Made available in DSpace on 2014-06-12T18:33:46Z (GMT). No. of bitstreams: 2 arquivo4008_1.pdf: 6381628 bytes, checksum: 61fe1dbabd571911bd5d25c464b10b9e (MD5) license.txt: 1748 bytes, checksum: 8a4605be74aa9ea9d79846c1fba20a33 (MD5) Previous issue date: 2009 / Conselho Nacional de Desenvolvimento Científico e Tecnológico / Este estudo, A organização relacional de textos argumentativos escritos em inglês/língua estrangeira, tem por objetivo analisar a organização das seqüências argumentativas relativas ao emprego e a ausência de operadores argumentativos. Para isso, a pesquisa se concentra em uma abordagem indutiva, objetiva e descritiva topológica sobre o lugar e o peso dos itens lexicais, a partir do Método de Análise Lexical, Textual e Discursiva, proposto por André Camlong. Como pressupostos teóricos, destacam-se a Semântica Argumentativa, representada, entre outros teóricos, por Ducrot, Guimarães, Roulet, Filliettaz e Grobet, a Lingüística Textual, na figura de Koch, Halliday e Hasan, etc. e a Retórica Argumentativa, por exemplo, de Aristóteles, Perelman e Toulmin. A questão chave é verificar três pontos: como se organizam os enunciados quanto ao emprego ou não-emprego dos operadores, se há uma diferença argumentativa entre textos marcados e não marcados e se havendo uma intervenção didática e um conhecimento sistêmico haveria maior freqüência de operadores e, conseqüentemente, maior tessitura textual/discursiva. Para a obtenção destas respostas, empreende-se um levantamento quantitativo e qualitativo do peso semântico dos operadores presentes e ausentes em três fases: free composition, controlled composition e simulated composition. No tocante à segunda e à terceira fases, estas servem de parâmetros para a verificação se a adoção do modelo de Brassart e o processo de retextualização trouxeram alguma mudança no comportamento dos enunciados em relação à primeira fase. Os resultados apontam diferenças relativamente pequenas entre as fases, pois não é a quantidade de operadores que determina a orientação, mas a posição e o valor semântico ocupados pelos mesmos no corpus. Ademais, observou-se que os operadores se alinhavam dentro de um topos específico (preferencial, comum, diferencial), com tendências ou positiva ou negativa. Quando enquadrado no negativo, o operador revelava algum tipo de fraqueza argumentativa relacionado ao sobreuso, subuso e sobrecarga semântica

This dissertation focuses on the identification and analysis of Corporate Social Responsibility (CSR) topoi in the travel and tourism industry. A sample set of six companies was selected for the study due to their size and prominence in the industry -- namely Disney, Hilton, Intercontinental, Marriott, Starwood, and Wyndham. Topoi were identified through a blended method of research that employed rhetorical analysis, modified grounded theory, and NVIVO content analysis software. The research followed three guiding principles to recognize textual cues and drive analysis: common and special topoi; topoi as heuristic; topoi for association and amplification; and topoi as fluid and movable. The common CSR topoi, triple bottom line and shared value, were also used as overarching categories for coding the texts. The results of the method yielded six unique topoi that were specific to each company; these included Inspiration, Higher Purpose, Collaborative Innovation, Leadership, The Age of Great Change, and Green. Results also included a set of seven special industry topoi that were common across all of the sample companies; these included Commitment, Management, Alignment, Environment, Engagement, Achievement, and Sustainability. The rhetorical synergy and topological levels identified through this research can inform other studies of CSR about the generative potential of topoi and its fluidity when viewed from different conceptual vantage points.

Uppsatsen syftar till att genom en analys av tre tal undersöka på vilket sätt USA:s president Barack Obama använder sig av berättelser om sin familj och sin bakgrund i sina tal för att försöka stärka sitt ethos. Uppsatsen har tre huvudsakliga frågeställningar: När i talen pratar Obama om sin familj och bakgrund? Vad i dessa berättelser kan höja Obamas ethos och skapa förtroende för honom? Vilka retoriska grepp använder Obama för att försöka få så många som möjligt att känna att de har något gemensamt med honom?   Det material som analyseras i uppsatsen är tre tal framförda av Barack Obama. Det är det presentationstal (The Keynote Speech) som han höll på Demokraternas konvent 2004 när John Kerry skulle nomineras till presidentkandidat, det tal Obama höll om sin pastor när denne uttalat sig rasistiskt om vita (A More Perfect Union) samt det segertal han höll i Grant Park i Chicago 2008 då det stod klart att han blivit vald till USA:s 44:e president. Dessa tre tal har valts ut som analysmaterial då de dels rent kronologiskt speglar olika tidpunkter och avsatser i hans karriär och dels visar på tre olika sammanhang, ett då han egentligen presenterar en annan person (Keynote Speech) men ändå lyckas göra det även till ett presentationstal av sig själv, ett där han snarare ger ett slags försvarstal (A More Perfect Union) och ett som är mer präglat av glädje och förhoppning (The Victory Speech).   Den teori som presenteras i uppsatsen rör framför allt ethos, den retoriska situationen och topikläran, men en kortare genomgång av den klassiska retorikens tre talgenrer, partesläran, publikbegreppet och presidenttal genomförs även. Vad gäller uppsatsens metod utgörs den av en kombination av olika metoder då det inte finns någon enskild metod som är ultimat för uppsatsens syfte. De metoder som använts är delar av Maria Karlberg & Brigitte Mrals analysmodell från Heder och påverkan, nämligen kontext-, stil- och dispositionsanalys, ordvalsanalys enligt Roderick P. Hart samt en narrativ analysmetod utifrån Sonja K. Foss bok Rhetorical Criticism – Exploration and Practice.   Vad gäller de slutsatser som kan dras är två tydliga retoriska grepp som Obama använder sig av de värdeladdade orden och kodorden. Det finns ett överskott av positiva termer i de analyserade delarna av talen och det är knappast konstigt med tanke på att han pratar om saker som betyder mycket för honom. Familj är något som många kan relatera till, och därför kan man skapa gemenskap genom att prata om familjen och familjerelaterade frågor. Han beskriver hela tiden sin familj och släkt mycket kärleksfullt, och sanningen i det hela kan sägas bekräftas till exempel när Michelle Obama i slutet av The Keynote Speech kommer upp på scenen och omfamnar sin make. Vad gäller kodorden i sin tur är det ett effektivt sätt att göra USA:s befolkning till en grupp. Han använder begrepp som förmodligen är självklara för de flesta amerikaner och får dem därigenom att känna sig insatta och på samma nivå som talaren. På samma sätt finns även många stilfigurer som syftar till att måla upp positiva och vackra bilder av både familjen och landet USA.  Genom att använda sig av berättelserna om sin familj och bakgrund blir han personlig med publiken vilket gör att det är lättare att ta till sig vad han säger, och även lättare att få förtroende för honom.

This dissertation examines the works of five medieval women mystics—Hildegard of Bingen, Hadewijch of Brabant, Angela of Foligno, Birgitta of Sweden, and Julian of Norwich—to argue that these writers used feminine topoi, commonplace images of women symbolizing complex themes, to convey authority based on embodied experience that could not be claimed by their male associates. The lens used to study their works is rhetorical analysis informed by a feminist recuperative objective, one concerned with identifying effective rhetorical strategies useful to many women and men who have traditionally been denied speech, rather than with women's entrance into traditional rhetorical canons. In addition, the project deliberately engages scholarship by critics whose work has been informed by postcolonial, gender, and queer theories. This preference allows an exploration of the ways in which legitimized language becomes unstable and permeable, permitting members of oppressed and suppressed groups to usurp the authority of dominant discourse, and of historically situated rhetorical practice as the result of cultural and textual negotiations of gender.

No description available.

Made available in DSpace on 2016-08-10T11:06:49Z (GMT). No. of bitstreams: 1 GABRIELA AZEREDO SANTOS.pdf: 3132593 bytes, checksum: 696b4662c30d6fe19d06f584a041686c (MD5) Previous issue date: 2009-03-27 / Identified in this study, passages, types, situations, themes and images that recur in and between the José J. Veiga s narrative texts: Os cavalinhos de Platiplanto (1988a), A hora dos ruminantes (1988b), A estranha máquina extraviada (1995), Sombras de reis barbudos (1988c), Os pecados da tribo (1992) e Aquele mundo de Vasabarros (1983). The intent was to point out the relevance of these repetitions for the effect of meaning caused by their texts. Thus, we confirmed that these repeats are reiterations that characterize topoi of their narratives. We work also with the Bakhtinian concept of dialogism and defined intertextuality and seek approaches to substantiate retextualization applied to study the work of one same author. / Identificamos, nesta pesquisa, passagens, tipos, situações, temas e imagens que se repetem em e entre Os cavalinhos de Platiplanto (1988a), A hora dos ruminantes (1988b), A estranha máquina extraviada (1995), Sombras de reis barbudos (1988c), Os pecados da tribo (1992) e Aquele mundo de Vasabarros (1983), de José J. Veiga. O objetivo foi apontar a relevância dessas repetições para o efeito de sentido provocado por seus textos. Constatamos que essas repetições são reiterações que caracterizam os topoi de suas narrativas. Trabalhamos, ainda, com o conceito bakhtiniano de dialogismo e definimos intertextualidade, bem como buscamos abordagens para fundamentar a retextualização aplicada ao estudo da obra de um mesmo autor.

En undersökning över hur ordet "ansvar" använts i svensk politik 1991-2013 och den förändring ordet genomgått i avsende på argumentativ funktionalitet under Fredrik Reinfeldts tid som statsminister.

La thèse propose une nouvelle théorie de l’argumentation – bidimensionnelle – reposant sur deux paramètres : la force et l’orientation. Quatre types de marqueurs sont identifiés, articulés autour de ces deux paramètres. Le chapitre 1 porte sur le réductionnisme topique : la théorie selon laquelle tous les arguments sont défaisables, c’est-à-dire réfutables. Le chapitre 2 retrace l’histoire du réductionnisme logique : la théorie selon laquelle tous les arguments valides sont indéfaisables. L’argument étudié est la définition. Le chapitre 3 présente la théorie bidimensionnelle, qui explique à la fois les arguments défaisables et indéfaisables. Les chapitre 3 et 4 sont une application de la théorie bidimensionnelle de l’argumentation. Le chapitre 4 étudie l’argument appelé présomption. Le chapitre 5 offre un traitement nouveau de l’argument a fortiori.

The papers assembled in this thesis all address, in a Bourdieuan tradition, the question of the social structure of the Swedish education system, focusing on the Stockholm region, and how this structure can be explained by the distribution of cultural and other assets among individuals and social groups. Although economic, social and political changes during the period covered by the various studies are not the main focus of the work here, the articles depict the effects of such changes on upper secondary education in particular. While upper secondary education was radically changed by the political reforms of the 1990s, characterized by decentralisation and marketization, the analyses advanced in the studies indicate that its basic social structure remains stable. In one dimension, this structure opposes an “elite” pole having a particularly high social and scholastic recruitment to a “popular” pole with a correspondingly low recruitment profile. In a likewise durable second dimension, a “cultural” pole built up by schools and study programmes that are particularly popular among culturally strong social groups, opposes an “economic” pole favoured by social groups close to the economic and private sectors of society. The various papers reveal that the last opposition corresponds to both differences in life styles and deeply rooted convictions related to family and formal education among cultural and economic fractions of the upper-middle and middle classes. At this level, a belief in education as a development of the personality, with connected values such as individuality and originality, stands against a conviction that education is a rational investment in a future competitive career; as such, it is subject to calculated, measured risks. The existence of deeply rooted values among social groups with different structures of assets or capital also explains why schools –in the institutional strategies imposed on them by the school market– tend to express convictions (topoi) and symbolic values that correspond to those of their target groups. The various studies included in this thesis employ a combination of statistical approaches, mainly correspondence analysis, and qualitative ones such as: interviews, ethnographic observation and text analysis.

No description available.