<p>Föreliggande studie utgör en psykoanalytisk texttolkning av den tysk-schweiziske författaren Hermann Hesses Siddhartha ur ett objektrelationsteoretiskt perspektiv. De metoder som tillämpas är den traditionella hermeneutiska texttolkningsmetoden och den kliniska psykoanalytiska överförings- och motöverföringsmodellen. Medels dessa tolkningsmodeller och objektrelationsteorier, särskilt Melanie Kleins, Donald W. Winnicotts och James Mastersons, åskådliggörs den svårfångade emotionella problematik som alla individer med preoidipala svårigheter eller brister i självet ger uttryck för.</p><p>Utgångspunkten för texttolkningen är teorin om den infantila omnipotenta fantasin, fantasin om att kunna uppnå ett tillstånd av absolut balans, behovs- och begärslöshet, vilken texten är genomsyrad av. Denna fantasi framstår i ljuset av textens primära utvecklingskonflikt kring separation-individuation och dess narcissistiska grundstruktur som ett uttryck för sökandet efter det sanna självets natur och dess förlösande, ett sökande, vilket fram till insiktsögonblicket effektivt omintetgörs av det falska självets verklighetsförvanskande och verklighetsförnekande försvar.</p>

Föreliggande studie utgör en psykoanalytisk texttolkning av den tysk-schweiziske författaren Hermann Hesses Siddhartha ur ett objektrelationsteoretiskt perspektiv. De metoder som tillämpas är den traditionella hermeneutiska texttolkningsmetoden och den kliniska psykoanalytiska överförings- och motöverföringsmodellen. Medels dessa tolkningsmodeller och objektrelationsteorier, särskilt Melanie Kleins, Donald W. Winnicotts och James Mastersons, åskådliggörs den svårfångade emotionella problematik som alla individer med preoidipala svårigheter eller brister i självet ger uttryck för. Utgångspunkten för texttolkningen är teorin om den infantila omnipotenta fantasin, fantasin om att kunna uppnå ett tillstånd av absolut balans, behovs- och begärslöshet, vilken texten är genomsyrad av. Denna fantasi framstår i ljuset av textens primära utvecklingskonflikt kring separation-individuation och dess narcissistiska grundstruktur som ett uttryck för sökandet efter det sanna självets natur och dess förlösande, ett sökande, vilket fram till insiktsögonblicket effektivt omintetgörs av det falska självets verklighetsförvanskande och verklighetsförnekande försvar.

Therapists’ reactions towards patients are important for the therapeutic process, and is influenced by therapist and patient characteristics. This study aimed to improve the understanding of therapists’ emotional reactions by investigating if patients’ attachment and ability to mentalize predicted therapist countertransference in psychotherapy. Multilevel modeling was used to analyse 87 therapy-dyads in psychotherapy. Patient attachment, measured pre-treatment using self-reports, and mentalization operationalized as Reflective functioning (RF) were hypothesized to predict therapist self-reported emotional experiences (conceptualized as countertransference) over the complete treatment and in different treatment phases. Results showed that lower patient RF predicted more negative therapist countertransference in complete treatment. In the middle and final phases of therapy, lower RF predicted more negative countertransference, and higher RF predicted more positive countertransference. Higher level of avoidant attachment in patients predicted more relaxed therapist countertransference in the final phase of treatment. Findings indicate that patients’ mentalizing ability is important to consider in psychotherapy, as it has informational value for the therapeutic process. / Terapeuters reaktioner gentemot patienter är en viktig del i den psykoterapeutiska processen, och påverkas av terapeuters och patienters personliga egenskaper. Den här studien syftade till att utvidga förståelsen för terapeuters känslomässiga reaktioner genom att undersöka om patienters anknytning och mentaliseringsförmåga predicerar terapeuters motöverföring i psykoterapi. Multilevel-modeling användes för att analysera 87 behandlingsdyader i psykoterapi. Patienters anknytning, mätt innan behandling genom självskattning, och mentalisering operationaliserat som reflektivt fungerande (RF) förväntades predicera terapeuters självskattade emotionella upplevelser (konceptualiserat som motöverföring) över hela behandlingsperioden och i olika behandlingsfaser. Resultaten visade att lägre RF hos patienter predicerade mer negativ motöverföring hos terapeuter över hela behandlingsperioden. I mitten- och slutfaserna av terapin predicerade lägre RF mer negativ motöverföring, och högre RF predicerade mer positiv motöverföring. Högre nivåer av undvikande anknytning hos patienter predicerade mer avslappnad motöverföring hos terapeuter i slutfasen. Fynden indikerar att patienters mentaliseringsförmåga är viktigt att beakta i psykoterapi, eftersom det har informativt värde för den terapeutiska processen.

Inledning: Relationen mellan analytiker och patient i det terapeutiska rummet är av stor betydelse för terapin, men vilken betydelse har samma relation utanför nämnda rum? Frågeställningar: Denna studie syftar till att undersöka psykoanalytikers upplevelser av patientens närvaro i deras inre, utanför terapin, hur analytikern, det terapeutiska samarbetet och processen i terapin påverkas av detta. Metod: Fem analytiker intervjuades genom semistrukturerad kvalitativ intervju. Intervjuerna analyserades med Interpretative Phenomenological Analysis. Resultat: Analytikerna beskrev erfarenheter av en lugn, kreativ, rörlig och drömsk närvaro av patienten i terapeutens inre, av en betungande närvaro präglad av oro, av en närvaro präglad av både kärleksfulla känslor och oro, av en överföring och motöverföring präglad av stark aggressivitet, där analytikern känner sig ockuperad av patienten samt av patientens närvaro kopplad till rambrott. Diskussion: Samtliga analytiker uppgav att patienterna för dem blivit inre objekt, vilka utgjorde en bestående del av deras inre värld. Detta kunde upplevas både som berikande, i form av känslor av glädje, tillfredställelse och kreativitet, och krävande, i form av känslor av oro, frustration och ilska. I båda fallen upplevdes dock närvaron av patienten i analytikerns inre värld utanför terapin som en tillgång och ett verktyg i den terapeutiska processen. / Introduction: The relationship between analyst and patient in the therapeutic setting is of great importance in therapy, but what is the importance of this relationship outside the therapeutic setting? Question: The purpose of this study is to examine psychoanalysts’ experiences of the patient’s presence in their inner world, outside the therapeutic setting, how the analyst, the therapeutic collaboration and the therapeutic process are affected by this. Method: Five analysts were interviewed using semistructured qualitative interview. The interviews were analyzed using IPA. Results: The analysts described experiences of a calm, creative, fluid, dreamlike presence of the patient, of a burdening presence characterized by concern, of a presence characterized by feelings of both affection and concern, of a transference and counter transference characterized by aggression, where the analyst feels occupied by the patient, and of the patient’s presence linked to frame break. Discussion: All analysts stated that the patients had become internal objects, and a permanent part of their inner world. This could be experienced as both enriching, with feelings of joy, satisfaction and creativity, and demanding, with feelings of concern, frustration and anger. In both cases this presence was, however, experienced as an asset and a tool in the therapeutic process.

Inledning: Sigmund Freud omnämner 1912 för första gången i publicerad form det psykoanalytiska lyssnandets princip med begreppet Jämnt svävande uppmärksamhet (JSU) (1912/2002). Begreppet har frekvent refererats till i publikationer om psykoanalys och psykoterapi sedan Freud myntade det.  Syfte: Syftet med föreliggande studie är att ge innebörd åt och förstå mer om Freuds begrepp och hur psykodynamiska psykoterapeuter med utgångspunkt i Freuds grundregel lyssnar kliniskt idag.  Metod: Genom intervjuer med fem psykoterapeuter söks begreppets kliniska relevans och tillämpbarhet. Intervjuerna analyseras enligt en kombinerad deduktiv och induktiv Tematisk analys.  Resultat: Resultatet visar att jämnt svävande uppmärksamt lyssnande utgörs av en historiserande positionering i förhållande till berättelsen. Lyssnande som läsning utgörs av uppmärksamhet efter semantiska och vokaliserande aspekter av mänskliga erfarenheter bortom språk och begrepp. Lyssnandet i samtalets form karaktäriseras av med-lyssnande.  Diskussion: Analysen visar terapeuternas uppfattning av tillämpbarheten av JSU med hänsyn till begreppets referensvärde. Terapeuternas förståelse av och syn på dess kliniska relevans diskuteras utifrån tillgängliga forskningsresultat från studier av empatisk förståelse och kliniskt lyssnande inom psykoterapi. / Introduction: In 1912, Sigmund Freud first mentions in published form the principle of psychoanalytic listening with the concept ofEvenly Hovering Attention(EHA) (1912/2002). The term has been frequently referenced in publications on psychoanalysis and psychotherapy since Freud coined it.  Research questions: The purpose of this study is to give meaning to and understand more about Freud's concepts and how psychodynamic psychotherapists, based on Freud's groundrule, listen clinically today.  Method:Through interviews with five psychotherapists the clinical relevance and applicableness of the concept is sought. The interviews are analyzed according to a combined deductive and inductive Thematic Analysis.  Results:The results show that evenly hovering attentive listening consists of a historizing positioning in relation to thestory. Listening as readingconsists of attention aftervocalizing aspects of human experiences beyond language. Listening in the form of conversationis characterized by co-listening.  Discussion:The analysis shows the therapists' perception of the applicableness of EHAtaking into account the reference value of the term. The therapists' view of its clinical relevance is discussed based on available research results from studies of empathetic understanding and clinical listening in psychotherapy.

Inledning: Behovet av traumabehandling till flyktingar har ökat. Psykoterapeuten blir vittne till berättelser som handlar om lidande, rädsla och smärta. Syftet med denna studie är att undersöka hur psykoterapeuter upplever sitt arbete med behandling av krigs- och tortyrskadade flyktingar. Frågeställningar: 1. Hur upplever psykoterapeuter arbetet med krigs- och tortyrskadade flyktingar? 2. Använder sig psykoterapeuter av bemästringsstrategier för att hantera sina upplevelser i arbetet med krigs- och tortyrskadade flyktingar? Om så är fallet, vilka? Metod: Kvalitativ metod med fenomenologisk, deskriptiv ansats valdes. Fem psykoterapeuter som arbetar med krigs- och tortyrskadade flyktingar intervjuades. Resultat: Studiens resultat har en manifest del och en latent del. ”Att pendla mellan vanmakt och skapande förändring” är ett tema som representerar det underliggande, latenta budskapet, d.v.s. det som sägs ”mellan raderna” och representerar den röda tråd som finns i samtliga intervjuer. Det manifesta resultatet visar att terapeuterna upplever sitt arbete som ett privilegium och som betungande. Terapeuterna använder medvetna bemästringsstrategier för att hantera känslomässig stress. Diskussion: Terapeuternas beskrivning av sitt arbete med krigs- och tortyrskadade stämmer väl överens med tidigare forskning. Terapeuternas upplevelse av sitt arbete kan förstås genom begreppen motöverföring, projektiv identifikation, vikarierande traumatisering, sekundär traumatisk stress och posttraumatic growth. / Introduction: The need for trauma treatment for refugees has increased. The psychotherapist testifies to stories that concern suffering, fear and pain. The purpose of this study is to investigate how psychotherapists experience their work in dealing with war and torture injured refugees. Research questions: How do psychotherapists experience the work of war and torture injured refugees? Are psychotherapists using coping strategies to handle their experiences in the work of war and torture-injured refugees? If so, which? Method: Qualitative method with phenomenological, descriptive approach was chosen. Five psychotherapists working with war and torture injured refugees were interviewed. Results: ”Oscillating between powerlessness and creative change" is a theme that represents the underlying latent message, what is said "between the lines" and represents the red thread found in all the interviews. The manifest results show that the therapists experience their work as a privilege and as burdensome. The therapists use conscious coping strategies to deal with emotional stress. Discussion: The therapists' description of their work on war and torture injured is in line with previous research. Therapists' experience of their work can be understood by the concepts of transference, projective identification, vicarious traumatization, secondary traumatic stress and posttraumatic growth.