Vi har trädit in i det urbana århundrade. Idag bor vi för första gången fler människor i staden än på landsbygden. År 2050 beräknas 80% av jordens befolning att bo i städer.Att förse den växande urbana befolkningen med mat har visat sig vara svårt. Jordbruket som idag är uppbyggt kring en storskalig industri på landsbygden följs av en lång förädlingskedja med många mellanhänder. Slakthusområdet är en plats med en över hundraårig historia och tradition av mat- och livsmedelshantering. Området som anlades år 1912 och som idag är ett utav Stockholms 2 partihandelsområden för livsmedel står nu inför en stor förändringsprocess. Matindustrierna är påväg bort för att ge plats åt en tät urban innerstadsmiljö. Så hur kan historien och traditionen av mat- och livsmedelshantering förvaltas, moderniseras och integreras i den nya urbana kontext som väntar Slakthusområdet? Med syfte att informera, inspirera och skapa ett mer hållbart förhållningssätt till vår mat har ett odlingscenter för produktion, förädling, distribution, konsumtion, information och utbildning växt fram i områdets historiska miljöer. / We have entered the urban century. For the first time in history more than half of the world’s population live in urban environments.Food is the most basic of human needs and as the cities are growing difficulties in bringing food to the people have increased.The food manufacture today is based on largescale agriculture in the countryside, a tortuous processing and long distance transportations. Its a long chain of events with plenty of intermediaries. When the food finally reaches the consumer it is expensive and not even fresh.Poor people can’t afford to eat it, rich people don’t want to eat it. The investigation area Slakthusområdet (The Slaughterhouse area) in Stockholm is today northern Europe’s largest wholesale trading of meat, pork, and processed meat. But soon the area is going to be developed into a classic dense inner city neighborhood. How can the tradition and heritage of food and foodproduction be maintained, modernized and integrated in the new urban context that developes in Slakthusområdet? With the aim to inform, inspire and create better attitudes towards food this project shows and describes an urban foodcenter for production, processing, distribution, consumption, information and education.

Forskning har lyft fram etablering av skolodlingsprojekt  som en metod för att skapa en övergripande förståelse om hållbar utveckling. Uppsatsens syfte är att undersöka vilka faktorer som ligger bakom varför skolor i Uppsala kommun väljer (eller inte väljer) att upprätta skolodlingsprojekt. Den behandlar vidare varför det är viktigt att barn lär sig att odla och vilken roll skolan har att förse barn med odlingskunskaper. Uppsatsen undersöker slutligen vilka lösningar som är relevanta för att påbörja skolodlingsprojekt. Resultatet av undersökningen visar att det i Uppsala kommun inte är vanligt att skolor upprättar skolodlingsprojekt. De bakomliggande faktorerna till detta är bland annat betydelsen av lärarnas och rektorernas odlingsintresse, tidsbrist, ekonomiska förutsättningar och praktiska förutsättningar -  som till exempel för små skolgårdar. Resultatet visar även att det finns ett ökande odlingsintresse bland skolor i Uppsala kommun. Det beror bland annat på att det finns verksamheter som arbetar med att påverka skolornas beslut för upprättande av skolodlingsprojekt. Avslutningsvis visar undersökningen att det finns vuxna, däribland föräldrar, som introducerar barnen till odling genom urbanodlingsföreningar, som till exempel Matparken.

Syftet med undersökningen är att utveckla kunskaper om yngre elevers förståelse för livsmedelskedjan och dess betydelse för hållbar utveckling. Hållbar utveckling ska genomsyra hela skolans undervisning och genom kunskaper om livsmedelskedjan och dess påverkan på miljön ges eleverna förutsättningar att göra medvetna val som kan bidra till en hållbar utveckling. De forskningsfrågor som ska besvara syftet är: Vilken kännedom om var maten kommer ifrån har elever i åk F-3? Vilka uppfattningar har elever om livsmedelskedjan och dess påverkan på miljön? Hur har eleverna tillägnat sig den kunskapen som de har? För att undersöka detta har 20 elever från två olika skolor fått svarat på enkätfrågor. Av dessa elever har sedan sju valts ut för intervju. Resultatet visar att majoriteten av eleverna har god kännedom om matens ursprung. Elevernas förståelse för livsmedelskedjan och dess miljöpåverkan kan beskrivas i fem olika aspekter. Dessa är miljöpåverkan genom transport, miljöpåverkan i jordbruket, kretslopp, etik och hälsa.

The project area Alberga is a locality in Eskilstuna municipality. This project is based on the Sustainable Development Goal 1 – No poverty, more particularly sub-goal 1:5 Build resilience to economic, social, and environmental disasters which partially is about achieving a higher degree of self-sustainability. In previous analyzes and survey of Eskilstuna municipality, we could identify that one of the main potentials for Eskilstuna’s countryside is the large areas of arable land, a prerequisite for self-sufficient food production. In this project, a community center building has been designed, combined with agriculture and a marketplace. The building is quite reserved towards the northern side and opens to the south with a view towards a community garden where vegetables, root vegetables and legumes are grown. In addition to the community center program, the building includes space for storage of the crops, storing garden tools, a marketplace and a restaurant that uses locally grown crops. The community garden is managed by the members of the agricultural cooperative who cultivate collectively and share the harvest. The excess of what is produced is sold on the market.  The construction of the building consists of three-part glulam frames that span 20 meters. Between the glulam frames, there are cross laminated timber elements and roof beams that stabilize the frame. The building has an integrated solar roof that produces energy that supplies the building. / Projektområdet är Alberga, en mindre tätort i Eskilstuna kommun. Detta projekt har utgångspunkt i Globala Mål 1 – Ingen fattigdom, närmare bestämt delmål 1:5 Bygg motståndskraft mot ekonomiska, sociala och miljökatastrofer, vilket bland annat handlar om att uppnå en högre grad av självförsörjning. I tidigare analyser och kartläggning av Eskilstuna kommun, kunde vi identifiera att ett av de främsta potentialen för Eskilstunas landsbygden är de stora areal åkermark, vilket är en förutsättning för självförsörjande matproduktion.  I detta projekt har ett folketshus-byggnad gestaltats, kombinerat med jordbruk och marknad. Byggnaden är ganska sluten mot den norra sidan och öppnar upp sig mot söder och blickar ut mot en gemensam odlingsträdgård där grönsaker, rotfrukter och baljväxter odlas. Utöver folketshusprogrammet innehåller byggnaden utrymme för lagring av skördarna, förvaring av trädgårdsredskap, försäljningsplats för närodlad mat samt en restaurang som använder sig av närodlade råvaror. Odlingsträdgården sköts om av medlemmar i odlingskooperativet som odlar kollektivt och delar på skörden. Överskott av det som produceras, säljs på marknaden.  Byggnadens konstruktion utgörs av treledsramar i limträ som spänner 20 meter. Mellan limträramarna finns KL-träelement och takbalkar som stabiliserar stommen. Byggnaden har ett integrerat solcellstak som producerar energi som kan försörja byggnaden.

<p>Ett växande problem i världen idag är att nå en hållbar matproduktion. Världens befolkning växer stadigt och miljontals människor lever på gränsen till svält. Fosfor är en icke-förnyelsebar resurs på jorden och ett av de näringsämnen jorden behöver för att ge bra avkastning. Fosfor förekommer i alla växter, djur och människor och kan återvinnas av naturen på egen hand. Ibland när människor och den moderna teknologin påverkar den naturliga cykeln så förändras den till ett öppet system där resurser överutnyttjas.</p><p>I den här uppsatsen har fyra fallstudier från Sverige, Ghana, Thailand och Zimbabwe jämförts med fokus på hur organiskt hushållsavfall hanteras i de olika länderna. Resultatet visar inte på några större skillnader mellan utvecklingsländer och industrialiserade länder, vilket kan bero på tillgänglig data. Alla länder i studien har förutsättningar att använda sig av olika återvinningsmetoder av organiskt avfall, både med och utan exkrementer. Genom att använda olika tekniska lösningar, som exempelvis rötning och olika typer av kompostering, kan förlusterna av fosfor minskas ordentligt. Ofta kostar teknik och den nödvändiga kunskapen pengar, men i många fall kan återvinning av organiskt avfall vara en ekonomisk vinst då mindre kemiska gödningsmedel behöver importeras.</p><p>För att nå en hållbar matproduktion bör fosfor från alla olika utflöden användas; organiskt avfall (från kök och trädgård), avloppsvatten (från bad, kök och tvätt), och från exkrementer (urin och fekalier).</p> / <p>Sustainable food production is an important issue in a world with a rapidly growing population and millions of people living on the verge of starvation. Phosphorus is a non-renewable resource and one of the nutrients needed for soil to give good crop outcomes. Phosphorus is essential to all plants, animals and humans, and can be recycled by nature itself within the phosphorus cycle. Problems could arise when humans and modern technology interfere with this cycle and turn it into an open-ended system.</p><p>In this thesis four case studies from Sweden, Ghana, Thailand and Zimbabwe are compared with focus on how organic waste is handled in the different countries. There results show no big differences between developing and developed countries. This might depend on the data used for the study. All countries show potential for using different recycling methods to increase the reuse of organic waste, both including and excluding excreta, but lacks technology and knowledge. By using technology, for example anaerobic digestion or composting, phosphorus losses could be reduced substantially. Technology costs money and needs knowledge, but in many cases these costs could probably be offset by not needing chemical fertilizers, or less of these.</p><p>To reach a sustainable food production, phosphorus from all outflows needs to be considered for reuse: solid organic waste (food waste and garden waste), greywater (water from kitchen, bath and laundry) and excreta (urine and faeces).</p>

Ett växande problem i världen idag är att nå en hållbar matproduktion. Världens befolkning växer stadigt och miljontals människor lever på gränsen till svält. Fosfor är en icke-förnyelsebar resurs på jorden och ett av de näringsämnen jorden behöver för att ge bra avkastning. Fosfor förekommer i alla växter, djur och människor och kan återvinnas av naturen på egen hand. Ibland när människor och den moderna teknologin påverkar den naturliga cykeln så förändras den till ett öppet system där resurser överutnyttjas. I den här uppsatsen har fyra fallstudier från Sverige, Ghana, Thailand och Zimbabwe jämförts med fokus på hur organiskt hushållsavfall hanteras i de olika länderna. Resultatet visar inte på några större skillnader mellan utvecklingsländer och industrialiserade länder, vilket kan bero på tillgänglig data. Alla länder i studien har förutsättningar att använda sig av olika återvinningsmetoder av organiskt avfall, både med och utan exkrementer. Genom att använda olika tekniska lösningar, som exempelvis rötning och olika typer av kompostering, kan förlusterna av fosfor minskas ordentligt. Ofta kostar teknik och den nödvändiga kunskapen pengar, men i många fall kan återvinning av organiskt avfall vara en ekonomisk vinst då mindre kemiska gödningsmedel behöver importeras. För att nå en hållbar matproduktion bör fosfor från alla olika utflöden användas; organiskt avfall (från kök och trädgård), avloppsvatten (från bad, kök och tvätt), och från exkrementer (urin och fekalier). / Sustainable food production is an important issue in a world with a rapidly growing population and millions of people living on the verge of starvation. Phosphorus is a non-renewable resource and one of the nutrients needed for soil to give good crop outcomes. Phosphorus is essential to all plants, animals and humans, and can be recycled by nature itself within the phosphorus cycle. Problems could arise when humans and modern technology interfere with this cycle and turn it into an open-ended system. In this thesis four case studies from Sweden, Ghana, Thailand and Zimbabwe are compared with focus on how organic waste is handled in the different countries. There results show no big differences between developing and developed countries. This might depend on the data used for the study. All countries show potential for using different recycling methods to increase the reuse of organic waste, both including and excluding excreta, but lacks technology and knowledge. By using technology, for example anaerobic digestion or composting, phosphorus losses could be reduced substantially. Technology costs money and needs knowledge, but in many cases these costs could probably be offset by not needing chemical fertilizers, or less of these. To reach a sustainable food production, phosphorus from all outflows needs to be considered for reuse: solid organic waste (food waste and garden waste), greywater (water from kitchen, bath and laundry) and excreta (urine and faeces).

At present, it is focused either on aquaculture or agriculture. Those who focus on aquaculture or Recirculating Aquaponics System (RAS) receive a by-product of ammonia, which is then cleaned and the water either goes back to the fish or it is not cleaned at all and as they do in the salmon farms for example they let it sink to the bottom which creates eutrophication and major problems among the marine. Those who focus on agriculture use colossal amounts of land and outdoor areas for cultivation. Most of them use chicken manure and huge amounts of pesticides for the plants to be optimal. Another alternative is that you can use aquaponics, which is a kind of ecosystem where fish and plants live and thrive on each other's residual products. The fish produce ammonia in the fish tank which eventually makes the water uninhabitable and instead of having a cleaning pump in the fish tank, the water is sent to the cultivation bed where the plants pick up the nutrients and clean the water in turn so that the water can be pumped back to the fish tank. This system makes it possible to produce both fish and plants in an optimized and safe system. Aquaponics is advantageous in that it utilizes the by-product of the fish and gives it to the plants. Where ammonia is the fish’s residual product that turns into nitrite and then to nitrate and it is precisely nitrate that the plants use as nutrition, in turn, they purify the water that goes back into the fish tanks, which gives a closed cycle. At present, aquaponics has not been able to impact on a large scale more than in a few places, partly because there is ignorance of how it works and partly because it requires technical knowledge of how to build a functioning system together. The project goal that we strive for is to get a PlugNPlay solution that enables people who want to invest in aquaponics, but do not have the technical knowledge to compile a functioning optimal system. The project group will also compare different farming methods and make measurements on which medium is the best to grow in, but also what kind of food that works to grow in an efficient way. / I dagsläget fokuseras det antingen på vattenbruk eller på jordbruk. De som fokuserar på vattenbruk eller Recirkulerande Akvaponiska System (RAS) får en biprodukt bestående av ammoniak, som sedan rengörs och vattnet går antingen tillbaka till fiskarna eller så rengörs det inte alls och som de gör i till exempel laxodlingarna, de låter det sjunka till bottnen vilket skapar övergödning och stora problem bland det marina. De som fokuserar på jordbruk använder kolossala mängder av jord och ytor utomhus för att kunna odla. De flesta använder sig av hönsgödsel och enorma mängder bekämpningsmedel för att plantorna ska bli optimala. Ett annat alternativ är att man kan använda sig av akvaponik som är ett sorts ekosystem där fiskar och växter lever och frodas på varandras restprodukter. Fiskarna producerar ammoniak i fisktanken som gör så att vattnet till slut blir obeboeligt och istället för att ha en rengöringspump i fisktanken så skickas vattnet över till odlingsbädden där växterna plockar upp näringen och rengör vattnet i sin tur så att vattnet sedan kan pumpas tillbaka till fisktanken. Detta system gör det möjligt att producera både fisk och växter i ett optimerat och säkert system. Akvaponik är fördelaktigt i den mån att den utnyttjar biprodukten ifrån fiskarna och ger denna till växterna. Där ammoniak är fiskens restprodukt som blir till nitrit och sedan till nitrat och det är just nitrat som växterna använder som näring, i sin tur så renar de vattnet som går tillbaka in till fisktankarna vilket ger ett slutet kretslopp. Akvaponiken har i dagsläget inte slagit igenom storskaligt mer än på ett fåtal platser, dels för att det finns okunskap om hur det fungerar dels för att det krävs teknisk kunskap om hur man bygger ihop ett fungerande system. Projektmålet som vi strävar efter är att få till en PlugNPlay lösning som gör det möjligt för människor som vill satsa på akvaponik men inte har den tekniska kunskapen att sammanställa ett fungerande optimalt system. Projektgruppen kommer även att jämföra olika odlingssätt och göra mätningar på vilket medium som är bäst att odla i men även vilken sorts mat som fungerar att odla på ett effektivt sätt.

Dagens matproduktion har fått ökad uppmärksamhet kring hur den kan anpassas för att försörja en växande befolkning, utan att negativt påverka klimatet. Att ställa om till ekologiskt är en presenterad lösning och politiker på nationell och europeisk nivå har satt tydliga mål och åtgärder gällande ekologiskt jordbruk, dels om andelen ekologiskt jordbruk, dels om hur det ska uppnås. En åtgärd EU presenterat är ekodistrikt, som är ett geografiskt område där flera aktörer i livsmedelskedjan hållbart förvaltar de lokala resurserna genom ekologiska metoder och principer. Det har lett till ökad uppmärksamhet för redan befintliga ekodistrikt samt till etableringar av nya ekodistrikt, däribland det första svenska ekodistriktet i landskapet Södermanland, “Ekodistrikt Sörmland”. Rapportens syfte är att ge ökad förståelse för vad som definierar samt möjliggör ekodistrikt samt studera förutsättningar som finns för etableringen av Ekodistrikt Sörmland. I rapporten genomfördes en litteraturstudie om ekodistrikt med bland annat en tematisk analys där relevanta faktorer för etablering av ekodistrikt identifierades: “myndigheter och organisationer”, “bottom-up tillvägagångssätt”, “kultur och turism”, samt “jordbruksmöjligheter”. Även en fallstudie om Ekodistrikt Sörmland utfördes som inkluderade en litteraturstudie med en kompletterande intervju. Resultatet visade att ekodistrikt bygger kring dimensionerna ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet och i Europeiska kommissionens definition av ekodistrikt framgår det att lokala resurser ska förvaltas hållbart i ett ekodistrikt. Mat i ekodistrikt ska produceras från ekologiska gårdar som minskar påverkan på miljön, jordbruket ska bli lönsamt genom nya marknadsmöjligheter och det sociala kapitalet stärks genom att ekodistrikt främja ökad sysselsättning på landsbygden. Möjligheten att etablera ekodistrikt skiljer sig mellan områden och olika förutsättningar kräver olika tillvägagångssätt. Tillgängliga litteraturen hänvisade till första etablerade ekodistriktet, Biodistretto Cilento, som anses som ‘best practice’ för ekodistrikt idag. Resultatet tyder på att det finns indikatorer som i generella fall tyder på goda förutsättningar att etablera ekodistrikt, men att dessa kan variera utefter lokala förutsättningar. Bilden som erhölls kring frågan vad möjliggör ekodistrikt är att ekodistrikt förlitar sig på kommunikation nerifrån och uppåt - från bönder till beslutsfattare, lokala samarbeten aktörer emellan mot annars icke identifierade gemensamma mål, samt innovativa lösningar och system utefter lokala förutsättningar och ekologiska principer. Ekodistrikt Sörmland planeras att omfatta landskapet Södermanland, bestående av Södermanlands län och södra delarna av Stockholms län. Vid rapportens tidpunkt var inte samtliga kontaktade. Ekodistriktet är del av och delfinansieras av ett treårigt EU-projekt. Initiativtagarna för ekodistriktet vill åstadkomma ett hållbart matsystem som baseras på Södermanlands lokala resurser och att öka allmänhetens kunskap om ekodistrikt. I nuläget är 21 procent av Södermanlands totala jordbruksareal ekologiskt och allmänheten har ett tidigare intresse för ekologiskt och lokalproducerat mat, vilket tyder på områdets potential för utveckling av ett ekodistrikt. Däremot det tidiga stadiet i etableringsprocessen, är det svårt att avgöra i denna rapport huruvida verksamheten kommer att fungera. Resultatet diskuteras därefter utefter de identifierade faktorer i relation till Ekodistrikt Sörmland, samt i vilken mån de kan appliceras och generaliseras på kommande ekodistrikt. / The current state of food production faces challenges, as to how it can be adapted to the increase in the global population, without the least impact on the earth's climate. The given course of action is an organic transition in order to achieve sustainable farming. One course of action, presented by the EU, are biodistricts (Swedish: ekodistrikt), a geographical area wherein stakeholders in the value chain sustainably co-manage the local resources through organic farming principles. EU’s recognition has enabled an increased focus on already established biodistricts, as well as the establishment of new ones, including the first Swedish biodistrict in the region of Södermanland, called "Ekodistrikt Sörmland". The purpose of this report is to provide an increased understanding of what defines and enables biodistricts, as well as to study the conditions for establishing a biodistrict in the region of Södermanland. This was achieved through a literature review on biodistricts, wherein thematic analysis was applied and revealed relevant factors for establishing ecodistricts: “authority and organization”, the “bottom-up approach”, “culture and tourism” and “agricultural capacity”. A case study on Ekodistrikt Sörmland was also performed, which included a complementary interview. The report findings showed that biodistricts are founded on the three dimensions of ecological, social and economic sustainability, through decreased environmental impact, increased market opportunities, and an increase in the local social capital through increased employment opportunities in the countryside. In identifying enabling factors for establishing a biodistrict, findings revealed that local conditions for establishment can vary widely, but that different conditions call for different solutions. Biodistricts rely on the bottom-up approach, wherein farmers communicate their needs to authority, and local cooperationco-management is encouraged through discussion, towards otherwise unidentified common goals, via innovative solutions and organic farming principles. Ekodistrikt Sörmland will include the region of Södermanland: Södermanland county and the south part of Stockholm county, as part of a 3 year EU financed project, wherein the founders aspire to create a sustainable food-system based on local resources and educational principles. As 21 % of the agricultural area in Södermanland is organic farmland, alongside a popular culture of environmental awareness and organic food, the area seems promising for the future development of the biodistrict. It is however too early to speculate on the inner workings of the district, as it is in its early planning phase. Conclusively, the identified enabling factors are discussed in relation to Ekodistrikt Södermanland.

Denna studie har gjorts i syfte att få en överblick av var det svenska livsmedelssystemet befinner sig i förhållande till de fem strategier som tagits fram och föreslås av The EAT-Lancet Commission för en global och nationell omställning av våra livsmedelssystem, och uppfyllelse av nationella och globala hållbarhetsmål. Studiens utgångspunkt startar i det lokala med anledning av jordbrukets enorma miljöpåverkan, kommunernas planmonopol över markanvändningen, och av det faktum att det är i det lokala vi lever och verkar. Resultatet visar att de utmaningar som i nuläget hindrar utvecklingen av en lokal livsmedelsproduktion framför allt är ett kunskaps-/medvetandeglapp, centraliserade strukturer och system, jordbruksmarkens nedläggning och igenväxning, kommunala prioriteringar av infrastruktur och bostäder samt slutligen bristande samverkan mellan flertalet samhällssektorer och även inom kommunerna, möjligheter och stödsystem för nyetablering och omställning till hållbara cirkulära metoder. Ett återkommande tema under webinarier och intervjuer har varit sårbarheten i importberoendet och behovet av en högre beredskap för oväntade och plötsliga händelser. Dessutom har ett människo-decentrerat perspektiv uttryckts i vikten och värdet av att återskapa en ömsesidig relation till ekosystemen. Resultatet visar att kunskap (vetenskaplig och erfarenhetsbaserad) och kulturella värden som gemenskap och livskvalitet ger ökade förutsättningar för utveckling av lokalt jordbruk, och därmed en ökad livsmedelsförsörjning. Lokalt hållbart jordbruk är rättskaligt, giftfritt och diverst. Utvecklat, har det möjligheten att skapa beredskap inför oväntade händelser och plötsliga kriser, samt gynna hållbarhet genom samtliga dimensioner. Lokal livsmedelsproduktion är ett potent verktyg för en ökad grad av nationell självförsörjning samt som betydelsefull drivkraft i en hållbar samhällsbyggnad. / This paper was made with the purpose of reaching a broad perspective of where the Swedish food system is in relation to the five strategies that were brought threw and proposed by The EAT-Lancet Commission for a global transformation of our food systems, and to reach the national and global sustainable development goals. The base for the paper takes off in the local because of the enormous environmental impact caused by agriculture, the monopoly of land use within municipalities, and by the fact that we live and act from the local context. The result shows the challenges that today are blocking the development of a local food production is first and foremost a gap of knowledge and awareness, centralized structures and systems, shutdowns and overgrowth of agricultural land, municipalities prioritizing infrastructure and habitations, and lacking co-operation within and between civil sectors, possibilities and support systems for new establishments and transformation to sustainable circular agricultural methods. A reoccurring theme during webinars and interviews have shown the vulnerability in the import dependency and the need to raise preparedness for unexpected and sudden changes. In addition, the need for a human-de-centred perspective expressing the importance and value of re-connecting a mutual relationship to the ecosystems. The result shows that knowledge (scientific and experience-based) and cultural values of community and quality of life increase the conditions of developing local agriculture, and thereby increased self-sufficiency. Local sustainable agriculture is right-scaled, toxin-free and diverse. Developed, it has the capability to create preparedness for unexpected sudden changes, and promote sustainability threw all dimensions of sustainability. Local food production is a potent tool to increase national self-sufficiency and a significant driver towards building sustainable societies.

Water constraints for humans and nature are gaining more and more public attention as a critical environmental dilemma that needs to be addressed. When aquifers and rivers are running dry, the debate refers to an ongoing “world water crisis”. This thesis focuses on the water and agricultural production complexity in a global, regional and local perspective during different phases of development. It addresses the river basin closing process in light of consumptive water use changes, land use alterations, past and future food production in waterscarce developing countries in general, and a south Indian case study basin in particular, the Bhavani basin in Tamil Nadu. The study focuses on early phases of global agricultural development and addresses consumptive use and river depletion in response to land use change and irrigation expansion. It shows that focus must be shifted from a water use to a consumptive water use notion that considers both green and blue water resources. The Bhavani basin development trajectory reveals a dynamic interplay between land and water resources and different socio-political groups during the “green revolution” period. The present system has emerged as a step-by-step adaptation in response to hydro-climatic variability, human demands and infrastructure constraints. The study reveals three kinds of basin closure: allocation closure; hydrological closure; and perception wise closure. Many concerted actions on multiple scales have contributed to an increasing water use complexity even after closure. The study shows the extent to which natural variability hides creeping changes, and that the “average year” is a deceptive basis for water allocation planning. Future consumptive water requirements to feed growing populations in the developing world is analysed with a back-casting country-based approach. The study shows a doubling of water requirements by 2050 and how the challenge can be halved by increased water productivity. Since blue water accessibility for irrigation clearly will be insufficient, additional green water has to be acquired by horizontal agricultural expansion into other terrestrial ecosystems. The task will be substantial and increase the importance of global food trade. / Vattenbrist för människor och ekosystem är en mer och mer uppmärksammad miljöfråga. Sjunkande grundvattennivåer och uttorkade floder gör att många talar om en ”global vattenkris”. Denna avhandling fokuserar på de komplexa sambanden mellan vatten och jordbruksproduktion utifrån ett globalt, regionalt och lokalt perspektiv under olika utvecklingsfaser under fyra sekler. Den redogör för hur avrinningsområden överintecknas och slutligen ”stängs” för ytterligare vattenutvinning. Effekterna av ökad vattenutvinning i relation till historisk och framtida matproduktion analyseras generellt i utvecklingsländer med vattenbrist, och i detalj i en fallstudie i Bhavani avrinningsområde i Tamil Nadu i södra Indien. Studien visar för den tidiga jordbruksutvecklingen på global nivå hur förändrad markanvändning och bevattningsexpansion leder till förändrad balans mellan evapotranspiration och avrinning, med uttorkning av vattendrag som följd. Den visar vidare vikten av ett paradigmskifte där fokus flyttas från vattenanvändning till ”konsumerande” vattenanvändning, och som inkluderar både grönvatten- och blåvattenresurser. Analysen av Bhavaniområdets utvecklingskurva under det senaste seklets jordbruksutveckling visar på ett dynamiskt växelspel mellan land- och vattenresurser och mellan olika samhällsgrupper. Den nuvarande vattenanvändningssituationen har stegvis växt fram som en respons på hydroklimatisk variabilitet, människors behov och infrastrukturbegränsningar. Studien påvisar att ett avrinningsområde kan ses som ”stängt” på tre skilda sätt: när flödet är överintecknat, när utflödet sinar, och när vattenanvändare upplever att behoven överstiger tillgången. Även efter ”stängning” har etablering och intensifiering av vattenutvinning fortsatt och resulterat i ett alltmer komplext och sammanflätat vattenanvändningsmönster. Studien visar vidare hur hög hydroklimatisk variabilitet, dels gör att ”genomsnittlig vattentillgång” är förledande vid planering av vattenfördelning i ett avrinningsområde, och dels döljer smygande kumulativa effekter av ökad vattenutvinning. Slutligen anlyseras ländervis framtida vattenbehov för att möta matbehovet i världens utvecklingsländer, vilket visar på en fördubbling fram till 2050. Tack vare ökad vattenproduktivitet kan behovet emellertid halveras. Endast en bråkdel av det resterande behovet kan mötas genom ökad bevattning, dvs. med mera blåvatten. En stor del av vattenbehovet måste istället täckas med mera grönvatten via uppodling av andra terrestra ekosystem. Uppgiften innebär en betydande utmaning och global handel med jordbruksprodukter kommer att öka avsevärt i betydelse.