väsentlighet över tid innan hållbarhetsredovisning var obligatorisk (2013) och efter att den blev obligatorisk (2020). De tio valda hållbarhetsredovisningarna återfinns bland de fem största företagen i den svenska skogsindustrin. Den teoretiska ram som valts för att undersöka denna studie är legitimitetsteorin och intressentteorin. För att utforska rapporterna har vi använt oss av innehållsanalys med kategorisering. Kategoriseringen baseras på obligatorisk information och icke-obligatorisk information, baserad på CSR-terminologi. Resultatet presenteras som procentandelen av den totala rapporten. En kvalitativ metod användes för att tolka resultatet och analysera andelen väsentlig information i rapporterna. Resultatet av denna studie indikerar att en del av informationen har ökat och annan information har minskat i omfattning sedan lagstiftningen. Det innebär också att det är avgörande att företag använder riktlinjer för att sammanställa en hållbarhetsrapport. Studien indikerar också att företagen bedömde samma områden som väsentliga under samma jämförda år. / The aim of this study is to explore the difference in the materiality of sustainability reports over time, before sustainability reporting was mandatory (in 2013) and during (in 2020). The ten sustainability reports analyzed are found among the five biggest companies in the Swedish forest industry. The theoretical framework chosen to investigate this study is the Legitimacy Theory and the Stakeholder Theory. To explore the reports, we have used Content analysis with categorization. The categorization is based on mandatory information and non-mandatory information, based on CSR terminology. The result is presented as a percentage share of the total report. A qualitative approach was used in order to interpret the result and analyze the share of material information in the reports. The result of this study indicates that some of the information has increased, and other information has decreased since the law regulation. It also implies that it is crucial that companies use guidelines in order to assemble a sustainability report. The study also indicates that the companies assessed the same areas as material during the same compared years.

Hur företag ska arbeta för att uppfattas som legitima av samhället har förändrats över tid och det innefattar även arbetet med hållbarhetsfrågor. Förr var frågor rörande miljö och sociala förhållanden inte av relevans i de flesta företag, utan fokus låg främst på de ekonomiska aspekterna av verksamheten. Med åren har samhällets värderingar förändrats till att fokusera mer på hållbarhet vilket förutom ekonomiska aspekter även innefattar sociala och miljömässiga aspekter. Den 31 december 2016 trädde lag (2016:947) om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554) i kraft. Lagregleringen innebär att stora företag, som omfattas av lagens kriterier, i år för första gången tvingas upprätta en hållbarhetsrapport i samband med årsredovisningen för räkenskapsår 2017. Anledningen till lagregleringens införande var att öka transparensen och jämförbarheten mellan företag samt att stödja och utveckla företagens arbete med de olika hållbarhetsfrågorna. Då möbelbranschen är en industri som är förknippad med negativ miljöpåverkan och då studier gällande den nya lagregleringens påverkan på företag i praktiken saknas, ämnar denna studie fylla gapet. Studien avser att besvara frågan “Vilken påverkan har den nya lagregleringen (2016:947) på stora, svenska möbelföretag när det kommer till ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekter och varför påverkas de som de gör?”. Studien syftar till att öka förståelsen för hur svenska möbelföretag påverkas av och anpassar sig efter den nya lagregleringen. För att besvara frågeställningen användes kvalitativ metod där tio respondenter med koppling till upprättandet av hållbarhetsrapportering har intervjuats genom semistrukturerade intervjuer. Studiens resultat visar att lagregleringen har olika stor påverkan på svenska möbelföretag beroende på fyra faktorer: tidigare erfarenhet av hållbarhetsrapportering, företagens ambitionsnivå gällande hållbarhetsrapportering, de krav intressenterna ställer på företagen och slutligen om företagen väljer att använda externa eller interna resurser vid upprättandet av rapporten. Utifrån en social aspekt förväntas lagregleringen främst att påverka att mer hänsyn tas till de mänskliga rättigheterna och att kontrollen av leverantörskedjan ökar. Utifrån en miljömässig aspekt får lagregleringen företag som inte tidigare har hållbarhetsrapporterat att ta fram nyckeltal och resultatindikatorer gällande sitt miljöarbete vilket gör dem mer medvetna om sin påverkan på miljön. Slutligen utifrån en ekonomisk aspekt är lagregleringen kostsam för de företag som inte tidigare har upprättat hållbarhetsrapporter. Den kan leda till både försämrad konkurrens på marknaden rent ekonomiskt men även till konkurrensfördelar tack vare legitimitet från det utökade hållbarhetsarbetet. / The ways companies are supposed to act to be perceived as legitimate by society has changed over time and that include their work with sustainability issues. Previously, environmental and social issues have not been of relevance to most companies and the focus has mainly been on the economic aspects of the business. Over the years, the values of society have changed to consist of a more sustainable view that focuses more on social and environmental aspects. On December 31, 2016, the amendment (2016:947) of the Annual Accounts Act (1995:1554) came into effect. The act establishes that companies covered by the regulation have to create a sustainability report. The first report will be presented along with the annual report for the fiscal year of 2017. The reason for the amendment was to increase transparency and comparability between companies as well as support and develop the work of companies regarding various sustainability issues. Since the furniture industry is an industry associated with negative effects on the environment and since studies on the practical effects of the amendment on companies are non-existent, this study intends to fill that gap. The research question of this study is “What impact does amendment (2016:947) have on large, Swedish furniture companies when it comes to economic, environmental and social aspects and why are they affected the way they are?”. The aim of the study is to increase the understanding of how Swedish furniture companies are influenced by and how they adapt to the new legislation. To answer that question a qualitative method was used where ten respondents who have a connection to the production of sustainability reports have been interviewed through semi structured interviews. The results of the study show that the regulation has different impacts on Swedish furniture companies depending on four factors: previous experience with sustainability reporting, the company's level of ambition when producing the report, the requirements of the companies’ stakeholders and, finally, whether the companies choose to use external or internal resources when preparing the report. Based on a social aspect, the amendment is expected to increase the companies' consideration regarding human rights and will increase their responsibility concerning the supply chain. Based on an environmental aspect, the amendment will encourage companies to produce key figures and performance indicators regarding their environmental undertakings which will make them more aware of the impact they have on the environment. Finally, based on an economic aspect, the amendment is costly for those companies that have not previously prepared sustainability reports. It can lead to both deteriorating competition in the market, purely financially, but also to competitive advantages due to the legitimacy acquired from the extended sustainability effort.