I detta arbete studerades landskapsförändringar, i synnerhet olika typer av gräsmarkshabitat i fråga om artinnehåll och rikedom samt hur dagens diversitetsmönster har påverkats av den historiska markanvändningen. Undersökningsområdet har en area av ca 143 ha och är beläget i nordöstra Skåne. Resultatet visade att områdets areal av naturliga gräsmarker var mest omfattande kring 1783/98 och minst 1926-23. De naturliga gräsmarkernas omfattning har nästan halverats från slutet av 1700-talet till idag. Andelen betesmark som har hävdats från 1700-talets slut till 2014 utgör dock inte mer än 11 % av betesmarkernas totala areal. Väg- och dikesren uppvisade störst andel arter som var gemensamma med naturbetesmarkernas; minst var andelen i kultiverad gräsmark. Artrikedomen var minst lika hög i vägren, dikesren och skogsbryn som i naturbetesmarken medan den var lägre i kuliverad gräsmark. Artrikedomen var högst på vägrenen.

The urgent issue with a changing climate has shed a light on the agricultural system and related climate mitigatory opportunities. One natural climate solution that has reached a lot of attention during the later years is carbon sequestrations in soils. The pedosphere, the outermost layer of the earth, constitute a great carbon pool and does therefore possibly provide big opportunities to adjust carbon levels in the atmosphere. Several measures can be utilized to enhance carbon levels in soils but could possibly imply additional negative impacts on other sustainability aspects. One of these are biodiversity, which are a trait strongly connected to semi-natural grasslands. This study therefore presents an overview of the knowledge regarding carbon sequestration on semi-natural grasslands, framed in a Swedish context. Conflicts and synergies between the climate aspect and other values of semi-natural grasslands are here investigated. Firstly, a lack of reliable Swedish data was identified and problems with extrapolating data from international studies regarding soil carbon sequestration were pointed out, especially in the context of semi-natural grasslands and biodiversity. The report shows that Swedish semi-natural grasslands have a low level of carbon sequestration and moreover a low opportunity to act as a climate mitigator. Biodiversity is often a more prioritized factor for these lands and often interpreted as a hinder for climate mitigatory measures. There are, however, possible opportunities to improve the climatic impact these lands have, depending on several aspects, but do often require a broad system perspective. Synergies between climate and biodiversity were difficult to identify except the questioned statement that grazers possibly could enhance soil carbon sequestration and at the same time provide biodiversity benefits. Conflicts were based on difficulties in implementation of sequestration enhancing measures since they often, locally, implied impoverished biodiversity. / Klimatförändringar är ett aktuellt problem som även satt fokus på jordbrukets roll och dess möjligheter att minska dess koldioxidutsläpp och dämpa den globala uppvärmningen. En av de möjliga naturliga klimatlösningarna är att lagra kol i jorden. Pedosfären, jordskorpans yttersta skikt, är en stor kol-pool och utgör därför potentiellt en god möjlighet till att minska koldioxidhalten i atmosfären. Det finns flertalet möjligheter att öka kolinlagringen i jorden men dessa kan dock innebära negativa konsekvenser av andra hållbarhetsaspekter. En av dessa är biologisk mångfald, som är något som naturbetesmarker är starkt kopplade till. Denna studie presenterar en översikt över kolinlagring i naturbetesmarker i en svensk kontext. Konflikter och synergier mellan kolinlagring och andra värden av naturbetesmarker tas även upp. Först kan det nämnas att det finns osäkerheter i data från svenska naturbetesmarker och att data av kolinlagring från internationella studier ofta är svåra att extrapolera till svenska marker. Det fanns även få studier som behandlade både klimatperspektivet och biologisk mångfald på naturbetesmarker. Rapporten visar även att svenska naturbetesmarker har en låg nivå av kolinlagring och därmed en låg möjlighet att agera som en mildrande faktor gällande ett förändrat klimat, där en anledning är den begränsande totala ytan som finns definierad som naturbetesmark. Däremot finns det möjligheter att förändra klimatavtrycket dessa marker genererar. I en sådan ansats bör man inkludera en rad olika faktorer och använda ett brett systemperspektiv för vidare analys. Synergier är svåra att identifiera, bortsett från en ifrågasatt åsikt om att betande djur potentiellt båda kan bidra till biologisk mångfald och öka kolinlagringen på den betande marken. Konflikter utgörs ofta av svårigheten att många potentiellt kolinlagrande åtgärder hade direkt negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden lokalt.

<p>One of the main reasons for the massive loss in plant species diversity is the fragmentation of habitats. In Europe, open pastures and meadows are the habitats going through the most changes during the 20th century, according to the agricultural changes. In this study vascular plants were invented at five different islands in the Lurö archipelago, Vänern, Sweden. The aim of the study was to sort out whether the diversity of plants has gone through any changes in abandoned managed grasslands compared to continuous managed grasslands. The aim was also to study if a change in the landscape has made any differences for the species development or decline. The results indicate that the number of vascular plants were significantly lower in the abandoned areas than the still managed areas. Results, only from the field layer, showed same results. There was a significant difference between the number of indicators in managed lands than lands that were abandoned for 30-40 and 100 years ago. A comparison from earlier study, from a time when grazing had just ceased at some islands, showed a significant difference in plant species diversity between the years. Just a few decades can impoverish a plant community that might have taken hundreds or even thousands of years to build up. To preserve the biological diversity formed by human impact, one must continue managing the lands.</p> / <p>En av de största orsakerna till den massiva förlusten av växtarter, är fragmenteringen av habitat. I Europa är öppna naturbetesmarker och ängar de habitat som genomgått de största förändringarna i och med jordbrukslandskapets omstruktureringar under 1900-talet. I den här studien inventerades kärlväxter på 5 olika öar i kulturlandskapet Lurö skärgårds naturreservat. Syftet var att ta reda på hur diversiteten bland kärlväxtarter skiljer sig mellan hävdade gräsmarker och f.d. gräsmarker där hävd upphört och hur ett förändrat landskap spelat roll för artantalets utveckling eller tillbakagång. Resultat visade att antalet kärlväxter var signifikant lägre i marker som slutat hävdas, än marker som fortfarande hävdas. Även jämförelser i enbart fältskiktet visade ett signifikant högre artantal hos välhävdade marker än marker där hävd upphört. Det fanns en signifikant skillnad mellan antalet indikatorarter i marker som var under hävd och marker som slutat hävdas för 30-40 år sedan, kontra 100 år sedan. Vid jämförelser med en tidigare studie, som ägt rum precis efter att hävden upphört på ett flertal lokaler visade resultat att det fanns en signifikant skillnad i artantal mellan de båda åren. På några få decennier kan ett helt växtsamhälle som byggts upp under hundratals eller kanske till och med tusentals år utarmas. För att bevara den biologiska mångfald som formas av en störningsregim beroende av människans inverkan, måste hävd fortsätta kontinuerligt.</p>

One of the main reasons for the massive loss in plant species diversity is the fragmentation of habitats. In Europe, open pastures and meadows are the habitats going through the most changes during the 20th century, according to the agricultural changes. In this study vascular plants were invented at five different islands in the Lurö archipelago, Vänern, Sweden. The aim of the study was to sort out whether the diversity of plants has gone through any changes in abandoned managed grasslands compared to continuous managed grasslands. The aim was also to study if a change in the landscape has made any differences for the species development or decline. The results indicate that the number of vascular plants were significantly lower in the abandoned areas than the still managed areas. Results, only from the field layer, showed same results. There was a significant difference between the number of indicators in managed lands than lands that were abandoned for 30-40 and 100 years ago. A comparison from earlier study, from a time when grazing had just ceased at some islands, showed a significant difference in plant species diversity between the years. Just a few decades can impoverish a plant community that might have taken hundreds or even thousands of years to build up. To preserve the biological diversity formed by human impact, one must continue managing the lands. / En av de största orsakerna till den massiva förlusten av växtarter, är fragmenteringen av habitat. I Europa är öppna naturbetesmarker och ängar de habitat som genomgått de största förändringarna i och med jordbrukslandskapets omstruktureringar under 1900-talet. I den här studien inventerades kärlväxter på 5 olika öar i kulturlandskapet Lurö skärgårds naturreservat. Syftet var att ta reda på hur diversiteten bland kärlväxtarter skiljer sig mellan hävdade gräsmarker och f.d. gräsmarker där hävd upphört och hur ett förändrat landskap spelat roll för artantalets utveckling eller tillbakagång. Resultat visade att antalet kärlväxter var signifikant lägre i marker som slutat hävdas, än marker som fortfarande hävdas. Även jämförelser i enbart fältskiktet visade ett signifikant högre artantal hos välhävdade marker än marker där hävd upphört. Det fanns en signifikant skillnad mellan antalet indikatorarter i marker som var under hävd och marker som slutat hävdas för 30-40 år sedan, kontra 100 år sedan. Vid jämförelser med en tidigare studie, som ägt rum precis efter att hävden upphört på ett flertal lokaler visade resultat att det fanns en signifikant skillnad i artantal mellan de båda åren. På några få decennier kan ett helt växtsamhälle som byggts upp under hundratals eller kanske till och med tusentals år utarmas. För att bevara den biologiska mångfald som formas av en störningsregim beroende av människans inverkan, måste hävd fortsätta kontinuerligt.

Naturbetesmarker är ett av de artrikaste markslagen vi har, för att hålla dem öppna med betande djur finns ett miljöstöd från landsbygdsprogrammet utformat för att gynna den biologiska mångfalden. Vildsvinen (Sus Scrofa) har under de senaste årtiondena ökat markant, vilket har lett till stora ekonomiska konsekvenser för lantbruket genom skador på jordbruksmark. Av tidigare forskning kan vi se att skadorna inte påverkar den biologiska mångfalden negativt. Biologisk mångfald är en central del i det miljöstöd som lantbrukarna får för att hålla sina naturbetesmarker öppna. Men vad säger markägarna om vildsvinsproblematiken på naturbetesmark och hur ser de på framtiden? Studien utgår från markägarnas perspektiv, där vi undersöker hur markägarna upplever vildsvinsskador på deras naturbetesmarker och hur skadorna påverkar deras skötsel. Vi undersöker även hur markägarna upplever den rådgivning och stöd som de får från berörd myndighet samt vilka förändringar de vill se i vildsvinsförvaltningen. Vi valde i studien att använda oss av kvalitativa forskningsintervjuer, där sex markägare intervjuades. Resultatet i studien visar att markägarna upplever att det största problemet är att skadorna är tidskrävande och kostsamma att rätta till. Det framkom även kritik mot dagens utformning av miljöstödet och att trycket från vildsvinsstammen måste minska för att man ska orka att hålla sina marker öppna i framtiden. Slutsatsen är att det måste till ett större helhetsgrepp kring vildsvinsförvaltningen för att minska skadorna och mer individuell rådgivning för den enskilda markägaren. / Pasturelands is a land with high biodiversity, in order to keep them open with herbivores, there is environmental support from Landsbygdsprogrammet designed to benefit the biological diversity. Wild boars (Sus Scrofa) have increased markedly in recent decades, which has led to major economic consequences for agriculture and it´s land. From previous research, we can see that the damage does not adversely affect biodiversity. Biodiversity is a central part of the environmental support that the farmers receive to keep their pasturelands open. But what does landowners say about the problems with wild boar on pasturelands and how do they look on the future? The study is based on the landowners ‘perspective, we examine how landowners experience wild boar damage to their pasturelands and how the damage affects their management. We also examine how landowners experience the advice and support they receive from the authority and what changes they want to see in wild boar management. In the study, we choose to use qualitative research interviews, in which six landowners were interviewed. The result of the study show that landowners feel that the biggest problem is that the damage is time-consuming and costly to repair. There was also criticism of today´s design of environmental support and the pressure from the wild boar population must be reduced in order to keep their land open in the future. The conclusion is that there must be a greater holistic approach to wild management to reduce the damage and more individual advice for the individual landowner.

Abstract Pasture is a very species-rich but threatened nature type, and compared to 200 years ago, only five percent of natural pastures remain in Sweden. One way to try to save the biological diversity that pastures harbor is to restore overgrown land by clearing and reintroducing grazing animals. At the site chosen for this study, Hallands Väderö, 92 ha of pasture have been restored during less than ten years. The purpose of this thesis is to compare species richness in vegetation on recently restored land (cleared 2-10 years ago), land that has been grazed continuously for a long time and overgrown pasture, and to investigate whether the number of plant species increases with time after a pasture restoration. Thirteen locations on the island were selected, and three randomly selected square meter squares per area were inventoried. Each area was then searched for more species that were not present in the random squares. The data underwent analysis using regression analysis, ANOVA and Tukey test. Results indicated no significant relationship between the number of species in an area and the time (years) after a restoration. The Tukey test indicated that the biological diversity (effective number of species) was statistically significant higher on continuously grazed areas than on overgrown areas and that the number of species was statistically significant higher on restored areas than on overgrown areas. This means that there is an effect of the management; the number of species increases after grazing restoration, and biodiversity is higher on continuously grazed land than on overgrown land. The fact that the overgrown pasture has the lowest number of species shows that we risk losing species if pastures are abandoned and overgrown. / Sammanfattning Betesmark är en väldigt artrik men hotad naturtyp och jämfört med för 200 år sedan finns endast fem procent av naturbetesmarkerna i Sverige kvar. Ett sätt att försöka bibehålla den biologiska mångfalden, som betesmark hyser, är att restaurera igenväxt mark genom röjning och återintroduktion av betesdjur. På den valda platsen för denna studie, Hallands Väderö, har 92 ha mark betesrestaurerats under knappt tio års tid. Syftet med detta examensarbete är att jämföra artrikedom i växtligheten på nyligen restaurerad mark (röjd för 2–10 år sedan), mark som betats kontinuerligt under lång tid och igenväxt betesmark samt att undersöka om antalet växtarter ökar med tiden efter en betesrestaurering. Tretton platser på ön valdes ut och tre slumpvis valda kvadratmeterstora rutor per område inventerades. Varje område genomsöktes sedan efter fler arter som inte fanns i de slumpade rutorna. Datan analyserades med regressionsanalys, ANOVA och Tukey-test. Resultatet visade att det inte fanns något signifikant samband mellan antal arter på ett område och tiden (år) efter en restaurering. Tukey-testet visade att den biologiska mångfalden (effektivt artantal) var statistiskt signifikant högre på kontinuerligt betade områden än igenväxta områden och att antal arter är statistiskt signifikant fler på restaurerade områden än igenväxta områden. Detta betyder att det finns en effekt av skötseln; antal arter ökar efter en betesrestaurering och den biologiska mångfalden är högre på kontinuerligt betad mark än igenväxt mark. Att den igenväxta betesmarken har lägst antal arter visar på att vi riskerar att förlora arter om betesmarker överges och växer igen.