I Kiruna planerar kommunen en stadsflytt på grund av gruvdriftens påverkan på staden. Vid stadsomvandlingen är bevarandet av byggnaderna ett problem eftersom markdeformationerna vid gruvbrytningen gör att all bebyggelse måste flyttas eller rivas. Uppsatsen är därför skriven med syftet att se hur planerna kring bevarandet av både gamla och nya byggnader ser ut. Huvudfrågan som ställs i uppsatsen är: ”Vilka hus är värda att bevara i Kiruna?” Inför skrivandet av uppsatsen skrevs en lista med frågor, personer som kunde ge ett bra perspektiv på hur planeringsarbetet ser ut letades upp och tider för intervjuer bokades. Efter detta skrevs en möjlig disposition med rimliga rubriker. Denna uppsats fokuserar främst på bevarandet av byggnader. För att förstå varför vissa hus är betydelsefulla för staden och anledningen till varför de måste flyttas tas Kirunas historia och gruvdriften med. Källor som använts i detta arbete behandlar därför både LKAB, Kiruna och samhällsbyggets historia men också dagens tankar och planer kring stadsomvandlingen. Att hitta dokumentation kring befolkningens åsikter och konferenser kring stadsomvandlingen har varit viktigt eftersom böcker kring dagens problematik kring bevarandet kan vara svåra att hitta. LKAB bildades år 1890 och stadsplanen var fastställd år 1900. Sedan dess har många arbetat med att få Kiruna till en mönsterstad. År 1978 meddelade LKAB att när 1000 metersnivån är utbruten kommer järnvägen att drabbas. Detta är någonting som förmodligen kommer att ske år 2013. Ju längre ner gruvbrytningen kommer, desto mer påverkas staden. Eftersom det som rivs oåterkalleligt är borta är kommunens dokumentation av byggnaderna viktig, men också arbetet kring urvalen av de hus som skall flyttas är av stor vikt. Kyrkan och stadshuset manifesterar Kirunas två storhetsperioder och är därför värda att flytta.

The making of a cultural historical exhibition usually involves the collaboration of two categories of professionals: the curator, in charge of the exhibition content, and the designer. From these positions, representing content and form, the team is in charge of cooperating towards a shared goal – the exhibition – which is the spatial expression of ideas. This MA thesis is based on my work experience as a designer of cultural historical exhibitions. By means of situations where my perspective collided with that of the museum curators’, I examine our different concepts on a number of issues: the meaning of an exhibition; the process; and the perception of what our respective roles are. Since the experiences that I am concerned with were acquired some time ago, the collisions are laid out in the thesis as a dialog between me and a partly fictional colleague. Apart from my experiences of exhibition production I also link the discussion to an analysis of two exhibitions that I visited while writing the thesis: Sápmi at Nordiska Museet in Stockholm and Everything You Can Think of is True – the dish ran away with the spoon shown at the Royal Library in Copenhagen (Det Kongelige Bibliotek). The curator and the designer often represent diverging views of the exhibition medium. In my work experience, a central aspect of these different viewpoints has been represented by the role and use of authentic artifacts in the exhibition. In the thesis I examine the use of such artifacts from the point of view of their ability to communicate to viewers and the possibilities I have as a designer to mould them into expressions in the exhibition. From this practical phenomenological design horizon and I take the museological critique of Gundula Adolfsson, Eilean Hooper-Greenhill, Camilla Mordhorst and Kitte Wagner further, and argue that the conventional use of authentic artifacts can inhibit the development of the exhibition medium. With the theoretical support of relational aesthetics in contemporary art installations I continue to discuss the concept of an exhibition as a language and a construction, and how it relates to reality. The thesis concludes with a normative section where I, with the aid of a cultural semiotic perspective, propose a process for the two perspectives of form and content to be intertwined. I further examine what the consequences of such a convergence of interests could imply for the perspectives of both curator and designer, and for the production of exhibitions.

This thesis is a study of pottery in the museum world. Throughout the study, questions along the lines of how, why and what we exhibit are brought up and answered. The study is done through observations and interviews with seven different museums, four of which are located in Sweden and three in Italy. The author has also used museological literature and theories in order to strengthen the essay and show that the issues brought up in the observations are known since before in the field, but still exist in the museums today.The exhibiting of pottery comes with several issues, such as overcrowding of displays, requirements of pre-knowledge from the visitors, aesthetical problems with broken, coarse or fine pottery and epistemological prob-lems. Epistemology is a subject that seems to be partly ignored in the observed museums, despite it being general knowledge that fewer visitors will read the text the longer it is. Other epistemological problems that are brought up are the issues of text placement, vocabulary and actual mediated information. These problems are brought up throughout the essay and explained, with a smaller section that discusses possible improvements to them, which have been brought up by researchers in the field.In interviews with curators of the museums, thoughts about what the visitors see and understand compared to what the museums want them the see are presented. Also their views on the possibilities of interaction with pottery as a mediator and whether they focus primarily on aesthetics or learning in the exhibitions are shown. This essay is not meant to be a decider between what is right or wrong concerning the exhibiting of pottery, but could be used as a stepping-stone towards such studies. This is a two years master’s thesis in Archive, Library and Museum studies. / Den här uppsatsen är en studie av krukor i museivärlden. Genomgående i studien kommer frågor som hur, varför och vad vi ställer ut tas upp och besvaras. Studien har gjorts genom observationer och intervjuer med sju olika museer, fyra belägna i Sverige och tre i Italien. Författaren har också använt sig av museologisk litteratur och museologiska teorier för att stärka uppsatsen och visa att de problem som tagits upp i observationerna är kända sedan tidigare inom fältet, men trots det existerar i museer idag.Utställande av krukor medför flera problem, såsom överfulla montrar, krav på förkunskaper hos besökarna, estetiska problem med trasig, bruks- eller finkeramik samt epistemologiska problem. Epistemologi verkar vara ett ämne som delvis ignoreras i de observerade museerna, trots att det är allmänt känt att färre besökare kommer att läsa texten ju längre den är. Andra epistemologiska problem som behandlas är sådana som textplacering, vokabu-lär och faktiskt förmedlad kunskap. Dessa problem tas upp och förklaras i uppsatsen med en mindre sektion som diskuterar möjliga förbättringar av dem, baserat på idéer från forskare inom fältet.I intervjuerna med curatorer från museerna presenteras deras tankar om vad besökarna ser och förstår jäm-fört med vad museerna vill att de ska förstå. Också deras syn på möjligheterna av interaktion genom krukor och huruvida de fokuserar främst på det estetiska eller pedagogiska i utställningarna visas. Den här uppsatsen är inte menad att skilja mellan rätt och fel vid utställandet av krukor, men kan användas som ett avstamp mot sådana studier. Det här är en två-årig masteruppsats i Arkiv-, Biblioteks- och Museivetenskap.

Syftet med denna uppsats har varit att utforska fotografiet som museiföremål, kulturhistoriskt medium och arbetet med fotografier inom det kulturhistoriska rummet. Ämnet är avgränsat till den analoga bilden, dokumentärfotografi och fotografiet som kulturhistoriskt medium, aspekter som museer arbetar med. Uppsatsen bygger på tre frågeställningar: ❖ Vad för betydelse har fotografiet som kulturhistoriskt medium? ❖ Hur kan museiarbetare bearbeta kulturhistoriska fotografier, och kan musealiserade fotografier läsas på berättelser? ❖ Vad betyder dokumentärfotografin för museet? Det första huvudkapitlet presenterar en inblick i fotografiets kulturhistoria som museernas fotosamlingar återspeglar samt dess roll i människans kulturhistoria. Det andra huvudkapitlet utgör ett logiskt resonemang av fotografiet som ett kulturhistoriskt medium och lyfter fram hur bilder kan ”läsas”. Tredje huvudkapitlet består av resultatet från en empirisk undersökning inom vilken sju olika kulturarvsinstitutioner deltog, temat på undersökningen var synen på deras respektive fotografiska samlingar. Fjärde huvudkapitlet undersöker hur museiarbetare kan arbeta med de fotografiska samlingarna och bygga fotografiska berättelser med hjälp av grävarbete och studier samt hur museifotografer kan dokumentera nya kulturarv och försvinnande miljöer med sina kameror. Båda parter kan skapa kulturarv med hjälp av fotografier. Många museer har anställda dokumentärfotografer och deras arbete betyder mycket för det gemensamma kulturarvet. Uppsatsen avrundas med en avslutande diskussion där aspekter och tankar kring uppsatsen diskuteras och tankar ges på källmaterial.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.