Denna uppsats undersöker hur Alfred Nobels vilja att tilldela Nobelpriset i litteratur till ”den, som inom litteraturen producerat det utmärktaste i idealisk riktning” har tolkats av Svenska Akademien genom åren. Vidare undersöker uppsatsen om och isåfall hur prismotiveringarna har förändrats genom åren. Därutöver diskuteras varför uppvisat resultat kan vara intressant att belysa inom svenskämnet på gymnasiet. För att erhålla ett resultat har en brukstextanalys genomförts av samtliga 114 prismotiveringar, vilka formulerats av Svenska Akademien mellan åren 1901-2017. Genom brukstextanalys har motiveringarnas ideationella struktur undersökts för att identifiera framstående teman i prismotiveringarna. Resultatet visar en stor variation av framstående teman i Svenska Akademiens prismotiveringar genom åren där de mest framstående är: ”Originalitet”, ”Känslosamhet och förmåga att beröra”, ”Ett författarskap uppburet av Idealitet”, ”Referens till hembygd, landområde och specifika kulturområden”, ”Människan och människovärdet i fokus” och ”Mänskligt lidande och utanförskap”. Vidare visar resultatet att tematiken i prismotiveringarna i stor utsträckning har förändrats under de år då Nobelpriset i litteratur delats ut, samtidigt som en del framstående teman varit återkommande under majoriteten av de årtionden då priset delats ut. Detta innebär att Svenska Akademiens tolkning av Nobels ord har uppnått en hög grad av både stabilitet och variation.

The essay is about the Nobel Library's investments in fiction, the change of certain linguisticareas since 1904 and the purchase policy of the Library. The paper contains an introductoryhistorical chapter, where I describe the history of the Swedish Academy, the life and willof Alfred Nobel and in conclusion a description of the Nobel library of the Swedish Academy.When writing this essay I have used a combined qualitative and quantitative method, meaningthat I have interviewed the librarians of the Nobel Library, studied the purchase catalogues,and kept statistics over the books.in different linguistic areas purchased since 1904 onwardwith an emphasize on years ending with "4". The outcome of this survey is that the purchaseof books within the different speech areas doesn't vary as much as first expected, and thatthere rises and falls within all the linguistic areas which could be further explored.

The research aims to examine Svenska Akademien’s external crisis communication 2017–2018, in the crisis induced by an exposition of sexual assaults and harassments by the so called "Kulturprofilen" during #metoo. Since the case is a historical event in Sweden and organizational crises of confidence, the study intends to contribute to the research field by adding knowledge about an uncharted area and case. The study examines the press releases issued from the organization, as well as the specific members' statements in the news media channel Dagens Nyheter. The question formulations include which approaches of crisis management Svenska Akademien practiced, how their communication was structured linguistically and rhetorically and which hierarchies and power structures became visible. The methodological approach to the case study is based on both a qualitative text analysis and a critical discourse analysis, with an image analysis as a complement to deepen the analysis. The theoretical approach applied includes a rhetorical framework, the Image Repair Theory and Media Logic. The result showed that the organizational communication could not affect the restoration of Svenska Akademien’s reputation because of the organization’s individual members’ medial communication, which appeared fragmentized in a big conflict. Two central characters in the conflict, Sara Danius and Horace Engdahl, created very different kinds of derived ethos by their different communication strategies, which also was affected by media logic. Because of the conflict, the crisis escalated and changed focus from the original problem to the current crisis management.

Svenska Akademien är en ledande aktör inom det svenska språket och litteraturen och kan därför sägas vara ett slags måttstock för ”den svenska lärda”. I och med att det i denna uppsats studeras vilka egenskaper hos en akademiledamot Akademien själv framställer som viktiga meriter kan det säga oss något om det intellektuella klimatet i det nutida Sverige. För att få en förståelse för vilka dessa idealegenskaper är måste Akademiens egna offentliga kanal betraktas – Akademiens hemsida. Genom att induktivt betrakta vilka persontopiker som förekommer i presentationerna är det en metod för att få en förståelse om hur Akademien framställer sig själv och hur pass väl det lever upp till idealet av en ’lärd’. De kriterier som legat till grund för att konstruera persontopikerna är att det är ett argument för personens lämplighet i Akademien: ledamotens individuella egenskaper och tidigare erfarenheter. Resultatet av lärdhetens alla persontopiker i ledamotspresentationer är: framstående yrkesverksamhet, ärebetygelser, utbildning, den mångfasetterade lärda, ovanlighet, relationer och kön. I uppsatsen följer hur dessa är fördelade utifrån kön och yrkesgrupp och i vilken frekvens de förekommer. Resultatet av huruvida Akademien förhåller sig till lärdhetsidealet speglar hur Akademien vill se sig själv som någonting mer än en ’lärd’ och förgäves strävar efter att vara ’intellektuell’. En distinktion mellan ’lärd’ och ’intellektuell’ går det att läsa om i uppsatsen och hur det faktum att ledamöterna är en del av ett instiutionellt samfund gör dem till ”de lärdas elit”.

The purpose of this study was to discover patterns and variations of service requirementsamong various groups of users at the Swedish Academy's Nobel Library. Twenty-nine personswere interviewed and divided into different groups with regard to their purpose of usingthe Nobel Library. The groups of users were members of the Swedish Academy and thepublic. The public were subdivided into the following three groups of users: persons whopursue formalised studies, persons who read as a hobby, persons who work with literature asa profession.The data reveals that the members of the Swedish Academy were very satisfied with theservice at their library and positive to a limited increase of users. Persons who pursue formalisedstudies and persons who work with literature as a profession emphasized that the NobelLibrary is outstanding within its subject field. These two groups also spent much time atother information centres since they often need material dealing with other fields of knowledge.Persons who read as a hobby found almost all the material they need at the Nobel Library.

Syftet med studien är att undersöka i vilken utsträckning gestaltningen av olika kön skiljer sig åt i svenska mediers rapportering kring kulturella skandaler, beroende på journalistens egna kön. Studiens fokus ligger i att undersöka Sara Danius och Horace Engdahl i krisen kring den Svenska Akademien, för att kunna jämföra svenska mediers rapportering av en kulturskandal, där både en kvinna och en man är inblandad. Det material som undersökts i studien är nyhetsartiklar från de sex största morgon- och kvällstidningarna i Sverige – Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan – vilka analyserats genom en kvantitativ innehållsanalys. Det teoretiska ramverk studien utgår från och som kan ge en förståelse för hur media gestaltar en skandal är; gestaltningsteori, medielogik, tonalitet och teorier om genus. Förutom dessa teorier har vi använt oss av relevant tidigare forskning inom skandaljournalistik och genus som indikerar att kvinnor och män gestaltas olika i media, inom politiska skandaler. Det blir därav intressant att undersöka om det även gäller en kulturell skandal samt om journalistens kön kan ha en betydelse för gestaltningen. Journalisters roll i rapporteringen och gestaltningen av skandalen är viktig, eftersom de har ett ansvar att vara objektiva samt att framställa de båda könen på ett likvärdigt sätt. Ur ett samhällsperspektiv blir studien intressant då mottagarna av en skandal påverkas av medias bild av hela händelseförloppet. Det resultat studien kommit fram till är att gestaltningen skiljer sig åt i hur kvinnliga och manliga journalister gestaltar de båda huvudpersonerna i skandalen kring den Svenska Akademien. Kvinnliga journalister fokuserar mer på huvudpersonens personliga egenskaper, utseende och yrkesroll, samt använder sig i större utsträckning av medielogikens berättarteknik personifiering. Kvinnliga journalister använder även i större utsträckning både mer positiv och negativ tonalitet i sina texter om Danius och Engdahl, medan manliga journalister överlag är mer neutrala i sin tonalitet. Resultatet visar även att det generellt läggs ett större fokus på både Danius yrkesroll och utseende än hos Engdahl, samt att journalisten syns mer i texten i de artiklar som främst handlar om Engdahl. Medielogikens berättarteknik personifiering syns även i större utsträckning när Engdahl gestaltas än Danius. När artikeln främst handlar om Danius är tonaliteten mot henne överlag mer positiv, medan när artikeln främst handlar om Engdahl är tonaliteten mot honom överlag mer negativ. Den som artikeln inte främst handlar om framställs med neutral tonalitet. I de fall bilder finns med i artikeln framkommer det att dessa i större utsträckning är gynnsamma för Danius, när artikeln främst handlar om henne. När artikeln främst handlar om Engdahl är eventuella bilder i större utsträckning mer neutrala eller missgynnsamma. Slutsatsen är att kvinnor och män gestaltas olika i skandalen kring den Svenska Akademien och att gestaltningen skiljer sig åt beroende på om journalisten är en kvinna eller man. Däremot är det svårtatt uttala sig om att alla kulturella skandaler skulle få samma utfall, då båda Sara Danius och Horace Engdahl är två särpräglade och unika individer med starka karaktärsdrag. / The purpose of the study is to examine to what extent the framing of different genders differs in Swedish media reporting on cultural scandals, depending on the journalists own gender. The study emphasizes on Sara Danius and Horace Engdahl in the crisis regarding the Swedish Academy, in order to be able to compare Swedish media reporting of a cultural scandal involving both a woman and a man. The empirical data that was examined in the study was news articles from six of the largest morning- and evening newspapers in Sweden – Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten, Svenska Dagbladet and Sydsvenskan – which has been analyzed through a quantitative content analysis. The theoretical framework is based on framing, media logic, tonality and theories of gender, which can give an understanding of how the media portrays a scandal. In addition to these mentioned theories, we have used relevant previous research in scandal journalism and gender which indicates that women and men are portrayed differently in the media, within political scandals. It was therefore interesting to investigate whether this also could be applied on a cultural scandal and if the gender of the journalist could have a bearing on the framing. The journalists role in reporting and depictions of a scandal are significant, they have a responsibility to be objective and to depict the two sexes in an equal manner. From a society perspective, the study becomes interesting as the recipients of a scandal are affected by the media's portrayal of the entire course of events. The study concluded that the framing differs in how female and male journalists portray the two main characters in the scandal regarding the Swedish Academy. Female journalists are more prone to emphasize personal characteristics, appearance and professional role, and make greater use of media logic's personification. Female journalists also used both more positively and negative tonality in their context regarding Danius and Engdahl, while male journalists generally are more neutral in their tonality. The results also show that there is generally a greater focus on Danius professional role and appearance than with Engdahl, and that the journalists are more visible in the context of the articles that are primarily about Engdahl. Media logic's personification is also seen to a greater extent when Engdahl is portrayed than Danius. When the article is mainly about Danius, the tonality towards her is generally more positive, while when the article is mainly about Engdahl, the tonality towards him is generally more negative. Whoever the article is not primarily about is portrayed with a neutral tonality. In cases where images are included in the article, it show that these are favorable to Danius, when the article is mainly about her. When the article is mainly about Engdahl, the images are either neutral or unfavorable. To summarizse, women and men are portrayed differently in the scandal regarding the Swedish Academy and that the framing differs depending on whether the journalist is a woman or a man. However, it is difficult to say that all cultural scandals would have the same outcome, as both Sara Danius and Horace Engdahl are two unique individuals with strong traits.

När Svenska Akademien år 2016 tilldelade Bob Dylan nobelpriset i litteratur väcktes en enorm debatt i svenska tidningar rörande frågan ifall priset kan tilldelas en musiker och ifall låttexten går att betrakta som litteratur. I denna uppsats undersöks vilka argumenten i debatten var för och emot låttexten som litteratur. Utöver detta analyseras även vilka litteraturideal debattörerna baserade sina argument på. Materialet för studien är artiklar ur svenska tidningar publicerade år 2016-2018 och debatten analyseras med hjälp av den franske sociologen Pierre Bourdieus fältteori för att påvisa hur det litterära fältets aktörer reagerade på Akademiens val av Dylan och en textform utanför det konventionella litteraturbegreppet. Studiens resultat visar att det i debatten förekom åtta argument för eller emot att Bob Dylans låttexter är litteratur. De till priset negativt inställda kritikerna menade att hindren för låttexten att vara litteratur är dess beroende av sin ljudande form, dess stora popularitet och publikframgång, den separata marknaden och de säregna marknadsförutsättningarna för låttexter gentemot den konventionella litteraturen. De positiva kritikerna menade istället att låttexten är litteratur på grund av likheten med antikens och romantikens lyrik och poesi, intertextualiteten och likheten med modernismen, dess estetiska kvalitéer och rim, samt dess emancipatoriska innehåll. Utöver detta påvisar undersökningen att Svenska Akademiens val av Bob Dylan tolkades av tidningarnas kulturskribenter som att institutionen försökte bredda litteraturbegreppet till att även innefatta låttexter.  För att försvara det litterära fältets autonomi användes strategier av de positiva kritikerna som att försöka förknippa Dylan med litterärt kapital och låttexterna med konsekrerade verk ur den västerländska kanon. De negativa kritikerna anklagade Svenska Akademiens val för att vara för kommersiellt samt hänvisade till värnandet om det skrivna ordet och den smala kulturen. Avslutningsvis ges låttexter och det litteratursamhälle som omgärdar dem som förslag på forskningsobjekt för framtida litteratursociologisk forskning.

I den här uppsatsen har jag undersökt argumentationen i Katarina Frostensons K – en skönlitterär bok som skrevs i en tid (hösten 2017 till våren 2018) då #metoo-rörelsen svepte över världen och 18 kvinnor hade vittnat i DN om övergrepp av en känd kulturprofil med nära band till Svenska Akademien. Flera medier namngav mannen som Jean-Claude Arnault, make till akademiledamoten och poeten Katarina Frostenson. Händelserna ledde till en av de största kriserna i Svenska Akademiens historia och K är Frostensons första och enda offentliga yttrande rörande situationen. Boken utkom i maj 2019 och den här undersökningen väljer att tolka den som ett slags försvar mot det Arnault och hon själv har anklagats för. Då samtida retorisk teori visat på vikten av myter i argumentation (Bengtson 2012), och både juridiska och empiriska aspekter talar emot Frostensons retoriska problem, har underökningen utgått från att argumentationen använder sig av emotionella och suggestiva appeller i form av myter. Med hjälp av Brummets närläsningsmetod (2019) och Lindqvists topikteori (2016) har Frostensons argumen-tation delats in i tre övergripande topiker. Dessa har sedan analyserats och identifierat ett antal myter som Frostenson använder sig av för att stärka sin argumentation. En myt som analyseras mer djupgående är exempelvis den antika myten om megäror och kvinnor som hämndlystna monster, vilken Frostenson applicerar på kvinnorna som vittnat i DN. En annan myt handlar om kollektivets behov av syndabockar och att Arnault fått den rollen. En tredje myt hävdar att svenskar är främlingsfientliga eftersom Arnault får ta skulden på grund av sin franska och judiska härkomst. En fjärde myt argumenterar för att åtrå legitimerar våld, vilket hon försöker stärka genom den bibliska berättelsen om kung David och Batseba.  Utöver Bengtsons tolkning av Barthes mytteori (2012) som utgångspunkt har undersökningen bland annat tagit avstamp i kommunikationsprofessorn McFarlands teori om kopplingen mellan myten och det heliga (1989), genusforskaren Tassis teorier om kvinnor och hämnd (2011) samt Richard Kearneys tolkning av René Girards offermekanismer (1995). Vidare har analysen satts i relation till relevant tidigare forskning och kopplats till både historiska och samtida händelser och kontexter. Jag hävdar att min undersökning visar hur viktigt det är att söka efter mer än bara logiska premisser i argumentation. Frostenson har i princip uteslutande myter som bas i sin argumentation, och de är inte alltid helt uppenbara – dolda i suggestiva termer och ett symboliskt språk. Ett av den här uppsatsens syften var att försöka visa hur en mytisk argumentationsanalys kan gå till i praktiken, för att utöka kunskapen kring hur vi kan förstå argumentation i känslomässiga kontexter, så som i debatter om sexuella övergrepp, men också rent generellt. Resultatet som framkommit i undersökningen, det vill säga den mängd myter som identifierats och analyserats, bör inspirera till vidare forskning i ämnet. Jag menar att det finns ett uppdämt behov av just sådana här argumentationsanalyser och att retorikvetenskapen har en viktig roll i detta.Sökord: Katarina Frostenson, K, Jean-Claude Arnault, #metoo, Svenska Akademien, myter, mytisk argumentation, Roland Barthes, Erik Bengtson, Janne Lindqvist, topiker, litteratur, retorik, poesi, poet, skönlitteratur.

<p>The dissertation describes a crucial step in the development of a modern writer's identity in Sweden. It applies the French sociologist Pierre Bourdieu’s theories of the autonomous ”literary field” to the development in eighteen-eighties, one of the most important periods in Swedish literary history.</p><p>During this decade a large group of authors appeared, with August Strindberg in the front. In accordance with the dominating esthetical view of the nineteenth century, ”ideal realism”, the writers had an ethical responsibility. But they differed from their predecessors by not being loyal to the bourgeois society and its values, as codified in the concept of ”decency”, that contained, among other things, rules for what could be said in public. On the contrary, the new generation of authors attacked the bourgeoisie in novels, dramas and articles, especially in the singularly most controversial area, the regulation of sexuality and the ideals of bourgeois women.</p><p>This study argues that the new authors in their radical criticism aimed at the position of power in society traditionally upheld by the State church, which supervised education and ethical values. They did this by creating a role for themselves as young and oppressed, something that made it possible to deny any responsibility for the present state and furthermore to speak up, despite their own bourgeois background, for other oppressed groups like the working classes, the poor and women. But this also meant that they could not be successful in their ambitions to gain influence without loosing their identity. This was especially the consequence of the fact that an autonomous ”literary field” did not yet exist. That is, there were no internal literary institutions that, seemingly independent of the rest of society, decided what was ”good literature.” Instead, the singularly most important judge of interesting literature was the bourgeois public. Strindberg seems to have realised this early, and achieved an identity as ”uncontrolled”. He thereby lost his intellectual credibility, but gained a much bigger freedom to write and also got the attention of the large audience. At the same time, his writing undermined the values of decency by breaking the bourgeois society’s fundamental wall between the private and the public sphere, not least by writing what was regarded as facts about his own private life. </p><p>The conservative reaction accelerated towards the end of the decade while the authors grew more and more bitter about the public’s lack of understanding. At this point the author Verner von Heidenstam took the opportunity to declare a new literary era, dissociating his aesthetics from the one of the Eighties and proclaiming the necessity of an aristocratic, ethically indifferent literature (with himself as its leader). </p><p>Confronted with the new concept of what ought to be regarded as “modern”, the established male authors were generally quick to separate themselves from the female authors, and to identify the attacked literature solely with the one that critically discussed the situation of women in society - a description that has been largely adopted in the history of literature. A number of male authors also wrote novels separating themselves from the Eighties. Thus, they could continue into the new period, while female authors in general were silenced or forced to write in less esteemed genres (”popular literature”, children’s books). </p><p>Ultimately the result was a more distinct male domination coupled with a growing contempt for the large audience. This, in turn, created a need for internal institutions that could interpret, value and support literature - scholarships, elitist critics, and a writers’ union. These institutions subsequently were founded or developed during the nineties – all of them steps towards autonomy.</p>

The dissertation describes a crucial step in the development of a modern writer's identity in Sweden. It applies the French sociologist Pierre Bourdieu’s theories of the autonomous ”literary field” to the development in eighteen-eighties, one of the most important periods in Swedish literary history. During this decade a large group of authors appeared, with August Strindberg in the front. In accordance with the dominating esthetical view of the nineteenth century, ”ideal realism”, the writers had an ethical responsibility. But they differed from their predecessors by not being loyal to the bourgeois society and its values, as codified in the concept of ”decency”, that contained, among other things, rules for what could be said in public. On the contrary, the new generation of authors attacked the bourgeoisie in novels, dramas and articles, especially in the singularly most controversial area, the regulation of sexuality and the ideals of bourgeois women. This study argues that the new authors in their radical criticism aimed at the position of power in society traditionally upheld by the State church, which supervised education and ethical values. They did this by creating a role for themselves as young and oppressed, something that made it possible to deny any responsibility for the present state and furthermore to speak up, despite their own bourgeois background, for other oppressed groups like the working classes, the poor and women. But this also meant that they could not be successful in their ambitions to gain influence without loosing their identity. This was especially the consequence of the fact that an autonomous ”literary field” did not yet exist. That is, there were no internal literary institutions that, seemingly independent of the rest of society, decided what was ”good literature.” Instead, the singularly most important judge of interesting literature was the bourgeois public. Strindberg seems to have realised this early, and achieved an identity as ”uncontrolled”. He thereby lost his intellectual credibility, but gained a much bigger freedom to write and also got the attention of the large audience. At the same time, his writing undermined the values of decency by breaking the bourgeois society’s fundamental wall between the private and the public sphere, not least by writing what was regarded as facts about his own private life. The conservative reaction accelerated towards the end of the decade while the authors grew more and more bitter about the public’s lack of understanding. At this point the author Verner von Heidenstam took the opportunity to declare a new literary era, dissociating his aesthetics from the one of the Eighties and proclaiming the necessity of an aristocratic, ethically indifferent literature (with himself as its leader). Confronted with the new concept of what ought to be regarded as “modern”, the established male authors were generally quick to separate themselves from the female authors, and to identify the attacked literature solely with the one that critically discussed the situation of women in society - a description that has been largely adopted in the history of literature. A number of male authors also wrote novels separating themselves from the Eighties. Thus, they could continue into the new period, while female authors in general were silenced or forced to write in less esteemed genres (”popular literature”, children’s books). Ultimately the result was a more distinct male domination coupled with a growing contempt for the large audience. This, in turn, created a need for internal institutions that could interpret, value and support literature - scholarships, elitist critics, and a writers’ union. These institutions subsequently were founded or developed during the nineties – all of them steps towards autonomy.