Syftet med denna uppsats är att undersöka arten av och betydelsen av patientarbetet på Säters hospital mellan perioden 1912-1942.Det använda källmaterialet är årsberättelser, ekonomiska översikter, utgående skrivelser, skrivelser från Medicinalstyrelsen, protokoll och bilagor samt personalrullar från perioden mellan 1912-1942. Utifrån detta material så har arbetets omfattning sammanställs och även har innehållet av arbetet undersökts. Arbetets omfattning och innehåll har undersökts ur ett könsperspektiv. Betydelsen av arbetet har undersökts utifrån två perspektiv, det terapeutiska samt den ekonomiska betydelsen. När det gäller den ekonomiska betydelsen har man utgått från den enskilda patienten men även hospitalet. Resultaten visar, att när det gäller arbetets omfattning ökade antalet arbetstimmar radikalt efter 1930-talet eftersom arbetsterapin blev en mer accepterad form av terapi. När det gäller antalet arbetstimmar mellan könen var männen dominerande. Arbetets innehåll var fördelat efter kön samt efter vilken avdelning man var inlagd på. Det som styrde fördelningen av arbetet mellan könen var de traditionella uppfattningarna om könsrollerna. Den terapeutiska betydelsen var av mer betydelse för patienterna än den ekonomiska, medan den ekonomiska betydelsen var starkare för hospitalet.

The Swedish mental health care system underwent a reconstruction during the 17th century. Mentally sick people who were enclosed and hidden from the society were now moved to newly built hospitals, with a specialization in mental rehabilitation, due to the number of mentally sick people in Sweden rising during the 17thcentury. In 1923, a new way of treating and rehabilitating patients was enforced, called occupational therapy. Occupational therapy meant that the patients would be assigned jobs or other occupations, instead of being bedridden, which was often the way patients were previously treated at the beginning of the 18th century. Occupational therapy became highly popular in Sweden, due to the new hospitals that were built being very expensive for the Swedish tax-payers. The new way of treating patients with occupational therapy became an economic priority for the hospitals. Mariebergs Hospital in Kristinehamn was also, at the time, using other new was of treating patients like lobotomy and electroshock therapy. In this essay, we will get in contact with the patients that underwent lobotomy treatment and were sterilized without their consent. The purpose of this essay is to focus on what kind of people were hospitalized in the mental hospitals during the 18thcentury and how they were cared for in various ways. This essay will be based on two thesis statements that were crafted by sociologist Bengt Sjöström in order to interpret the material that appears in this enquiry.

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur avkriminaliserandet av homosexualitet påverkade homosexuella patienter inlagda på sinnessjukhus. Målet var att se hur medikaliserandet påverkade patienternas syn på sig själva, läkarnas syn på dem och slutligen effekten samhället i stort. Studien hade en blandad metod av kvantitativt och kvalitativt arbete; till att börja med undersöktes alla patientjournaler vid Kronobergs regionalarkiv från 1944-1949, vilket uppgick i ca 1070 st journaler. Alla journaler som explicit nämnde patienten som homosexuell begärdes ut, varefter 4 rättspsykiatriska journaler valdes ut för djupare analys: Alla hade dömts för sexuella övergrepp mot barn. Undersökningen visade att tiden omedelbart efter avkriminaliserandet var en ambivalent tid vad gällde synen på homosexualitet. För patienterna innebar detta att de framstod som oförstående för såväl brottens skadlighet för offren, samt varför de lagts in på sinnessjukhus. Majoriteten av patienterna såg sin homosexualitet som resultat av andra åkommor, men hävdade samtidigt att deras läggning var naturligt betingad. Läkarna beskrev patienternas homosexualitet som något med både biologiska och psykologiska faktorer. Trots rädslan, vilken framkommit av tidigare forskning, för av-kriminaliserandets homosexualiserande effekt verkade såväl läkarna som polisen inte ta detta i beräkning vid samtal med patienterna – eller vid frisättning av desamma. Undersökningen visade att trots att homosexualitet blivit klassad som en sinnessjukdom fungerade detta mest som en bidiagnos vid inläggning; vikt lades istället vid de sexuella övergrepp som patienterna gjort. Studien visade slutligen att den identitetsstyrkande effekt som medikaliserandet hade kom med den baksida, då den mildrade synen på homosexuella pedofilers brott.

A life without freedom, what is that? This question was stated in a letter from a man institutionalized at one of Sweden’s mental asylums in the 1940s. It is also the title of this essay which explores the life and experiences of institutionalized individuals during 1941–1949. This analysis is based on letters they wrote to the Swedish author Astrid Väring who published her first book regarding the psychiatric care system I som här inträden (1944). Her book was a novel, which yielded great public interest and a year later was adapted for the screen. This led to people starting to write letters to Väring telling her about their stories from inside of the mental healthcare system. These letters constitute the basis for the results of this essay which aims to provide new knowledge on people’s experiences of institutionalization as expressed by their own words. The analysis is a part of the disability history field and a contribution to the critical study of the Swedish Folkhem. Based on both quantitative and qualitative methods, the letters and their contents tell us about those writing these letters and their experiences during, before and after confinement. The results from quantitative analysis of in total 404 letters out of which 207 are subject to in-depth study show that the majority of them were written by men and by people having experienced the mental health care system. Relatives to them, healthcare professionals and individuals without any connection to this system are also found among those writing letters to Väring. From these letters we learn of the abuse inmates endured during their institutionalization both physically and psychologically. Their lives before confinement and the reasons behind it are also focused on. Social friction with people in their surroundings, criminal offenses, and voluntary care exemplify some explanations to their confinement. The stories they share about their life upon release are defined by a sense of fear, persecution, and a loss of property, social networks and sense of security, in addition to a fear of being confined yet again or meeting those who once caused their incarceration. In all, the letters can be seen as a protest against the entire health care system they were faced with, which further reflects the helplessness and frustration they felt regarding their life and situation.

Bakgrund: Ätstörningar anses vara ett allvarligt psykiatriskt tillstånd som kan vara potentiellt livshotande och åsamka omfattande samt mångårigt lidande. Anorexia nervosa (AN) bedöms som komplext och involverar psykiska som fysiska dimensioner av personers hälsa. Tillståndet är omdiskuterat som den mest svårbehandlade psykiskiatriska sjukdomen. Flertalet studier har lyft debatten avseende behandlingsåtgärder som generellt sett tenderar att vara sprungna ur ett mer traditionsenligt angreppssätt. Begränsningar tycks således föreligga av individers subjektiva erfarenheter vid vårdkontakt. Den samtida psykiatriska vården syftar till att stärka individers förmåga till återhämtning samt meningsfullt liv, varför det kan betraktas som väsentligt att erhålla utökad förståelse inför personer med anorexia nervosas erfarenheter för att anpassa omvårdnadsåtgärder samt förhållningssätt utifrån behov, person samt situation. Syfte: Studien syftade till beskriva personer med anorexia nervosas erfarenheter av vård. Metod: En metasyntes har genomförts med stöd av Polit och Becks niostegsmodell samt Roséns principer för att erhålla en systematik. Databaserna CINAHL, APA Psychinfo samt PubMed har nyttjats. Sammantaget medförde urvalsprocessen 13 vetenskapliga artiklar. Analys: Dataunderlaget analyserades med kvalitativ innehållsanalys och genererade tolv underteman, fyra teman och ett övergripande huvudtema. Resultat: Ett huvudtema utkristalliserades: De yttre och inre elementens inverkan samt samverkan vid vårdkontakt och återhämtning utifrån ett inifrånperspektiv. Med tillhörande fyra teman *En vård som motverkar sitt syfte med förvärvning av besvär i relation till personcentrering, *Ett hotfullt och konfliktfyllt behandlingssystem i relation till trygghet samt frigörelse, *Omgivningens och vårdpersonalens inverkan, förhållningssätt samt attityder i relation till återhämtning, *Den inre dialogen och striden i relation till återhämtningsprocessen. Slutsats: Utfallet från metasyntesen konstaterade att upplevelser och erfarenheter kunde skiljas åt mellan personer med AN samt influeras av såväl inre som yttre elements samverkan liksom inverkan. För att främja erfarenheter samt det unika behovet tycktes ett mer personcentrerat- och återhämtningsinriktat resonemang vara essentiellt.