Syftet med denna uppsats är att belysa Digital Storytelling som arbetsprocess och skildra ifall skapandet av digitala livsberättelser kan vara meningsskapande i en återhämtningsprocess vid psykisk ohälsa. Studien tar avstamp i betydelsen av att berätta sin historia för att ge sina erfarenheter struktur och mening, vilket forskning visar vara främjande vid psykisk ohälsa. I denna uppsats skildrar två personer med psykisk ohälsa sina livsberättelser via arbetsprocessen Digital Storytelling, vilket möjliggör multimodala uttryckssätt som ger deras erfarenheter mening i mer än bara ord. Centrala frågeställningar i uppsatsen är: Kan Digital Storytelling, som arbetsprocess, främja subjektivt meningsskapande i en återhämtningsprocess vid psykisk ohälsa? Och kan Digital Storytelling vara ett medel för att sprida förståelse om psykisk ohälsa till andra? Empiri samlas in genom deltagande observation vid skapandet av två Digital Storytelling-filmer och genom semi-strukturerade intervjuer. Empirin analyseras sedan mot uppsatsens teoretiska referensramar, vilka är Narrativ analys, KASAM och The Tidal Model och diskuteras vidare i relation till tidigare forskning om multimodalt berättande, skildring av berättelse via bild och musik, samt livsberättelser och återhämtning vid psykisk ohälsa. Resultaten visar hur arbetsprocessen med Digital Storytelling kan öka en persons känsla av sammanhang då arbetsprocessen ger mening åt personernas erfarenheter av att leva med psykisk ohälsa, men också hur Digital Storytelling kan vara ett lättillgänglig och starkt medel att nå ut till andra om psykisk ohälsa. / The purpose of this paper is to highlight Digital Storytelling as a process, and to portray the creation of a digital life stories as a meaningfull process when recovering from mental illness. The study builds on the importance of telling a story so that a persons experiences gets structure and meaning, which research shows promote mental health. In this paper two people with mental illness depicting their life stories through the work of Digital Storytelling, which enabling multimodal expression that gives meaning to their experiences in more than just words. Central issues in this paper is: Can Digital Storytelling promote subjective meaning in a recovery process of mental illness? And can Digital Storytelling be a means for spreading understanding about mental illness to others? Empirical data is collected through participant observation in the creation of two Digital Storytelling films and through semi-structured interviews. The empirical data is analyzed with the support of the thesis theoretical frames of reference, which is Narrative analysis, SOC and The Tidal Model, and further on discussed in relation to previous research on multimodal narrative, portrayal of story through images and music, as well as life stories and recovery in mental illness. The results have shown how the work of Digital Storytelling can increase a person's sense of coherence when giving meaning to people's experiences of living with mental illness, but also how Digital Storytelling can be an easily accessible and strong means to reach out to others about mental illness.

Syftet med studien är att genom att testa och vidareutveckla en ny metod för stödjande av barns lust att rita/måla, hitta sätt att få även de barn som inte brukar uppskatta förskolans bildskapande att göra detta. Den nyskapade metoden har givits namnet narrativt bildstöd, och bygger på att barnens fokus riktas mot att berätta. Tillvägagångssättet har inspirerats av aktionsforskning och genomförts genom deltagande barnobservationer i mindre barngrupper. Resultatet visar att de barn som tidigare haft svårt att anpassa sig till förskolans estetiska verksamheter uppmuntrades i högre grad än övriga barn. Studien kom även fram till att om narrativt bildstöd skall stödja som tänkt, bör barnen samverka i berättandet. Detta underlättas om barnen är i samma fas i sin språkutveckling. Att pedagogen bejakar alternativa synsätt på bildskapande visade sig även viktigt. Utifrån studiens resultat identifierades nästa steg i utvecklingsarbetet till att byta ut de små privata papprena mot stora gemensamma.

Dagligen möter eleverna multimodala texter både i skolan och på fritiden. Digitaliseringen har medfört en förändring i hur texter läses och produceras. Dessutom bidrar digitaliseringen till både möjligheter och svårigheter för såväl lärare som elever. Syftet med den här studien är att ta reda på hur lärare och elever arbetar med multimodalt berättande texter i svenskundervisningen i årskurs 1-3 samt vilka möjligheter och svårigheter som finns i arbetet. Lärares och elevers syn på arbetet med multimodalt berättande texter kommer även att jämföras med varandra. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv då de multimodalt berättande texterna skapas i ett socialt sammanhang. Metoden som används för att samla in material är intervju, lärarna intervjuas personligen och eleverna intervjas i grupp. Resultaten i studien visar att skrift och bild är de modaliteter som används mest. Årskurserna arbetar på lite olika sätt men samtliga lärare använder bilder som stöd för att förstärka elevernas förståelse. Digitala verktyg används flitigt i svenskundervisningen, projektor används vid genomgångar och redovisningar, datorer används som sökmotor och att producera text på och iPads används på samma sätt som datorn men även till att spela in ljud och film. Lärarna planerar vad eleverna ska göra medan eleverna får planera vad de vill skriva om. Men det är inte alltid så lätt att komma på vad de ska skriva om. Lärarna upplever att många elever har brist på fantasi vilket även eleverna själva lägger märke till. / On a daily basis, students encounter multimodal texts both at school and at leisure. Digitization has led to a change in how texts are read and produced. In addition, digitization contributes to both opportunities and difficulties for both teachers and pupils. The purpose of this study is to find out how teachers and students work with multimodal narrative texts in the Swedish subject in grades 1—3 and what opportunities and difficulties exist in the work. Teachers´ and pupils' opinion on the work with multimodal narrative texts will also be compared with each other.  The study is based on a sociocultural perspective which considers the multimodal narratives as constructs in a social context. To collect material to my study I use the method interview, the teachers are personally interviewed and the students are interviewed in groups. The results of the study showes that writing and image are the most common modalities. The grades work in slightly different ways, but all teachers use pictures to support students' understanding. Digital tools are used extensively in Swedish teaching, projectors are used in reviews and reports, computers are used as search engines and to produce text on, and iPads are used in the same way as the computer but also to record audio and film. Teachers plan what students should do while students plan what they want to write about. But it's not always easy to figure out what to write about. The teachers feel that many students have a lack of imagination which the students themselves notice.