Det här är ett kandidatprojekt där jag har skapat ett förslag på ett nytt krematorium på Norra begravningsplatsen i Stockholm. Mitt kandidatprojekt handlar om processer. Processen att hitta en fungerande plan till ett krematorium. Processen att hitta form utifrån program. Jag har försökt hitta upplevelsen av alla rum för att sedan skapa rummen. Processen att skapa en byggnad är för mig den intressantaste delen av arkitektur. Att skapa för att förstå vad som skapas och att inte stanna upp i den processen. En del av den processen är att göra val och även om vissa val kan vara svåra att förklara i efterhand tror jag att det är en viktig del av yrket att förstå att det är genom dessa val erfarenhet skapas. Den svåraste processen har varit gestaltningen. I mitt projekt har jag jobbat med en del klassicistiska element för att förstå hur användandet av dessa kan kännas påklistrat eller genuint. Jag hoppas det upplevs som det senare. / This is a bachelor degree project where I'm proposing a new crematorium on Norra begravningsplatsen in Stockholm. My bachelor degree project is about processes. The process of finding a workable plan to a crematorium. The process of finding the form based on the program. I have tried to find perception of all the rooms and then create the rooms. The process of creating a building is to me the most interesting part of the architecture. To create in order to understand what is created and not to pause in the process. Part of that process is to make choices, and although some choices are difficult to explain in hindsight, I think it is an important part of the profession to understand that it is through these selections experience is created. The most difficult process has been the design. In my project I have worked with some classical elements to understand how the use of these can feel pasted or genuine. I hope it is perceived as the latter.

Det här projektet handlar om närmandet. Om att närma byggnaden som hanterar våra döda. Varken tvinga, skrämma eller försköna. Det är en byggnad som börjar och slutar. En skulpturerad byggnadskropp med ett logistiskt flöde och rytmisk struktur. Förslaget är ett försök till ett sakta synliggörande. Synlig för att byggnaden sträcker ut sig och syns. Synlig för att du tilltåts titta in. Synlig för att du kan passera genom dess byggnadselement. Det är en skulptur av linjär form i ett landskap mellan vardag och död. En modern industri, en värdig arbetsplats, en byggnad av tyng, en byggnad som stödjer. Det ofrånkomliga har tagit fysiskt gestalt. Det har inte bäddats in, utan tar plats, rakt på plats. En uppbruten gestaltning för en splittrad själ. Ett gränsland mellan det som lever och det som passerat, till den andra sidan. / This project investigates how to approach the occupation that takes care of the deceased, to near and to border on the industry without intruding. It’s an attempt to disclose gradually, neither by intimidating anyone nor by harmonizing the reality. This crematorium is a linear building that has a beginning and an end. It is a sculptured construction with a logistical flow and rhythmic structure.   Norra Begravningsplatsen in Solna is a dual place where the contrast between industry, housing, grief, work and peace meet. The centerpiece of this meeting takes place on the lot where the crematorium is placed. The experience of the place as bicameral, neglected and concealed, despite all the different activities it touches, initiated the design where the desire was to create a building with a direction. Nevertheless the place and the program deal with contrasts. It is about the contrasting relation between someone's everyday life and another’s grief. It is the encounter between the living and the dead. The building stands both symbolically and physically the boundary between industry and cemetery. It becomes a transition and it becomes a flow in a shape of architecture. In the context of the site, the building makes it self apparently visible where its volume reaches out and takes place on a broad area of the given lot. There is a possibility to look in to the building and observe the process if wanted and there are plenty of places around the building where one can rest, take cover for the rain or just lean against a comforting wall. The building has several openings and ways to pass through its components, where the divided structure as a whole distracts the mind of a passing. This project is an attempt to defuse the tension that the building has in the society of today. It strives to be a modern industry, a dignified place to work, a building of weight with an aim of supporting the bereaved that surrounds it. The inevitable has taken physical form in the building; it has not been embedded and covered - it takes place straight on the spot. It is a broken design for a broken soul, a borderland between the living and that, which has passed to the other side, past the line.

Krematoriets struktur bygger på två murar. Den ena bildar en ny gräns mot norra begravningsplatsen och den andra leder besökaren ner för backen och in i krematoriet. Själva gränsen mot norra begravningsplatsen är på just denna plats inte alls lika omhändertagen som runt resten av begravningsplatsen, och viljan att ge inte bara själva krematoriet utan även omgivningarna goda kvalitéer har varit en av de viktigaste parametrarna vid gestaltningen. Krematoriet med dess murar ger platsen en tydlighet, för anhöriga, personalen och för förbipasserande. På kullen vid murens startpunkt skapas en ny entré till norra begravningsplatsen. Själva krematoriet ligger delvis under den gång/cykelväg som sträcker sig längs begravningsplatsens västra gräns. För att krematoriet inte ska skapa en tråkig baksida mot befintlig gång/cykelbana dras den på krematoriets tak. På detta sätt integreras krematoriet i landskapet och ger mer plats för en större omgivande park. Murarna kläs i stenskivor av granit. Graniten på den övre muren har en grövre yta tänkt att smälta samman med landskapet. Graniten på den nedre muren har en polerad yta som reflekterar omgivningarna och den mer bearbetade ytan gör att muren läses ihop med själva byggnaden snarare än med landskapet. För de anhöriga blir denna nedre mur ett sätt att orientera sig i byggnaden då den är exponerad i alla rum som de anhöriga besöker. Som anhörig besökare följer man muren från begravningsplatsens entré söderut ner för slänten. Muren är helt horisontell och blir högre ju längre ner för backen man kommer. Entrén utgörs av en utskjutande volym och innanför finns de rum som är avsedda för de anhöriga. Slutligen omsluter muren anhörigrummet där urnutlämningen sker, och bilar där ett rum med interiör del kopplad till en exteriör gård. Ett träd med en omgivande vattenspegel upptar större delen av denna inre gård. Trädet filtrerar solljuset och ger ett skuggspel över väggar och golv och vattenspegeln reflekterar solljuset och ger ett ljusspel mot muren på gården. Avsikten är att skapa ett tydligt avgränsat rum där naturen ändå är närvarande och ger liv åt materialen. För att skapa en god arbetsmiljö på krematoriet ordnas rummen för att logiskt passa in i processen från kistans mottagning till att urnan hämtas. Pausrum och arbetsrum finns i den södra delen i nära anslutning till kistmottagningen. De rumsliga sambanden är också avsedda att skapa möjlighet för sociala möten mellan personalen och även med begravningsentreprenörerna. / The structural principle of the crematory is based on two walls. The first creates a new border to the northern cementary. The second wall leads the visitor down the hill and in through the crematory. The actual border of the cementary is at the projects site not as well taken cared of as on the rest of the cementary, and a will to give not only the crematory but also the surroundings good qualities has been one of the most important parameters during the project. The crematory and its walls gives the site clarity and simplicity for the relatives, the employees and also for bypassers. On the hill at the starting point of the wall, a new entrance to the cementary is created. The crematory is partly situated under the pedestrian/bicycle path ranging along the cementarys western border. To prevent the crematory from turning its back on the existent destrian/bicycle path, that very path is given a new route on the rooftop of the crematory complex. In this way, the crematory naturaly integrates itself in the surrounding landscape and saves alot of space for the surrounding park. The walls have a granite facade, on the upper wall with a rough surface intended to blend into nature and on the lower wall with a polished surface to connect it to the crematory building rather than the landscape. Beeing exposed in every room intended to be visited by relatives to the deceased, this lower wall is a way for them to orient themselves during their visit. As a visitor you follow the wall from the cementary entrance, going south down a sligt hill the wall is getting higher as you move towards the main entrance to the crematory, which is a volume protruding from the lower wall. The spaces intended for the relatives are located close to the main entrance, and the most important of those rooms is the room where the relatives collect the urn. In that  rectangular room, which has an exterior and an interior space closely connected, you are surrounded by the lower wall on all sides. The exterior space a tree stands surrounded by a pond, whose reflections and shadows give life to the materials. To create a good environment for the employees, the rooms have been organized to fit the crematory process, from the recievement of the chest to handing over the urn. Paus- and officespaces are located in the south part of the building, closley connected to the chest recievement room. The connections between the crematorys different rooms are intended to create spontaneus meetings between the employees, and also with the visiting funeral directors.

Ett krematorium, ett maskineri, där den döda kroppen bränns till aska, skrapas ut och förs till ett rum där skelettbitar som inte brunnit mals, skruvar som en gång läkte oss plockas ut. Det som tidigare var våra kroppar hälls nu ner som pulver i små urnor. Ett vardagligt arbete för vissa, ceremoniellt för en annan, den otäckaste av process för den tredje och en fjärde som inte kunde bry sig mindre.   När någon i vår närhet går bort reagerar vi. Det kan ta sig i uttryck på olika sätt och i olika tid. Projektets viktigaste aspekt består av att låta besökaren ta del av byggnaden i olika steg, i och med olika viljor vid olika tillfällen. En rädd anhörig, en stressad dotter eller ett stort sällskap.   Lika viktigt som det är att bemöta anhöriga, är det att förhålla sig till sitt sammanhang. Platsen som är Norra begravningsplatsen i Solna är central. Den ligger precis utanför Stockholms gränser och används dagligen som passage. I och med byggnadens speciella karaktär betyder detta att kontexten blir extremt viktig och i mitt projekt har jag lika mycket arbetat med vardagen runt omkring som människorna i byggnaden. Krematoriet möter vardagen. / A crematory, a machinery, where the dead body is burnt into ashes, scraped out and taken to a room where pieces of bones that are not funny burnt milled, screws that onced healed picked out. What once was our bodies are now being held down like powder in small urns. An everyday work for some, ceremonially for another, the nastiest of process for the third and a fourth who could not care less. When someone close to us pass away, we react. It can take expression in different ways and at different times. The project's most important aspect consists of allowing the visitor to take part of the building in stages, with different interests at different times. A frightened relative, a stressed daughter or a large company. As important as it is to respond to families, it is to relate to its context. The location Norra Begravningsplatsen in Solna is central. It is located just outside Stockholm and used daily as a passage. Because of the building's special character, the context is extremely important, and in my project I have equally worked with everyday all around as the people in the building. Crematorium encounter everyday.

Krematorieanläggning vid Norra Begravningsplatsen. Ett projekt med fokus i gestaltning och, efter närmare studier av Dom Hans Van Der Laans arkitektur och skrifter, i en riktning främst mot proportionslära. Vad kan denna glömda och tidigare så viktiga funktion inom arkitektur lära oss idag? Ett försök att närma sig och förstå vad tradition och historia spelar för roll idag i ett annars eklektiskt tidevarv och ansluta till den pågående diskursen om vikten av en kontinuitet. Mötet mellan de nya tekniska och rationella lösningarna och konventioner blir intressant för diskussionen om en byggnad vars innehåll kämpar med detta möte. Å ena sidan denna fabrik, ett av moderniseringsprocessens tidiga barn, som skulle göra döden rumsren. Å andra sidan en plats för avsked, en sista passage in till det nya tillståndet. Jag tror det finns ett behov av att utöka programmet till att låta byggnaden få en vidare funktion, en helig plats för minnen. Inte bara ett sista avsked eller ett praktiskt och rationellt maskineri. / Crematorium at the Northern Cemetery in Stockholm. A project focused on aesthetics and, after closer studies of Dom Hans van der Laan's architecture and writings, in a direction mainly towards proportional theory. What can this forgotten and so important function in Architecture teach us today? An attempt to approach and understand the role of tradition and history today in an overall eclectic era and connect to the ongoing discourse about the importance of continuity. The meeting between the new technical and rational solutions and conventions will be interesting for the discussion of a building whose contents are struggling with this encounter. On one hand, this factory, a child of the early process of modernisation, which would make death clean and sanitary. On the other hand, a place of farewell, a last passage into a new state. I think there is a need to expand the program to let the building get a further feature, a sacred place to memories. Not just a final farewell or a practical and rational machinery.

Krematoriet är en tvåfaldig byggnad: dels en funktionell anläggning där döda kroppar hanteras rationellt men också en byggnad med behov av känsla och ritual för att undvika att kremationen reduceras till likhantering på löpande band. Dödsritualer basereras ofta på gemensamma trosuppfattningar, något som är sällsynt i vårt postmoderna samhälle. En ledande frågeställning är hur arkitekturen kan skapa rum för mening utan att formulera egna godtyckliga ritualer eller försvåra för den praktiska verksamheten. En sista sekvens är ett krematorieprojekt som eftersträvar att skapa ritual genom rumssekvenser. Ritualens symboliska handlingar översätts till fysiska platser som passeras vid varje kremation. Hierakiskt ordnade, karaktärisktiska rum förbereder för och markererar kremationens olika steg utan att göra avsteg från det funktionella. Hypotesen är att kremationsprocessen kan upphöjas till en rumslig ritual som skapas av rumssamband och form. Varje kista som förs mot ugnen omsluts av karaktärisktiska rum: spatiala ögonblick, som skapar värdighet för den döde, tröst för de närstående och och en påminnelse till de anställda att deras arbete är viktigt. Resultatet är ett krematorium med funktionella rumssekvenser där industriella rum och passager har fått sensoriska kvaliteér. Om rumssekvenserna är starka nog för att få rituell mening är svårt att utvärdera utifrån ritningar men det föreslagna krematoriet har tydlig ambition att lyfta fram och skapa särskiljande och sensoriska rum för en industriell process. / A crematory is an ambigous structure: in part a functional facility where corpses are processed but also a building that require emotion and ritual to keep the crematory from becoming a death factory. In many cultures rites of passage are based on a common belief of what happens after death but these collective beliefs are scarce in today's post-modern society. One of the main questions in the project is how architecture can create meaningful space without inventing its own arbitrary rituals or compromising the building's functionality. Spaces of Passage is a crematory project that aims to create ritual through spatial sequences. The symbolic acts of the ritual are translated into physical places. Hierachically organised space with specific character enhance and foreshadow each step of the cremation process without sacrificing effectivness. The hypothesis is that the cremation process can be become a spatial ritual - a ritual created from form and relations. Every coffin that is transported towards the owen will pass through architectural moments, which convey a sense of dignity for the deceased, comfort for the bereaved and a a reminder that the work done at the crematory is of outmost importance. The resulting architecture is a crematory with functional spatial sequences where industrial spaces have aestetic qualities. Without studying how people interact with the actual building it is hard to evaluate if the spatial sequences have gained ritual value but the proposed crematory is indeed a clear attempt at creating emotional significance in an industrial process.