Undersökningar visar att många människor har negativ inställning till muslimer. Har det skett någon förändring sedan 2006 då Integrationsverket gjorde sina undersökningar? Är det så att man inte tänker på människornas religiösa bakgrund längre eftersom dagens skola oftast är mångkulturell och mångreligiös och vi är vana vid mångkulturella klasser? Eller tänker vi fortfarande på skillnader istället för likheter?  Antalet muslimer har ökat markant i Sverige sedan 1930-talet, då 15 människor uppgav att de var muslimer. Syftet med denna undersökning är att ta reda på vad elever omvårdnadsprogrammen på komvux och på gymnasiet tycker om muslimer. Vidare vill jag ta reda på om dessa attityder skiljer sig mellan skolor och mellan åldrar. Det är också intressant att se vad lärarna gör för att motverka de eventuellt negativa attityderna. För att ta reda på det har jag gjort en enkätundersökning i sex olika klasser på omvårdnadsprogrammet, tre på komvux och tre på gymnasiet, och genomfört fyra lärarintervjuer i dessa skolor. Slutsatsen som jag kommit fram till genom min undersökning är att eleverna är positivt inställda till muslimer. Orsaken till de positiva attityderna kan vara specifik för just dessa elever på dessa skolor. Hade jag gjort den här undersökningen och jämfört olika program hade jag säkert fått ett annat resultat. Resultaten skiljer sig lite mellan dessa två skolor och det är de äldre generationerna som har en något mer positiv inställning till muslimer. Lärarna arbetar utifrån den humanistiska människosynen och det verkar påverka eleverna positivt. De kämpar med att få bort de eventuella negativa inställningarna.

Syftet med den här fallstudien är att visahur arbetetpå en förskolakan görasför att lyfta barns olika kulturerpå ett sätt som utmanar och utvecklar barns tankar om sin egen såväl som andras kulturer. I studien ses inte bara olika utländska kulturella bakgrunder som betydande utan även sociala och ekonomiska förutsättningar som finns i samhället.Arbetet har utgått från Vygotskijs sociokulturella teori där barn lär i samspel med andraoch utvecklas framåt genom detta.Iresultatet har det kommit framatt det handlar mycket om vilken inställningoch respektlärare har för både barn, föräldrar och de olika kulturersom de möter i förskolan.Det här har också kopplats till Banduras sociala inlärningsteori eftersom det innebär att ”barn gör som du gör”.Studien visar också hur förskolans miljö kan användas för att bemöta olika kulturer. Genom att skapa mötesplatser för barnen i den vardagliga miljön skapas även förutsättningar för till exempel språkutvecklingen hos barnen samt möjligheten att ta tillvara på varandras kunskaper och erfarenheter.Resultatet visar ocksåhurman kan arbeta inom förskolan med modersmålsstödutan stöd av utbildade modersmålsstödjare.

Syftet med den här studien var att få en fördjupad kunskap om hur förskolan stödjer och stimulerar flerspråkiga barns språkutveckling, kommunikationsförmåga och identitetsskapande. Vi har valt att studera detta ämne ur ett specialpedagogiskt perspektiv då vi upplevde att detta var en grupp som inte får det stöd i förskolan och skolan som de skulle behöva. Studien utgick från fyra förskolor där vi intervjuade 12 pedagoger, en specialpedagog och en modersmålstränare samt gjorde fyra observationer. Resultatet visade två sidor av arbetet kring flerspråkiga barn, det ena handlade om språkstimulering och det andra handlar om arbetet med att stödja den mångkulturella identiteten. Pedagogerna ansåg att språkstimulering var ett viktigt uppdrag i förskolan och har ett stort utbud av metoder och arbetssätt för hur de stimulerade svenskan. Däremot såg vi att de har ett väldigt svagt interkulturellt arbetssätt och de ansåg att det var svårt att veta hur de skulle stödja barns modersmål när de inte kunde det språket. Vi menar att förskolans arbete med flerspråkiga barn behöver lyftas och diskuteras och en interkulturell pedagogik måste utvecklas. Även pedagogerna efterfrågade mer kunskap och utbildning inom detta område.

<p>Sammanfattning</p><p>Invandringen är en realitet i dagens samhälle. Skolan har här en viktig roll och ett stort ansvar i mottagandet av de nya barnen och ungdomarna med invandrarbakgrund. Det är intressant att fråga sig hur skolan och undervisningen förhåller sig och anpassar sig till de</p><p>nya omständigheterna. I styrdokumenten finns en medvetenhet kring mångkulturalitet och interkulturalitet. Samtidigt skall det gemensamma kulturarvet utgöra en trygghet och en gemensam plattform i undervisningen.</p><p>Mot bakgrund av den realitet dagens skola befinner sig i och den kontrastförhållande som syns i styrdokumentet, syftar befintlig uppsats till en undersökning av hur lärare och invandrarelever ser på historieämnets roll i det mångkulturella klassrummet. Detta</p><p>eftersträvas göra genom forskningsfrågorna ”Hur förstår lärare och elever historia som begrepp och undervisning?”, ”I vilken grad nyttjas elevernas bakgrund och erfarenhet i undervisningen?” och slutligen ”Hur arbetar skolan med elevernas historiemedvetande?”.</p><p>Uppsatsen har sin teoretiska utgångspunkt i den danske historiedidaktikern Bernard Eric Jensens tolkning av historiemedvetande, vilket ses som ”ett samspel mellan människors</p><p>dåtidstolkning, nutidsförståelse och framtidsförväntan”.53 Jensens ståndpunkt tar avstamp i dels att människans historiemedvetande fungerar som en ofrånkomlig del av hennes identitet, sociala kunskaper och handlingar, dels att människan både som individ och som</p><p>grupp är både skapad av och skapare av historia.</p><p>Respondenterna i föreliggande studie utgörs av tre So-lärare på högstadiet och åtta invandrarelever varav sju går på högstadiet och en på gymnasiet.</p><p>Slutsatsen är att den interkulturella och mångkulturella undervisning med eleverna och deras historiemedvetande i centrum, som förespråkas av historiedidaktiker, i styrdokument,och av de intervjuade lärarna, tillämpas inte. Istället dominerar en förhållandevis traditionstillämpad historieundervisning. Användning och bearbetning av elevernas historiemedvetande, mångkulturaliteten samt interkulturaliteten formar sig i sporadiska då-nuförbindelser och i vissa kopplingar till eleverna.</p> / <p>Abstract</p><p>Sweden is a multicultural society. The school plays an important part and has a great responsibility concerning the reception of young people with immigrant backgrounds. It is important to highlight the way schools handle the new circumstances. The school</p><p>curriculum expresses a consciousness regarding multiculturality and interculturality.Moreover, the cultural heritage.</p><p>The aim of this study is to examine how teachers and immigrant pupils see the subject history in the multi-cultural classroom. Both the curriculum and the school reality are in focus. The study is based on the following questions:</p><p>How do teachers and pupils understand history as a concept and a subject?</p><p>Are the backgrounds and experiences of the pupils used in the teaching?</p><p>How does school deal with the historical consciousness of the pupils?</p><p>The theoretical approach of this essay is the Danish historian Bernard Eric Jensen’s interpretation of “historical consciousness”, which is defined as the understanding of the interaction between the past, the present and the future. This interaction constitutes a</p><p>fundamental part of human identity, social behaviour and actions, which make people as individuals and as groups both created by history and creators of history.</p><p>This study is based on interviews with three history teachers at Swedish “högstadiet”(secondary school/junior high school) and eight pupils with immigrant backgrounds.</p><p>The conclusion of the study is that, contrary to the guide-lines of the curriculum, no focus on the pupils historical consciousness is applied in the teaching of history. Even though the interviewed teachers stress the importance of such a perspective, pupils´ own</p><p>experiences tend to be excluded or only occasionally used in the teaching.</p>

Syftet med denna studie är att studera hur pedagoger beskriver arbetet med nyanlända barn i svensk förskola. Vi har använt oss av en kvalitativ undersökning där vi har intervjuat fem förskollärare i Skåne och Blekinge. Undersökningen har sin utgångspunkt i ett interkulturellt perspektiv. Resultatet har delats upp i fyra olika teman: språket, mångkulturell förskola, fortbildning/erfarenheter och arbetssituation. Via våra intervjuade pedagoger har vi fått reda på att det inte finns några stora skillnader kring hur pedagoger beskriver arbetet med nyanlända barn i svensk förskola. Alla pedagoger är eniga om att språket spelar en stor roll i hur barnet klarar av att integreras i barngruppen.

<p>Background: Many Swedish inhabitants origin from different countries with different cultures that may show pain in other ways than Swedes. The Swedish law stress that nursing care should be done individually according to the patient's capabilities and needs. Aim and Method: The aim of this study was to describe nurses´ experiences of encounters with patients from other cultures with pain, and also their next of kin. Qualitative interviews were carried out with seven nurses. The interviews were analysed with the starting point in Giger and Davidhizars Transcultural Assessment Model and the six phenomena: communication, space, social organisation, time, environmental control and biological diversity. Result: The result shows that the majority of the nurses were of the opinion that patients from other cultures express pain differently verbally and non-verbally. The next of kin was important for the patient. Fear, unknowledge and unfamiliarity sometimes made the nurses react in a way they did not want to. All phenomena, except biological diversity, were included in the result. Conclusion: Better knowledge about other cultures and patients' view of illness and disease would make it easier for the nurse to understand the patient and to encounter differences in pain expression.</p>

No description available.

No description available.

Background: Many Swedish inhabitants origin from different countries with different cultures that may show pain in other ways than Swedes. The Swedish law stress that nursing care should be done individually according to the patient's capabilities and needs. Aim and Method: The aim of this study was to describe nurses´ experiences of encounters with patients from other cultures with pain, and also their next of kin. Qualitative interviews were carried out with seven nurses. The interviews were analysed with the starting point in Giger and Davidhizars Transcultural Assessment Model and the six phenomena: communication, space, social organisation, time, environmental control and biological diversity. Result: The result shows that the majority of the nurses were of the opinion that patients from other cultures express pain differently verbally and non-verbally. The next of kin was important for the patient. Fear, unknowledge and unfamiliarity sometimes made the nurses react in a way they did not want to. All phenomena, except biological diversity, were included in the result. Conclusion: Better knowledge about other cultures and patients' view of illness and disease would make it easier for the nurse to understand the patient and to encounter differences in pain expression.

Utifrån tidigare forskning upptas talutrymmet i skolan av läraren med ⅔ och eleverna får dela på ⅓, den så kallade “tvåtredjedelsregeln” (Andersson och Nauclér 1987:36). För att få en bild av talutrymmets fördelning i förskolan studerade Andersson och Nauclér fyra olika situationer såsom samling, styrd aktivitet, fri aktivitet samt måltid. Examensarbetets syfte har som avsikt att studera vilket talutrymme barnen i förskolan har och mer specifikt genom studiens frågeställningar undersöks skillnaden kring barns talutrymme idag mot för 25 år sedan där ovan nämnda undersökningar utgjort utgångspunkt. Vidare undersöks om det skiljer sig något kring fördelningen mellan pedagoger och barns talutrymme i svenska respektive mångkulturella förskoleavdelningar. Ett stort intresse finns även kring hur kommunikationen mellan pedagog och barn ser ut såsom om pedagogerna kommunicerar med, till eller över barnen och om deras barnsyn påverkar möjligheten för barnen att komma till tals. Studien utgår från kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder. Enkätundersökningar har genomförts med 20 pedagoger varav 7 som varit verksamma i förskolan i minst 25 år. För att kunna jämföra med den tidigare studien som genomförts av Andersson Nauclér (1987) är en metoddel kvantitativ där inspelningar av samtalssituationer på sex förskoleavdelningar avlyssnas och ord räknas för att se hur talutrymmet fördelas mellan pedagog och barn. Resultatet visar att pedagogerna talar mer än barnen i alla situationer utom matsituation både i svenska och mångkulturella avdelningar. Pedagogernas kommunikation sker till största del med barnen vilket innebär att barn och pedagog har en dialog tillsammans. Flera pedagoger upplever att det är de vuxna som pratar mest men att det är olika beroende på situation. Hälften av pedagogerna anser att de talar med barnen några menar att de talar till barnen vilket innebär att pedagogerna använder sig av tillsägelser och uppmaningar till barnen. Studien innehåller även begreppet att tala över barnen vilket innebär att pedagogerna talar med varandra om barnen. Pedagoger som varit verksamma i minst 25 år har delade meningar kring vem som har mest talutrymme och säger att det är en ny barnsyn och att arbetssättet idag skiljer sig från tidigare.