The thesis is a comparative and multidisciplinary study of legendary genealogies in the historical writing of northern England and Iceland c. 1120 – c. 1241. Historical writing was produced in abundance over this period in both areas and the frequent contact between England and Scandinavia, as well as shared use of early medieval insular sources make them especially suitable for comparison. The Viking invasions and settlement in England had a significant impact on English culture, language and literature and changed attitudes to their own legendary past. The Danish conquest of England in the early eleventh-century also brought the insular and Scandinavian worlds closer together, and even after the Norman Conquest in 1066, England and Scandinavia engaged in scholarly and textual exchange The theoretical framework for the thesis combines approaches from religious history, art history, political history, literature history and gender history. The main research questions of the thesis consider the dissemination, development, and purpose of legendary genealogies. The sources are a collection of Durham related manuscripts with illuminations of the pagan god Woden (c. 1120–88) in two historical works De Primo Saxonum Aduentu and De Gestis Regum; Genealogia Regum Anglorum (Rievaulx, 1153x54) by Aelred of Rievaulx; two works attributed to Snorri Sturluson’s Prose Edda (Iceland, 1220s) and Heimskringla (Iceland, 1225x35). Common to the sources is the inclusion of genealogies that stretch from legendary generations to living individuals at the time of writing. Thus, genealogies connected dynasties and civilisations in mutual descent from pagan, Trojan and biblical ancestors. By analysing textual dissemination as well as political contexts, literary patronage and mechanisms in legitimisation of power, the thesis address amalgamations of origin myths, the use and significance euhemerised pagan gods, and female generations in genealogies.

I den här uppsatsen har jag undersökt argumentationen i Katarina Frostensons K – en skönlitterär bok som skrevs i en tid (hösten 2017 till våren 2018) då #metoo-rörelsen svepte över världen och 18 kvinnor hade vittnat i DN om övergrepp av en känd kulturprofil med nära band till Svenska Akademien. Flera medier namngav mannen som Jean-Claude Arnault, make till akademiledamoten och poeten Katarina Frostenson. Händelserna ledde till en av de största kriserna i Svenska Akademiens historia och K är Frostensons första och enda offentliga yttrande rörande situationen. Boken utkom i maj 2019 och den här undersökningen väljer att tolka den som ett slags försvar mot det Arnault och hon själv har anklagats för. Då samtida retorisk teori visat på vikten av myter i argumentation (Bengtson 2012), och både juridiska och empiriska aspekter talar emot Frostensons retoriska problem, har underökningen utgått från att argumentationen använder sig av emotionella och suggestiva appeller i form av myter. Med hjälp av Brummets närläsningsmetod (2019) och Lindqvists topikteori (2016) har Frostensons argumen-tation delats in i tre övergripande topiker. Dessa har sedan analyserats och identifierat ett antal myter som Frostenson använder sig av för att stärka sin argumentation. En myt som analyseras mer djupgående är exempelvis den antika myten om megäror och kvinnor som hämndlystna monster, vilken Frostenson applicerar på kvinnorna som vittnat i DN. En annan myt handlar om kollektivets behov av syndabockar och att Arnault fått den rollen. En tredje myt hävdar att svenskar är främlingsfientliga eftersom Arnault får ta skulden på grund av sin franska och judiska härkomst. En fjärde myt argumenterar för att åtrå legitimerar våld, vilket hon försöker stärka genom den bibliska berättelsen om kung David och Batseba.  Utöver Bengtsons tolkning av Barthes mytteori (2012) som utgångspunkt har undersökningen bland annat tagit avstamp i kommunikationsprofessorn McFarlands teori om kopplingen mellan myten och det heliga (1989), genusforskaren Tassis teorier om kvinnor och hämnd (2011) samt Richard Kearneys tolkning av René Girards offermekanismer (1995). Vidare har analysen satts i relation till relevant tidigare forskning och kopplats till både historiska och samtida händelser och kontexter. Jag hävdar att min undersökning visar hur viktigt det är att söka efter mer än bara logiska premisser i argumentation. Frostenson har i princip uteslutande myter som bas i sin argumentation, och de är inte alltid helt uppenbara – dolda i suggestiva termer och ett symboliskt språk. Ett av den här uppsatsens syften var att försöka visa hur en mytisk argumentationsanalys kan gå till i praktiken, för att utöka kunskapen kring hur vi kan förstå argumentation i känslomässiga kontexter, så som i debatter om sexuella övergrepp, men också rent generellt. Resultatet som framkommit i undersökningen, det vill säga den mängd myter som identifierats och analyserats, bör inspirera till vidare forskning i ämnet. Jag menar att det finns ett uppdämt behov av just sådana här argumentationsanalyser och att retorikvetenskapen har en viktig roll i detta.Sökord: Katarina Frostenson, K, Jean-Claude Arnault, #metoo, Svenska Akademien, myter, mytisk argumentation, Roland Barthes, Erik Bengtson, Janne Lindqvist, topiker, litteratur, retorik, poesi, poet, skönlitteratur.

The overall aim of this thesis is to contribute to the field of research that examines the relationship between peace efforts and nationalism. The relationship will be studied from perspectives of educa- tional history and history didactics. More precisely, by focusing on history education, this disserta- tion will analyse the demands for a comprehensive peace education in schools that were put forward by a long list of actors in the Western world during the interwar period, and as such discuss to what extent, and in what ways, nationalism influenced the content and design of this peace education. The main theoretical framework of this thesis is the concept of nationalism, and the position of nationalism as a hegemonic ideology during the first half of the 20th century. Another central un- derstanding is the assumption that the educational system, specifically history education, played a central role in creating, maintaining and strengthening collective identities as well as the prevailing ideological hegemony. The empirical investigation has been limited to studying the demands and ideas presented by Nordic peace educators, mainly The Swedish School Peace League (SSF), regar- ding peace-educating history teaching. As such, the empirical aim has been to investigate the SSF’s views on the relationship between nationalism and peace education, i.e., how internationalism and pacifism were to be taught, as well as how this understanding affected the League’s ideas regarding history teaching. The results have also been analysed from a gender perspective, based on the as- sumption that contemporary notions of gender in relation to nationalism, war and peace in different ways had an impact upon the content and format of the proposed peace education.         The study shows that the SSF regarded nationalism as the very foundation and prerequisite for any peace education. SSF thus tried to reconcile nationalism, internationalism and pacifism under one and the same ideological approach; “patriotic pacifism”, which in turn strongly influenced the endorsed peace-educating history teaching. Furthermore, the study highlights boys’ central role in the peace education project, which essentially set the long-term goal of creating a new pacifist and internationally oriented male ideal and yet, despite these aims, continued an intimate association with the “national”. Key concepts in SSF’s peace education were unite and supplement, and thereby they redefined central meanings of hegemonic nationalism. SSF’s patriotic pacifism and its impact on the association's demands for a peace-educating history teaching can best be described as an “intra-hegemonic counterforce”. / Historia utan gräns: Den internationella historieboksrevisionen 1919-2009