While online video communication has become a part of many people's lives, it still lacks an important aspect of human interaction – eye contact. Conventional technology does not provide the ability to share eye contact online. The NUNA machine is a unique communication unit that enables this shared virtual eye contact (VEC). The aim of this study was to explore how people experience VEC in a virtual therapeutic setting, specifically in a Motivational Interview (MI). This experience was specifically juxtapositioned to an in-person setting as it provides eye contact as a natural part of the conversation. Research questions included how participants would experience eye contact in a MI setting in 1) a video conference with shared eye contact and 2) an in-person conversation, how participants would make sense of the perceived differences between the settings, and which value participants saw in VEC. In the MI, participants first spoke to each other using the NUNAs and then seamlessly continued their conversation in-person. After this exposure, they took part in qualitative interviews sharing their experience and how they made sense of it. These qualitative interviews were then analyzed by conducting qualitative content analysis. In total, 10 university students, approximately in their 20s, were interviewed. The results suggest that VEC acts as an antagonist to the disembodiment that is inherent to virtual interactions by providing connection and increasing the degree of realness with which the vis-à-vis is perceived. It further revealed that the NUNA setting provided a focused environment in which participants felt like they could work on their emotions and feel validated by and committed to their vis-à-vis. Thus, VEC may strengthen therapeutic alliance and be a promising tool for online psychotherapy by providing a higher degree of realness as would be natural for in-person conversations. / Videokommunikation online har blivit en del av många människors liv, men det saknas fortfarande en viktig aspekt av mänsklig interaktion - ögonkontakt. Konventionell teknik ger inte möjlighet att ha ögonkontakt online. NUNA-maskinen är en unik kommunikationsenhet som möjliggör denna delade virtuella ögonkontakt (VEC). Syftet med den här studien var att undersöka hur människor upplever VEC i en virtuell terapeutisk miljö, särskilt i en motiverande intervju (MI). Den här upplevelsen var särskilt jämförbar med en personlig miljö eftersom ögonkontakt är en naturlig del av samtalet. Forskningsfrågorna omfattade hur deltagarna skulle uppleva ögonkontakt i en MI-miljö i 1) en videokonferens med ögonkontakt och 2) ett personligt samtal, hur deltagarna skulle förstå de upplevda skillnaderna mellan miljöerna och vilket värde deltagarna såg i VEC. I MI-miljön talade deltagarna först med varandra med hjälp av NUNA och fortsatte sedan sömlöst sitt samtal i en personlig konversation. Efter denna exponering deltog de i kvalitativa intervjuer där de delade med sig av sina erfarenheter och hur de tolkade dem. Dessa kvalitativa intervjuer analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Sammanlagt intervjuades 10 universitetsstudenter, ungefär i 20-årsåldern. Resultaten tyder på att VEC fungerar som en antagonist till den kroppslöshet som är inneboende i virtuella interaktioner genom att tillhandahålla anslutning och öka graden av realitet med vilken motparten uppfattas. Vidare framkom att NUNA-miljön skapade en fokuserad miljö där deltagarna kände att de kunde bearbeta sina känslor och känna sig bekräftade av och engagerade i sin samtalspartner. VEC kan således stärka den terapeutiska alliansen och vara ett lovande verktyg för psykoterapi på nätet genom att ge en högre grad av realitet, vilket vore naturligt vid personliga samtal.

Every day, we use technology. Online interactions leave traces and traces serves as portals into different aspects of our personalities, or how we want to be perceived by others. We are encouraged to record and express everything, from our most important moments to the least. However, the digital tools we use privilege only the moment, not the long term. They also tend to make everything feel equally important, thus giving us no incentive to go through our digital traces and decide what has lasting meaning and should be preserved and what we would like to be forgotten.The fabric of our lives is intertwined with our digital traces. What happens to them after the end of our lives? Just as our physical things live on past us, sometimes becoming a part of the lives of our family and friends this will surely be true for our data.How might we curate our digital legacy?

Titel: Dyslexi, internet och stigma – en netnografisk studie av nätbaserad kommunikation hos personer med dyslexi Författare: Helena Taubner Handledare: Åsa Wengelin Examinator: Magnus Tideman Magisteruppsats (30 hp) i handikappvetenskap vid Högskolan i Halmstad, våren 2013 Uppsatsen är skriven på svenska. Vår kommunikation förändras ständigt, och internet är en viktig faktor i den utvecklingen. Nya sätt att effektivisera skriften, som till exempel förkortningar och specialtecken, växer fram. Vi blandar det skrivna språket med foton, filmer, ljudklipp och länkar. Normerna för vad som anses vara korrekt språk förändras. När omgivningens förväntningar på oss inte motsvaras av våra förmågor uppstår ett stigma. Detta är vad som händer för en person med dyslexi när kraven på läs- och skrivförmåga blir för höga. Vad händer när kommunikationen flyttas till den sociala miljö som internet utgör, med de nya normer som råder där? Studien behandlar följande tre forskningsfrågor: • Hur kommunicerar personer med dyslexi på nätet? • Hur resonerar personer med dyslexi om sin nätbaserade kommunikation? • Hur kontrollerar personer med dyslexi sitt stigma när de kommunicerar på nätet? Studien är en dubbel, kvalitativ fallstudie baserad på semistrukturerade intervjuer och netnografisk skuggning av två informanter, Andreas och Linda. Resultaten har analyserats med hjälp av begrepp från Goffmans teori om stigmatisering. Trots att Andreas har större svårigheter med att läsa och skriva än Linda, har han ändå ett mindre stigma när det gäller kommunikation på nätet, eftersom han mer medvetet kontrollerar sitt stigma. En avgörande faktor för båda informanterna är om nätforumet är synkront eller asynkront (det är omöjligt för dem att passera i synkrona forum). Studien visar alltså att graden av svårigheter att läsa och skriva inte nödvändigtvis styr graden av stigmatisering. / Titel (translated from Swedish): Dyslexia, the internet and stigma – a netnographic study of online communication in people with dyslexia Author: Helena Taubner Supervisor: Åsa Wengelin Examinator: Magnus Tideman Masters thesis (30 ECTS) in Disability Studies, University of Halmstad, Sweden, spring 2013 The thesis is written in Swedish. Our communication continually changes, and the internet is an important factor in that development. New ways of making writing more efficient, for example the use of abbreviations and special symbols are emerging. We mix written language with photos, films, sound clips and links. Norms for what is considered to be the correct use of language are displaced. When our abilities do not match society’s expectations, stigmatization occurs. This is what happens to a person with dyslexia when the demands placed upon them for their reading and writing abilities become too high. What happens when the communication moves into the online environment? The following three issues are addressed: • How do individuals with dyslexia communicate online? • How do individuals with dyslexia relate to their online communication? • How do individuals with dyslexia control their stigma when communicating online? The study is a two-part qualitative case study based upon semi-structured interviews and netnographic shadowing with two informants, Andreas and Linda. The results were analysed with reference to Goffman’s theory of stigma. In spite of the fact that Andreas has greater difficulties with reading and writing than Linda, he experiences less stigma in relation to communication, since he more consciously manages to control his stigma. A crucial factor for both informants is whether or not the online forum is synchronous or asynchronous (it is impossible for them to pass in synchronous forums). Hence, the study suggests that the degree of stigmatization does not necessarily correspond to the degree of difficulties with reading and writing.

This thesis project explores how interactive technologies can facilitate a sense of social connectedness with others whilst remotely located. While studying the way humans use rituals for emotional management, I focused my interest on the act of commensality because it is one of the oldest and most important rituals used to foster togetherness among families and groups of friends. Dining with people who do not belong to the same household is of course hard during a global pandemic, just like many of the other forms of social interactions that were forcibly replaced by the use of technological means such as video-chat apps, instant messaging and perhaps an excessive use of social networking websites. These ways of staying connected, however, lack the subtleties of real physical interaction, which I tried to replicate with my prototype system, which consists of two sets of a lamp and a coaster which enable to communicate through light and tactile cues. The use of such devices creates a new kind of ritual based on the simultaneous use of the devices by two people, thus enabling a new and original form of commensality that happens through a shared synchronized experience.

Background The Swedish population is ageing quickly and the system for elderly home care is under increasing pressure. Staff turnover is high, nursing assistants are reporting stress, and employers have to recruit staff lacking sufficient experience. These factors are barriers to empathic care, considered essential to patient health outcomes. Elderly care should rely on cognitive empathy, be other-oriented and improve the client’s situation based on contextual understanding. There is a need for education and support for nursing assistants, so that they can provide empathic care. Purpose The thesis explores empathy as a skill in elderly home care to identify opportunities of promoting empathy in the client-nursing assistant interaction, by means of behaviour change interventions delivered through an mHealth application that nursing assistants already use at work. Method A group interview was conducted with six nursing assistants from four elderly home care organisations in a Swedish municipality, to learn about their experience of empathy at work, and factors affecting their ability to give empathic care. The respondents were using the same mHealth application to get and provide information about client visits. The Behaviour Change Wheel framework was used to analyze behavioural drivers of empathic care in elderly home care. Results Influences on empathic behaviour was identified in all 14 domains in the Theoretical Domains Framework. 13 target behaviours, 7 Intervention Functions and 45 Behaviour Change Techniques were suggested as suitable candidates to investigate for intervention development. Conclusion Empathy seems possible to promote through resource-efficient digital behaviour change interventions. Future studies may use this work as a starting point for development of interventions to promote empathic behaviour in elderly care.

It was analyzed if instructions on a head-worn Augmented Reality display (AR-HWD) are better for manual industrial assembly tasks than instructions on a stationary screen. A prototype was built which consisted of virtual instruction screens for two example assembly tasks. In a comparison study participants performed the tasks with instructions through an AR-HWD and alternatively through a stationary screen. Questionnaires, interviews and observation notes were used to evaluate the task performances and the user experience. The study revealed that the users were excited and enjoyed trying the technology. The perceived usefulness at the current state was diverse, but the users saw a huge potential in AR-HWDs for the future. The task accuracy with instructions on the AR-HWD was equally good as with instructions on the screen. AR-HWDs are found to be a better approach than a stationary screen, but technological limitations need to be overcome and workers need to train using the new technology to make its application efficient.

Over the past decade, the success rate of non-violent resistance movements has decreased. With the development of information and communication technology (ICT), governments have taken repression into the digital realm to tamper with protest movements. The effects of repression on protest mobilization have been rather inconclusive; even less is known about the effects of digital repression. By using the political jiu-jitsu, backfire and moral jiu-jitsu theory as well as the theory on emotion and protest participation in hard autocracy, this thesis showcases how the moral shock and indignation helps to overcome fear caused by both traditional and digital repression, thus helping to explain the relationship between repression and mobilization. This theoretical framework is applied to the case of Belarusian post-election protests in 2010 and 2020. Although traditional repression was present in both time frames, there is a significant variation in the government’s digital repression resolve. The analysis shows that mobilization was primarily driven by traditional repression – police brutality and violence. However, in 2020 people were also outraged by censorship and Internet shutdowns that left them in an information vacuum which was deemed completely undeserved. The outrage about digital repression was facilitated by the opposition activities that acted against digital repression.

Adopting the perspective of the traveller, this thesis examines how travel plans are actually made in the everyday situation and how information is used and drawn on when planning the many, often unremarkable, trips of ordinary urban life. Ethnographical field studies in southern Stockholm, Sweden, employing a practice theory perspective showed that people use a vast mixture of different types of information when planning and making trips. Therefore, the concept of travel information should be defined broadly enough to encompass informal, formal, analogue and digital types of travel information. Then, and only then, is it possible to perceive the interactions between these and see their potential as a change factor for sustainable city travel. In relation to this, situations when travel information was not used, were also identified in the qualitative data and are acknowledged and discussed in the thesis. Travel planning is in everyday practice undertaken little by little, squeezed in between other activities of daily life. It is a process more extended in time, space and content than the limited search for information about the best way to get from A to B, assumed and facilitated in many existing travel information services. Travel planning is closely connected to the overall scheduling of activities (planning of life) and thus spans much larger time frames than the single trip. Planning travel also includes consideration of issues such as preparations needed (things to be done before departure/brought on the trip); managing vehicles and equipment in time and space (getting the bicycle/car home again or safely parked); the weather (current and forecast); social relations (the potential of different travel options for relationship building or conflict triggering); social norms (e.g. of 'good parenting' or 'proper behaviour on public transport'); and health issues (wanting exercise or inability to manage stairs/luggage). The qualitative data revealed that travel information is sometimes perceived and used as a security blanket, i.e. something to hold on to and give the traveller courage on the trip until they are safe at their destination. It also showed that travel planning, depending on life situation, can be experienced as either a house of cards, i.e. if anything changes the whole house collapses and has to be rebuilt to a different layout, or a prefab building, i.e. the same prefabricated pieces are joined together in more or less the same pattern every time. Recent decades have seen rapid growth in ICT services relating to transportation. Different types of travel information services have been proposed as a means to decrease the environmental impacts of transportation through effecting behavioural change. Taking the empirical 4 insights provided by this thesis into travel planning and travel information use in practice, it is clear that travel information services of tomorrow, if connected to other ICT systems in everyday life, could be designed in a way that broadens their horizon of assistance in supporting travel planning processes in everyday life. Although, as this thesis demonstrates, the role and potential of travel information services and ICT in the work of achieving sustainable mobility should be discussed from a perspective critical of overly linear perceptions and instrumental starting points. / Denna avhandling tar resenärens perspektiv, och undersöker från vardagslivets horisont hur resor egentligen planeras, och hur information används när de många, ofta obemärkta, vardagsresorna görs i staden. Etnografiska fältstudier i södra Stockholm, gjorda och analyserade med ett praktikteoriperspektiv, visar att människor använder sig av många olika typer av information för att planera och genomföra sina resor. Därför bör begreppet reseinformation definieras vitt nog att rymma både informella, formella, analoga och digitala typer av reseinformation. Först då är det möjligt att iaktta interaktioner mellan dessa, och också se informationens eventuella potential som förändringsfaktor för hållbart stadsresande. Även situationer när reseinformation inte används uppmärksammas och diskuteras. Reseplanering är i vardaglig praktik något som sker lite i taget, i mellanrummen mellan andra sysslor och aktiviteter. Det är en process mer förgrenad i tid, rum och innehåll än den avgränsade sökning efter information om bästa sättet att ta sig mellan A och B som många existerande IT-baserade reseplanerare verkar förutsätta och i dagsläget assisterar. Reseplanering är starkt knutet till den övergripande planeringen av aktiviteter i livet, och reseplanering har därför oftast ett vidare tidsspann än endast en resa. Planering av resor inkluderar även hänsyn till faktorer som nödvändiga förberedelser (saker att göra innan avfärd/ta med sig på resan); hantering av fordon och bagage i tid och rum (få hem cykeln/bilen igen eller få den säkert parkerad); vädret (nuvarande och prognostiserat); sociala relationer (potentialen för konflikter/positiv samvaro vid olika färdmedelsval); sociala normer (om gott föräldraskap eller hur man för sig på kollektiva färdmedel); och hälsoaspekter (vilja till motion eller oförmåga att gå i trappor). Fältarbetet gjorde tydligt att reseinformation ibland används som en snuttefilt – något att ty sig till och hålla i handen på okänt territorium tills du har kommit till målet för din resa. Reseplanering kan också, beroende på livssituation, antingen upplevas och liknas vid husbygge med prefabricerade element – samma standardiserade, välkända bitar sammanfogas på ungefär samma sätt varje gång; eller också ett korthus – om någonting ändras brakar hela huset ihop, och måste byggas upp igen med en helt annan design. Under de senaste decennierna har det skett en snabb utveckling av IT-lösningar på transportområdet. Olika typer av reseinformationstjänster har föreslagits som ett verktyg för att ändra resebeteenden och därmed minska transporters miljöpåverkan. Med utgångspunkt från studiens 6 empiriska insikter i hur reseplanering går till i praktiken, och hur reseinformation används blir det tydligt att morgondagens reseplanerartjänster, om de kopplades ihop med andra digitala system vi använder i vår vardag, skulle kunna utformas på ett sätt som utvidgar systemets "assistanshorisont" för att bättre passa ihop med reseplaneringspraktikerna i vår vardag. Potentialen och rollen för reseinformationstjänster och IT i arbetet med att minska transporters miljöpåverkan bör diskuteras från ett perspektiv som är kritiskt till alltför linjära och instrumentella utgångspunkter, vilket denna avhandling bidrar till. / <p>QC 20141030</p>

Denna uppsats är en undersökning som har i syfte att öka kunskapen kring hursamhällskunskapslärare arbetar med specialpedagogik. Där forskningsfrågorna berör vilka extra anpassningar och specialpedagogiska åtgärder lärarna tillämpar i sin undervisning. Om lärarna anser att multimodala verktyg som ett redskap i denna kontext genererar positiva resultat. Utöver själva undervisningen beskriver även lärarna var de hämtat sina kunskaper om specialpedagogik och hur deras relation ser ut med sina lokala specialpedagoger. Den teori som använts kallas KASAM-teorin och den har varit nödvändig för att förstå varför lärarna ständigt återkom till det relationella. Lärarna menar att elevers psykiska välmående är en faktor precis som autism, ADHD och dyslexi är. Men att det relationella inte endast heller handlar om psykisk ohälsa utan det genomsyrar hela yrket. Det relationella inkorporeras i alla delar där lärare och elever möts, exempelvis för att eleven ska använda sig och anamma specialpedagogiken behövs en relationell aspekt. Metoden uppsatsen har använt för att generera data är kvalitativ semistrukturerad intervju där sex samhällskunskapslärare har deltagit. I intervjuerna delar lärarna med sig av sina erfarenheter och kunskaper av specialpedagogik och användande av multimodala verktyg. Dessutom undersöks hur och när samarbete och kommunikation med specialpedagogen inträffar, var lärarna hämtar de tekniker och metoder som används för att hjälpa och kompensera eleverna för deras svårigheter eller olikheter. Lärarna presenteras kort i metodkapitlet för att sedan en och en svara på de forskningsfrågor uppsatsen bygger på. I resultatet och analysen har det framkommit att det data intervjuerna har genererat i visar påen öppenhet och bredd av verktyg och metoder lärarna använder sig av för att se till att eleverna oavsett om de har diagnoser eller inte ska få tillgång till en god och lärorik undervisning. Användandet av specialpedagogiken är dock så vanligt förekommande i informanternas klassrum att det kan vara svårt för dem att urskilja konkreta resultat när ytterligare ett specialpedagogiskt instrument appliceras. Lärarna som deltagit i studien beskriver samstämmigt att den främsta källan till specialpedagogik kommer av andra lärare och då allra vanligast av lärare med samma ämne. Specialpedagogerna betraktas ofta som en resurs som tar hand om enskilda elever där de kan sitta och arbeta med en specialpedagog enskilt eller i enliten grupp. Ett annat vanligt tillfälle då lärarna tar kontakt med specialpedagogen är då ärendet gäller enskilda elever. I frågan om multimodalitet kopplas denne i första hand till det digitala,där lärarna generellt har en positiv och ibland en mycket positiv syn på det multimodala. Elevermed dyslexi anses vara den elevgrupp som har allra störst fördel av det digitala även om samtliga elever uppfattas gynnas av det multimodala. Det digitala beskrivs ha en möjlighet att arbeta med flera semiotiska intryck, något som lärarna tror särskilt ska gynna elever med ADHD, koncentrationssvårigheter och autism. / This essay is a study that aims to increase knowledge about how social studies teachers work with special education. Where the research questions concern which extra adaptations and special pedagogical measures the teachers apply in their teaching. If teachers believe that multimodal tools as a tool in this context generate positive results. In addition to the teaching itself, the teachers also describe where they acquired their knowledge of special education and what their relationship looks like with their local special educators. The theory used is called the KASAM-theory and it has been necessary to understand why teachers constantly returned to the relational. Teachers believe that students mental well-beingis a factor just as autism, ADHD and dyslexia are. But that the relational is not only about mental illness but it permeates the whole profession. The relational is incorporated in all parts where teachers and students meet, for example for the student to use and adopt special education, a relational aspect is needed. The method the essay has used to generate data is a qualitative semi-structured interview in which six social studies teachers have participated. In the interviews, the teachers share their experiences and knowledge of special education and the use of multimodal tools. In addition,it is investigated how and when collaboration and communication with the special educator occurs, where the teachers pick up the techniques and methods used to help and compensate the students for their difficulties or differences. The teachers are briefly presented in the method chapter in order to then one by one answer the research questions on which the thesis is based. The results and the analysis have shown that the data the interviews have generated show an openness and broadness of tools and methods the teachers use to ensure that the students, regardless of whether they have diagnoses or not, have access to a good and educational teaching. However, the use of special education is so common in the informant’s classrooms that it can be difficult for them to distinguish concrete results when another special education instrument is applied. The teachers who participated in the study unanimously describe that the main source of special education comes from other teachers and then most often from teachers with the same subject. The special educators are often regarded as a resource that takes care of individual students where they can sit and work with a special educator individually or in a small group. Another common occasion when teachers contact the special educator is when the matter concerns individual students. In the issue of multimodality, this is primarily linked to the digital, where teachers generally have a positive and sometimes a very positive view of the multimodal. Students with dyslexia are considered to be the group of students who have the greatest advantage of the digital, even if all students are perceived to benefit from the multimodal. The digital is described as having an opportunity to work with several semiotic impressions, something that teachers believe should particularly benefit students with ADHD, concentration difficulties and autism.

Information har idag kommit att bli så viktigt att det av många aktörer kallas för den nya digitala oljan, och med anledning av just detta är information idag en av de främsta tillgångar en organisation kan besitta. För att skydda informationen lägger organisationer massiva summor pengar på tekniska och fysiska åtgärder. Tillsammans med dessa åtgärder utfärdas även interna bestämmelser och riktlinjer för hur IT-system och information får eller inte får hanteras. Trots detta sker både intrång och andra säkerhetsrelaterade incidenter som kan härledas till mänskligt felaktigt beteende, eller den så kallade mänsklig faktorn. I den här uppsatsen har därför författaren gjort en djupdykning i ämnet för att studera vilka samband som kan finnas mellan beteendevetenskapliga teorier och efterlevnad av informationssäkerhet. Med kvalitativa metoder har bland annat litteraturstudier genomförts för att ta reda på vilka teorier som är mest relevanta i sammanhanget. Intervjuer har sedan nyttjats för att bredda författarens uppfattning om vilka faktorer som kan påverka mänskligt beteende. De personer som intervjuats har bland varit yrkesverksamma som säkerhetschefer, säkerhetskyddshandläggare och ledande forskare inom det specifika området.